8.8.1876 LM–Alexandra Mechelin
Ruotsinkielinen teksti
|1|
HforsHelsingfors 5 Aug.Augusti 76.
Älskade vän!
Vid ankomsten igår erhöll jag tillsägelse att komma till operakällaren för att träffa Torsten. Jag fann honom i lilla rummet på tu man hand med Nybom. Torsten hade haft Nybom på middag, och nu äfven souper, för att riktigt få tacka honom för hans tjenster under resan. Torsten var synnerligen glad öfver ditt beslut att resa, liksom det ock hade lifvat hans courage att det var litet bättre med Jenny. Han trodde att de ville stanna i Soden tills du kommit dit, så att ni sedan alla tillsammans skulle fara till Schweiz.
Ännu intet från Wallenbergs. – Härjemte tre bref. Det med gula kuvertet förmodar jag vara fru Gesellii räkning. Det vore bra om du ville granska den idag och insända den imorgon, så skall jag strax betala|2| den.
Jag var mycket missmodig vid afresan igår. Detta oroliga lif plågar mig så mycket mera, som jag ser att äfven du lider deraf. Tyvärr kan jag dock för detta år icke mera få det ändradt. Låtom oss hoppas att det blir helt annorlunda när jag sluppit ordförandeskapet i staden! – – Från 1 till 3 låg jag vaken i natt, grubblande på min förstörda sommar, – på tjenstefolksflyttningen – men mest på den förestående ensamheten i höst. – Jag intalade mig slutligen på allt sätt, att lemna dessa tankar, och i sjelfva verket vore jag en egoist om jag ett ögonblick skulle ångra beslutet om din resa. Jag hoppas att den skall vara bra äfven för dig sjelf, också du kan behöfva ferie – frihet från allt hvardagligt trassel och bestyr. Och nu adiö! Måtte jag få komma ut imorgon! Pussa Cely!
Din
Leo.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
HforsHelsingfors 5 Aug.Augusti 76.
Älskade vän!
Vid ankomsten igår erhöll jag tillsägelse att
komma till operakällaren för att träffa Torsten. Jag
fann honom i lilla rummet på tu man hand med
Nybom. Torsten hade haft Nybom på middag, och
nu äfven souper, för att riktigt få tacka honom för
hans tjenster under resan. Torsten var synnerligen glad
öfver ditt beslut att resa, liksom det ock hade lifvat
hans courage att det var litet bättre med Jenny.
Han trodde att de ville stanna i Soden tills du kommit
dit, så att ni sedan alla tillsammans skulle fara
till Schweiz.
Ännu intet från Wallenbergs. – Härjemte tre bref.
Det med gula kuvertet förmodar jag vara fru Gesellii
räkning. Det vore bra om du ville granska den idag
och insända den imorgon, så skall jag strax betala
|2|
den.
Jag var mycket missmodig vid afresan igår.
Detta oroliga lif plågar mig så mycket mera, som
jag ser att äfven du lider deraf. Tyvärr kan jag
dock för detta år icke mera få det ändradt. Låtom oss
hoppas att det blir helt annorlunda när jag sluppit
ordförandeskapet i staden! – – Från 1 till 3 låg jag vaken
i natt, grubblande på min förstörda sommar, – på tjenste-
folksflyttningen – men mest på den förestående ensamheten
i höst. – Jag intalade mig slutligen på allt sätt, att lemna
dessa tankar, och i sjelfva verket vore jag en egoist
om jag ett ögonblick skulle ångra beslutet om din resa.
Jag hoppas att den skall vara bra äfven för dig sjelf,
också du kan behöfva ferie – frihet från allt
hvardagligt trassel och bestyr. Och nu adiö! Måtte
jag få komma ut imorgon! Pussa Cely!
Din
Leo.
Helsinki 5. elokuuta 1876.
Rakas ystävä!
Eilen saapuessani sain kehotuksen tulla Oopperakellariin tapaamaan Torstenia. Löysin hänet pienestä huoneesta kahden kesken Nybomin kanssa. Torsten oli kutsunut Nybomin päivälliselle ja nyt myös illalliselle voidakseen kunnolla kiittää häntä palveluksistaan matkalla. Torsten oli erityisen iloinen päätöksestäsi lähteä matkalle, ja samoin hänen mielialaansa oli virkistänyt, että Jennyn tila oli hieman parempi. Hän arveli, että he pysyisivät Sodenissa, kunnes olet saapunut sinne ja että sen jälkeen matkustaisitte kaikki yhdessä Sveitsiin.
Wallenbergeistä ei ole vielä kuulunut mitään. – Tässä kolme kirjettä. Keltaisessa kuoressa on olettaakseni rouva Geselliuksen lasku. Olisi hyvä, jos voisit tarkistaa sen tänään ja lähettää sen huomenna, niin maksan sen heti.
Olin hyvin allapäin eilen lähdettäessä. Tämä levoton elämä vaivaa minua sitäkin enemmän, kun huomaan, että sinäkin kärsit siitä. Ikävä kyllä en enää voi muuttaa sitä tältä vuodelta. Toivokaamme, että kaikki muuttuu sitten, kun olen päässyt kaupungin puheenjohtajuudesta! – – Makasin valveilla 1stä 3een yöllä murehtien pilalle mennyttä kesääni, palvelusväen muuttoa – mutta eniten syksyllä odottavaa yksinäisyyttä. – Käskin lopulta kaikin tavoin heittämään nämä ajatukset, ja itse asiassa olisinkin itsekäs, jos hetkeäkään katuisin päätöstä matkastasi. Toivon että se tekee hyvää itsellesikin, myös sinä voit tarvita lomaa – vapautta kaikista arjen sotkuista ja puuhista. Ja nyt hyvästi! Kunpa pääsisin huomenna kaupungista! Suukota Celyä!
Sinun
Leo.