10.3.1876 Hallinto-oikeus

Suomenkielinen teksti

Hallinto-oikeus

Kevätlukukausi 1876

12. luento 10 maaliskuuta

Virkamiesten ja viranhaltijoiden vastuu.

ei = vastuuta, mutta vastuun seurauksiatillagt i marginalen

Jo aikaisemmin olen korostanut, miten vastuiden siirtäminen sivuun tuo mukanaan vastuuseen joutumisen. – Nyt 1) . – Käsittää sellaisia rangaistuksia, joita voitaisiin langettaa kansalaisille yleensäkin virhemaksuina, sakkoina, vankilatuomiona ym. – sellaisia, jotka koskevat nimenomaan virkamiehiä ja viranhaltijoita. Näitä ovat a) viraltapano – b) viran tai toimen menettäminen tietyksi ajaksi = virasta pidättäminen: c) aresti, kuitenkin vain sotilasvirkamiehille – sekä d) puhuttelu tai varoitus.

= merkitsee sen viran tai toimen menettämistä, jota toimitettaessa tai jonka toimittamista vastaan rikkomus on tapahtunut. Mutta tuomittu voidaan lisäksi julistaa kelvottomaksi, eikä häntä voida enää käyttää yleisessä virassa, ja sellaisessa tapauksessa tuomio tuo mukanaan myös toisen mahdollisen julkisen tehtävän menettämisen, joka asianomaisella on ollut, sekä ettei hän voi enää päästä julkiseen tehtävään.

– tehtävään liittyvien oikeuksien ja etujen menettäminen tietyksi ajaksi. – Tällä on kuitenkin kaksinkertainen merkitys: Toisinaan lopullinen rangaistus, joka rikkomuksesta aiheutuu, – toisinaan alustava toimenpide, joka suoritetaan sen siirtämiseksi sivuun, jota syystä epäillään tehtävässään tekemästään rikkomuksesta, koska tällä toimenpiteellä voidaan estää, ettei enää enempää yleistä vahinkoa tapahtuisi. (esim. kassanhoitajat).

Jos tehtävää hoidetaan määräyksellä, on velvollisuuden rikkominen luonnollisestikin yhtä rangaistavaa kuin vakinaisen viranhaltijan tekemä. Mutta näihin kahteen rangaistukseen ei voi silloin tuomita, jos rikollinen ei ole viran vakinainen haltija. Sen sijaan tekijä voidaan julistaa kelvottomaksi käytettäväksi valtion virkaan – ja virasta pidättämisen sijasta tuomita sakkoihin. Erottaminen voi myös olla seurausta viran ulkopuolella tehdystä rikoksesta.

Vastuuseen liittyy aina kaiken sen vahingon korvaaminen, joka rikkomuksen vuoksi on syntynyt. Erityisen merkityksellistä on veronkantajan tekemä kavallus. Korvausvelvollisuus voi silloin kohdistua myös niihin, jotka ovat laiminlyöneet valvonnan. – Kuvernööriin, lääninkamreeriin, elleivät he ole kontrolloineet veronkantajaa.

2) . Kaksinkertainen: – 1) kurinpidollista tietä – 2) syyttäminen tuomioistuimessa.

1) . Valvontaoikeus esimiesaseman perusteella yhdistyneenä valtuuteen antaa tiettyjä rangaistuksia virassa tehdyistä rikkeistä. Tämä on kurinpidollinen rangaistusoikeus. – Siihen esimiehellä on valtuudet alaisiinsa nähden. Tässä kuitenkin kaksi huomautusta. Ei kuka tahansa, joka on esimies. Esimerkiksi lääninsihteeri on lääninkanslian esimies, kamreeri lääninkonttorin, kruununvouti nimismiehen, mutta tällöin kurinpidollinen rangaistusoikeus on kuvernöörillä (kuvernöörin virassa). Vielä lisää esimerkkejä: yliopistossa sekä rehtori että kansleri. Tämä on erityisohjeissa eli ohjesäännössä. – Edelleen esimiesasemaa voi henkilökohtaisesti harjoittaa missä tahansa. Vain virastossa arvovaltaa voi käyttää samalla tavalla kuin muutakin virkamiestoimenpidettä. Kollegiaalisessa virastossa ei päällikkö yksin, vaan kollegiaalisesti. 2) Ei kuitenkaan mielivaltaista, vaan kaikkia muotoseikkoja on noudatettava. Samoin rikosoikeus on eräs ilmaus viranomaisen yleisestä virantoimituksesta ja sen on sen vuoksi toimittava samojen muotojen mukaisesti kuin asioita yleisestikin hoidetaan. 3) . Puhuttelu tai varoitus, sakkoja tiettyyn enimmäismäärään asti, viran menettäminen tai virasta pidättäminen tietyksi lyhyemmäksi ajaksi. Kuvernööri voisi samalla tavalla erottaa nimismiehen. Tämä on anomalia ja perustuslain vastainen oikeus. Alempia virkailijoita (vahtimestari) voidaan kyllä erottaa.

Siten oikeastaan vain vähäisempi virkavirhe. – Siitä voidaan valittaa virkatoimena yleensä. – Mikään tästä ei koske armeijaa, siellä asiat ovat toisin, koska koko kurinpidolla on toisenlainen merkitys.

. Rikoksentekijä asetetaan syytteen muodollisen nostamisen jälkeen asianomaisen tuomioistuimen eteen, vastuun määrää tuomioistuin tuomioistuimen tavallisten prosessimuotojen mukaisesti. Vastuuväittämä esitetään muodollisen syytteen kautta – ja tuomioistuinpäätöksellä annettu vastuuvelvoite on tälle tapaukselle tyypillinen. Kysymys herää tavallisesti siten, että kun jokin tällainen rikkomus tulee kontrolloivan viranomaisen tietoon, vaaditaan selitystä siltä, jota vastaan ilmoitus on tehty. Ellei ole tarpeen, ja vastuu ylittää kurinpidollisen toimivallan, päätös tehdään syytteen nostamisesta. – Viranomainen, jonka puitteissa syyte nostetaan, on: Yleiset tuomioistuimet – tietyt virastot – erityistuomioistuimet. – Virastot, tuomiokapituli ja Yliopiston konsistori. – Erityiset: Valtakunnanoikeus – sotaoikeus.

Veronkantajien osalta prosessi on toisenlainen. Tilien tasaamista esitetään, välitön pidätys virasta, vaaditaan vangittavaksi, hänen omaisuutensa takavarikointi. Sen jälkeen asianomaiset suorittavat tilien tasaamisen ja sitten hän saa sanoa siitä sanottavansa, vahvistetaan päätöksellä. Jos siitä esitetään erityinen valitus, niin nostetaan syyte.

Mutta ei valtion palvelukseen mennä vain siitä syystä, että saadaan velvollisuuksia, ollaan valvonnan alaisia ja joudutaan vastuuseen. Julkisessa virassa olemiseen yhdistyy myös tiettyjä oikeuksia. Nyt

Virkamiesten ja viranhaltijoiden oikeuksista

A. . Valtion olisi vaikea saada palvelukseensa kelvollisia henkilöitä, ellei heille vakuutettaisi, että elleivät he tee rikkomuksia tai rikoksia, he saavat hoitaa virkaa tai tointa, kunnes itse haluavat irtisanoutua. Tätä turvaa monet katsovat absoluuttisena ehtona kelvollisten virkamiesten ja viranhaltijoiden saamiseksi. – Toiset ovat kuitenkin eri mieltä. Läntisessä Euroopassa vain tuomarit ovat erottamattomia ilman tuomiota. Saksan periaatteiden mukaan erottamattomia. Vielä jäljellä ajalta, jolloin virkatehtävät katsottiin palkaksi, ja siten niitä pidettiin, kunnes palkansaaja täytti tekemänsä sitoumukset. Siitä Ruotsiin. – Periaatteellinen – referoi Vivieniä. Lisää, ettei siellä ole vastuullisia ministereitä, ehdottomasti parasta on, että myös hallinnossa on erottamattomuus.

Suomessa on nyt niin, että yleensä kun joku on astunut valtion palvelukseen, hän saa olla varma siitä, ettei häntä eroteta ilman pätevää syytä, vastoin hänen omaa tahtoaan. Mutta se tilanne, joka voidaan katsoa päteväksi syyksi eli lailliseksi syyksi erottamiseen samoin kuin siinä noudatettu tapa, ovat erilaisia eri tehtävissä. Sen vuoksi varmuus virasta on tasoltaan täysin erilainen henkilön virasta riippuen. Tämä erilaisuus täällä meillä riippuu osittain sen asiakirjan , jolla tehtävä on sen haltijalle annettu, osittain itse tehtävän .

Sitä asiakirjaa, jolla joku on saanut tehtävän harjoittaa julkista viranhoitoa, kun tehtävän katsotaan antavan oikeuden sen hallintaan, nimitetään tai – mutta vain määräaikaisesti harjoitettavasta annetaan .

Neuvoston vuoden 1786 § 4 päätöksen perusteella on muodostunut käsitys, ettei ketään niistä, jotka saavat luottomiehiä lukuun ottamatta, voi erottaa muutoin kuin laillisen tuomioistuimen suorittaman tutkimisen ja tuomion jälkeen eli vain sellaisten rikkomusten vuoksi, joista on säädöksissä määrätty nimenomainen erillinen vastuu, jota vastoin saaneet voitiin erottaa myös muista syistä. Muodosta ei kuitenkaan vuoden 1786 neuvoston päätöksessä puhuta mitään. Siinä sanotaan vain, että hallitusmuodon §:ssä 2 sanan alla:

”koskee myös viran- tai toimenhaltijoita; siten ettei kukaan virkamies tai toimenhaltija niin sotilas- kuin siviili- ja kirkollisissa virastoissa toimiva saa tulla erotetuksi virasta tai toimesta ilman laillista tutkimista ja tuomiota asianomaisessa tuomioistuimessa; hallitusmuodossa erikseen säädetyt edustajat, virkailijat, toimet ja komiteat ovat tästä poikkeuksia. Samoin veronkantajat ja erityismääräyksen saaneet.”

Sama periaate on vahvistettu Yhdistys- ja Vakuuskirjassa, jossa sanotaan:

”tällöin on huomattava, että kaikkia korkeampien ja alempien oikeuksien tuomareita sekä kaikkia alempia virkamiehiä, joilla ei ole luottomiehen arvoa tai eivät osallistu maan hallitukseen, ei pidä ilman laillista tutkimista ja tuomiota lain ja sota-artiklojen mukaan tulla viroistansa erotetuiksi.”

– Kun nyt täytetään lukuisia veronkantajan virkoja virkamääräyksellä, niiden muoto on käynyt sisällön edellä, ja siksi on syntynyt tämä käytännössä vallitseva käsitys. Tiukasti ottaen eivät muut kuin veronkantajat ja heidänkin joukostaan vain ne, joista sellaista on nimenomaan säädetty, voi tulla erotetuiksi ilman tuomioistuimen päätöstä. Kuitenkaan ei silti ole sanottu, ettei myöskään näissä tapauksissa vaadittaisi pätevää syytä. Ei mitenkään mielivaltaista. Heidän asemansa on kuitenkin vähän epävarmempi – pätevä syy yleinen etu. Syy on laajempi ja epämääräisempi – tutkiminen ei riipu muodollisesta valmistelusta kuten tuomioistuimessa. Joka tapauksessa kuitenkin syytetyn selitys vaaditaan, ja syyt erottamiseen on merkittävä viranomaisen pöytäkirjaan. – Ellei ole kyse ylimmän vallan päättämästä virasta, on jokaisesta muusta viranomaistoimenpiteestä voitava valittaa. On kummallista, että sellainen kielletään nimismiehiltä. Selvää on, että myös virkamääräyksellä toimivat voidaan asettaa tuomioistuimen eteen ja valtakirjalla toimivat käsitellään ja tuomitaan virasta erotettaviksi.

Vain määräyksellä toimiva on, vaikka hänet onkin palkattu vain määrätyksi ajaksi, voitava erottaa pätevistä syistä. Se on määräaikaisten tehtävien luonteen mukaista.

Muoto voi siten merkitä jotain, mutta sen ei pitäisi muodostaa pääsääntöä. Valtakirjalla toimivien joukossa ovat myös poikkeuksia; tästä poikkeuksesta ovat taas luottomiehen arvokkuudella toimivat tuomarit poikkeus – hovioikeudenneuvos. – Luottomiehet erotti hallitsija. Hänen ei tietenkään tarvitse perustella. He eivät enää nauti hänen luottamustaan, se riittää. – Ketkään muut eivät ilman laillista tutkintaa ja tuomiota. Heitä ei myöskään pidä voida ilman omaa anomusta siirtää, koska sellainen on itse asiassa erottamista hänen hallinnassaan olevasta virasta.

Mitkä virat ovat valtakirjalla, mitkä virkamääräyksellä, osittain lain ja ohjesääntöjen, osittain käytännön kautta.

2) . Tämä johtuu osittain yleisissä laeissa, majesteetinkaaressa, osittain erityisasetuksissa olevista säädöksistä. – Erityisrangaistus sille, joka sanoin ja teoin käy virkaansa harjoittavan kimppuun tai on siihen syyllinen. huom.tillagt i marginalen

3) – erikoisasetuksen mukaan. Nykyinen on päivätty 17. maaliskuuta 1860.

4) . Osassa virastoja on tiettyyn aikaan joka vuosi virkavapaata. Niitä nimitetään lomiksi. Tämä siksi, ettei siihen aikaan koko henkilökunta ole käyttänyt tätä hyväkseen. Myös Yliopistossa ja kouluissa keskeytetään koko virantoimitus. – Tätä ei pidetä erityisenä vapautuksena virantoimituksesta.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Förvaltningsrätt.

V. T.Vårterminen 1876.
12^e FöreläsnFöreläsningen
10 Mars.

Embets- och Tjenstemäns ansvar.

icke = ansvarighet, men med påföljden af ansvarighettillagt i marginalen

Redan förut framhållit huruledes åsidosättande af skyldigheter medför ansvar. – Nu om 1^o) . – Består af sdnasådana straff som kunna åläggas medborgare i allmänhet, ss.såsom viten, böter, fängelse m. m. – af sdnasådana som äro särskilda för embets- och tjenstemän. Dessa äro: a) afsättning – b) mistning af embete eller tjenst för viss tid = suspension: c) arrest, dock endast för militärer – samt d) föreställning eller varning.

= innebär förlust af det embete eller tjenst i hvars utöfning eller mot hvars åliggande förbrytelsen skett. Men den dömda kan dessutom förklaras ovärdig att i allmän tjenst vidare nyttjas, och i sdantsådant fall medför domen förlust jväljämväl af annan offentloffentlig befattning som innehas samt att ej vidare kunna erhålla allm.allmän anställning.

– förlust för viss tid af de rättigheter och förmoner som åtfölja befattningen. – Denna dock en dubbel betydelse: Stundom slutligt straff hvaraf förbrytelsen drabbar, – stundom en preliminär åtgärd, som vidtages för att sätta den som skäligen misstänkes för förbrytelse i dess befattning, ur stånd att gegenom dess utöfvande tillskynda det allmänna vidare skada. (ex.exempel kassörer).

Skötes befattning på grund af förordnande, är kränkning af skyldigheten naturlnaturligtvis lika straffbar, som om ordinarie. Men dessa 2 straffslag kunna ej då ådömas, då brottslingen ej besitta den befattningen. I det stället kan förklaras ovärdig att i statens tjenst nyttjas – och i stä. f.stället för suspension – böter. – Afsättning kan äfven bli följd af brott utom tjensten.

Med ansvaret alltid förenadt ersättandet af all skada som af förbrytelsen uppstått. Isynnerhet af betydelse betäffande uppbördsmans tillgrepp. – Ersättnings skyldighet kan då ock drabba dem som underlåtit tillsyn – GuvGuvernör, landskamrer, om ej kontrollerat uppbördsmän.

2) . Tvåfaldigt: – 1^o) i disciplinär väg – 2^o) genom åtal inför domstol.

|2|

1^o) . Tillsynsrätten på grund af förmanskap förenad med befogenheten att ålägga vissa straff för förseelser i tjensten. Detta den disciplinära straffrätten. – Den tillkommer förman öfver underordnade. Härvid dock 2 anmärkningar. Icke enhvar som är förman. T. ex. landssek.landssekreterare förman öfver landskansliet, kamr.kamrer öfver landskantoret, kronof.kronofogde öfver länsman, men den discipl.disciplinära straffrätten Guv^enGuvernören (guv embetetguvernörsämbetet). – NgnNågon gång flera: vid univ.universitetet såväl Rektor som Kansler. Detta i de särskilda instrukt.instruktionerna elleller reglemreglementen. – Vidare ej förmanntillagt av utgivarena personl.personlighet kan ej utöfvas hvar som helst. Endast ss.såsom embets myndighet utöfvad på samma sätt som annan embetsåtgärd vidtages. Inom de kollegiala ej chefen ensam, utan kollegiet. – 2^o) . Dock icke godtyckligt, utan alla former iakttagande. D^naDenna straffrätt en yttring af myndighetens allmänna embetsverksamhet, och skall dföredärför ske enl.enligt samma former som ärenden i allm.allmänhet handläggas. 3^{otillagt av utgivaren}) . Föreställn.Föreställning eller varning, böter till bestämdt maximi belopp, mistning af embete eller tjenst på viss kortare tid. – Guv^enGuvernören i dylik väg afsätta länsman. Detta en anomali och grundlagsvidrig rättighet. Lägre betjening (vaktm.vaktmästare) kunna dock afsättas.

Således egentl.egentligen endast mindre embetsfel. – Kan öfverklagas ss.såsom embets åtgärder i allm^hetallmänhet. – Allt detta gälla icke Militären, hos hvilken annorlunda – enär hela disciplinen der en annan betydelse.

. Den brottslige, sedan åtal formlformligen väckt, ställas inför vdbörligvederbörlig domstol, ansvaret bestämmas af domstolen, enl.enligt domstolens vanliga processuella former. Ansvarspåståendet framställes gegenom formligt åtal – och ansvarats åliggande gegenom domstolsbeslut utgör det betecknande för detta sätt. Frågan väckes vanl.vanligen sålunda att när ngnnågon förbrytelse af denna art kommer till en kontrollerande myndighets kunskap, förklaring infordras af den mot hvilken anmälning gjorts. Om ej nöjaktig, och ansvar öfver den disciplinära kompetensen, beslutet till åtals anställande. – Myndigheten hos hvilken åtalas är: Allm.Allmänna domstolarna – vissa embetsverk – särskilda domstolar. – Embetsverk, domkapitlen och Univ.Universitetets konsistorium. – De särskilda: Riksrätt – krigsrätt.

Ang^deAngående uppbördsmän en annan procedyr. – Yppas balans, genast suspension, inmanas i häkte, qvarstad i hans egendom. Sedan skall balansräkning af vebdevederbörande uppgöras och sedan han deröfver fått yttra sig, gegenom beslut fastställas. Särskilda besvär deröfver, så åtalet.

|3|

Men icke blott för att få skyldigheter, stå under tillsyn och vara underkastad ansvar, ingå man i statens tjenst. Innehafvande af offentligt embete är ock förenadt med vissa rättigheter. Nu om

EmbÄmbets- och tjenstemännens rättigheter.

A.. . Svårt vore för staten att för sin tjenst erhålla dugliga personer, såvida icke de tillförsäkras att, derest icke förseelse eller brott, bibehållas i tjensten eller befattningen tills sjelfmant afträda. DnaDenna säkerhet anses af mången ss.såsom ett absol.absolut vilkor för erhållande af dugl.dugliga emb. och tjmänämbets- och tjänstemän. – Endels dock andra åsigter. I vestra Europa endast domare oafsättliga utan dom. Tyska principer att inamovibla. Ännu qvarvarande fr.från den tid då befattningar ansågs ss.såsom lön, och sålunda innehades sålänge löntagaren uppfyllde sina åtagna förbindelser. DfrånDärifrån till Sverige. – Det principiella – referera Vivien. Tillägg der icke ansvariga ministärer, utan tvifvel bäst att äfven i administradministrationen inamovibilitet.

I Finland är det nu så, att i allmhetallmänhet han som inträdt i statens tjenst är försäkrad att åtminstone icke utan giltig anledning, emot sin vilja entledigas. – Men den omständighet, som skall anses ss.såsom giltig anledning, ss.såsom laga skäl för entledigandet, äfvensom sättet derför, är olika för olika slags befattningar. Deraf en högst olika grad af säkerhet i afseende å innehafvande tjenst. – Denna olikhet hos oss beroende dels på af den handling hvargenvarigenom befattning blifvit åt dess innehafvare uppdragen, dels på af sjelfva befattningen.

Den handlhandling, hvarigevarigenom någnnågon erhålla uppdrag att utöfva allm.allmän befattning kallas, ⊠original: kallas, då uppdraget anses medföra besittning af densamma,tillagt av utgivaren eller , – men om endast tillf.tillfälligt utöfvande, .

På grund af Rd. Besl.Riksdagsbeslut 1786, § 4, har den åsigt bildat sig, att alla som erhålla , med undantag af tromän, icke kunna skiljas utom efter ransakning och dom, inför laga domstol, d. v. s. endast för sdnasådana förbrytelser för hvilka skildt ansvar uttryckl.uttryckligen stadgadt, hvaremot de med , äfven för andra orsaker kunde skiljas. Det står dock icke i 1786 års Rdbesl.Riksdagsbeslut något om formen. Der står endast att under ordet i 2 § R. F.Regeringsformen ”äfven inbegripes innehafvande af Embete eller Tjenst; så att ingen Emb. ell TjmanÄmbets- eller Tjänsteman, så af Militär‑ som af Civil och Ecklesiastik staten, får utan Laga ransakning och dom vid behörig domstol, från Emb ell. Tj.Ämbete eller Tjänst afsättas; de i R F.Regeringsformen särskildt stadgade förtr. tj.förtroendetjänster, beställningar och kommissioner härifrån undantagna. Äfvensom med upbördsmän efter hvad särskildt förordnadt äro.|4| Samma princip i stadfäst å F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten, der det heter: ”börande härvid märkas, att alla domare i högre och lägre Rätter, samt alla mindre EmbmänÄmbetsmän, som ej inneha tromans värdighet, eller taga del i landtregering, icke skola, utan Laga ransakn.rannsakning och dom, enlenligt Lag och Krigs-Articlar, sina Embeten förlustige varda.” – Som nu flertalet uppbördstjenster besättas med konstitutorial, har man tagit formen för innehållet, och deraf har den i praxis herskande åsigten uppstått. Strängt taget ej andra än uppbördsmän och bland dem endast de om hvilka sdantsådant uttryckluttryckligen stadgadt, afsättas utan domstols utslag. Dock icke dföredärför sagdt att icke äfven för dessa fordras giltig orsak. Ingalunda godtycklgodtycklighet. Deras ställning dock ngtnågot osäkrare – giltig anledning det allm.allmänna intresset. Anledningen mera omfattande och obestämd – pröfningen ej beroende på den formliga beredning som vid domstol. – I alla fall dock anklagades förklaring infordras, och skälen till afsättning i myndhetensmyndighetens prot.protokoll intagas. – Om ej vidtagen af högsta makten, bör den ss.såsom hvarje annan emb.ämbets åtgärd kunna öfverklagas. – NgtNågot abnormt att sdantsådant förvägras länsmän. Klart att äfven de med konstitutorial kunna ställas inför domstol och ss.såsom de med fullmakt behandlas, fr.från emb.ämbete dömas.

Den som blott förordnad, bör äfven om på bestämd tid, kunna derförinnan skiljas om giltiga skäl. SdantSådant i naturen af det tillfälliga uppdraget.

Formen kan således betyda ngtnågot, men borde ej utgöra hufvudregeln. Bland den som fullmakt, äfven undantag; från detta undantag åter domare med tromans värdighet undantag – hofrättsråd. – Tromän entledigade af RgnRegenten. Han behöfver naturl.naturligtvis ej motivera. Har ej mera förtroende, s.som sådant tillräckligt. – Alla andra icke utan laga ransakning och dom. Böre ej heller utan egen ansökan kunna transporteras, emedan sdantsådant i sjelfva verket afsättning fr.från innehafvande tjenst.

Hvilka tjenster fullmakt, och hvilka konstitutorial, dels gegenom lag och reglementer dels ggenom praxis.

2) . Detta dels genom stadgande i allm.allmänna lagar M B.Missgärningsbalken dels i särskilda förffförfattningar. – Särskilda straff för den som gegenom ord och gerning förgripa sig på denna under utöfning af tjenster eller för desssvårtytt skuld. nbnota benetillagt i marginalen

3) – enl.enligt särskild förordning. N. v.Nuvarande är af 17 Mars 1860.

4) D^oDito till . Vid en del embetsverk viss tid tjenstledighet hvarje år. Kallas semestrar. Detta sålunda att ej hela personalen den tiden i anspråk tagen. Äfven hela tjenstgöring inställes ss.såsom Univ.Universitet och skolor. – Detta icke ss.såsom särskild permissionsvårtytt i tjensteförhandlingsvårtytt.

Alkuperäinen (transkriptio)

Näytä muutokset toteutettuina

|1|

Förvaltningsrätt.

V. T.Vårterminen 1876.
12^e FöreläsnFöreläsningen
10 Mars.

Embets- och Tjenstemäns ansvar.

icke = ansvarighet, men med påföljden af
ansvarighettillagt i marginalen

Redan förut framhållit huruledes åsidosättande af skyldigheter
medför ansvar. – Nu om 1^o) . – Består
af sdnasådana straff som kunna åläggas medborgare i allmän-
het, ss.såsom viten, böter, fängelse m. m. – af sdnasådana som äro
särskilda för embets- och tjenstemän. Dessa äro: a) afsättning – b)
mistning af embete eller tjenst för viss tid = suspension: c) arrest,
dock endast för militärer – samt d) föreställning eller varning.

= innebärtillagt förlust af det embete eller tjenst hvarstruket i hvars utöfning
eller mot hvars åliggande förbrytelsen skett. Men den dömda
kan dessutom förklaras ovärdig att i allmän tjenst vidare nytt-
jas, och i sdantsådant fall medför domen förlust jväljämväl af annan
offentloffentlig befattning som innehas samt att ej vidare kunna erhålla
allm.allmän anställning.

– förlust för viss tid af de rättigheter och förmoner
som åtfölja befattningen. – Denna dock en dubbel betydelse: Stun-
dom slutligt straff hvaraf förbrytelsen drabbar, – stundom
en preliminär åtgärd, som vidtages för att sätta den som
skäligen misstänkes för förbrytelse i dess befattning, ur stånd
att gegenom dess utöfvande tillskynda det allmänna vidare skada.
(ex.exempel kassörer).

Skötes befattning på grund af förordnande, är kränkning af skyl-
digheten naturlnaturligtvis lika straffbar, som om ordinarie. Men dessa
2 straffslag kunna ej då ådömas, då brottslingen ej besitta den
befattningen. I det stället kan förklaras ovärdig att i statens
tjenst nyttjas – och i stä. f.stället för suspension – böter. – Afsättning
kan äfven bli följd af brott utom tjensten.

Med afseende å sättet hvarå ansvaret ådömes: a) disci-
plinära, b) judiciella (oegentlig benämning) d. ä – antingen förman
eller domstol.struket

Med ansvaret alltid förenadt ersättandet aftillagt all skada som af förbrytelsen
uppstått. Isynnerhet af betydelse betäffande uppbördsmans
tillgrepp. – Ersättnings skyldighet kan då ock drabba dem som
underlåtit tillsyn – GuvGuvernör, landskamrer, om ej kontrollerat
uppbördsmän.

2) . Tvåfaldigt: – 1^o) i disci-
plinär väg – 2^o) genom åtal inför domstol.

|2|

1^o) . Tillsynsrätten på grund af förmanskap
förenad med befogenheten att ålägga vissa straff för förseelser
i tjensten. Detta den disciplinära straffrätten. – Den tillkommer
förman öfver underordnade. Härvid dock 2 anmärkningar.
Icke enhvar som är förman. T. ex. landssek.landssekreterare förman öfver
landskansliet, kamr.kamrer öfver landskantoret, kronof.kronofogde öfver länsman,
men den discipl.disciplinära straffrätten Guv^enGuvernören (guv embetetguvernörsämbetet). – NgnNågon gång
flera: vid univ.universitetet såväl Rektor som Kansler. Detta i de
särskilda instrukt.instruktionerna elleller reglemreglementen. – Vidare ej förmana personl.personlighet
kan ej utöfvas hvar som helst. Endast ss.såsom embets myndighet
utöfvad på samma sätt som annan embetsåtgärd vidtages.
Inom de kollegiala ej chefen ensam, utan kollegiet. – 2^o) . Dock icke
godtyckligt, utan alla former iakttagande. D^naDenna straffrätt en
yttring af myndighetens allmänna embetsverksamhet, och skall
dföredärför ske enl.enligt samma former som ärenden i allm.allmänhet handläggas.
3^{) Den disciplinära straffrätten inskränkt till åläggande af

vissa bestämda, mindre stränga straff. Föreställn.Föreställning eller varning,

böter till bestämdt maximi belopp, mistning af embete

eller tjenst på viss kortare tid. – Guv^enGuvernören i dylik väg af-

sätta länsman. Detta en anomali och grundlagsvidrig rättighet.

Lägre betjening (vaktm.vaktmästare) kunna dock afsättas.}

Således egentl.egentligen endast mindre embetsfel. – Kan öfver-
klagas ss.såsom embets åtgärder i allm^hetallmänhet. – Allt detta gälla
icke Militären, hos hvilken annorlunda – enär hela disci-
plinen der en annan betydelse.

. Den
brottslige, sedan åtal formlformligen väckt, ställas inför vdbörligvederbörlig domstol,
ansvaret bestämmas af domstolen, enl.enligt domstolens vanliga
processuella former. Ansvarspåståendet framställes gegenom formligt
åtal – och ansvarats åliggande gegenom domstolsbeslut utgör det be-
tecknande för detta sätt. Frågan väckes vanl.vanligen sålunda att
när ngnnågon förbrytelse af denna art kommer till en kontrollerande myn-
dighets kunskap, förklaring infordras af den mot hvilken anmälning
gjorts. Om ej nöjaktig, och ansvar öfver den disciplinära kompetensen,
beslutet till åtals anställande. – Myndigheten hos hvilken åtalas
är: Allm.Allmänna domstolarna – vissa embetsverk – särskilda domstolar. –
Embetsverk, domkapitlen och Univ.Universitetets konsistorium. – De särskilda: Riksrätt – krigsrätt.

Ang^deAngående uppbördsmän en annan procedyr. – Yppas balans, genast suspension,
inmanas i häkte, qvarstad i hans egendom. Sedan skall balansräkning af vebdevederbörande uppgöras
och sedan han deröfver fått yttra sig, gegenom beslut fastställas. Särskilda besvär deröfver, så åtalet.

|3|

Men icke blott för att få skyldigheter, stå under tillsyn och vara
underkastad ansvar, ingå man i statens tjenst. Innehafvande
af offentligt embete är ock förenadt med vissa rättigheter. Nu om

EmbÄmbets- och tjenstemännens rättigheter.

A.. . Svårt vore
för staten att för sin tjenst erhålla dugliga personer, såvida icke de till-
försäkras att, derest icke förseelse eller brott, bibehållas i tjensten eller be-
fattningen tills sjelfmant afträda. DnaDenna säkerhet anses af mången
ss.såsom ett absol.absolut vilkor för erhållande af dugl.dugliga emb. och tjmänämbets- och tjänstemän. – Endels
dock andra åsigter. I vestra Europa endast domare oafsättliga utan dom.
Tyska principer att inamovibla. Ännu qvarvarande fr.från den tid då
befattningar ansågs ss.såsom lön, och [...]oläslig/saknad text sålundatillagt innehades sålänge löntagaren
uppfyllde sina åtagna förbindelser. DfrånDärifrån till Sverige. – Det prin-
cipiella – referera Vivien. Tillägg der icke ansvariga ministärer, utan
tvifvel bäst att äfven i administradministrationen inamovibilitet.

I Finland är det nu så, att i allmhetallmänhettillagt han som inträdt i statens tjenst är för-
säkrad att åtminstone icke utan giltig anledning, emot sin vilja
entledigas. – Men den omständighet, som skall anses ss.såsom giltig
anledning, ss.såsom laga skäl för entledigandet, äfvensom sättet derför, är
olika för olika slags befattningar. Deraf en högst olika grad af säkerhet
i afseende å innehafvande tjenst. – Denna olikhet hos oss beroende
dels på af den handling hvargenvarigenom befattning blifvit åt dess
innehafvare uppdragen, dels på af sjelfva befattningen.

Den handlhandling, hvarigevarigenom någnnågon erhålla uppdrag att utöfva allm.allmän befattning
kallas, kallas, då uppdraget anses medföra besittning af densamma
eller , – men om endast tillf.tillfälligt utöfvande,
.

På grund af Rd. Besl.Riksdagsbeslut 1786, § 4, har den åsigt bildat sig, att
alla som erhålla , med undantag af tromän, icke kunna
skiljas utom efter ransakning och dom, inför laga domstol, d. v. s. endast
för sdnasådana förbrytelser för hvilka skildt ansvar uttryckl.uttryckligen stadgadt, hvare-
mot de med , äfven för andra orsaker kunde skiljas.
Det står dock icke i 1786 års Rdbesl.Riksdagsbeslut något om formen. Der står en-
dast att under ordet i 2 § R. F.Regeringsformen ”äfven inbegripes innehaf-
vande af Embete eller Tjenst; så att ingen Emb. ell TjmanÄmbets- eller Tjänsteman, så af Militär‑
som af Civil och Ecklesiastik staten, får utan Laga ransakning och
dom vid behörig domstol, från Emb ell. Tj.Ämbete eller Tjänst afsättas; de i R F.Regeringsformen
särskildt stadgade förtr. tj.förtroendetjänster, beställningar och kommissioner härifrån undantagna.
Äfvensom med upbördsmän efter hvad särskildt förordnadt äro.
|4| Samma princip i stadfäst å F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten, der det heter: ”börande härvid
märkas, att alla domare i högre och lägre Rätter, samt alla
mindre EmbmänÄmbetsmän, som ej inneha tromans värdighet, eller taga del
i landtregering, icke skola, utan Laga ransakn.rannsakning och dom, enlenligt Lag och
Krigs-Articlar, sina Embeten förlustige varda.” – Som nu flertalet
uppbördstjenster besättas med konstitutorial, har man tagit
formen för innehållet, och deraf har den i praxis herskande
åsigten uppstått. Strängt taget ej andra än uppbördsmän och bland dem
endast de om hvilka sdantsådant uttryckluttryckligen stadgadt, afsättas utan domstols utslag.
Dock icke dföredärför sagdt att icke äfven för dessa fordras giltig orsak. Ingalunda
godtycklgodtycklighet. Deras ställning dock ngtnågot osäkrare – giltig anledning det allm.allmänna intresset.
Anledningen mera omfattande och obestämd – pröfningen ej beroende på den formliga
beredning som vid domstol. – I alla fall dock anklagades förklaring
infordras, och skälen till afsättning i myndhetensmyndighetens prot.protokoll intagas. – Om ej vid-
tagen af högsta makten, bör den ss.såsom hvarje annan emb.ämbets åtgärd kunna
öfverklagas. – NgtNågot abnormt att sdantsådant förvägras länsmän.
Klart att äfven de med konstitutorial kunna ställas inför domstol
och ss.såsom de med fullmakt behandlas, fr.från emb.ämbete dömas.

Den som blott förordnad, bör äfven om på bestämd tid, kunna
derförinnan [...]oläslig/saknad text skiljas om giltiga skäl. SdantSådant i naturen af det
tillfälliga uppdraget.

Formen kan således betyda ngtnågot, men borde ej utgöra hufvudregeln.
Bland den som fullmakt, äfven undantag; från detta
undantag åter domare med tromans värdighet undantag – hofrättsråd. – Tromän
entledigade af RgnRegenten. Han behöfver naturl.naturligtvis ej motivera. Har ej mera
förtroende, s.som sådant tillräckligt. – Alla andra icke utan
laga ransakning och dom. Böre ej heller utan egen ansökan kunna trans-
porteras, emedan sdantsådant i sjelfva verket afsättning fr.från innehafvande tjenst.

Hvilka tjenster fullmakt, och hvilka konstitutorial, dels gegenom lag och reglementer
dels ggenom praxis.

2) . Detta dels genom stad-
gande i allm.allmänna lagar M B.Missgärningsbalken dels i särskilda förffförfattningar. – Särskilda straff
för den som gegenom ord och gerning förgripa sig på denna under utöfning
af tjenster eller för desssvårtytt skuld. nbnota benetillagt i marginalen

3) – enl.enligt särskild förordning. N. v.Nuvarande är af 17 Mars 1860.

4) D^oDito till . Vid en del embetsverk viss tid tjenst-
ledighet hvarje år. Kallas semestrar. Detta sålunda att ej hela personalen
den tiden i anspråk tagen. Äfven hela tjenstgöring inställes ss.såsom Univ.Universitet och skolor.
– Detta icke ss.såsom särskild permissionsvårtytt i tjensteförhandlingsvårtytt.

Suomenkielinen teksti

Hallinto-oikeus

12. luento 10 maaliskuuta

Virkamiesten ja viranhaltijoiden vastuu.

Virkamiesten ja viranhaltijoiden oikeuksista

Ruotsinkielinen teksti

Förvaltningsrätt.

V. T.Vårterminen 1876. 12e FöreläsnFöreläsningen 10 Mars.

Embets- och Tjenstemäns ansvar.

EmbÄmbets- och tjenstemännens rättigheter.

Alkuperäinen (transkriptio)

Förvaltningsrätt.

V. T.Vårterminen 1876. 12e FöreläsnFöreläsningen 10 Mars.

Embets- och Tjenstemäns ansvar.

EmbÄmbets- och tjenstemännens rättigheter.

Dokumentti kuvana

V. T.Vårterminen 1876.
12^e FöreläsnFöreläsningen
10 Mars.

V. T.Vårterminen 1876.
12^e FöreläsnFöreläsningen
10 Mars.