21.10.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H.T.Höstterminen 1878
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 1878
19de FöreläsnFöreläsning
21a Okt.oktober
Finlands statsrätt. 1 Afd.Avdelningen
4 Kapitlet.
Den allmänna karakteren af Finlands statsform. Hvad förstås med statsform? Sättet hvarpå statsmaktens utöfning organiserad:
Ett fullständigt och noggrant svar på frågan hvilken statsform förutsätter visserligen tagasvårtytt kännedom om vår statsrätts väsendtligaste delar, och framträda dfördärför såsom ett af slutresultaten af hela undersökningen. Men liksom bedöma en bygnads stilart redan vid allm.allmän öfverblick; innan detaljerna studerade, likaså kan man redan med de data den historiska inledningen vidhandager och med kännedom af hufvuddragen, – angifva statsformen.
Alla sådana bestämningar äro till viss grad relativa, d. ä.det är framgår ur jämförelser med andra föreställningarsvårtytt.
DförDärför ett litet stycke allm.allmän statsrätt här af nöden. Hvarje stat har suveränitet d. ä.det är denna rättighet eller makt att sjelf bestämma sin författning, sina lagar, sina mål.
Äfven i minsta samhälle omöjligt att totaliteten af individer kunde bestämma, besluta, verkställa angdeangående samhällets gemensamma angelägenheter. För att sagda suveränitet skulle bli en aktiv och reglerande kraft, måste det skapas eller inrättas särskilda organer för statsmaktens utöfning, och försedda med medlen att göra sig åtlydda.
De olika slag af styrelser som sålunda uppkommit, – det olika sätt att organisera makten städse föremål för studier, – indelning, klassificering
Aristoteles: kungadöme, – aristokrati och Politi – senare benämnes monarki, aristokrati och demokrati. Afarterna häraf: despoti (tyranni) oligarki och oktokrati (af Aristot. kallad demokrati). Dertill kom sedan theokratin.
Ännu i våra dagar många grunda indelningen|2| på den aristokratiska. Dock icke rätt egentl.egentligen aristo-aristokrati och demokr.demokrati efterhand erhållit en mera social än statsrättslig betydelse och kan derför samma statsform hafva färgsvårtytt åt ena eller andra af dessa.
Indelningen beror naturl.naturligtvis på indeln. grundenindelningsgrunden. Om afs.avseende på regerings organens tillkomst, så monarkisk och republikansk statsform.
1o) Den främsta maktinnehafvaren, statsöfverhufvudet på grund af arfsrätt, i viss ordning så att folket måste acceptera.
2o) Republik der utöfvaren af statsmakten utgå ur val.
I sjelfva verket kunna ock nutida stater hänföras till ena eller andra af dessa. Monarkin med vald kung, förekomma ej mera f. n.för närvarande ej heller republiker med ärftliga värdigheter.
Men denna indelningsgrund egentl.egentligen ytlig. Ty om, i monarkin, tillträdet till thron arf, så dock måttet af maktfullkomlighet högst olika.
Deraf indelas oinskränkt mon.monark och inskränkt monark.
Här är indelningsgrunden redan en annan d. ä.det är med afseende deri, huruvida maktutöfning begränsad g.genom lag.
Då få vi 2 hufvudklasser:
1) Der utöfvaren af statsmakten står öfver all lag, obundet och obegränsadt innehafvande allsvårtytt makt i staten – autokratiska statsformen.
2) Der statsmaktens utöfning bestämd och begränsad g.genom författning – den konstitutionela statsformen.
|3|Visserligen mycket vanligt att under namnet konstitutionel stat hänföra blott konst.konstitutionella monarkier; men dit hör äfven republiker, de ock konstitution. – Sålunda andraoriginal: första gruppen både inskr.inskränkt monarki och republik. – – Detta mera egentl.egentlig än första indelnindelningen, ty för den rättsliga betraktelsen har tillvaron eller icke tillvaron af regler. förf.reglerande författningar mera betydelse än sättet för statshufvudssvårtytt tillkomst, om också äfven den af vigt.
Emellertid stora olikheter mellan de konstitutionela staterna.
1o) (tillagt av utgivaren4tillagt i marginalen)tillagt av utgivaren Republiker (Der skenkonungen bortasvårtytt – allt val)
2o) (tillagt av utgivaren3tillagt i marginalen)tillagt av utgivaren Monarkin stater med parlamentariska styrelsesätt der regent i allt följa representantion.
3o) (tillagt av utgivaren2tillagt i marginalen)tillagt av utgivaren dodito der regenten bunden vid författning men dock en vidsträckt handligssfer och sålunda en verklig makt gentemot representationen.
Härmed öfvergång till den
(tillagt av utgivaren1)tillagt av utgivaren autokratiska staten, der ingen lag binder kon.konung Och likväl i monsvårtytt af civilisationens fortgång, en rättsordning efterhand uppkommer. Det är en ordning, som närsomhelst kan ändras af reg.regenten men åtminstone följes innan ändrad. – Och dessutom verkligt godtyckligt envälde i en större stat omöjligt: folkvilja, pressen, partier, hofintriger, embetsmanna kroporationer etc.etcetera
Men det saknas ännu lag, som ordnar detta nationens deltagande, ger form och garantier deråt, och bestämmer maktanparten. Vi måste derför, rättsligen, beteckna det ss.såsom en lägre form, hvilken nödvändigtvis arbetar sig fram till högre, till konstitution.
Finlands statsform den konstitutionelt monarkiska, – författningsstat der icke|4| en majoritetsregering, utan monarken väsentligen verklig anpart af statsmakten.
Man talar ock om representativ statsform. Detta kan icke beteckna annat i våra dagar, än konstitutionel; hänför sig till en sida deraf. – Antikens omedelbara deltagande – medeltidens ståndsförf.ståndsförfattning Spanien, Frankrike Tyskland. – Ständers betydelse i Sverige länge medeltidisk. – I England tidigast verklig repres.representation 13 och 14de seklen. 4de ståndet.tillagt i marginalen Frankrike 1789 ([...]oläslig/saknad text). Sedan öfverallt i vårt sekel.
Skilnader mellan ständerförfständerförfattningar och repres.representation
Ständerförf.Ständerförfattning hvilar på uppfattning af exklusiva klasser, – repres.representation nationel enhet. – Imperativt mandat om ansvarighet för valkorporationer – nu afskaffadt. Hvarje stånd för sig afslöt liksom fördrag, om bevillning etc.etcetera olika för olika stånd, föga lagstiftning, – nu allt för hela nationens vägnar, lagar, skatter etc.etcetera
Finland ännu de 4 stånden, men 1§ L.O.Lantdagsordningen, icke imper.imperativt mandat, enhet i lagstiftning, beskattning etc.etcetera – Den skilda behandlingen, de skilda deliberativen sitta qvar. – Dessutomsvårtytt stånden utvidgade.
På frågan hvilken är statsformen i Finland med af.avseende å sättet för folkets deltagande i statsmaktens utöfning, är svaret således: representativ statsform men med bibehållande af stånds indelning såsom yttre form, utan att bibehålla ståndsväsendets principer. Man tala ock om rättsstater, kulturstater, hvilkendera Finland?
Rättsstater, hvad dermed manas. Icke en viss statsform. – Författningsstat icke ännu färdig rättsstat. Dermed menas ej: stat, som endast strefva att förverkliga det rätta, ss.såsom sin enda uppgift. Rättsstaten vill att liksom individer fullt rättsskydd på privaträttsliga så ock på offentliga rättens område. – Alla staters embetsmän ansvariga inför domstol. Förvaltningsrättens utbildning i detta hänseende. Finland icke bland de sista.
Kulturstaten, icke heller en viss form. Man tala om ändamålet. Och läran om de olika statsändamålen hör ej hit.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H.T.Höstterminen 1878
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 1878
19de FöreläsnFöreläsning
21a Okt.oktober
Finlands statsrätt. 1 Afd.Avdelningen
4 Kapitlet.
Den allmänna karakteren af Finlands
statsform.
Hvad förstås med
statsform?
Sättet hvarpå stats-
maktens utöfning
organiserad:tillagt
Ett fullständigt och noggrant svar
på frågan hvilken statsform förutsätter
visserligen tagasvårtytt kännedom om vår statsrätts vä-
sendtligaste delar, och framträda dfördärför såsom ett
af slutresultaten af undersstruket hela undersökningen.
Men liksom bedöma en bygnads stilart redan
vid allm.allmän öfverblick; innan detaljerna studerade, likaså
kan man redan med de data den historiska
inledningen vidhandager och med kännedom af
hufvuddragen, – angifva statsformen.
Alla sådana bestämningar äro till viss grad rela-
tiva, d. ä.det är framgår ur jämförelser med andra
föreställningarsvårtytt.
DförDärför ett litet stycke allm.allmän statsrätt här af
nöden. Hvarje stat har suveränitet d. ä.det ärtillagt denna rättighet eller makt att sjelf be-
stämma sin författning, sina lagar, sina mål.
Äfven i minsta samhälle omöjligt att tota-
liteten af individer kunde bestämma, besluta,
verkställa angdeangående samhällets gemensamma angelägen-
heter. För att sagda suveränitet skulle bli en aktiv och
reglerande kraft, måste det skapas eller inrättas särskilda
organer för statsmaktens utöfning, och försedda med
medlen att göra sig åtlydda.
[...]oläslig/saknad text Detillagt olika slag af styrelser som sålunda uppkommittillagt, – se fram urstruket det olika sätt att organisera
maktentillagt
ock denna skilnad mellan styrande och styrelse. Attstruket
behörig fatta alla karakteriserastruket städse föremål för
studier, – indelning, klassificering
Aristoteles: kungadöme, – aristokrati och
Politi – senare benämnes monarki, aristokrati
och demokrati. Afarterna häraf: despoti (tyranni)
oligarki och oktokrati (af Aristot. kallad demokrati).
Dertill kom sedan theokratin.
Ännu i våra dagar många grunda indelningen
|2|
på den aristokratiska principenstruket. Dock icke rätt
egentl.egentligen aristo-aristokrati och demokr.demokrati efterhand erhållit
en mera social än statsrättslig betydelse och kan
derför samma statsform hafva färgsvårtytt åt ena eller andra
af dessa.
Indelningen beror naturl.naturligtvis på indeln. grundenindelningsgrunden.
Om afs.avseende på regerings makten organisstruket organenstillagt tillkomst,
så monarkisk och republikansk statsform.
1o) Den främsta maktinnehafvaren, statsöfverhufvudet
på grund af arfsrätt, i viss ordningtillagt så att folket måste acceptera.
2o) Republik der utöfvaren af statsmakten utgå
ur val.
I sjelfva verket kunna ock nutida stater hän-
föras till ena eller andra af dessa. Monarkin
med vald kung, förekomma ej mera f. n.för närvarande ej heller
republiker med ärftliga värdigheter.
Men denna indelningsgrund egentl.egentligen ytlig.
[...]oläslig/saknad text Ty om, i monarkin, tillträdet
till thron arf, så dock måttet af maktfullkomlighet
högst olika.
Deraf indelas oinskränkt mon.monark och inskränkt
monark.
Här är indelningsgrunden redan en annan d. ä.det är med
afseende deri, huruvida maktutöfning begränsad
g.genom lag.
Då få vi 2 hufvudklasser:
2o)struket 1)tillagt Der utöfvaren af statsmakten står öfver
all lag, obundet och obegränsadt innehafvande
allsvårtytt makt i staten – autokratiska
statsformen.flyttad text
1o)struket 2)tillagt Der statsmaktens utöfning bestämd och
begränsad g.genom författning – den konstitu-
tionela statsformen.
Visserligen mycket vanligt att under namnet
konstitutionel stat hänföra blott konst.konstitutionella mo-
narkier; men dit hör äfven republiker, de
ock konstitution. – Sålunda första gruppen
både inskr.inskränkt monarki och republik. – – Detta
mera egentl.egentlig än första indelnindelningen, ty för den
rättsliga betraktelsen har tillvaron eller icke
tillvaron af regler. förf.reglerande författningar mera betydelse än
sättet för statshufvudssvårtytt tillkomst, om också äfven
den af vigt.
Emellertid stora olikheter mellan de
konstitutionela staterna.
1o) 4tillagt i marginalen Republiker (Der skenkonungen bortasvårtytt – allt val)
2o) 3tillagt i marginalen Monarkin stater med parlamentariska styrelsesätt
der regent i allt följa representantion.
3o) 2tillagt i marginalen dodito medstruket der regenten bunden vid författning
men dock en vidsträckt handligssfer och sålunda
en verklig makt gentemot representationen.
Härmed öfvergång till den
1tillagt autokratiska staten, der ingen lag binder kon.konung
Och likväl i monsvårtytt af civilisationens fortgång, en
rättsordning efterhand uppkommer. Det är en ordning, som
närsomhelst kan ändras af reg.regenten men åtminstone följes
innan ändrad. – Och dessutom verkligt godtyckligttillagt envälde i en
större stat omöjligt: folkvilja, pressen, partier,
hofintriger, embetsmanna kroporationer etc.etcetera
Men det saknas ännu lag, som ordnar
detta nationens deltagande, ger form och garan-
tier deråt, och bestämmer maktanparten. [...]oläslig/saknad text
Vi måste derför, rättsligen, beteckna det ss.såsom en lägre
form, hvilken nödvändigtvis arbetar sig fram
till högre, till konstitution.
Finlands statsform den konstitutionelt
monarkiska, – författningsstat der icke
|4|
en majoritetsregering, utan monarken
väsentligen verklig anpart af statsmakten.
Man talar ock om representativ stats-
form. Detta kan icke beteckna annat i våra
dagar, än konstitutionel; hänför sig till en sida
deraf. – Antikens omedelbara deltagande
– medeltidens ståndsförf.ståndsförfattning Spanien, Frankrike
Tyskland. – Ständers betydelse i Sverige länge
medeltidisk. – [...]oläslig/saknad text I England
tidigast verklig repres.representation 13 och 14de seklen.
4de ståndet.tillagt i marginalen
Frankrike 1789 ([...]oläslig/saknad text). Sedan
öfverallt i vårt sekel.
Skilnader mellan ständerförfständerförfattningar och repres.representation
Ständerförf.Ständerförfattning hvilar på uppfattning af exklusiva
klasser, – repres.representation nationel enhet. – Imperativt
mandat om ansvarighet för valkorporationertillagt – nu afskaffadt. Hvarje stånd för sig
afslöt liksom fördrag, om bevillning etc.etcetera olika för
olika stånd, föga lagstiftning, – nu allt för hela
nationens vägnar, lagar, skatter etc.etcetera
Finland ännu de 4 stånden, men 1§ L.O.Lantdagsordningen, icke
imper.imperativt mandat, enhet i lagstiftning, beskattning etc.etcetera
– Den skilda behandlingen, de skilda deliberativen sitta
qvar. – Dessutomsvårtytt stånden utvidgade.
På frågan hvilken är statsformen i Finland med
af.avseende å sättet för folkets deltagande i statsmaktens
utöfning, är svaret således : representativ
statsform men med bibehållande [...]oläslig/saknad text af stånds indelningtillagt
såsom yttre form, utan att bibehålla ståndsväsendets
principer. Man tala ock om rättsstater, kulturstater, hvilkendera Finland?
Rättsstater, hvad dermed manas. Icke en
viss statsform. – Författningsstat icke ännu färdig
rättsstat. Dermed menas ej: stat, som endast strefva
att förverkliga det rätta, ss.såsom sin enda uppgift. Rätts-
staten vill att liksom individer fullt rättsskydd på privat-
rättsliga så ock på offentliga rättens område. – Alla
staters embetsmän ansvariga inför domstol. Förvaltningsrättens utbildning
i detta hänseende.
Finland icke bland de
sista.tillagt
Kulturstaten,
icke heller en viss
form. Man tala
om ändamålet.
Och läran om de
olika statsändamålen
hör ej hit.tillagt
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
19. luento 21. lokakuuta
Suomen valtio-oikeus. 1. osa
4. luku
Suomen valtiomuodon yleinen luonne. Mitä valtiomuodolla ymmärretään? Tapa, jolla valtiovallan harjoittaminen organisoidaan:
Täydellinen ja tarkka vastaus kysymykseen, mikä valtiomuoto, edellyttää tietenkin tarkkaa tietämystä meidän valtio-oikeutemme oleellisimmista osista, ja se nousee esiin yhtenä lopputuloksena koko tutkimuksesta. Mutta yhtä hyvin kuin voidaan arvioida rakennuksen tyylilajia yleissilmäyksellä, ennen kuin yksityiskohtia on tutkittu, niin yhtä hyvin voidaan jo käsillä olevan historiallisen ennakkotiedon ja pääpiirteitten tuntemisen avulla ilmoittaa, mistä valtiomuodosta on kyse.
Kaikki tällaiset määritykset ovat tiettyyn pisteeseen asti suhteellisia eli perustuvat vertailuun muiden käsitysten kanssa.
Sen vuoksi on tässä tarpeen pieni kappale yleisestä valtio-oikeudesta. Jokaisella valtiolla on suvereenisuus eli tämä oikeus tai valta määrätä itse valtiosäännöstään, laeistaan, tavoitteistaan.
Pienimmässäkään yhteiskunnassa ei ole mahdollista, että yksilöiden kokonaisuus voisi määrätä, päättää, hoitaa yhteiskunnan yhteisiä asioita. Jotta sanotusta suvereenisuudesta tulisi aktiivinen ja asioita järjestävä voima, on luotava tai järjestettävä erityisiä elimiä valtiovallan harjoittamiseen ja annettava niille keinot, joiden avulla niiden päätöksiä noudatetaan.
Tällä tavoin syntyneet erilaiset hallinnot, – erilaiset tavat organisoida valtaa ovat aina tutkimuksen kohteita, – jaottelu ja luokittelu
Aristoteles: kuningaskunta, – aristokratia ja politia – myöhemmin nimitykset monarkia, aristokratia ja demokratia. Näistä muunnokset: despotia (tyrannia), oligarkia ja oktokratia (jota Aristoteles nimitti demokratiaksi). Näihin tuli sitten lisäksi teokratia.
Vielä meidän päivinämme monet perustavat jaon aristokratiaan. Se ei kuitenkaan oikein, sillä oikeastaan aristo- ja demokratia ovat myöhemmin saaneet pikemminkin yhteiskunnallisen kuin valtio-oikeudellisen merkityksen, ja sen vuoksi samassa valtiomuodossa voi olla väriä näistä joko toisesta tai toisesta.
Jako riippuu luonnollisesta jakoperustasta. Jos lähtökohtana on hallituselinten synty, niin silloin monarkistinen ja republikaaninen (tasavaltalainen) valtiomuoto.
1) Ylin vallanpitäjä, valtion päämies perimysoikeuden perusteella tietyssä järjestyksessä, joka kansan on hyväksyttävä.
2) Tasavalta, jossa valtiovallan harjoittaja valitaan vaaleilla.
Itse asiassa voidaan nykyajan valtiotkin luokitella jompaankumpaan näistä. Monarkiaa, jossa on valittu kuningas, ei enää esiinny, eikä myöskään tasavaltoja, joissa valtiovalta olisi peritty.
Mutta tämä jakoperuste on oikeastaan pinnallinen. Sillä vaikka monarkioissa nousu valtaistuimelle tulisikin perintönä, on niissä vallan määrä mitattuna hyvinkin erilainen.
Sen vuoksi ne jaetaankin rajoittamattomaan ja rajoitettuun monarkiaan.
Tässä jakoperusta onkin jo toinen eli siinä tarkastellaan, onko vallan harjoittaminen lailla rajoitettua.
Tällöin saamme kaksi pääluokkaa:
1) Ne, joissa valtiovallan harjoittaja on kaiken lain yläpuolella, riippumaton ja rajoittamaton kaiken valtiovallan haltija – autokraattinen valtiomuoto.
2) Ne, joissa valtiovallan harjoittamista määrää ja rajoittaa valtiosääntö – perustuslaillinen valtiomuoto.
On tosin erittäin tavallista, että perustuslaillisella valtiolla viitataan vain perustuslaillisiin monarkioihin, mutta tähän ryhmään kuuluvat myös tasavallat, koske nekin ovat perustuslaillisia. – Siten toiseen ryhmään kuuluu sekä rajoitettu monarkia että tasavalta. – Tämä on oleellisempi kuin ensimmäinen jako, sillä oikeudelliselle tarkastelulle on säätelevän ja rajoittavan valtiosäännön olemassaolo tai sen puuttuminen tärkeämpää kuin valtion päämiehen alkuperä, joskin myös sillä on painoarvoa.
Perustuslaillisten valtioiden välillä on kuitenkin suuria eroja.
1) (4tillagt i marginalen) Tasavallat (joissa ei ole näennäistä kuningasta – kaikki valitaan vaaleilla)
2) (3tillagt i marginalen) Monarkiavaltiot, joissa on parlamentaarinen hallintotapa, ja joissa hallitsija noudattaa kaikessa edustajiston tahtoa.
3 (2tillagt i marginalen) Monarkiavaltiot, joissa hallitsija on sidottu valtiosääntöön, mutta hänellä on kuitenkin laaja toimintasäde ja siten todellista valtaa edustajistoa vastaan.
Tästä siirrymme
(1) autoritaariseen valtioon, jossa mikään laki ei sido kuningasta. Ja kuitenkin sivilisaation edetessä oikeusjärjestys on myöhemmin syntynyt. Se on järjestys, jota hallitsija voi milloin tahansa muuttaa, mutta ainakin sitä noudatetaan, ennen kuin se muutetaan. – Ja lisäksi todella mielivaltainen itsevaltius on suuremmassa valtiossa mahdotonta: kansan tahto, lehdistö, puolueet, hovin juonittelut, virkamiesten korporaatiot jne.
Mutta vielä puuttuu laki, joka määrää tämän kansakunnan osallistumisesta, antaa muotoa ja takuita sille ja määrittelee vallanjaon. Meidän täytyy sen vuoksi luokitella se oikeuden kannalta alemmaksi muodoksi, joka väkisinkin pyrkii korkeammalle, perustuslakia kohti.
Suomen valtiomuoto on perustuslaillinen monarkia, – perustuslaillinen valtio, jossa ei ole enemmistöhallitusta, vaan monarkin osuus valtiovallasta on todella oleellinen.
Puhutaan myös edustuksellisesta valtiomuodosta. Se ei voi meidän päivinämme merkitä muuta kuin perustuslaillisuutta, viittaa sen yhteen puoleen. – Antiikin suora osallistuminen – keskiajan säätyvaltiosääntö. Espanja, Ranska, Saksa. – Säätyjen merkitys oli Ruotsissa kauan keskiaikainen. – Englannissa oli kaikkein ensimmäisenä todellinen edustusto 1200- ja 1300-luvuilla. Neljäs sääty.tillagt i marginalen Ranska vuonna 1789 ([...]oläslig/saknad text). Sitten kaikkialla meidän vuosisadallamme.
Erot säätyvaltiosäännön ja edustajiston välillä.
Säätyvaltiosäännön perustana on käsitys valikoituneista luokista, – edustajisto, kansallinen yhtenäisyys. Imperatiivinen mandaatti vastuusta vaalikorporaatioille – nyt poistettu. Kukin sääty päätti omalta osaltaan ikään kuin sopimuksena suostuntaveroista jne. erilaiset eri säädyille, vähän lainsäädäntöä – nyt kaikki sovitaan koko kansakunnan puolesta, lait, verot jne.
Suomessa on vielä neljä säätyä, mutta ei Valtiopäiväjärjestyksen §:ssä 1 mitään imperatiivista mandaattia, yhtenäisyys lainsäädännössä, verotuksessa jne. – Erillinen käsittely, erilliset neuvottelut ovat jäljellä. – Lisäksi säätyjä laajennettu.
Kysymykseen, mikä valtiomuoto Suomessa on, kun otetaan huomioon kansan osallistumistapa valtiovallan harjoittamiseen, on vastaus siis: edustuksellinen valtiomuoto mutta säilyttäen säätyjaon ulkonaisena muotona säilyttämättä silti säätylaitoksen periaatteita. Mutta puhutaan myös oikeusvaltioista, kulttuurivaltioista, kumpi Suomi on?
Oikeusvaltiot, mitä niillä tarkoitetaan. Ei mitään tiettyä valtiomuotoa. – Perustuslaillinen valtio ei ole vielä valmis oikeusvaltio. Sillä ei tarkoiteta: valtiota, joka vain pyrkii ainoana tehtävänään toteuttamaan sen, mikä on oikein. Oikeusvaltio haluaa yksilöiden tapaan täyttä oikeuden suojelua yksityisoikeudellisella alueella kuten myös julkisen oikeuden alueella. – Kaikkien valtioiden virkamiehet ovat vastuussa tuomioistuimen edessä. Hallinto-oikeuden kehittäminen tässä mielessä. Suomi ei ole viimeisten joukossa.
Kulttuurivaltio, ei myöskään mikään tietty muoto. Puhutaan tavoitteesta. Ja oppi erilaisista valtioiden tavoitteista ei kuulu tänne.