Suomenkielinen teksti
Tekstiä ei ole, ks. kuva tai transkriptio.
6.2.1880 Torsten Costiander–LM
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Urdiala & Notsjö d. 6 Febr.februari 1880.
Älskade Leo!
I bref af d. 3 dsdennes ha Herrar Schildt & Hallberg meddelat mig att de, på uppdrag af Dig, tillsändt mig 10 ℔ ”Glycerine Dip” och hoppas att den skall ha önskad verkan. – I den förhoppning att man icke velat dupera mig med denna Dip antager jag helre att Du verkligen haft vänligheten ihågkomma mig med preparatet, och påminner mig äfven att Du för någon tid sedan omnämnde Glycerine såsom utmärkt medel mot skabb. Jag tacker Dig desto mera för omtanken som en ko å Notsjö ladugård f. n.för närvarande verkligen har skabb.
I sammanhang härmed ber jag att få beröra en juridisk fråga. – Vid min ankomst hit meddelade Bruksförvaltaren att vår kronofogde, med anledning af nya näringslagen, hotat ett härstädes stänga|2| butiken för de landthandlande, som icke med snaraste ansöka om tillstånd att idka handel. Jag har tyvärr icke haft tillfälle närmare studera den nya lagen, men har deraf endast det allmänna intryck, att tillåtelse till sådan handelsbedrifvande numera beviljas hvem som helst, medan man förut skulle vara dertill särskildt dokumenterad. – Den nya lagen torde som vanligt stadga att alla gamla författningar i ämnet genom densamma äro upphäfda, men skall väl dermed tillika afses att alla gamla handelsrättigheter numera upphört att vara gällande? Mig förfaller det som ett non sens att den, som förut på grund af särskilda meriter haft tillstånd att idka handel, nu måste särskildt anhålla att få fortsätta dermed, på grund deraf att den nya lagen medgifver bistånd dertill utan särskilda rekommendationer. Men jag har väl missförstått saken?
|3|Då ett intyg af Domare eller kommunalstämma skall bifogas ansökningen, skrifver jag nu till Blåfield och ber om ett sådant, samt anmodar honom att enl.enligt fullmagt för mig ombesörja öfver sjelfva ansökningen. Men då han f. n.för närvarande befinner sig på en resa i domsagan skref jag redan i går till kronofogden och lugnade honom med att ansökningen skall inlemnas genom Blåfield. Först nu märker jag att i det frejdebevis, som jag erhållit från Prosten Hellgrén, finnes upptaget att jag blifvit ”1878 fäld till ansvar för egenhandsrätt.” – Detta öfverraskar mig så mycket mera som Du i höstas lugnade mig med det påstående att en dylik skandal icke skulle blifva följden af min Isotomu process, och som sjelfva processen icke ännu är definitivt slutförd. Tout cela me paraît louche.
fr. Allt verkar suspekt för mig. Ett faktum är emellertid att jag icke mera åtnjuter anseendet af att vara välfrejdad, och hurudant det intyg skall blifva, som|4| till ofvannämda ansökning kommer att bifogas af Blåfield, som för egen hands rätt dömt mig till böter, eventuelt fängelsestraff, derpå vill jag ej ens tänka, utan underkastar mig utan vidare mitt öde. Det vore rätt om den liberala näringslagen i detta fall blefve anledningen till att jag såsom vanfreidad förbjudes att framdeles idka handel. En sådan skandal vore mera än jag kunnat drömma om.
Du skall ej undra att jag meddelat Dig mina bekymmer i denna fråga, ehuru jag i allmänhet har för regel att icke öfverhopa Dig med obehagligheter. – Emellertid vill ju icke taga Din dyrbara tid i anspråk med ett skiftligt svar på detta bref, utan hoppas få höra Din mening muntligen. Den 16 dsdennes har jag utsett till min afresa.
För öfrigt går allt här temmeligen väl.
Hjertl.Hjärtliga helsningar till de Dina från
Din broder
Torsten.
P. S. Herligt solsken, vårluft, delvis bara fält och menföre. Vågorna brusa på Notsjön i det stora vak som bildats efter isupptagningen.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Urdiala & Notsjö d. 6 Febr.februari 1880.
Älskade Leo!
I bref af d. 3 dsdennes ha Herrar Schildt
& Hallberg meddelat mig att de, på uppdrag
af Dig, tillsändt mig 10 ℔ ”Glycerine Dip”
och hoppas att den skall ha önskad verkan. –
I den förhoppning att man icke velat dupera
mig med denna Dip antager jag helre att
Du verkligen haft vänligheten ihågkomma
mig med preparatet, och påminner mig äfven
att Du för någon tid sedan omnämnde
Glycerine såsom utmärkt medel mot
skabb. Jag tacker Dig desto mera för
omtanken som en ko å Notsjö ladugård
f. n.för närvarande verkligen har skabb.
I sammanhang härmed ber jag att få
beröra en juridisk fråga. – Vid min
ankomst hit meddelade Bruksförvaltaren
att vår kronofogde, med anledning af nya
näringslagen, hotat ett härstädes stänga
|2|
butiken för de landthandlande, som
icke med snaraste ansöka om tillstånd
att idka handel. Jag har tyvärr icke
haft tillfälle närmare studera den nya
lagen, men har deraf endast det allmänna
intryck, att tillåtelse till sådan handels-
bedrifvande numera beviljas hvem som helst,
medan man förut skulle vara dertill sär-
skildt dokumenterad. – Den nya lagen torde
som vanligt stadga att alla gamla författningar
i ämnet genom densamma äro upphäfda,
men skall väl dermed tillika afses att alla
gamla handelsrättigheter numera upphört
att vara gällande? Mig förfaller det
som ett non sens att den, som förut på
grund af särskilda meriter haft tillstånd
att idka handel, nu måste särskildt an-
hålla att få fortsätta dermed, på grund
deraf att den nya lagen medgifver bistånd
dertill åtstruket utan särskilda rekommendationer.
Men jag har väl missförstått saken?
Då ett intyg af Domare eller kommunalstämma
skall bifogas ansökningen, skrifver jag nu till
Blåfield och ber om ett sådant, samt anmodar
honom att enl.enligt fullmagt för mig ombesörja
öfver sjelfva ansökningen. Men då han f. n.för närvarande
befinner sig på en resa i domsagan skref
jag redan i går till kronofogden och lugnade
honom med att ansökningen skall inlemnas
genom Blåfield. Först nu märker jag att
i det frejdebevis, som jag erhållit från
Prosten Hellgrén, finnes upptaget att jag
blifvit ”1878 fäld till ansvar för egenhands-
rätt.” – Detta öfverraskar mig så mycket mera
som Du i höstas lugnade mig med det
påstående att en dylik skandal icke
skulle blifva följden af min Isotomu process,
och som sjelfva processen icke ännu är
definitivt slutfördtillagt. Tout cela me paraît louche.
Ett faktum är emellertid att jag icke mera
åtnjuter anseendet af att vara välfrejdad,
och hurudant det intyg skall blifva, som
|4|
till ofvannämda ansökning kommer att
bifogas af Blåfield, som för egen hands rätt
dömt mig till böter, eventuelt fängelsestraff,
derpå vill jag ej ens tänka, utan underkastar
mig utan vidare mitt öde. Det vore rätt
om den liberala näringslagen i detta fall
blefve anledningen till att jag såsom vanfreidad
förbjudes att framdeles idka handel. En
sådan skandal vore mera än jag kunnat
drömma om.
Du skall ej undra att jag meddelat Dig
mina bekymmer i denna fråga, ehuru jag
i allmänhet har för regel att icke öfverhopa
Dig med obehagligheter. – Emellertid vill
ju icketillagt taga Din dyrbara tid i anspråk med
ett skiftligt svar på detta bref, utan hoppas
få höra Din mening muntligen. Den
16 dsdennes har jag utsett till min afresa.
För öfrigt går allt här temmeligen väl.
Hjertl.Hjärtliga helsningar till de Dina från
Din broder
Torsten.
P. S. Herligt solsken, vårluft, delvis bara fält och menföre. Vågorna brusa på Notsjön
i det stora vak som bildats efter isupptagningen.