18.6.1881 C. G. Estlander–LM

Innan jag lemnade staden, hörde jag
att Du var kommen till Helsingfors för Hypo-
teksföreningens skuld, men der återstod för
mig så många luckor att fylla efter min
escapade pingstdagarne, att jag icke hann
komma för att trycka din hand, förutsatt det
varit möjligt att få fatt i den, liksom ock
min föresats blef om intet att uppvakta din
Fru med helsningar från Laitiala. Det var
emellertid icke blott ett ”tack för sist” och för den
angenäma vistelsen i Ert eleganta landshem,
som jag velat aflägga; jag hade äfven någon-
ting allvarligare att tala med Dig mellan fyra
|2| ögon, hvilket derför bleftillagt uppskjutet till lugnare
tider.

Jag kom mig de senaste dagarne in i
en agitation, som pågår för uppsättandet af en
ny daglig organ, och då jag vet huru nära Du
står Dagbladet, har jag icke velat hjelpa till
vid ett sådant företag, utan att Du skulle kän-
na mina afsigter med denna konkurrens, om
den kommer till stånd. Hvad det finansiela vid-
kommer, är täflan fri, så derom behöfver icke
bli fråga, helst Dagbladet nog skulle stå
sig godt, äfven om det skulle nödgas dela
något med sig. Men det är icke heller i afse-
ende å allmänhetens öra fråga om att undan-
tränga eller motarbeta, utan snarare om ett
samarbete, der i ett oförskräcktare och bestäm-
dare språk skulle sägas allmänheten unge-
fär samma sak. Af räddhåga för massan,
majoriteten, hvars rätt lockas på det ab-
|3| straktaste sätt, vågar Dagbladet icke hålla på
den svenska bildningens intressen eller ge luft och
fart åt känslan derför, så som landets framtid
och bästa det skulle kräfva. En sådan demokra-
tism, som till följd af våra egendomliga bild-
ningsförhållanden, skulle medföra en ohjelplig
återgång i kultur, är en olycklig tillämpning
af en lära, den der under andra förhållanden kan
med framgång tillämpas oafkortadt. Också tror
jag med visshet att de svenska bildade klas-
serna, om de vakna till insigt om hvad det
gäller, skola ännu kunna återtaga sin le-
dande ställning i våra bildningsfrågor; i
alla rättsliga och sociala har det icke ifrå-
gakommit att vilja neka majoritetens rätt.
Det behöfves blott att dessa klasser upphöra
att sända sina söner och döttrar till att förstär-
ka fennomanernes led, och dessa skola sam-
manfalla till hvad de äro, en hop experimen-
|4| terande doktrinärer eller samvetslöse äfventy-
rare. Det är för att väcka hastigare en så-
dan insigt hos de bildade i landet, som mig
synes att en annan daglig tidning borde ar-
beta jemte Dagbladet. Från början indiffer-
ent i språkfrågan, har Dagbladet sin stora
uppgift i det konstitutionela lifvets väckande,
och någon konflikt borde således icke gerna
uppstå med ett blad, som, likaså konstitutionelt
sinnadt, företrädesvis lade sig vinn om att
konservera den traditonela bildningen i lan-
det. Sådana äro tankarne, åtminstone hos mig,
men derifrån är det ännu långt till förverkli-
gandet. Möjligt nog att allting stannar vid tu-
tingar, prat och språng, men om något rykte
derom kommit till dina öron, så ville jag oger-
na att Du icke skulle veta hvar Du har mig.
Tils någonting kommer till stånd, låter Du
nog detta meddelande blifva oss emellan. En
vördsam helsning till Din fru från