Suomenkielinen teksti
Tekstiä ei ole, ks. kuva tai transkriptio.
25.1.1876 Finanssioppi
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Finanslära.
V. T.Vårterminen 1876.
2a FöreläsnFöreläsningen
25te Januari
Ej närmare upprepa argumenten emot statsbankssystemet enahanda som runt staten bedrif.bedrives af affär i allmhetallmänhet. Enskild stimulans saknas. Men der de finnas, böra vara separat ställda, icke bli liksom gren af finansförvaltningen. Finlands Bank det bästa mig veterligen.
Sedan behandlade regalet. Regali fisci. – Sväfvande begrepp. Ursprungligen hvarje statens höghetsrätt som g.genom förläning kunde lemnas åt vasall, – sedan inskränktes till inkomstgifvande höghetsrätt. – Den regenten sssåsom öfveregare tillkommande befogenhet. – Missbruken. Måste förkastas ur finansläran.
Myntningsrätten, – hvförevarför lämpligt att uteslutande kronan, – för garantins skuld. Inkomst härvid icke hufvudsak. Kan t. o. m. vara förlust.
Posten icke ett finans institut, ty öfverskott icke hufvudsak, om ock i flesta stater vanlig, – men huru man än ställer ändamålet – det är en affär, och en som lämpligare torde af staten än af enskilda bedrifvas. Telegrafen dodito, här dock snarare äfven association.
Äfven lotterier och spelbanker bedrifvits. – I allt detta inkomsten ss.såsom hos enskilda. – Böra skötas så.
Andra hufvudafdelningen beskattningen i våra dagar den förnämsta källan. – Fanns i äldre tider icke ss.såsom regelbundet system, endast accidentelt.
Skatten är, i dess allmännaste betydelse, den del af den enskildes tillgångar, som tager i anspråk för statens räkning, emedan den är nödvändig för bestridandet af de utgifter, som vållas af statens verksamhet för fullföljandet af sina ändamål.
Absolut, ovilkorlig pligt för medborgaren att genom vissa bidrag fylla statsbehofven, ty staten nödvändiga förutsättningen för medborgarens existens sssåsom sådan.
I rättsligt hänseende vidare: skatten är berättigad endast om den är nödvändig.
|2|Skatter af flera slag och att hänföras under många kategorier: Historien visar huru uppfinningsrik menniskorna varit att finna beskattningsföremål. –
Finansläran granskat och gallrat. Adam Smiths 4 principer. 1o) Alla mdbgrmedborgare i stenstaten bör skattas i möjligast riktiga fhållandeförhållande till deras tillgångar. 2o) Beloppet skatt som begäres, bör alltid bestämmas efter gifna grunder. Tiden för betalningen, summan, sättet, allt bör vara klarligen angifvet och bekant för de skattdragande. – 3o) Hvarje afgift bör uppbäras på den tid och det sätt, som bäst passar de skattskyldiga. 4o) Skatten, böra ordnas så att de betalande må betungas så litet som möjligt utöfver hvad statskassan får. – Dermed riktning gifven åt en rationellare behandlbehandling af hithörande frågor.
Många olika slags indelningar, allt efter hvad man lägga till grund derför. – Personella – reella, prodc.producent konsum.konsument – I alla stater förekomma följande föremål: Personer, Fast egendom. Lös egendom – Inkomst. – Produktion, konsumtion af och förmedling af båda – Transaktion af hvarjehanda slag. Vissa handl.handlingar och förrättnförrättningar.
Att märka, att i sjelfva verket all skatt, af hvad slag ock må vara, betalas medelst inkomsten. Ty hvad kan menniska förfoga äfven för att erlägga den? Anstränga kapital eller inkomst. Det förra icke angripas, sål.således det senare eller derföre icke sagdt att all skatt kunde heta inkomstskatt.
Vanliga indelningen är den i direkta och indirekta. Direkta sådana som staten debiterar och uppbär af den som han vill att verkligen skall betala skatten.
Indirekta sådana som fordras af en person i den förutsättting att han åter skall derför godtgöra sig af andra. – Vid den förra kan teml.tämligen noga bestämmas huru|3| mycket uppbörden skall inbringa – vid den senare icke. De direkta äro oeftergifligt exekutiva hos de skattskyldiga Ingen kan om han eger ett visst slags beskattad egendom undandraga sig. Vid de senare inträda detta moment först i den händelse att individen företaga sig sådan vid skatt belagd handling eller förrättning. Viss import, eller konvention kan underlåtas.
Vid denna vanliga åtskilnad mellan direkt och indirekt lägger man till grund föreställning att direkta sdnasådana som dels träffa den i hvars ego beskattn.föremåletbeskattningsföremålet är, dels stå i bestämdt fhållandeförhållande till sjelfva beskattningsbördan t. ex. jordskatten. – Indirekta åter sådana som dels erläggas för egodelar hvilken i det ögonblick skatten betalas, ännu ej kommit i densdennes besittning som skall begagna dem, dels icke kunna bestämmas med afseende å deras förhållande till den afkastning det beskatt.beskattade förem.föremålet möjl.möjligen kan lemna.
Jemväl erinra att all skatt betalas af inkomst kan man säga direkta träffa inkomstens källa eller inkomsten sjelf – Indirekta inkomstens användning.
Afvältning – Förenkling – fördelning –
Rättvisa och jemnhet. – Beror på riktigt bedömande af skatternas påföljder i ekon.ekonomiskt afseende.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Finanslära.
V. T.Vårterminen 1876.
2a FöreläsnFöreläsningen
25te Januari
Ej närmaretillagt upprepa argumenten emot statsbankssystemet enahanda som runt staten bedrif.bedrives af affär i allmhetallmänhet. Enskild stimulans saknastillagt. Men der
de finnas, böra vara separat ställda, icke bli liksom gren
af finansförvaltningen. Finlands Bank det bästa mig veterligen.
Sedan behandlade regalet. Regali fisci.tillagt – Sväfvande begrepp. Ur-
sprungligen hvarje statens höghetsrätt som g.genom förläning
kunde lemnas åt vasall, – sedan inskränktes till in-
komstgifvande höghetsrätt. – Missbrukstruket Den regenten
sssåsom öfveregare tillkommande befogenhet. – Missbruken.
Måste förkastas ur finansläran.
Myntningsrätten, – hvförevarför lämpligt att uteslutande
kronan, – för garantins skuld. Inkomst härvid icke hufvudsak.
Kan t. o. m. vara förlust.
Posten icke ett finans institut, ty öfverskott icke
hufvudsak, om ock i flesta stater vanlig, – men huru
man än ställer ändamålet – det är en affär, och en
som lämpligare torde af staten än af enskilda bedrifvas.
Telegrafen dodito, här dock snarare äfven association.
Äfven lotterier och spelbanker bedrifvits. – I allt
detta inkomsten ss.såsom hos enskilda. – Böra skötas så.
Andra hufvudafdelningen beskattningen i våra
dagar den förnämsta källan. – Fanns i äldre tider
icke ss.såsom regelbundet system, endast accidentelt.
Skatten är, i dess allmännaste betydelse, den del
af den enskildes tillgångar, som tager i anspråk
för statens räkning, emedan den är nödvändig för be-
stridandet af de utgifter, som vållas af statens verk-
samhet för fullföljandet af sina ändamål.
Absolut, ovilkorlig pligt för medborgaren att genom
vissa bidrag fylla statsbehofven, ty staten nödvändiga förut-
sättningen för medborgarens existens sssåsom sådan.
I rättsligt hänseende vidare: skatten är berättigad endast
om den är nödvändig.
Skatter af flera slag och att hänföras under många
kategorier: Historien visar huru uppfinningsrik men-
niskorna varit att finna beskattningsföremål. –
Finansläran granskat och gallrat. Adam Smiths
4 principer. 1o) Alla mdbgrmedborgare i stenstaten bör skattas i möjligast
riktiga fhållandeförhållande till deras tillgångar. 2o) Beloppet skatt
som begäres, bör alltid bestämmas efter gifna grunder.
Tiden för betalningen, summan, sättet, allt bör vara klarligen
angifvet och bekant för de skattdragande. – 3o) Hvarje
afgift bör uppbäras på den tid och det sätt, som bäst
passar de skattskyldiga. 4o) Skatten, böra ordnas så att
skilnadestruket de betalande må betungas så litet som möjligt
utöfver hvad statskassan får. – Dermed riktning
gifven åt en rationellare behandlbehandling af hithörande frågor.
Många olika slags indelningar, allt efter
hvad man lägga till grund derför. – Personella – reella,
prodc.producent konsum.konsument – I alla stater förekomma
följande föremål: Personer, Fast egendom. Lös
egendom – Inkomst. – Produktion, konsumtion af
och förmedling af båda – Transaktion af hvarjehanda
slag. Vissa handl.handlingar och förrättnförrättningar.
Att märka, att i sjelfva verket all skatt, af hvad
slag ock må vara, betalas medelst inkomsten. Ty
hvad kan menniska förfoga äfven för att erlägga den? Anstränga
kapital eller inkomst. Det förra icke angripas, sål.således det senare
eller derföre icke sagdt att all skatt kunde heta inkomstskatt.
Vanliga indelningen är den i direkta och indirekta.
Direkta sådana som statsmaktenstruketentillagt debiterar ochtillagt uppbär af
den som han vill att verkligen skall betala skatten.
Indirekta sådana som fordras af en person i den
förutsättting att han åter skall derför godtgöra sig af
andra. – Vid den förra kan teml.tillagttämligen noga bestämmas huru
|3|
mycket uppbörden skall inbringa – vid den senare icke.
De direkta äro oeftergifligt exekutiva hos de skattskyldiga
Ingen kan om han eger ett visst slags beskattad egendom
eller omstruket undandraga sig. Vid de senare inträda detta moment
först i den händelse afstruket att individen företaga sig sådan vid
skatt belagd handling eller förrättning. Viss import, eller
konvention kan underlåtas.
Vid denna vanliga åtskilnad mellan direkt och
indirekt lägger man till grund föreställning att direkta
sdnasådana som dels träffa den i hvars ego beskattn.före-
måletbeskattningsföremålet är, dels stå i bestämdt fhållandeförhållande till sjelfva be-
skattningsbördan t. ex. jordskatten. – Indirekta
åter sådana som dels erläggas för egodelar hvilken i
det ögonblick skatten betalas, ännu ej kommit i densdennes
besittning som skall begagna dem, dels icke kunna be-
stämmas med afseende å deras förhållande till
den afkastning det beskatt.beskattade förem.föremålet möjl.möjligen kan lemna.
Jemväl erinra att all skatt betalas af inkomst
kan man säga direkta träffa inkomstens källa eller
inkomsten sjelf – Indirekta inkomstens användning.
Afvältning – Förenkling – fördelning –
Rättvisa och jemnhet. – Beror på riktigt
bedömande af skatternas påföljder i ekon.ekonomiskt afseende.