7.4.1881 Torsten Costiander–LM
Ruotsinkielinen teksti
Montreux d. 7 April 1881.
Älskade Leo!
Den konsultation hos Dr Rossier, hvarom jag nämnde i mitt senaste, blef af honom uppskjuten till i Måndags. Hans åsigt om Jennys helsa och planer för nästa vinter är följande. –
Bröstet har, efter lyckligen öfvervunnen förkylning för någon tid sedan, vid senaste undersökning befunnits i allo tillfredsställande. Det sätt, hvarpå Jenny genomgått detta tillfälliga illamående, vittnar särskildt om att hennes tillstånd nu är märkbart bättre än för fyra år sedan, då hon var här. – De nervösa symptomerna, som oroade Jenny i höstas, hafva längesedan försvunnit och tillståndet i detta afseende i allmänhet i hög grad förbättrats. Återstår numera egentligen endast att önska litet fetma och vigttillväxt,|2| hvilket den numera inträdda varmare väderleken väl småningom skall medföra. Doktorn anser att Jenny med godt mod kan återvända till Finland. En förlängd vistelse här vore visserligen ganska välgörande, men om Jenny har en oöfvervinnelig motvilja att stanna ännu en vinter, bör hon dertill icke forceras. En månads vistelse i Soden rekommenderas synnerligen, t. ex. för Juni, men derefter borde hon icke, såsom vi hade tänkt, qvarstanna der utan begifva sig uppåt bergen, någonstädes t. ex. i Schwarzwald, om hon icke vill återvända till Schweiz; detaljer i detta afseende medgaf icke tiden att för tillfället afhandla.
Då Rossiers uttalande sålunda väsentligen öfverensstämmer med Jennys egen åsigt och önskan, stanna vi definitivt vid beslutet att återvända hem i höst. Tyvärr måste jag, för mina affärer, lemna Jenny ensam under sommaren. Hennes|3| krafter och helsa förefalla mig dock i så hög grad förbättrade i alla afseenden, att jag utan oro bör kunna göra det, nb.nota bene då hon får MlleMademoiselle Martin eller någon annan person till biträde vid omsorgerna om barnen. Och glädjen att åter få vara tillsammans med sina barn, som Jenny isynnerhet på senaste tiden mycket saknat, blir nog en godtgörelse för skiljsmessan från mig. Det är klart att ett sammanträffande med några eller någon af Eder derhemma under tiden jag är borta, vore i hög grad välgörande för Jenny, men jag tror att Jenny anser olägenheterna af en utrikes resa (då dermed icke afses vinnandet af ett så stort resultat, som det af Eder förordade, neml.nämligen en vinter till i södern) alltför stora i förhållande till nödvändigheten af det nöje, som derigenom skulle skänkas henne, för att hon numera skulle vilja påyrka ett sådant sammanträffande. Dock öfverlemnar jag i detta afseende ordet|4| åt henne sjelf. Jenny torde väl endera dagen skrifva till Alexandra.
I går afton anlände Edra bref af d. 1. och 2 April. När jag sammanställer allt hvad Du och Alexandra meddelat ang.angående Julie Cronstedts resa hit till Montreux, isynnerhet den brådstörtade hastighet, hvarmed afresan beslöts, kan jag deraf ej draga annan slutsats än att Julies tillstånd måste vara rätt betänkligt. Jag har äfven meddelat min åsigt åt Jenny, som dock är benägen att, ännu till en början åtminstone, se saken något ljusare. – Emellertid har jag för Jenny förklarat mig villig att egna all min tid och förmåga till att hjelpa Cronstedt att göra Julies vistelse i Montreux så angenäm som det blott är möjligt, hvaremot jag måste rekommendera Jenny sjelf att icke för mycket egna sig åt hennes, så innerligt afhållna väninnas sällskap, emedan Julies sjuklighet måste utöfva ett nedslående, och sålunda skadlig verkan på Jennys sinne. –
|5|Isynnerhet bör det, enl.enligt min åsigt, alldeles icke kommma i fråga att Cronstedt, om han blir tvungen ensam återresa till Finland, öfverlemnar Julie i vår vård, utan måste i sådant fall Fanny eller någon annan komma hit och intaga Cronstedts plats som sjukvårdare. – I detta afseende anser jag mig böra uppträda med all bestämdhet. Ingen skall, hoppas jag, misskänna oss om jag sålunda söker förebygga att all den härstädes för Jenny samlade helsan äfventyras genom ängsliga omsorger om vår stackars, sjuka Julie. – Rum åt Cronstedts har jag tänkt anskaffa i ett bättre hotell i vårt närmaste granskap. Så snart de anländt skall jag skrifva mera, och tillägger nu endast våra hjertl.hjärtliga helsningar till Eder alla genom
Din broder
Torsten.
P. S. Olyckan med Figge Cajander hade jag, af vissa tecken i Dagbladet, gissat mig till och|6| för par dagar sedan äfven förberedt Jenny på att balans måste finnas och min borgen komma att anlitas. Det är för 5 000 mkmark som jag står tillsammans med Lars Krogius. –
Alkuperäinen (transkriptio)
Montreux d. 7 April 1881.
Älskade Leo!
Den konsultation hos Dr Rossier,
hvarom jag nämnde i mitt senaste,
blef af honom uppskjuten till i Måndags.
Hans åsigt om Jennys helsa och planer
för nästa vinter är följande. –
Bröstet har, efter lyckligen öfvervunnen
förkylning för någon tid sedan, vid se-
naste undersökning befunnits i allo
tillfredsställande. Det sätt, hvarpå
Jenny genomgått detta tillfälliga
illamående, vittnar särskildt om
att hennes tillstånd nu är märkbart
bättre än för fyra år sedan, då hon var
här. – De nervösa symptomerna, som
oroade Jenny i höstas, hafva länge-
sedan försvunnit och tillståndet i detta
afseende i allmänhet i hög grad
förbättrats. Återstår numera egentligen
endast att önska litet fetma och vigttillväxt,
|2|
hvilket den numera inträdda varmare
väderleken väl småningom skall
medföra. Doktorn anser att Jenny
med godt mod kan återvända till
Finland. En förlängd vistelse här
vore visserligen ganska välgörande,
men om Jenny har en oöfvervinnelig
motvilja att stanna ännu en vinter,
bör hon dertill icke forceras. En månads
vistelse i Soden rekommenderas syn-
nerligen, t. ex. för Juni, men derefter
borde hon icke, såsom vi hade tänkt,
qvarstanna der utan begifva sig upp-
åt bergen, någonstädes t. ex. i Schwarz-
wald, om hon icke vill återvända till
Schweiz; detaljer i detta afseende
medgaf icke tiden att för tillfället af-
handla.
Då Rossiers uttalande sålunda väsent-
ligen öfverensstämmer med Jennys egen
åsigt och önskan, stanna vi definitivt
vid beslutet att återvända hem i höst.
Tyvärr måste jag, för mina affärer, lemna
Jenny ensam under sommaren. Hennes
|3|
krafter och helsa förefalla mig dock i
så hög grad förbättrade i alla af-
seenden, att jag utan oro bör kunna
göra det, nb.nota bene då hon får MlleMademoiselle Martin
eller någon annan person till biträde vid
omsorgerna om barnen. Och glädjen att
åter få vara tillsammans med sina
barn, som Jenny isynnerhet på senaste
tiden mycket saknat, blir nog en
godtgörelse för skiljsmessan från mig.
Det är klart att ett sammanträffande
med några eller någon af Eder derhemma
under tiden jag är borta, vore i hög
grad välgörande för Jenny, men jag
tror att Jenny anser olägenheterna
af en utrikes resa (då dermed icke
afses vinnandet af ett så stort re-
sultat, som det af Eder förordade, neml.nämligen
en vinter till i södern) alltför stora
i förhållande till nödvändigheten af
det nöje, som derigenom skulle skänkas
henne, för att hon numera skulle
vilja påyrka ett sådant sammanträffande.
Dock öfverlemnar jag i detta afseende ordet
|4|
åt henne sjelf. Jenny torde väl
endera dagen skrifva till Alexandra.
I går afton anlände Edra bref af
d. 1. och 2 April. När jag sammanställer
allt hvad Du och Alexandra meddelat
ang.angående Julie Cronstedts resa hit till
Montreux, isynnerhet den brådstörtade
hastighet, hvarmed afresan beslöts,
kan jag deraf ej draga annan slutsats
än att Julies tillstånd måste vara rätt
betänkligt. Jag har äfven meddelat min
åsigt åt Jenny, som dock är benägen
att, ännu till en början åtminstone, se
saken något ljusare. – Emellertid har
jag för Jenny förklarat mig villig att
egna all min tid och förmåga till att
hjelpa Cronstedt att göra Julies vistelse
i Montreux så angenäm som det blott
är möjligt, hvaremot jag måste rekom-
mendera Jenny sjelf att icke för mycket
egna sig åt hennes, så innerligt afhållna
väninnas sällskap, emedan Julies sjuklighet
måste utöfva ett nedslående, och sålunda
skadlig verkan på Jennys sinne. –
Isynnerhet bör det, enl.enligt min åsigt, all-
deles icke kommma i fråga att Cronstedt,
om han blir tvungen ensam återresa
till Finland, öfverlemnar Julie i vår
vård, utan måste i sådant fall
Fanny eller någon annan komma hit ochtillagt intaga
Cronstedts plats som sjukvårdare. –
I detta afseende anser jag mig böra upp-
träda med all bestämdhet. Ingen skall,
hoppas jag, misskänna oss om jag sålunda
söker förebygga att all den härstädes
för Jenny samlade helsan äfventyras
genom ängsliga omsorger om vår
stackars, sjuka Julie. – Rum åt
Cronstedts har jag tänkt anskaffa i
ett bättre hotell i vårt närmaste
granskap. Så snart de anländt
skall jag skrifva mera, och tillägger
nu endast våra hjertl.hjärtliga helsningar
till Eder alla genom
Din broder
Torsten.
P. S. Olyckan med Figge Cajander hade jag, af
vissa tecken i Dagbladet, gissat mig till och
|6|
för par dagar sedan äfven förberedt
Jenny på att balans måste finnas
och min borgen komma att anlitas.
Det är för 5 000 mkmark som jag står tillsam-
mans med Lars Krogius. –