LataaViittaaAsetukset

12.9.1874 LM–Alexandra Mechelin

Suomenkielinen teksti

Minun oma Alexandra!

En ehtinyt eilen vastata 10. päivänä lähettämääsi ystävälliseen, mukavaan kirjeeseen, koska ylioppilaita kävi luonani koko aamuhetken.

– Minäkin olen silloin tällöin nähnyt aatoksissani pienen kauniin huvilan Marjaniemeä koristamassa ja sen ympärillä vehreiden puiden, rehevien pensaiden ja upean nurmikon kehystämän säteilevän kukkaloiston. Ja lisäksi olen nähnyt sinut ja pikku Celyn kulkemassa siellä tarkastaen puutarhureiden työtä ja poimien sieltä täältä kukkasen samalla kun olen vilkuillut teitä ikkunasta työhuoneessani, jossa, maatalouden, tehtaiden ja muiden liikeasioiden vaivaamatta, istun laatimassa jotakin työtä, josta voisi olla maallemme hyötyä ja jäädä jonkinlainen jälki... Mutta nehän ovat tulevaisuuden kangastuksia, joiden toteutumista voi kenties joutua odottamaan vielä pitkään.

Jannen huomisista päivällisistä olit aivan oikeassa siinä, että osallistun niille mielelläni, ainakin hetkeksi, jos hän kutsuu minut.

Nyt kun kaikki laudat ja listat on höylätty, uusi vaatekomero kootaan tänään. Omasta puolestani en usko, että sinun ja Celyn vaatekomeroihin tarvittaisiin erilliset ovet. Siinä tapauksessa niistä tulisi aivan pimeitä. Ja kun niiden editse kulkevaa käytävää käytetään ainoastaan poikkeustapauksissa, niihin ei pitäisi kerääntyä haitallista pölyä. Aion kuitenkin vielä selvittää asiaa, kun pääseinä on tänään pystytetty. Hyllyjä sinun vaatekomeroosi joka tapauksessa tulee.

– Uudet tapetit ovat tarpeen, koska vanhat ovat aika läikikkäitä.

Kirjoitan sinulle sitten, minä päivänä sinun on käytävä täällä, jotta korjaustöitä päästään jatkamaan.

Ja, suoraan sanoen, olen sen verran itsekäs, että ilahdun koko sydämestäni, kun huoneesi ovat taas sellaisessa kunnossa, että pääset muuttamaan tänne. Sillä yksinäisyys täällä on kaikkea muuta kuin miellyttävää. Minä kuitenkin alistun siihen mieluusti, koska tiedän, että sinulle ja Celylle tekee hyvää olla maalaiselämän rauhassa. – Mahdollisesti pääsen tiistai-iltana saapumaan Puotilaan viipyäkseni siellä keskiviikkoaamuun – – varmaa se ei kuitenkaan ole.

Hyvästi rakas ystävä! Taputa pikku Celyä päälaelle tervehdykseksi omalta

isiltä.

Tänään yliopiston avajaiset ja professorien yhteinen päivällinen.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Min egen Alexandra!

Ditt snälla trefliga bref af d. 10de hann jag icke besvara igår, emedan studenter besökte mig hela morgonstunden.

– Äfven jag har då och då i tankarna sett Marens udde prydd med en liten vacker villa och omkring denne en strålande blomsterprakt infattad i en ram af lummiga träd, saftiga buskar och fina gräsmattor. Och så har jag sett dig och lilla Cely vandra omkring, inspekterande trädgårdsmästarens arbeten, och här och der plockande en blomma, emedan jag sneglat på er från fönstret i mitt arbetsrum, der jag, utan att mera ha bråk med jordbruk, fabriker och|2| andra affärer, sitter och författar på något arbete som kan göra landet gagn och lemna något spår efter sig.... Men det der är ju framtidshägringar, hvilkas förverkligande måhända länge nog låter vänta på sig.

Beträffande Jannes middag imorgon, så hade du alldeles rätt deri att jag gerna öfvervarar den, åtminstone på en stund, ifall han inbjuder mig.

Sedan nu alla bräder och lister blifvit höflade, uppsättes idag den nya garderoben. För min del tror jag att några skilda dörrar till din och Celys garderober icke erfordras. De skulle i sådant fall bli alldeles mörka. Och då passagen förbi dem endast undantagsvis begagnas, bör något skadligt dammtillagt av utgivaren icke kunna der uppkomma. Jag skall dock ytterligare pröfva denna sak sedan hufvud|3|väggen idag blifvit uppsatt. Hyllor skall du i alla fall få i din garderob.

– Nya tapeter äro af nöden emedan de gamla äro ganska fläckiga.

Jag skall väl skrifva till dig hvilken dag ditt besök här blir af nöden för reparationernas fortgång.

Och, uppriktigt sagdt, så är jag nog egoist att bli hjertligt glad, när dina rum åter äro så i ordning att du kan inflytta. Ty ensamheten här är allt annat än angenäm. Jag underkastar mig den dock gerna då jag vet att du och Cely har det godt att vara i landtlifvets frid. – Möjligtvis kan jag tisdag qväll komma ut till Botby för att dröja till onsdag morgon – – säkert är det dock ej.

Farväl min älskade vän! Klappa lilla Cely på hufvudet, från hennes

pappa.

Idag inskription och professorernas gemensamma middag.

Alkuperäinen (transkriptio)

Näytä muutokset toteutettuina
|1|

1874tillagt senare

Min egen Alexandra!

Ditt snälla trefliga
bref af d. 10de hann jag icke
besvara igår, emedan studenter
besökte mig hela morgonstunden.

– Äfven jag har då och då i
tankarna sett Marens udde prydd
med en liten vacker villa och omkring
denne en strålande blomsterprakt
infattad i en ram af lummiga träd,
saftiga buskar och fina gräsmattor.
Och så har jag sett dig och lilla Cely
vandra omkring, inspekterande träd-
gårdsmästarens arbeten, och här och
der plockande en blomma, emedan
jag sneglat på er från fönstret i
mitt arbetsrum, der jag, utan att mera
ha bråk med jordbruk, fabriker och
|2| andra affärer, sitter och författar
på något arbete som kan göra
landet gagn och lemna något spår
efter sig.... Men det der är
ju framtidshägringar, hvilkas för-
verkligande måhända länge nog
låter vänta på sig.

Beträffande Jannes middag i-
morgon, så hade du alldeles rätt
deri att jag gerna öfvervarar den, åt-
minstone på en stund, ifall han in-
bjuder mig.

Sedan nu alla bräder och
lister blifvit höflade, uppsättes idag
den nya garderoben. För min del
tror jag att några skilda dörrar till
din och Celys garderober icke erfordras.
De skulle i sådant fall bli alldeles
mörka. Och då passagen förbi dem
endast undantagsvis begagnas, bör
något skadligt dam icke kunna der
uppkomma. Jag skall dock ytterligare
pröfva denna sak sedan hufvud-
|3|väggen idag blifvit uppsatt. Hyllor
skall du i alla fall få i din garderob.

– Nya tapeter äro af nöden emedan
de gamla äro ganska fläckiga.

Jag skall väl skrifva till dig
hvilken dag ditt besök här blir
af nöden för reparationernas fort-
gång.

Och, uppriktigt sagdt, så är jag
nog egoist att bli hjertligt glad, när
dina rum åter äro så i ordning att
du kan inflytta. Ty ensamheten här
är allt annat än angenäm. Jag under-
kastar mig den dock gerna då jag vet
att du och Cely har det godt att vara
i landtlifvets frid. – Möjligtvis
kan jag tisdag qväll komma ut till
Botby för att dröja till onsdag morgon –
– säkert är det dock ej.

Farväl min älskade vän! Klappa
lilla Cely på hufvudet, från hennes

pappa.

Idag inskription och professorernas gemen-
samma middag.

Dokumentti kuvana