8.11.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H. T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78
30de FöreläsnFöreläsningen
8 Novbr.november
Undantagna
1o) qvinnor. Nämns här emedan qvinnor kan utöfva näring eller ega gård.
med motivettillagt i marginalen 2o) gårdsegare som är frälseman eller hör till Presteståndet
3o) kofferdi-sjömanskap, soldater och vaktbetjäning|2| 4o) De som äro i annans tjenst eller ständigt arbetet, etc.etcetera daglönare, uppläs förklara alla undantagen.
Valbarhet fr.från § 14. Framhåll betydelsen deraf att icke bunden vissa distrikter.
Valförrättning och valsätt. Röstberäkning. Befogadt att Regentens stadfästelse emedan rösträttens omfång. Elektorer förekommer numera icke ehuru ej förbjudna. – Fullmakt af Magistrat § 15.
Framhålla huruledes nya kommunala förf.författningen för städerna bragt äfven städernas inre förhållförhållanden i harmoni med den politiska reform § 12 i L O.Lantdagsordningen införde.
Utsträckt kommunala medborgarerätten derhän att 12 § L OLantdagsordningen icke mera motsvarar. Föreslagen reform 1877, – huru den antages. Ny näringslag upphäfve burskap.
|3|V. T.Vårterminen 1875
7de FöreläsnFöreläsningen
8 Februari.tillagt i marginalen
”Bondeståndet. Ordet bonde i svenska språket efterhand ändrat betydelse. På landskapslagarnas tid funnos knappast andra politiskt och socialt berättigade medborgare än de som buro och kunde bära namnet bonde. Bönderna, odalsmännen voro, ss.såsom Nordstam säger, de i samhällets offentliga angelägenheter röstegande männen det egentliga folket, eller för att begagna ett modernt uttryck, de activasvårtytt statsborgarne. Han var en del af denna Sveriges allmoge, som ännu L L.Landslagen talar om, och som betydde Sveriges folk.tillagt i marginalen Det var de som stiftade lagar och skipade rättvisa. Den som med full eganderätt innehade jord och ej trädt i något särskildt trohetsförhållande till Konungen eller någon annan, han var bonde, var man för sig.
Då vi sysselsatte oss med R. och A.Ridderskapet och adeln samt Presteståndet redan framhållit huru dessa stånd efterhand uppkommo, skiljde sig från mängden och usurperade afgörandet af samhällsärendena. Bondens politiska rättigheter voro dock aldrig de jure
lat. rättsenligt förintade, de kunde tidtals vara de factolat. i praktiken skjuten i bakgrunden, men historien visar dock huru de äfven under unionstidens magnatregime visste att göra sig gällande, när de stora alltför mycket skulle spela herrar. –
Detta den sunda demokratiska grund, hvarpå det svenska och finska statsskicket aldrig upphörde att hvila. Här har det demokratiska elementet icke brutit fram ur stadsproletärernas missnöjda hopar, det har städse förefunnits i och genom det fria, politiskt berättigade bondeståndet.
Annat kunde ej komma i fråga än att ock bönderna skulle kallas till riksmötena såsnart|4| ⊠original: såsnart det gällde att i dem alla vigtiga folkklasser skulle vara representerade. Lagligen tillförsäkradt erhöll ståndet, liksom de andra sin repres. rättrepresentationsrätt 1617 g.genom R ORiksdagsordningen. Man bör besinna hvilken olikhet emot kontinentens stater.
Vill man taga reda på hvilka alla som hörde till detta riksstånd, så finna man det ej heller här ⊠original: ej i lag bestämdt. Före 1626, medan ännu frälserusttjenst, kan man säga att Bondeståndet alla de jordegare, som ej genom rusttjenst frälste sin jord och blefve adelsmän utan fortfara att betala skatt jordnaturen ännu icke finnassvårtytt. Efter 1626 adelsståndet slutet; ofrälse tjenstemän, som förutsvårtytt betraktats ungefär lika med adeln, bildade nu en skild klass, s. k. Ståndspersoner, och de kunde ej räknas till ståndet äfven om de hade skattskyldig jord, enär de ej voro män för sig. Likaså icke prester och borgare om de förvärfvade sin jord.
Småningom utsträcktes benämningen bonde äfven på dessa som brukade andras jord. Man talade om skatte-, frälse- och kronobönder.
I förbigående erinra om reduktionens under Carl XI betydelse för betryggandet af Bondeståndets sociala och politiska ställning.
1723 års R. O.Riksdagsordning § 7 sade ”Allmogen i hvart härad väljer sin Riksdagsman af sjelfva|5| Bondeståndet, som inom häradet bor, och bofast man är, och tillförene icke i något annat Stånd eller beställning stått hafver”.
Härigenom definition tydlig.
1723 års R. O.Riksdagsordning gaf äfven andra vigtiga bestämningar: Hvarvid dem fritt val lemnas bör, utan Landshöfdingens, Häradshöfdings,tillagt av utgivaren Häradsfogdens eller någon annans intrång. Berätta huru förut.
samt ”Vilja flera Härader sammansätta sig om en Fullmäktig, det står i deras frihet”.
Betydelsen af ordet Härad = Tingslag hos oss. (Icke domsaga, såsom i 1863 års Sammanfattning.)
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H. T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78
30de FöreläsnFöreläsningen
8 Novbr.november
Undantagna
1o) qvinnor. Nämns här emedan qvinnor kan utöfva
näring eller ega gård.tillagt
med motivettillagt i marginalen 2o) gårdsegare som är frälseman eller hör till Presteståndet
3o) kofferdi-sjömanskap, soldater och vaktbetjäning
|2|
4o) De som äro i annans tjenst eller ständigt arbetet, etc.etcetera daglönare, upplästillagt
förklara alla undantagen.
Valbarhet fr.från § 14. Framhåll
betydelsen deraf att
icke bunden vissa
distrikter.tillagt
Valförrättning och valsätt. Röstberäkning.
Befogadt att Regentens stadfästelse emedan rösträttens omfångtillagt. Elektorer
förekommer numera icke ehuru ej förbjudnatillagt. – Fullmakt af Magistrat § 15.
Besvär – Se § 16. Fullmaktens granskning
§ 22.
Talman § 23struket
Ståndets allm. karakter. Staden valdistriktstruket
Man kan skönja en återgång till de
äldsta tiderna, i det näml. nu städerna
icke blott vissa klasser deri representeradstruket
Framhålla huruledes nya kommunala
förf.författningen för städerna bragt äfven städernas
inre förhållförhållanden i harmoni med den politiska
reform § 12 i L O.Lantdagsordningen införde.
Utsträckt kommunala medborgarerätten
derhän att 12 § L OLantdagsordningen icke mera motsvarar.
Föreslagen reform 1877, – huru den antages.
Ny näringslag upphäfve burskap.tillagt
V. T.Vårterminen 1875
7de FöreläsnFöreläsningen
8 Februari.tillagt i marginalen
”Bondeståndet. Ordet bonde i svenska
språket efterhand ändrat betydelse. På
landskapslagarnas tid funnos knappast andra
politiskt och socialt berättigade medborgare
än de som buro och kunde bära namnet
bonde. Destruket Bönderna, odalsmännentillagt voro, ss.såsom Nordstam säger, odalsmänstruket de i samhällets offentliga angelägenheter röstegande männen det egentliga folket, eller för att begagna ett modernt uttryck, de activasvårtytt statsborgarne. Han var en del af denna Sveriges allmoge, som ännu L L.Landslagen talar om, och som betydde Sveriges folk.tillagt i marginalen Det var de som stiftade lagar och
skipade rättvisa. Den som med full egande-
rätt innehade jord och ej trädt i något sär-
skildt trohetsförhållande till Konungen eller
någon annan, han var bonde, var man för sig.
Då vi sysselsatte oss med R. och A.Ridderskapet och adeln samt Presteståndettillagt redan
framhållit huru dessa stånd efterhand uppkom-
mo, skiljde sig från mängden och usurperade
afgörandet af samhällsärendena. Bondens
politiska rättigheter voro dock aldrig de jure förintade,
de kunde tidtals vara de facto skjuten i bak-
grunden, men historien visar dock huru de äfven
under unionstidens magnatregime visste att
göra sig gällande, när de stora alltför mycket
skulle spela herrar. –
Detta den sunda demokratiska grund, hvarpå
det svenska och finska statsskicket aldrig upphörde
att hvila. Här har det demokratiska elementet
icke brutit fram ur stadsproletärernas miss-
nöjda hopar, det har städse förefunnits i och
genom det fria, politiskt likstruketberättigade bondeståndet.
Annat kunde ej komma i fråga än att ock
bönderna skulle kallas till riksmötena såsnart
|4|
såsnart det gällde att i dem alla vigtiga folk-
klasser skulle vara representerade. Lagligen
tillförsäkradt erhöll ståndet, liksom de bådastruket andratillagt
sin repres. rättrepresentationsrätt 1617 g.genom R ORiksdagsordningen. Man bör besinna
hvilken olikhet emot kontinentens stater.
Vill man taga reda på hvilka alla som hörde
till detta riksstånd, så finna man det ej heller härtillagt ej i lag
bestämdt. Före 1626, medan ännu frälse-
rusttjenst, kan man säga att Bondeståndet
alla de jordegare, som ej genom rusttjenst
frälste sin jord och blefve adelsmän utan fort-
fara att betala skatt jordnaturen ännu icke finnassvårtytttillagt. Efter 1626 adelsståndet
slutet; ofrälse tjenstemän, som förutsvårtytttillagt betraktats
ungefär lika med adeln, bildade nu en skild
klass, s. k. Ståndspersoner, och de kunde
ej räknas till ståndet äfven om de hade skatt-
skyldig jord, enär de ej voro män för sig.
Likaså icketillagt prester och borgare om de förvärfvade
sin jord.
Småningom utsträcktes benämningen bonde
äfven på dessa som brukade andras jord.
Man talade om skatte-, frälse- och krono-
bönder.
I förbigående erinra om reduktionens under
Carl XI betydelse för betryggandet af Bondeståndets
sociala och politiska ställning.
1723 års R. O.Riksdagsordning § 7 sade ”Allmogen i hvart
härad väljer sin Riksdagsman af sjelfva
|5|
Bondeståndet, som inom häradet bor, och
bofast man är, och tillförene icke i något
annat Stånd eller beställning stått hafver”.
Härigenom definition tydlig.
1723 års R. O.Riksdagsordning gaf äfven andra vigtiga bestäm-
ningar: Hvarvid dem fritt val lemnas
bör, utan Landshöfdingens, Häradshöfdings
Häradsfogdens eller någon annans intrång.
Berätta huru förut.
samt ”Vilja flera Härader samman-
sätta sig om en Fullmäktig, det står i deras
frihet”. Vid allastruket
Betydelsen af ordet Härad = Tingslag hos
oss. (Icke domsaga, såsom i 1863 års Sammanfattning.)
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
30. luento 8. marraskuuta
Poikkeukset
1) naiset. Tässä voidaan kuitenkin mainita, että naiset voivat harjoittaa elinkeinoa tai omistaa kiinteistön. syystätillagt i marginalen 2) kiinteistönomistajat, jotka ovat aatelisia tai kuuluvat Pappissäätyyn. 3) kauppalaivastosta värvätyt merisotilaat, sotilaat ja vartijat. 4) toisen palveluksessa olevat tai tälle säännöllisesti työtä tekevät jne. päiväpalkkalaiset, lue ja selitä kaikki poikkeukset.
Vaalikelpoisuus §:stä 14. Korosta sen merkitystä, ettei ole sidottu tiettyihin vaalipiireihin. Vaalin suorittaminen ja vaalitapa. Ääntenlaskenta. Hallitsijan vahvistus aiheellinen äänioikeuden laajuuden vuoksi. Valitsijamiehiä ei enää esiinny, vaikkei heitä ole kiellettykään. – Maistraatin valtakirja §:n 15 mukaan.
Korosta, miten uusi kunnallislaki on tuonut kaupunkeihin, myös kaupunkien sisäiseen tilanteeseen harmoniaa poliittisen uudistuksen voimaantulon myötä, Valtiopäiväjärjestys § 12.
Laajennettu kunnallinen kansalaisoikeus sikäli, ettei Valtiopäiväjärjestyksen § 12 enää vastaa vuonna 1877 tehtyä uudistusehdotusta, – miten se otetaan vastaan. Uusi elinkeinolaki lakkautti porvarinoikeudet.
Kevätlukukausi 1875. 7. luento. 8. helmikuuta.tillagt i marginalen
Talonpoikaissääty. Sanan talonpoika, ’bonde’, merkitys on ruotsin kielessä alkuperäisestä myöhemmin muuttunut. Maanlakien aikaan ei edes ollut muita poliittisesti ja yhteiskunnallisesti oikeutettuja kansalaisia kuin ne, joista käytettiin ja joita voitiin nimittää talonpojaksi. Talonpojat, odaalimiehet olivat, kuten Nordstam sanoo, yhteiskunnan virallisissa asioissa äänivaltaisia miehiä, varsinainen kansa, tai jos käytetään modernia ilmaisua, valtion aktiivisia kansalaisia. Talonpoika oli osa tätä Ruotsin rahvasta, josta vielä Maanlaki puhuu, ja joka merkitsi Ruotsin kansaa.tillagt i marginalen Juuri he sääsivät lakeja ja käyttivät oikeutta.Mies, jolla oli maata ja siihen täydet omistusoikeudet, ja joka ei ollut missään erityisessä uskollisuussuhteessa Kuninkaaseen tai kehenkään muuhunkaan, hän oli talonpoika, hän oli oman itsensä herra.
Jo silloin, kun käsittelimme Ritarikuntaa ja Aatelitoa sekä Pappissäätyä, korostin sitä, miten tämä sääty oli ammoisina aikoina syntynyt, erottautunut joukosta ja ottanut itselleen vallan ratkaista yhteiskunnan asioita. Talonpoikien poliittiset oikeudet eivät kuitenkaan olleet koskaan de jure
lat. lakiin perustuen hävinneitä, heidät oli voitu ajoittain de facto
lat. tosiasiallisesti työntää taustalle, mitta historia osoittaa silti, miten he pystyivät unioninajan mahtimieshallinnon aikanakin tekemään itsensä tiettäviksi, kun isokenkäiset leikkivät aivan liikaa herroja. –
Tämä on se terve, demokraattinen perusta, jolla Ruotsin ja Suomen valtiomuoto on kautta aikojen pysyvästi seissyt. Täällä ei demokraattinen elementti ole murtautunut esiin kaupunkiproletariaatin tyytymättömistä roskajoukoista, se on aina ollut olemassa nimenomaan vapaan talonpoikassäädyn ja sen poliittisten oikeuksien ansioista.
Myös talonpojat kutsuttiin valtakunnankokouksiin heti, kun nähtiin, että heissä olisivat kaikki tärkeät yhteiskuntaluokat edustettuina. Muu ei olisi voinut tulla kysymykseenkään. Laillisesti varmistetun asemansa ja edustusoikeutensa sääty sai muiden säätyjen tavoin vuoden 1617 Valtiopäiväjärjestyksen kautta. Pitää muistaa, millainen ero tässä on Manner-Euroopan valtioihin nähden.
Jos halutaan selvittää, ketkä kaikki kuuluivat tähän valtiopäiväsäätyyn, niin siitäkään emme löydä laeista mitään täsmällistä tietoa. Voidaan sanoa, että ennen vuotta 1626, kun rälssiratsupalvelus oli vielä voimassa, Talonpoikaissäätyyn kuuluivat kaikki ne maanomistajat, jotka maksoivat edelleen veroa maaluonnostaan, eivätkä ratsupalvelun kautta hankkineet maaomistuksilleen verovapautta ja nousseet siten aatelismiehiksi, koska tätä mahdollisuutta ei vielä ollut. Vuoden 1626 jälkeen aatelissääty suljettiin ja aatelittomat, aikaisemmin lähes samanarvoisiksi aateliston kanssa katsotut virkamiehet, muodostivat nyt erillisen, nk. säätyhenkilöiden luokan, eikä heitä voinut laskea aatelissäätyyn kuuluviksi, vaikka heillä oli veronalaista maata, koska e eivät olleet itsellisiä. Eivätkä he olleet myöskään pappeja ja porvareita, jos he hankkivat itselleen oman maansa.
Vähitellen laajennettiin nimitys ”talonpoika” kattamaan myös ne, jotka viljelivät toisten maata. Puhuttiin vero-, rälssi- ja kruununtalonpojista.
Ohimennen muistutan Kaarle XI:n aikana tehdystä isojaosta ja sen merkityksestä Talonpoikaissäädyn yhteiskunnallisen ja poliittisen aseman turvaamisessa.
Vuoden 1723 Valtiopäiväjärjestyksen § 7 sanoi: ”Jokaisen kihlakunnan rahvas valitsee valtiopäivämiehensä nimenomaan siitä Talonpoikaissäädystä, joka asuu kihlakunnassa ja jossa itse asuu, eikä kuulu mihinkään muuhun säätyyn tai ole missään virassa”.
Tästä määritelmä käy selvästi ilmi.
Vuoden 1723 Valtiopäiväjärjestyksessä annettiin myös muita tärkeitä määräyksiä. Siinä vaadittiin, että valitsijoille oli annettava vapaa valinta, eikä siihen saanut sekaantua maaherra, kihlakunnantuomari, kihlakunnanvouti eikä kukaan muukaan. Kerro, miten oli aikaisemmin.
Sekä ”Jos useat kihlakunnat haluavat lähettää yhden yhteisen valtuutetun, niillä on vapaus tehdä niin”.
Tässä käytetty sana kihlakunta = merkitsee meillä käräjäkuntaa. (Ei tuomiokuntaa, kuten vuoden 1863 yhteenvedossa.)