Suomenkielinen teksti
Tekstiä ei ole, ks. kuva tai transkriptio.
17.–18.11.1880 Torsten Costiander–LM
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Montreux d. 17 November 1880.
Älskade Leo!
Tack för brefvet af d. 9, jemte räkning C. L. för Oktober! Expedieradt d. 10 anlände brefvet hit d. 14 kl. 2 på dagen. – Posten går hastigare hit än dit. – Dessa bref från Dig och Alexandra utgöra vårt bästa nöje och, jag tillägger, vår bästa tröst. Icke desto mindre har Jenny i går, i bref till Hilda Wiik exp.expedierat i dag, uppmanat Alexandra att icke offra så mycket af sin strängt anlitade tid på denna korrespondans. Med ännu mera skäl gör jag nu samma uppmaning till Dig, 1o emedan Din tid är ännu dyrare än Alexandras, 2o emedan jag, tills vidare åtminstone, blir en otacksam korrespondent; jag har ännu ej en enda gång känt mig ”en veine”
fr. i stämning att skrifva, så oändtligt gerna jag än ville meddela mig med de hemmavarande, om det kunde ske muntligen; – 3o emedan Jennys tillstånd, Gud ske lof, är så tillfredsställande att den välgörande inverkan af Edra bref icke nödvändigtvis behöfver alltför ofta komma oss till godo. Få vi en gång i veckan bref af Dig eller Alexandra, så är det allt som vi behöfva för vårt lugn.
Af omstående mom.moment 2 torde Du redan ha dragit den rigtiga slutsatsen att jag ännu lider af någon vantrefnad. Det svåraste stadium af verklig hemlängtan är dock redan en öfvervunnen ståndpunkt. Tiden och framförallt tillfredsställelsen öfver Jennys tilltagande välbefinnande i detta klimat har småningom icke blott försonat mig med vår landsflygt (som, när allt går omkring, ju är mer eller mindre frivillig), utan äfven kommit mig att inse huru lyckliga vi måste skatta oss öfver att kunna begagna oss af denna helsokälla, som luften i Montreux erbjuder oss. – Det är numera hufvudsakligaste obehaget för mig, och äfven för Jenny (ehuru kanske i mindre grad) af pensionslifvet, som plågar mig. I hvilken grad det plågar Jenny, må hon sjelf beskrifva. –
Men hvarför skall det plåga oss att två ggrgånger om dagen göra toilette och gå till ett väl serveradt bord samt derifrån till en eldad komfortabel salon, och sålunda tillbringa några timmar i en krets af bildade, hygliga, vänliga och delvis till och med verkligen trefliga främlingar af diverse nationer, bland hvilka den finska åtnjuter förmonen af den|3| största mångsidighet i afseende å språkkunskap? – Denna fråga må Du med allt skäl göra och dertill svara att felet alldeles icke tycker ligga i de yttre förhållandena, utan i vederbörandes egen ohjelpliga trumpenhet och oförbätterliga Urdiala fasoner och vanor. För min del tillägger jag blott att det tyvärr icke ligger någon synnerlig tröst i erkännandet att Du kan hafva rätt. – Några förmildrande omständigheter förtjena dock att framhållas mig till favör och utan tvifvel Dig till tröst:
När man blifvit gammal faller det sig alltid svårt att tvärt bryta med en lefnadsordning, hvarvid man under många år fått vänja sig och hvari man funnit sig väl. – Det är en stor skilnad på couraget och förmågan att ”uppträda” om man gör en kort lustresa från ena landet till det andra, eller om man slår ner sina bopålar i ett fremmande land för längre tid. –
Lika angenämt som det kan vara att då och då få intaga en festmiddag med ett utvaldt sällskap af goda vänner, lika besvärligt|4| kan det blifva att under en längre tid få hvarenda dag två ggrgånger afbruten af sådana festmåltider, som dessa eviga table d’hôte’r utan någon trefnad i den allmänna stämningen. Om matbordet är alltför bredt kan man icke utan stor ansträngning samtala med sina vis-à-vis; äfven om man är aldrig så hemma i det språk, som för tillfället skall begagnas, uppstå bedröfliga missförstånd. –
Att åter hela tiden samtala med sin egen hustru på ett språk, som ingen annan begriper, är ohöfligt mot de öfriga gästerna och derföre ett otillfredsställande nöje.
Att under de långa måltiderna sitta och se på sina grannar utan att tala med dem faller sig också otrefligt. –
När man redan hemma haft svårt att reda sig med det kända missförhållandet i antal qvinn- & mannkön, känner en äldre man sig icke lifvad af att äfven här, i detta enda hänseende, få vara som hemma. –
Oaktadt alla dessa olägenheter framstår ett faktum, som jag nu icke vill bestrida, neml.nämligen|5| att undertecknad dock torde vara absolut den enda herre i vår pension, som lyckats förvärfva åtminstone någon skymt af erkännande såsom ”gentil cavalier à l’occasion des dames”; – en ära, som jag gerna ville afstå för nöjet att slippa densamma. – Капитанъ Филатьевъ bosatt här långt före oss, talar absolut icke med någon annan än sin hustru, helsar knapt på någon. – Professeur Mollard, ung, vacker Genèvare, tyckes i all tysthet operera på att vrida hjernan på en enka fr.från Königsberg, men yttrar sällan något till de öfriga damerna. – En okänd Tysk élégant, söker tiga ihjäl sina grannar. – Herr Schultze, gammal fabriksegare fr.från Berlin, min tröst vid bordet sedan en vecka, talar uteslutande med mig och sin hustru. Har tyvärr i dag afrest. – Voila toutfr. Det är allt, utom par unga herrar, som tillfälligtvis gifvit stumma roller i vår pension. – Om fruntimren må Janny skrifva, jag nämner blott i allmänhet att de synas värda ett bättre öde än som blifvit dem beskärdt i denna pension.
Den 18 November. I dag skiner solen, vädret är herrligt och sinnet lätt. – Jag ville gerna öfverkorsa nästföregående sidor i detta bref såsom en malplacerad utgjutelse af en alldeles tillfällig förstämning under en särdeles ful och regnig dag, som gårdagen var, men de må dock – för fullständighetens skull – få stå qvar. – I allmänhet börja vi verkligen redan trifvas helt godt här i Montreux. Obehaget af table d’hôte’rna ha vi sedan par dagar reducerat till hälften genom att låta servera den ena måltiden, den s.k. lunch, som inträffar kl. 12, uppe på våra rum kl. 1. – Resultatet af denna förnuftiga åtgärd, som skänker oss ostörd frihet under största delen af dagen, har varit att äfven den återstående table d’hôten, den s.k. middagen kl. 6 e. m.eftermiddagen; numera icke blott icke förefaller oss plågsam, utan tvertom nästan utgör ett nöje. Det gör oss verkligen ett nöje att en gång om dagen sammanträffa med de vänliga och hyggliga damer, |7| – tyvärr uteslutande damer! – som utgöra vårt närmaste sällskap. –
Bland dessa bör jag främst nämna våra vis-à-vis’er vid bordet, 2 Engelska Misser Winn, som tala bra franska, äro i hög grad trefliga och öfver allt beröm vänliga mot oss. Dernäst två unga Prinsesser Kankadidsesvårtytt från Ryssland, Jennys grannar vid bordet, snäll och vänliga, men icke så glada som Engelskorna. – Äfven Tyskan från Königsberg är vänlig och hyllar sig gerna till oss, men förefaller på senaste tider mindre intressant, sedan hon ögonskenligen blifvit förbryllad af den unge Genévaren. Jenny är treflig och glad med dessa damer – med franskan slår hon sig rätt bra ut. Jag sekunderar Jenny så godt jag kan vid matbordet, jemte det jag dock främst underhåller mig med herrar, när ödet sänder sådana i mitt granskap. – I ”salongen” går jag för min del sällan. –
Jennys helsa har så till vida tydligen förbättrats att hon sjelf börjar känna sig|8| väl, krafterna återkomma småningom. Det är redan ett stort framsteg när hon med nöje intager vissa mål, neml.nämligen frukosten, café au lait med smörgås. Men äfven under de öfriga målen gör hon skäl för sig på ett jemförelsevis tillfredsställande sätt. – Sömnen har i allmänhet varit bättre än hemma, några nätter särdeles bra, en och annan deremot alldeles dålig, som jag tror af tillfälliga orsaker, som kunna förekommas. – De oroande nervösa symptomerna af den art, som påminner om attacken i fjol vid denna tid, och som under första veckan förekommo nog ofta, hafva under de senaste veckorna alldeles uteblifvit. – Hustan, som alltsedan våren varit ganska envis, förnämligast om natten, har blifvit mycket bättre; förekommer obetydligt om natten, deremot ännu alltid på morgonen. – Stygn har förekommit mera sällan än hemma. Den svåra värken öfver bröstet har nästan alldeles icke gifvit sig tillkänna. – I allmänhet har här en tydlig förbättring|9| redan inträffat i allt, utom magen, som fortfarande absolut nekar att funktionnera utan medicin – i rundliga doser. Dr Rossier anser Jennys bröst vara bättre nu än för 3 ½ år sedan, då hon lemnade Schveitz, och ser häri ett godt löfte om ytterligare tillfrisknande. De nervösa symptomerna tog han, på Jennys beskrifningar, i början för alvarsammare än han vid senare undersökning funnit dem vara. Numera instämmer han i Wasastjernas åsigt om att dessa symptomer, äfven då de kunna förefalla farliga, icke hafva något alvarsamt ursprung, utan bero af en nervsvaghet och dålig blodcirkulation, som helt säkert skall förbättras i den mån krafterna återkomma. – Jenny njuter i fulla drag af den herrliga luften när vädret är vackert och försummar icke att genom trägen vistelse i fria luften, tillgodogöra sig det milda klimatet. –
Med barnens pension äro vi så till vida fullt belåtna att de åtnjuta god vård och|10| fullkomligt tillfredställande uppsigt öfver ordning och god sed i inrättningen, kraftig mat, tillräcklig motion, god undervisning i språk och möjligen äfven i några andra ämnen, men några solidare skolkunskaper i allmänhet torde i denna pension icke komma att inhemtas, så förefaller det åtminstone oss till en början. – Barnen, åtminstone Alma, trifvas väl i pensionen. – Jenny finner emellanåt anledning till missnöje, men det skadar ej om barnen äfven få pröfva svårigheter.
Men nog med mina beskrifningar, som Du kanske finner alltför omständliga och min tid ej heller rigtigt vill medgifva att göra så långa. – Huru det är, så vill tiden äfven här ej räcka till, man vill gerna promenera mycket och arbetsförmågan har ännu ej blifvit densamma som hemma vid eget skrifbord. – Alltnog, surdegar börja redan uppstå såväl med korrespondans som bokföring. – Alla mina böcker och papper ha dessa dagar lyckligen anländt hit direkte fr.från Notsjö öfver Lybeck. Rapporter från egendomen ha äfven ingått, så att nödigt material för kansliarbetena icke saknas. – Några alvarsamare studier ha ännu ej kommit i fråga.
|11|Ännu i korthet några hemfrågor.
Det liberala partiets program finner jag i allo tilltalande och anser äfven för min ringa del att partiet gör klokt uti att offentligen formulera sitt program, som från två särskilda håll vill bringas i misskredit och verkligen kan blifva missförstådt om motståndarene ostördt få färglägga detsamma. – Med allt hvad jag trott mig och äfven fortfarande önskar stå utom alla partier, lär äfven jag till mina åsigter ha varit en anhångare af detta parti. – Såsom icke hörande till lagstiftande församlingar och äfven eljest temmeligen oduglig till aktivt uppträdande i politiska frågor; behöfver jag nu ej vidare bråka min hjerna med att nogare undersöka om jag verkligen kan höra till partiet eller ej, men har dock ej velat underlåta att för Dig, såsom en af hufvudledarene, kanske den egentliga chefen, uttala mina sympatier för partiet, oberoende af mina känslor för ledaren. –
Hvad kan man, med utsigt till framgång, hemma begära för råglispundet, om det gäller att nu leverera en eller annan vagnslast?
|12|Eller är det bäst att lemna all realisering till våren?
Om det icke faller sig besvärligt för Dig att uppsöka Engströmska snörräkningen, som Du nyligen betalat för mig, ber jag Dig ännu en gång låta den resa hit till Montreux; jag ville gerna notera densamma i detalj. –
Emedan mitt kassakreditiv i FöreningsBanken förfaller till omsättning d. 1 Januari 1881 ville jag gerna till dess låta det stå orördt, d. v. s. komplett fyldt. – Under sådant förhållande passar det nu ej att direkte från nämnde Bank reqvirera francs-vexlar, som jag efter nyåret tänker göra. – Jag ber derföre att få besvära Dig med att tillsända mig en vexel å 1 000 frcsfrancs, hvaremot härhos tills vidare en check i Finlands Bank å 1 000 fmarkfinska mark. – Stor brådska är det icke härmed. – Jag har mitt resekreditiv i reserv. –
Om Du eljest skrifver till Robert, så helsa hjertl.hjertligt från mig. Jag har ännu ej kommit mig att skrifva till honom, ej heller fått något bref af Robert. – Skall snart skrifva.
Jenny ber hjertligen helsa till Eder alla och tacka Alexandra för brefvet som anlände dessa dagar. – I går emottog hon bref från Hilda, sedan hon samma dag, d d. 17, på morgonen skrifvit till henne. – Måtte Du snart få ro från skattekomitén och så mycket möjligt äfven från annat bråk. Helsa hjertligt de Dina, Mili, Alma, Selim m fl. från
Din
Torsten.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Montreux d. 17 November 1880.
Älskade Leo!
Tack för brefvet af d. 9, jemte räkning C. L.
för Oktober! Expedieradt d. 10 anlände brefvet hit
d. 14 kl. 2 på dagen. – Posten går hastigare hit än dit. –
Dessa bref från Dig och Alexandra utgöra vårt bästa nöje
och, jag tillägger, vår bästa tröst. Icke desto mindre har
Jenny i går, i bref till Hilda Wiik exp.expedierat i dagtillagt, uppmanat Alexandra
att icke offra så mycket af sin strängt anlitade tid
på denna korrespondans. Med ännu mera skäl gör
jag nu samma uppmaning till Dig, 1o emedan Din
tid är ännu dyrare än Alexandras, 2o emedan jag,
tills vidare åtminstone, blir en otacksam korres-
pondent; jag har ännu ej en enda gång känt mig
”en veine” att skrifva, så oändtligt gerna jag än
ville meddela mig med de hemmavarande, om det
kunde ske muntligen; – 3o emedan Jennys tillstånd,
Gud ske lof, är så tillfredsställande att den välgörande
inverkan af Edra bref icke nödvändigtvis behöfver
alltför ofta komma oss till godo. Få vi en gång i veckan
bref af Dig eller Alexandra, så är det allt som
vi behöfva för vårt lugn.
Af omstående mom.moment 2 torde Du redan ha dragit
den rigtiga slutsatsen att jag ännu lider af någon
vantrefnad. Det svåraste stadium af verklig hem-
längtan är dock redan en öfvervunnen ståndpunkt.
Tiden och framförallt tillfredsställelsen öfver Jennys
tilltagande välbefinnande i detta klimat har
småningom icke blott försonat mig med vår landsflygt
(som, när allt går omkring, ju är mer eller mindre
frivillig), utan äfven kommit mig att inse huru
lyckliga vi måste skatta oss öfver att kunna be-
gagna oss af denna helsokälla, som luften i
Montreux erbjuder oss. – Det är numera hufvudsak-
ligaste obehaget för mig, och äfven för Jenny (ehuru
kanske i mindre grad) af pensionslifvet, som
plågar mig. I hvilken grad det plågar Jenny,
må hon sjelf beskrifva. –
Men hvarför skall det plåga oss att två ggrgånger om dagen
göra toilette och gå till ett väl serveradt bord samt
derifrån till en eldad komfortabel salon, och sålunda
tillbringa några timmar i en krets af bildade,
hygliga, vänliga och delvis till och med verkligen
trefliga främlingar af diverse nationer, bland
hvilka den finska åtnjuter förmonen af den
|3|
största mångsidighet i afseende å språkkun-
skap? – Denna fråga må Du med allt skäl göra
och dertill svara att felet alldeles icke tycker ligga
i de yttre förhållandena, utan i vederbörandes egen
ohjelpliga trumpenhet och oförbätterliga Urdiala
fasoner och vanor. För min del tillägger jag blott
att det tyvärr icke ligger någon synnerlig tröst i
erkännandet att Du kan hafva rätt. – Några
förmildrande omständigheter förtjena dock att
framhållas mig till favör och utan tvifvel Dig
till tröst:
När man blifvit gammal faller det sig
alltid svårt att tvärt bryta med en lefnads-
ordning, hvarvid man under många år fått
vänja sig och hvari man funnit sig väl. –
Det är en stor skilnad på couraget och för-
mågan att ”uppträda” om man gör en kort
lustresa från ena landet till det andra, eller
om man slår ner sina bopålar i ett
fremmande land för längre tid. –
Lika angenämt som det kan vara att då
ochtillagt då få intaga en festmiddag med ett utvaldt
sällskap af goda vänner, lika besvärligt
|4|
kan det blifva att under en längre tid få hvar-
enda dag två ggrgånger afbruten af sådana fest-
måltider, som dessa eviga table d’hôte’r
utan någon trefnad i den allmänna stämningen.
Om matbordet är alltför bredt kan man icke
utan stor ansträngning samtala med sina vis-à-vis;
äfven om man är aldrig så hemma i det språk,
som för tillfället skall begagnas, uppstå
bedröfliga missförstånd. –
Att åter hela tiden samtala med sin egen
hustru på ett språk, som ingen annan begriper,
är ohöfligt mot de öfriga gästerna och derföre
ett otillfredsställande nöje.
Att under de långa måltiderna sitta och se
på sina grannar utan att tala med dem
faller sig också otrefligt. –
När man redan hemma haft svårt att reda
sig med det kända missförhållandet i antal
qvinn- & mannkön, känner en äldre man sig
icke lifvad af att äfven här, i detta enda
hänseende, få vara som hemma. –
Oaktadt alla dessa olägenheter framstår ett
faktum, som jag nu icke vill bestrida, neml.nämligen
|5|
att undertecknad docktillagt torde vara absolut den
enda herre i vår pension, som lyckats för-
värfva åtminstone någon skymt af er-
kännande såsom ”gentil cavalier à
l’occasion des dames”; – en ära, som jag
gerna ville afstå för nöjet att slippa
densamma. – Капитанъ Филатьевъ
bosatt här långt före oss, talar absolut icke
med någon annan än sin hustru, helsar
knapt på någon. – Professeur Mollard,
ung, vacker Genèvare, tyckes i all tysthet
operera på att vrida hjernan på en enka
fr.från Königsberg, men yttrar sällan något
till de öfriga damerna. – En okänd Tysk
élégant, söker tiga ihjäl sina grannar. –
Herr Schultze, gammal fabriksegare
fr.från Berlin, min tröst vid bordet sedan en
vecka, talar uteslutande med mig och sin
hustru. Har tyvärr i dag afrest.tillagt – Voila tout, utom par unga
herrar, som tillfälligtvis gifvit stumma
roller i vår pension. – Om fruntimren
må Janny skrifva, jag nämner blott i all-
mänhet att de synas värda ett bättre öde
än som blifvit dem beskärdt i denna pension.
Den 18 November. I dag skiner solen,
vädret är herrligt och sinnet lätt. – Jag
ville gerna öfverkorsa nästföregående
sidor i detta bref såsom en malplacerad
utgjutelse af en alldeles tillfällig för-
stämning under en särdeles ful och regnig
dag, som gårdagen var, men de må
dock – för fullständighetens skull – få stå
qvar. – I allmänhet börja vi verkligen
redan trifvas helt godt här i Montreux.
Obehaget af table d’hôte’rna ha vi
sedan par dagar reducerat till hälften genom
att låta servera den ena måltiden, den
s.k. lunch, som inträffar kl. 12, uppe på
våra rum kl. 1. – Resultatet af denna
förnuftiga åtgärd, som skänker oss ostörd
frihet under största delen af dagen, har
varit att äfven den återstående table
d’hôten, den s.k. middagen kl. 6 e. m.eftermiddagen; numera
icke blott icke förefaller oss plågsam,
utan tvertom nästan utgör ett nöje.
Det gör oss verkligen ett nöje att en
gång om dagen sammanträffa med
de vänliga och hyggliga damer, somstruket
|7|
– tyvärr uteslutande damer! – som
utgöra vårt närmaste sällskap. –
Bland dessa bör jag främst nämna
våra vis-à-vis’er vid bordet, 2 Engelska
Misser Winn, som tala bra franska,
äro i hög grad trefliga och öfver allt
beröm vänliga mot oss. Dernäst två
unga Prinsesser Kankadidsesvårtytt från
Ryssland, Jennys grannar vid bordet,
snäll och vänliga, men icke så glada
som Engelskorna. – Äfven Tyskan från
Königsberg är vänlig och hyllar sig gerna
till oss, men förefaller på senaste tider
mindre intressant, sedan hon ögonskenligen
blifvit förbryllad af den unge Genévaren.
Jenny är treflig och glad med dessa damer
– med franskan slår hon sig rätt bra ut.
Jag sekunderar Jenny så godt jag kan
vid matbordet, jemte det jag dock främst
underhåller mig med herrar, när ödet sänder
sådana i mitt granskap. – I ”salongen” går
jag för min del sällan. –
Jennys helsa har så till vida tydligen
förbättrats att hon sjelf börjar känna sig
|8|
väl, krafterna återkomma småningom.
Det är redan ett stort framsteg när hon
med nöje intager vissa mål, neml.nämligen
frukosten, café au lait med smörgås.
Men äfven under de öfriga målen gör hon
skäl för sig på ett jemförelsevis tillfreds-
ställande sätt. – Sömnen har i allmänhet
varit bättre än hemma, några nätter
särdeles bra, en och annan deremot alldeles
dålig, som jag tror af tillfälliga orsaker,
som kunna förekommas. – De oroande
nervösa symptomerna af den art, som på-
minner om attacken i fjol vid denna
tid, och som under första veckan förekommo
nog ofta, hafva under de senaste veckorna
alldeles uteblifvit. – Hustan, som alltsedan
våren varit ganska envis, förnämligast
om natten, har blifvit mycket bättre; före-
kommer obetydligt om natten, deremot
ännu alltid på morgonen. – Stygn har
förekommit mera sällan än hemma.
Den svåra värken öfver bröstet har nästan
alldeles icke gifvit sig tillkänna. – I
allmänhet har här en tydlig förbättring
|9|
redan inträffat i allt, utom magen,
som fortfarande absolut nekar att funk-
tionnera utan medicin – i rundliga
doser. Dr Rossier anser Jennys bröst
vara bättre nu än för 3 ½ år sedan,
då hon lemnade Schveitz, och ser häri
ett godt löfte om ytterligare tillfrisk-
nande. De nervösa symptomerna tog
han, på Jennys beskrifningar, i början
för alvarsammare än han vid senare
undersökning funnit dem vara. Numera
instämmer han i Wasastjernas åsigt om
att dessa symptomer, äfven då de kunna
förefalla alvarsammastruket farligatillagt, icke hafva något
alvarsamt ursprung, utan bero af en
nervsvaghet och dålig blodcirkulation,
som helt säkert skall förbättras i den
mån krafterna återkomma. – Jenny
njuter i fulla drag af den herrliga luften
när vädret är vackert och försummar icke
att genom trägentillagt vistelse i fria luften, tillgodo-
göra sig det milda klimatet. –
Med barnens pension äro vi så till vida
fullt belåtna att de åtnjuta god vård och
|10|
fullkomligt tillfredställande uppsigt öfver
ordning och god sed i inrättningen, kraftig
mat, tillräcklig motion, god undervisning
i språk och möjligen äfven i några andra
ämnen, men några solidare skolkunskaper
i allmänhet torde i denna pension icke
komma att inhemtas, så förefaller det åt-
minstone oss till en början. – Barnen, åtminstone Alma, trifvas väl i pensionen. – Jenny finner emellanåt anledning
till missnöje, men det skadar ej om barnen äfven få pröfva svårigheter.tillagt
Men nog med mina beskrifningar, som
Du kanske finner alltför omständliga och
min tid ej heller rigtigt vill medgifva
att göra så långa. – Huru det är, så
vill tidentillagt äfven här ej räcka till, man vill
gerna promenera mycket och arbetsför-
mågan har ännu ej blifvit densamma
som hemma vid eget skrifbord. – Alltnog,
surdegar börja redan uppstå såväl med
korrespondans som bokföring. – Alla mina
böcker och papper ha dessa dagar lyckligen
anländt hit direkte fr.från Notsjö öfver
Lybeck. Rapporter från egendomen ha äfven
ingått, så att nödigt material för kansli-
arbetena icke saknas. – Några alvar-
samare studier ha ännu ej kommit i fråga.
Ännu i korthet några hemfrågor.
Det liberala partiets program finner jag
i allo tilltalande och anser äfven för min
ringa del att partiet gör klokt uti att
offentligen formulera sitt program, som från
två särskilda håll vill bringas i misskredit
och verkligen kan blifva missförstådt om motstån-
darene ostördt få färglägga detsamma. –
Med allt hvad jag trott mig och äfven fortfarande
önskar stå utom alla partier, lär äfven jag
till mina åsigter ha varit en anhångare
af detta parti. – Såsom icke hörande till lag-
stiftande församlingar och äfven eljest temmeligen
oduglig till aktivt uppträdande i politiska
frågor; behöfver jag nu ej vidare bråka min
hjerna med att nogare undersöka om jag verkligen
kan höra till partiet eller ej, men har dock
ej velat underlåta att för Dig, såsom
en af hufvudledarene, kanske den egentliga
chefen, uttala mina sympatier för partiet,
oberoende af mina känslor för ledaren. –
Hvad kan man, med utsigt till framgång,
hemma begära för råglispundet, om det
gäller att nutillagt leverera en eller annan vagnslast?
Eller är det bäst att lemna all realisering
till våren?
Om det icke faller sig besvärligt för Dig
att uppsöka Engströmska snörräkningen,
som Du nyligen betalat för mig, ber jag
Dig ännu en gång låta den resa hit
till Montreux; jag ville gerna notera
densamma i detalj. –
Emedan mitt kassakreditiv i FöreningsBanken
förfaller till omsättning d. 1 Januari 1881 ville
jag gerna till dess låta det stå orördt, d. v. s.
komplett fyldt. – Under sådant förhållande
passar det nu ej att direkte från nämnde Bank
reqvirera enstruket francs-vexlar, som jag efter nyåret
tänker göra. – Jag ber derföre att få besvära
Dig med att tillsända mig en vexel å 1 000 frcsfrancs,
hvaremot härhos tills vidare en check i Finlands
Bank å 1 000 fmarkfinska mark. – Stor brådska är det
icke härmed. – Jag har mitt resekreditiv
i reserv. –
Om Du eljest skrifver till Robert, så helsa
hjertl.hjertligt från mig. Jag har ännu ej kommit mig
att skrifva till honom, ej heller fått något bref af
Robert. – Skall snart skrifva.
Jenny ber hjertligen helsa till Eder alla och tacka Alexandra
för brefvet som anlände dessa dagar. – I förstrukettillagtgår emottog
hon bref från Hilda, sedan hon samma dag, d [...]oläslig/saknad text d. 17tillagt, på morgonen
skrifvit till henne. – Måtte Du snart få ro från skattekomitén och så mycket möjligt äfven
från annat bråk. Helsa hjertligt de Dina, Mili, Alma, Selim m fl. från
Din
Torsten.