29.6.1875 Sixtus Calamnius–LM

Den vänskapsfulla afskedshelsning Du sände mig var mig dubbelt kärkommen, emedan den träffade mig i en stund af stor nedstämmning. Min lilla flicka hade nemligen för någon tid sedan fallit och stött sin arm, men läkaren hade ansett det vara utan betydenhet. Omsider uppdagades att armen var afbruten. Det var strax efter det denna nedslående upptäckt hade gjorts, som jag erhöll din biljett. Ett hjertligt ord verkar i ett sådant ögonblick välgörande. Haf derföre tack för hvad ditt bref innehöll, det gladde mig mycket och bidrog att åter lifva mitt sinne och det skall blifva mig ett godt ressällskap att minnas detsammea.

Wi nödgades uppskjuta resan tilldess armen blifvit spjelad och bunden, men anträda nu färden i dag med Hangö.

Måtte Du under sommaren få hvila ut i otium sapientislat. den vises tidsfördriv efter de mångartade och ansträngande bestyren och vi i höst åter träffas raska och krya, att med nya krafter gå nya mödor till mötes.

Med en vördsam helsning till din fru, är jag Din