24.2.1876 Hallinto-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Förvaltningsrätt.
V. T.Vårterminen 1876.
9de FöreläsnFöreläsningen
24 Febr.februari 76.
Sedan vilkoren för inträde, nu:
Förfarandet vid embetens och tjensters tillsättande.
A.) Embete, som tillsättas utan ansökning. Redan förut, att en del embeten, de vigtigaste i förvaltningen och lagskipning, omedelbart af RgnRegenten utan ansökning, de s. k. tromanstjent. EnlEnligt R. FRegeringsformen 10 § frfrån öfverstlj.överstelöjtnant uppåt. Detta numera icke fullt passande. Hofr. assessorHovrättsassessor, LandssekretLandssekreterare och kamreren, Professor. Tillsättandet sålunda att sedan Senaten anmält om ledigheten, kej.kejsaren utnämner hvem finner lämpligast. Detta alla chefsplatser. (Anmälan onödig om H. MHans Majestät sjelf afskedat.) – Vid de derunder stående ss.såsom Ref.Referendarie sekraterare och Hofrättsråd föreslås ngnnågon vid anmälan. – Sjelffallet att ingen kan mot sin vilja utnämnas. Borde ock vara klart. R F.Regeringsformen befordringsgrunder, skicklighet och förtjenst äfven här borde gälla. – Detta sätt att tillsätta benämnas kallelse.
Vid befattningar till hvilka en kommun eller korporation väljer, utan att ansökning och förslag föregått, så är denna modus
lat. sätt jemväl att benämnas kallelse.
B.) Befattningar som tillsättas efter ansökning. Dessa de flesta, vid dem en mera invecklad procedyr. 1) Ledigblifvandet tillkännagifvas. Motiv: konkurrens. 3 ggrgånger i officiella tidningar. Och ge anslag å täflan i verkets förrumsvårtytt (detta föreskrifv.föreskrivet för eckles.ecklesiastik) – I allmhetallmänhet torde båda sätten begagnas. Annan på grund K. F.Kunglig förordning 23 Novnovember 1756 § 14. – Skyldighet att kungöra är det embetsverkets som skall upprätta förslag eller utnämna. DföreDärför särskild anmälan för det verk der ledigheten, om ej utansvårtytt utnämningsrätt. – – Om ej sökande, så anslås ytterligare.
2) Ansökning, der ej annorlunda stadgadt, inom 56 dd.dagar från ledigblifvandet, dagen derföre dock oräknad. K. FKunglig förordning 27 FebrFebruari 1739svårtytt och 8 Novnovember 1757, det sistnämnda detta egendomliga att fataliedagen ej förränsvårtytt anslagsdagen. Eckles.Ecklesiastik och en del andra, på grund af särskilda stadgar. Dock före ansökningsdag. Ansökningar ställes till den myndighet som upprättar förslag eller utnämna samt afse bestämd tjenst. Icke alternativt 2 eller fler befattningar. Åtföljes af s. k. tjenste- eller meritförteckning bestyrkelse. Uppgifter på alla de omständigheter å hvilka sökande vill grunda sin kompetens eller sitt förordandesvårtytt till sökta tjenster. – K. Br.Kungligt brev 22 Aug.augusti 1792, att i KgnsKungens kansli ej få emottaga ansökningar till sådana sysslor och befattningar hvilka af H MtKunglig Majestät icke omedelbart bortsvårtyttgifves, utan bör sökande anmäla sig hos vdbdevederbörande hos hvilka förslag upprättes och böra ingifvas. Söka kan man utan att vara kompetent, ansökn.ansökning mottagas om blott formelt riktig. Behörigheten pröfvas sedan. – Återkallelse inom fatalietiden, ej efteråt, kgl förkl.kunglig förklaring 31 Mars 1767.
|2|3. Förslag. Ej annat allm.allmänt stadgande, hvilka äro förslagstjenster än R. F.Regeringsformen § 10. Till alla öfriga tjester (utom troman) föreslås K. M.Kunglig Majestät af Collegium 3 pers.personer (de bästa). Men alla lägre tjenster som före 1680 å collegium, och andra ankommit, förbli vid deras enskilda utdelande. Således förslag för alla de tjenster vid hvilka före 72 brukades, och alla nya hvarom särskildt stadgadt. (Detta i höstas framstäldt). Huru härvid förfara skall, beror på mängd särskilda stadgande 2ne reglor kunna dock lemna ledning: 1o) Der icke ansökning, ej heller förslag, – att vid anmälan föreslås t. ex. refer.referendariesekreterare är icke detsamma. 2o) Vid de tjenster, der befordringsärendet i sin helhet behandlas af en och samma myndighet, d. v. s. der ansökan mottagas af samma myndighet som tillsätta tjensten, göres ej heller förslag. (T. ex. Senatskanslist.)
Hvem upprättar förslag? I de flesta fall den myndighet, som ett närmare eller fjermare förmanskap öfver tjensten – eller ock der har ledamot (ss.såsom Hofrättsassessor – Rådman – Professor). – Förslaget uppsättas genast efter anslagstidens utgång. – Understundom första utlåtande inhemtas af annan myndighet. – Ss.Såsom regel att antalet som skola uppföras är 3. (R. F.Regeringsformen) – om 3 kompetenta sökt, annars ändå förslag. Vid förslagets upprättande bör, om kollegial myndighet, domfört antal vara tillstädes. I allm.allmänhet endast närvarande deltaga. EnlEnligt närvar.närvarande statuter äfven frånvarande. – Jäf iakttagas. K. br.Kungligt brev 7 Augaugusti 1754 att jäfvig får rösta på andra sökande, en oformlighet. – OmröstnOmröstning i vanl.vanlig ordning fr.från yngsta uppåt – Förslagsrummet bestämmes af antalet röster, K. BrKungligt brev 6 Okt.oktober 1746. – Huru vid biskopsval förut omnämnt, – kommun – borgmästare och rådmansval, icke inskränkt till sökande. –
Grunderna för de af statsmyndigheter upprättade förslag. – En tid då detta gegenom uttryckluttrycklig lag förklaradt K. F.Kunglig förordning 23 Nov.november 1756. Med det förra teoretisk kunskap eller studier, dessa genom behöriga kunskapsprof – förtjenster = meriter, tjensteår. – Denna förordn.förordning ej mera gällande. Då emellertid utöfvandet af allm.allmän tjenst onekl.onekligen en förtjenst änsvårtytt detsvårtytt allmänna, och då sysselsättnsysselsättning med allm.allmänt värf äfven kan sägas grundlägg.grundläggande skicklighet i dess handhafvande, så måste väl tjensteåldern ock tagas i betraktande. Å andra sidan skicklighet i det nödiga dettasvårtytt förnämsta egenskapen som hos hmhonom bör sökas. Denna egenskap sål.sålunda kan anses som hans högsta förtjenst. Detta uttryckl.uttryckligen stadgadt angdeangående läraretjenster vid universuniversitetet. – Alldeles rätt, att icke ancienniteten den förnämsta befordringsgrunden. Bör ge företräde endast om skickligheten lika. – 1869 års KkolagKyrkolag skicklighet = kunskaper, lärdom, embetserfarenhet, – förtjenst = att förvaltat förra kallet med nit, allvar och sakkännedom. – Om båda har tvåsvårtytt lika, afgör tjensteår. ”Skicklighet|3| och förtjenst skola så med hvarandra jemföras, att hvarken den högre bildningen eller det trogetsvårtytt använda arbetet må sakna den uppmuntran, som billighet och kkanskyrkans sanna väl kräfva. För stads kkoherdarkyrkoherdar, dock större vigt vid skickligheten. §§ 173–176.
All tjenstgöring som skall gälla ss.såsom befordringsgrund bör 1o) till sin beskaffenhet vara sådan, som vid den befattning som sökas. Annat slags praktik icke af samma gagn – kameralist-svårtyttdomare. 2o) Den skall vara verklig: SökdenSökanden som åberopa tjenstgöring ss.såsom befordringsgrund, skall icke blott ha varit ”inskrifven” utan verkligen arbetat, vare sig ss.såsom ordinarie eller vikarie.
Öfver förslag, liksom öfver hvarje annan myndheternsmyndighets åtgärd, får besvär anföras. – Derföre ock de förut anfanförda K FFKungliga förordningarna 1739 och 1756 att förslagen ej få hållas hemliga, utan ligge öppna i kansliet till de sökandes kännedom. Sker gegenom uppta å anslagslistorsvårtytt. Besvären inlemnas till den myndighet, som tillsätter. – Om befinnes nödigt, kommuniceras besvären vdbdevederbörande, och utlåtande från den som uppgjort förslaget infordras. Gillas besvären, blir det dock icke återförvisning, utan utlåtande i sammanhang med utnämningen.
Besvärs tid 56 dddagar, i allmhetallmänhet, K. F.Kunglig förordning 1759, 10 Janjanuari.
Utan afs.avseende deri om besvär anförda eller icke, insändas förslaget, jämte prot.protokoll och uppgift på alla sökande, till den utnämnande myndhetenmyndigheten.
4) Åtgärder efter förslagat, men före tillsättningen. Någon sådan af större vigt och omfattning måste vid prestetjenster, pröfvas, val etcetcetera. Men ock t. ex. vicekansler äfven konsistorii förslag. – Just dep.Justitiedepartementet äfven Hofrätts till assessor – förorda. – Guv.Guvernör om borgmästare etcetcetera.
hvarom föruttillagt i marginalen
5) Tillsättningen. Icke allm.allmän regel utan 10 § R F.Regeringsformen om hvem som tillsätter. Förut anfört vid de skilda embetsverken just derföre. – Vissa genomg.genomgående drag. – – Kej.Kejsaren Senaten. – Städerna föreslå borgmeborgmästare, men välja rådmän, magist. sek.magistratssekreterare m. m.
Tiden: vid försl.förslagna tjenster, sedan utnutnämningen laga kraft. Befordr. grundBefordringsgrund = förslagsgrund. Men uppfattningen af dessa|4| grunder till viss grad subjektiv. DföreDärför för utnämnande myndhetmyndighet lika pligt att pröfva granska förslaget som att fästa afs.avsigt dervid. – Inom förslaget likväl. – RegnRegenten sjelf H. MHans Majestät dock bland de sökande den som finna skickligast (R. F.Regeringsformen 10 §), utom biskopar och borgmästare, som alltid inom förslaget – Der lägre mynd.myndighet utnämnt, torde få⊠original: r besväras inom de.
Efter utnämningar utfärdas skriftlig handling, som bestyrker utnämning = fullmakt, konstituterandesvårtytt de förordnande. – Ed. – Installering – Vigning –tillagt av utgivaren Tillträde.
Uppbörder.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Förvaltningsrätt.
V. T.Vårterminen 1876.
9de FöreläsnFöreläsningen
24 Febr.februari 76.
Sedan vilkoren för inträde, nu:
Förfarandet vid embetens och tjensters tillsättande.
A.) Tjensterstruket Embetetillagt, som tillsättas utan ansökning. Redan förut, att en
del tjstruket embeten, de vigtigaste i förvaltningen och lagskipning, omedelbart af RgnRegenten
utan ansökning, de s. k. tromanstjent. EnlEnligt R. FRegeringsformen 10 § frfrån öfverstlj.överstelöjtnant uppåt.
Detta numera icke fullt passande. Hofr. assessorHovrättsassessor, LandssekretLandssekreterare och kamreren, Professor.
Tillsättandet sålunda att sedan Senaten anmält om ledigheten, kej.kejsaren ut-
nämner hvem finner lämpligast. Detta alla chefsplatser. (Anmälan onödig
om H. MHans Majestät sjelf afskedat.) – Vid de derunder stående ss.såsom Ref.Referendarie sekraterare och
Hofrättsråd föreslås ngnnågon vid anmälan. – Sjelffallet att ingen kan
mot sin vilja utnämnas. Borde ock vara klart. R F.Regeringsformen befordrings-
grunder, skicklighet och förtjenst äfven här borde gälla. – Detta sätt att
tillsätta benämnas kallelse.
Vid befattningar till hvilka en myndighetstruket kommun eller korporation
väljer, utan att ansökning och förslag föregått, så är denna modus
jemväl att benämnas kallelse.
B.) Befattningar som tillsättas efter ansökning. Dessa de flesta, vid
dem en mera invecklad procedyr. 1) Ledigblifvandet tillkänna-
gifvas. Motiv: konkurrens. 3 ggrgånger i officiella tidningar.
Och ge anslag å täflan i verkets förrumsvårtytt (detta föreskrifv.föreskrivet för eckles.ecklesiastik) – I allmhetallmänhet
torde båda sätten begagnas. Annan på grund K. F.Kunglig förordning 23 Novnovember 1756
§ 14. – Skyldighet att kungöra är dettillagt embetsverkets som skall upp-
rätta förslag eller utnämna. DföreDärför särskild anmälan för det verk der
ledigheten, om ej utansvårtytt utnämningsrätt. – – Om ej sökande, så
anslås ytterligare.
2) Ansökning, der ej annorlunda stadgadt, inom 56 dd.dagar från
ledigblifvandet, dagen derföre dock oräknad. K. FKunglig förordning 27 FebrFebruari 1739svårtytt och 8 Novnovember
1757, det sistnämnda detta egendomliga att fataliedagen ej förränsvårtytt anslagsdagen.
Eckles.Ecklesiastik och en del andra, på grund af särskilda stadgar. Dock före ansökningsdag.
Ansökningar ställes till den myndighet som upprättar förslag eller utnämna
samt afse bestämd tjenst. Icke alternativt 2 eller fler befattningar.
Åtföljes af s. k. tjenste- eller meritförteckning bestyrkelsetillagt. Uppgifter på alla de
omständigheter å hvilka sökande vill grunda sin kompetens eller sitt
förordandesvårtytt till sökta tjenster. – K. Br.Kungligt brev 22 Aug.augusti 1792, att i KgnsKungens
kansli ej få emottaga ansökningar till sådana sysslor och befattningar
hvilka af H MtKunglig Majestät icke omedelbart bortsvårtyttgifves, utan bör sökande anmäla
sig hos vdbdevederbörande hos hvilka förslag upprättes och böra ingifvas.
Söka kan man utan att vara kompetent, ansökn.ansökning mottagas
om blott formelt riktig. Behörigheten pröfvas sedan. – Återkallelse
inom fatalietiden, ej efteråt, kgl förkl.kunglig förklaring 31 Mars 1767.
3. Förslag. Ej annat allm.allmänt stadgande, hvilka äro förslagstjenster
än R. F.Regeringsformen § 10. Till alla öfriga tjester (utom troman) föreslås K. M.Kunglig Majestät
af Collegium 3 pers.personer (de bästa). Men alla lägre tjenster som före 1680
å collegium, och andra ankommit, förbli vid deras enskilda utdelande.
Således förslag för alla de tjenster vid hvilka före 72 brukades, och
alla nya hvarom särskildt stadgadt. (Detta i höstas framstäldt).
Huru härvid förfara skall, beror på mängd särskilda stadgande
2ne reglor kunna dock lemna ledning: 1o) Der icke ansökning, ej heller
förslag, – att vid anmälan föreslås t. ex. refer.referendariesekreterare är icke detsamma.
2o) Vid de tjenster, der befordringsärendet i sin helhet behandlas
af en och samma myndighet, d. v. s. der ansökan mottagas af samma
myndighet som tillsätta tjensten, göres ej heller förslag. (T. ex. Senatskanslist.)
Hvem upprättar förslag? I de flesta fall den myndighet, som ett
närmare eller fjermare förmanskap öfver tjensten – eller ock der har
ledamot (ss.såsom Hofrättsassessor – Rådman – Professor). – Förslaget uppsättas
genast efter anslagstidens utgång. – Understundom första utlåtande
inhemtas af annan myndighet. – Ss.Såsom regel att antalet som skola
uppföras är 3. (R. F.Regeringsformen) – om 3 söktstruket kompetenta sökt, annars ändå
förslag. Vid förslagets upprättande bör, om kollegial myndighet, dom-
fört antal vara tillstädes. I allm.allmänhet endast närvarande deltaga.
EnlEnligt närvar.närvarande statuter äfven frånvarande. – Jäf iakttagas. K. br.Kungligt brev 7 Augaugusti 1754
att jäfvig får rösta på
andra sökande, en
oformlighet.tillagt – OmröstnOmröstning
i vanl.vanlig ordning fr.från yngsta uppåt – Förslagsrummet bestämmes
af antalet röster, K. BrKungligt brev 6 Okt.oktober 1746. – Huru vid biskopsval
förut omnämnt, – kommun – borgmästare och rådmansval, icke
inskränkt till sökande. –
Grunderna för de af statsmyndigheter upprättade förslag. – En tid då detta
gegenom uttryckluttrycklig lag förklaradt K. F.Kunglig förordning 23 Nov.november 1756. Med det förra
teoretisk kunskap eller studier, dessa genom behöriga kunskapsprof –
förtjenster = meriter, tjensteår. – Denna förordn.förordning ej mera gällande.
Då emellertid utöfvandet af allm.allmän tjenst onekl.onekligen en förtjenst änsvårtytt
detsvårtytt allmänna, och då sysselsättnsysselsättning med allm.allmänt värf äfven kan sägas
grundlägg.grundläggande skicklighet i dess handhafvande, så måste väl tjensteåldern
ock tagas i betraktande. Å andra sidan skicklighet i det nödiga dettasvårtytt
förnämsta egenskapen som hos hmhonom bör sökas. Denna egenskap sål.sålunda kan
anses som hans högsta förtjenst. Detta uttryckl.uttryckligen stadgadt angdeangående lärare-
tjenster vid universuniversitetet. – Alldeles rätt, att icke ancienniteten
den förnämsta befordringsgrunden. Bör ge företräde endast om
skickligheten lika. – 1869 års KkolagKyrkolag skicklighet = kunskaper, lärdom,
embetserfarenhet, – förtjenst = att förvaltat förra kallet med nit, allvar
och sakkännedom. – Om båda har tvåsvårtytt lika, afgör tjensteår. ”Skicklighet
|3|
och förtjenst skola så med hvarandra jemföras, att hvarken den
högre bildningen eller det trogetsvårtytt användatillagt arbetet må sakna den
uppmuntran, som billighet och kkanskyrkans sanna väl kräfva.
För stads kkoherdarkyrkoherdar, dock större vigt vid skickligheten.
§§ 173–176.
All tjenstgöring som skall gälla ss.såsom befordringsgrund
bör 1o) till sin beskaffenhet vara sådan, som vid den befattning som sökas.
Annat slags praktik icke af samma gagn – kameralist-svårtyttdomare.
2o) Den skall vara verklig: SökdenSökanden som åberopa tjenstgöring ss.såsom befordrings-
grund, skall icke blott ha varit ”inskrifven” utan verkligen arbetat,
vare sig ss.såsom ordinarie eller vikarie.
Öfver förslag, liksom öfver hvarje annan myndheternsmyndighets åtgärd,
får besvär anföras. – Derföre ock de förut anfanförda K FFKungliga förordningarna 1739
och 1756 att förslagen ej få hållas hemliga, utan ligge öppna i
kansliet till de sökandes kännedom. Sker gegenom uppta å anslagslistorsvårtytt.
Besvären inlemnas till den myndighet, som tillsätter. – Om
befinnes nödigt, kommuniceras besvären vdbdevederbörande, och utlåtande från
[...]oläslig/saknad text den som uppgjort förslaget infordras. Gillas besvären, blir det
dock icke återförvisning, utan afgöresstruket utlåtandetillagt i sammanhang med
utnämningen.
Besvärs tid 56 dddagar, i allmhetallmänhet, K. F.Kunglig förordning 1759, 10 Janjanuari.
Utan afs.avseende deri om besvär anförda eller icke, insändas
förslaget, jämte prot.protokoll och uppgift på alla sökande, till den ut-
nämnande myndhetenmyndigheten.
4) Åtgärder efter förslagat, men före tillsättningen. Någon
sådan af störretillagt vigt och omfattning måste vid prestetjenster, pröfvas, val etcetceteratillagt. Men
ock t. ex. vicekansler äfven konsistorii förslag. – Just dep.Justitiedepartementet
äfven Hofrätts till assessor – förorda. – Guv.Guvernör om borgmästare etcetcetera.
hvarom
föruttillagt i marginalen
5) Tillsättningen. Icke allm.allmän regel utan 10 § R F.Regeringsformen om
hvem som tillsätter. Förut anfört vid de skilda embetsverken
just derföre. – Vissa genomg.genomgående drag. – – Kej.Kejsaren Senaten.
– Städerna föreslå borgmeborgmästare, men välja rådmän, magist.
sek.magistratssekreterare m. m.
Tiden: vid försl.förslagna tjenster, sedan utnutnämningen laga kraft.
Befordr. grundBefordringsgrund = förslagsgrund. Men uppfattningen af dessa
|4|
grunder till viss grad subjektiv. DföreDärför för utnäm-
nande myndhetmyndighet lika pligt att pröfva granska för-
slaget som att fästa afs.avsigt dervid. – Inom förslaget
likväl. – RegnRegenten sjelf H. MHans Majestät dock bland de sökande
den som finna skickligast (R. F.Regeringsformen 10 §), utom biskopar och
borgmästare, som alltid inom förslaget – Der lägre
mynd.myndighet utnämnt, tordetillagt får besväras inom de.
Efter utnämningar utfärdas skriftlig handling,
som bestyrker utnämning = fullmakt, konstituterandesvårtytt
de förordnande. – Ed. – Installering – Vigning
Tillträde.
Uppbörder.
Hallinto-oikeus
Kevätlukukausi 1876
9. luento 24. helmikuuta
Virkaan ja virkatoimiin astumisen ehtojen jälkeen nyt:
Menettely virkojen ja toimien täyttämisessä
A) Virat, jotka täytetään ilman hakemusta. Kuten jo aikaisemmin mainittiin, että osa viroista, tärkeimmät hallinnon ja lainkäytön virat, hallitsija täyttää suoraan ilman hakemusta, nk. luottomiehen virkana. Hallitusmuodon §:n 10 mukaan everstiluutnantista ylöspäin. Tämä ei ole enää nykyään täysin ajantasainen. Hovioikeuden asessorit, lääninsihteerit ja -kamreerit, professorit. Virkojen täyttäminen tapahtuu siten, että kun Senaatti on ilmoittanut viran vapautumisesta, keisari nimittää, kenet hän katsoo sopivimmaksi. Tämä koskee kaikkia päällikön virkoja. (Ilmoitus tarpeeton, jos Hänen Majesteettinsa on itse erottanut edellisen henkilön). Viran vapautumisesta ilmoitettaessa ehdotetaan siihen tämän viran alapuolella olevia eli jotakuta esittelijäsihteeriä ja hovioikeudenneuvosta. – On itsestään selvää, ettei ketään voida nimittää, ellei hän sitä itse halua. Pitäisi myös olla selvää. Hallitusmuodon ylentämisperusteiden, taitavuuden ja ansioiden tulisi tässäkin olla päteviä. Tätä tapaa täyttää virkoja nimitetään kutsuksi.
Kun on kyse tehtävistä, joissa kunta tai korporaatio valitsee ilman että ennalta on tapahtunut hakemista ja ehdotuksia, niin myös tätä modusta voidaan nimittää kutsuksi.
B) Tehtävät, joka täytetään hakemuksen jälkeen. Näitä ovat useimmat, ja niissä hakemusprosessi on monimutkaisempi. 1) Viran tulosta auki ilmoitetaan. Peruste: kilpailu. 3 kertaa virallisissa lehdissä ja laitoksen eteisen ilmoitustaululla (tämä määräys on kirkollishallinnossa). – Molempia tapoja käytettäneen yleisesti. Toinen tapa on 23. marraskuuta 1756 päivätyn kuninkaan asetuksen §:n 14 pohjalta. Velvollisuus ilmoittaa on viraston, jonka on tehtävä edotus tai nimitys. Sitä ennen ilmoitus siitä laitoksesta, jossa vapautunut virka on, vaikka sillä ei olisikaan nimitysoikeutta. Ilmoittamista jatketaan, ellei hakijoita tule.
2) Hakemus, ellei muuta ole määrätty, 56 päivän kuluessa avoimeksi julistamisesta, edellinen päivä kuitenkin mukaan lukematta. Kuninkaan asetus 27. helmikuuta 1739 ja 8. marraskuuta 1757, jälkimmäisessä se kummallisuus, ettei määräpäivä ole ennen julkipanopäivää. Kirkolliset virat ja joukko muita eri säädösten perusteella. Kuitenkin ennen hakupäivää. Hakemukset jätetään sille viranomaiselle, joka laatii ehdotuksen tai nimittää sekä määrää tiettyyn virkaan. Ei vaihtoehtoisesti 2 tai useampia tehtäviä. Seuraavaksi virka- tai ansioluettelon vahvistaminen. Tiedot kaikista niistä ansioista, joille hakija haluaa perustaa pätevyytensä tai sopivuutensa haettuihin virkoihin. – Kuninkaan kirje 22. elokuuta 1792, ettei Hänen Majesteettinsa kanslia saa ottaa vastaan hakemuksia sellaisiin tehtäviin ja toimiin, joita Hänen Majesteettinsa ei ole suoraan täyttämässä, vaan hakijan on ilmoittauduttava siihen asianomaiseen yksikköön, joista ehdotuksia laaditaan ja jonne ne on lähetettävä. Hakea voi olematta pätevä, hakemus otetaan vastaan, jos se vain on muodollisesti oikein. Asianmukaisuus tutkitaan myöhemmin. Peruutus hakemusajan kuluessa, ei jälkeenpäin, kuninkaallinen julistus 31. maaliskuuta 1767.
3) Ehdotus. Ei muuta yleistä säädöstä, joka liittyisi ehdotettuihin virkoihin kuin hallitusmuodon § 10. Kaikkiin muihin virkoihin (luottomiehiä lukuun ottamatta) kollegio ehdottaa Kuninkaalliselle Majesteetille 3 henkeä (parhaat). Mutta kaikki alemmat virat, jotka ovat kuuluneet ennen vuotta 1680 kollegiolle ja muille, pysyvät edelleen vain niiden erikseen jaettavina. Siten on tehty ehdotus kaikista niistä viroista, joita hoidettiin ennen vuotta 1872 ja kaikista uusista, joista on annettu erillinen säädös. (Tämä on viime syksynä vahvistettu). Miten tässä pitäisi menetellä, riippuu monista erillisistä säädöksistä, joista kaksi sääntöä voidaan kuitenkin asettaa etusijalle: 1) Ellei ole hakemuksia, ei myöskään ehdotuksia, – ei ole sama asia, jos ilmoitettaessa ehdotetaan esim. esittelijäsihteeriä. 2) Niissä viroissa, joissa ylenemisasiaa kokonaisuudessaan hoitaa yksi ja sama viranomainen eli hakemuksen ottaa vastaan sama viranomainen, joka täyttää viran, ei myöskään tehdä ehdotusta. (Esim. Senaatin kanslisti.)
Kuka laatii ehdotuksen? Useimmissa tapauksissa se viranomainen, jolla on lähempi tai kaukaisempi esimiesasema kyseiseen virkaan nähden – tai jos hän on siellä johtavassa asemassa (hovioikeuden asessorina – raatimiehenä – professorina).Ehdotus tehdään heti hakuajan päätyttyä. Joskus ensimmäinen lausunto pyydetään toiselta viranomaiselta. – Sääntönä on, että ehdokasmäärä, jota viedään eteenpäin, on 3 (hallitusmuoto), jos kolme pätevää on lähettänyt anomuksen. Muutoin kuitenkin ehdotus. Ehdotuksen laatimisessa on kollegiaalisen pätevyyden vuoksi oltava päätösvaltainen määrä jäseniä paikalla. Yleensä vain läsnä olevat saavat osallistua. Läsnäolosäädösten mukaan myös poissaolevat. Jääviys otetaan huomioon. Kuninkaan kirjeen 6. lokakuuta 1754 mukaan myös jäävi saa äänestää muita hakijoita, mikä on muodonvastaista. – Äänestys tavallisessa järjestyksessä nuorimmasta ylöspäin. – Ehdokassijan määrää äänimäärä, kuninkaan kirje 6. lokakuuta 1746. – Kuinka piispanvaalissa aikaisemmin mainittu – kunnan – pormestarin ja raatimiesten vaalissa ei hakijoiden määrää ole rajattu.
Valtion viranomaisten tekemän ehdotuksen perusteet. – Aikoinaan tämä selvitettiin nimenomaisen lain eli kuninkaan 23. marraskuuta 1756 päivätyn asetuksen avulla. Sen mukaan tarvittiin teoreettisia tietoja tai opintoja, jotka varmennettiin asianmukaisilla tietojen testauksilla – ansiot = meriitit, virkavuodet. – Tämä asetus ei ole enää voimassa. Koska kuitenkin julkisen viran hoitaminen on kiistatta parempi ansio kuin yleisten tehtävien, ja koska toimimisen julkisessa tehtävässä voidaan sanoa antavan perustavaa laatua olevan taidon sen hoitamiseen, niin on varmaan myös työssäolovuodet otettava huomioon. Toisaalta tarvittava taito on tärkein ominaisuus, jota hakijalta on etsittävä. Tätä ominaisuutta voidaan siten pitää hänen tärkeimpänä ansionaan. Tämä onkin nimenomaan säädetty, kun on kyse yliopisto-opettajan virasta. On aivan oikein, ettei virkaikä ole tärkein ylentämisperuste. Sen tulisi tuottaa etusija vain, jos taidot ovat yhtä hyvät. – Vuoden 1869 kirkkolaissa taito = tiedot, oppi, virkakokemus, – ansio = että on hallinnut edellistä kutsumusta uutteruudella, vakavuudella ja asiantuntemuksella. – Jos molemmilla hakijoilla on kaksi samantasoista ansiota, ratkaisevat virkavuodet.
”Taitoja ja ansioita on verrattava toisiinsa siten, ettei korkeampi koulutus eikä uskollisesti tehty työ saa jäädä vaille sitä rohkaisua, jota kohtuus ja kirkon todellinen hyvä vaativat. Kaupungin kirkkoherroilla suurempi paino on kuitenkin taidossa. §§ 173–176.”
Kaiken viranhoidon, jonka tulee olla ylentämisperusteena, on 1) oltava laadultaan sellaista, jota kyseiseen tehtävään haetaan. Muunlaisesta harjaantumisesta ei ole samaa hyötyä – alempi hallintovirkamies-tuomari. 2) Sen tulee olla todellista: Hakijan, joka vetoaa viranhoitoon ylenemisperusteena, ei pidä olla toiminut vain ”sisäänkirjoitettuna”, vaan hänen on täytynyt tehdä todella työtä joko vakituisena tai sijaisena.
Ehdotuksista kuten kaikista muistakin viranomaisten toimenpiteistä saa tehdä valituksen. – Siksi myös aikaisemmin mainituissa kuninkaan asetuksissa vuosilta 1739 ja 1756 sanotaan, ettei ehdotuksia saa pitää salassa, vaan niiden on oltava kansliassa hakijoiden tiedoksi. Se tapahtuu laittamalla asia näkyviin ilmoitusluetteloihin. Valitukset jätetään sille viranomaiselle, joka virkaan nimittää. – Jos katsotaan tarpeelliseksi, valituksista viestitetään asianomaisille, ja lausunto vaaditaan siltä, joka ehdotuksen on tehnyt. Jos valitukset hyväksytään, ei kuitenkaan ryhdytä asian palauttamiseen, vaan lausunto liitetään nimityksen yhteyteen.
Valitusaika yleensä 56 vuorokautta, kuninkaallinen asetus 10. tammikuuta 1759.
Huolimatta siitä, onko asiasta tehty valituksia vai ei, ehdotus lähetetään pöytäkirjan ja kaikista hakijoista annettavan tiedon kera nimittävälle viranomaiselle.
4) Toimenpiteet ehdotuksen tekemisen jälkeen mutta ennen nimittämistä. Jos on jotain painoarvoltaan suurempaa ja laajempaa, on papinviroissa tutkittava, vaali järjestettävä jne. Mutta myös esim. yliopiston varakanslerista on tehtävä ehdotus myös konsistorille. – Senaatin oikeusosaston on puollettava ehdotusta hovioikeuden asessorista. – Kuvernöörin pormestarista jne.
miten ennentillagt i marginalen
5) Virkaan nimittäminen. Ei yleistä sääntöä, mutta hallitusmuodon § 10 siitä, kuka nimittää. Aikaisemmin esitykset tehtiin juuri siksi eri virastoissa. – Tiettyjä yhteisiä piirteitä. – Keisarillinen Senaatti. – Kaupungit ehdottavat pormestaria, mutta valitsevat raatimiehet, maistraatin sihteerin ym.
Vaiheet: Ensin virkaehdotukset, sitten ilman lainvoimaa. Ylentämisperusteet = ehdotuksen peruste. Mutta mielipide näistä perusteista tiettyyn määrään saakka subjektiivinen. Sen vuoksi nimittävällä viranomaisella on yhtäläinen velvollisuus tutkia ja tarkastaa ehdotus kuin kiinnittää siihen huomiota. – Kuitenkin ehdotuksen puitteissa. Hallitsijana Hänen Majesteettinsa valitsee silti itse hakijoiden joukosta sen, jonka hän katsoo taitavimmaksi (hallitusmuodon § 10), piispoja ja pormestareita lukuun ottamatta, jotka aina valitaan ehdotuksen sisältä. Missä alempi viranomainen on suorittanut nimitykset, pitäisi valituksetkin saada lähettää tähän samaan paikkaan.
Nimityksen jälkeen laaditaan kirjallinen asiakirja, joka vahvistaa nimityksen = valtakirja, jonka nimittäjät laativat. Editointi. – Virkaan asettaminen – vihkimys – astuminen virkaan.
Maksut.