19.2.1880 Kansantaloustiede
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 80
Nationalekonomi.
V. T.Vårterminen 80
3je Förel.Föreläsningen
Inledning (forts.fortsättning)
I frågan om rikedomens natur senast visat merkantilåsigtens oriktighet. Några exempel ännu. Egare af gård, somsvårtytt inbringa 6 000, eller den som ha 100 000 mark mynt, – hvilkendera rikare? – 2 köpmän ena fylla sitt magasin med varor, i den mon de säljer, för att allt vidare kunna sälja – den andre skrinläggersvårtytt allt. Hvilkendera är innehafvare af större rikedomar? – och hvart taga det vägen, om alla, ledda af åsigt att endast pengar rikedom, afhålla sig från att placera i produktionsföretag?
Alltså: alla de ting som ger makten att dermed förvärfva andra, – allt som kan utbytas mot ngtnågot föremål till nytta eller nöje är ett objekt af värde, är rikedom i nationalekonomisk mening.
Det finns fmålföremål, som både nyttiga och nödvändiga, och dock icke ekon.ekonomisk rikedom. Luften, – vattnet (der alla hafva sdntsådant utan vidare) – sommarvärme. Förtydliga. – Icke föremål för utbyte, för köp och försäljning. – Rikedom kan endast vara det som har bytesvärde. Och då har ngtnågot moment af menskl.mänskligt arbete, produktion egt rum.
En viss olikhet härmed för individen, stat och nation, – menskligheten. – Villesvårtytt man summera mensklighetens förmögenhet, så deri inberäkna blott hvad i sig sjelf har värde, icke representation derför. Likaså i en nation: Visa huru med intecknadsvårtytt egendom – banksedlar. – Dessa summa 0. Icke så för individen. – Dock statens fordringar hos främmade, – t. ex. främmande banksedlar i ett land. – Hvad som förstås med nationalförmögenhet. Summa af enskildas, – ingalunda blott statens, den offentliga egendomen.
A. egendom värd 200 000. Dess värde i och för sig icke mindre om intressenten få 50 000 för B som ega denna fordran är detta positiv förmögenhet som afkastas, som kan säljas. Men annulleras den – nationen blir ej derigenom fattigare. Eller fordran med borgen.tillagt i marginalen
Äro endast materiella föremål rikedom?
|2|Myntet diskuterad fråga. Ad. Smith, allt sdantsådant arbete som icke afser materiel produktion, improduktivt i mening att icke frambringa rikedom.
Andra motsatsen: statsmannens, läkarens, lärarens tjenster erkändt nyttiga, – hafva t. o. m. sitt pris, – äro lika nödvändiga för ekon.ekonomiska framåtskridandet, som väfvarens smedens m. m.
Hvem har rätt? Betraktar frågan närmare. Om A. säljer åt B 1 tatunna säd, så denna blifvit Bs egendom. Men om C. ger D en lektion i franska språket kunna vi väl då säga, att D blifvit egare till ett visst mått franska? Nej, – han har lärt sig detta, han har blifvit skickligare. – Läraren icke afhändt sig ett egendomsobjekt – han ha gjort D en tjenst – Häri den karaktäristiska skilnaden.
Men tjenster betalas – priset derför, liksom för varor, rättar sig efter anbud och efterfrågan: utmärkt vara, eftersökta tjenster betalas högre. Idén till ny maskin icke en vara, men produktion.
Alltså icke med Smith att detta arbete ärsvårtytt improduktivt. Men det producera nytta, tjenster, ej rikedom ej reala värdeföremål.
Vid inventarium öfver nationalförmögenhet ej upptaga: der finnas så och så mycket gifven undervisning, sjungna sånger, bedrifna rättegångar etcetcetera.
Publiken blir ej egare af sångerskans toner.tillagt i marginalen
Men väl: detta land är rikt på intelligens, – på företagare anda, på skicklighet. Äfven arbetsskicklighet kan exporteras och importeras. Måttet af intelligens verkar på national välståndet.
Både derför och emedan utbyte af tjenster i många hänseende ekonomisk betydelse, böra äfven de bli föremål för denna vetenskap. Framdeles mera härom. Nu blott detta: immateriel produkion ärsvårtytt prod.produktion af|3| tjenster som kunna ha ekonomisk betydelse, icke en produktion af rikedom. Den sist nämnda: alla, den förra blott i vissa hänseenden hörande till nationalekonomins begrundande.
Rikedom förutsätta egare, egendom, eganderätt. Att [...]oläslig/saknad text tillegna sig ting, förskaffa sig egendom, är ett universelt faktum. Utan att tillegna sig ting kan han ej bruka dem. När vilde plocka frukt, gör har den till sin. Detta nekas ej. Men måste egendom vara individuel, enskild? Kunde ej allt vara allas gemensamma?
NgnNågon har sagt, att alla språk härpå svar: der man har jag och du, har man ock mitt ditt, sålunda distinktion mellan den ena och den andra individens egendom.
Ovedergängligt individers fysiska och andliga förmögenheter deras uteslutna tillhörighet, derför ock af deras användning. Egare af sitt arbete, – hvarför då icke af dess resultat? vare sig att han omedelbart förbruka detta resultat eller kapitalena. Han måste få göra det ena eller andra.
Universelt faktum, emedan nödvändigtvis så.
Tingensvårtytt i och för sig icke värde, om ej menniskan gifva det den, genom att finna eller göra dem användbara.
Det är icke civillag som skapat egendomsrätt, den har erkänt och tryggat den. Stöld begreppet ur samvetet, ej blott ur positiv rätt.
Jus primi occupantis
lat. den förste besittningstagandes rätt en verklighet blott genom arbetet som nedlagts. Att kultivera Amerika urskapa, icke en stöld från rödskinnen. Om dessa hade haft odling då man tagit den, då hade man tagit deras egendom. – Arbetet är egendomens källa. – Odalmannarätten.
Jordegendom isynnerhet attackerad. Talt, att primi occupantis slumpvis fått privilegium. Men huru är denna vår jord? Må man se om den sedan|4| ha ngtnågot dodito minsta värde utöfver nedlagdt arbete och kapital. – Men nu i Amerika okultiverad jord säljes och betalas. Ja, men det är ej jorden som betalas, utan ersättning för att rättsligt skydd, att icke vildhet mersvårtytt, men att trygghet, kommunikation m. m.
Och äfven i längesedan odlade trakter att jordens egande icke ett pivilegium. Ständigt och ständigt åter arbete – [...]oläslig/saknad text afkastning.
Och arbetet måste respekteras, dess lön hållas i helgd, – detta sker ej om eganderätten upphäfvas och säga alla skola gemensamt njuta frukten. I hvad form kommunismsvårtytt möjlig? det skulle likna bolag.
Egendomsrätt rättslig nödvändighet, annars inbördes spekulationsvårtytt.
Derjemte socialt och ekonomiskt nytta. Ej tänka sig produktiv verksamhet, om icke för att förvärfva, alla sträfva derhän vare sig de hafva ”rikedoms konstsvårtytt” eller ej. – Arfsrätten enahanda grund. Utveckla. – Välstånd der hvar eganderätten i helgd. Armod der den är osäker eller grumlad. Orienten. Vestern.
Eoriginal: eganderätten, enskild egendoms existenssvårtytt förutsättning för alla de ekonomiska fenomenen. Arbete, utbyte, täflan, sparsamhet, allt detta konvergerasvårtytt härpå.
Inledningen slut.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 80
Nationalekonomi.
V. T.Vårterminen 80
3je Förel.Föreläsningen
Inledning (forts.fortsättning)
I frågan om rikedomens natur senast visat
merkantilåsigtens oriktighet. Några exempel
ännu. Egare af gård, somsvårtytt inbringa 6 000, eller
den som ha 100 000 mark mynt, – hvilkendera
rikare? – 2 köpmän ena fylla sitttillagt magasinetstruket fyllesstruket med
varor, i den mon de säljer, för att allt vidare kunna
sälja – den andre skrinläggersvårtytt allt. Hvilkendera
är innehafvare af större rikedomar? – och hvart
taga det vägen, om alla, ledda af åsigt att endast pengar
rikedom, afhålla sig från att placera i produktionsföretag?
Alltså: alla de tingtillagt som ger makten att dermed förvärfva
andra, – allt som kan utbytas mot ngtnågot föremål till nytta
eller nöje är ett objekt af värde, är rikedom i national-
ekonomisk mening.
Det finns fmålföremål, som både nyttiga och nödvändiga, och dock
icke ekon.ekonomisk rikedom. Luften, – vattnet (der alla hafva
sdntsådant utan vidare) – sommarvärme. Förtydliga. – Icke
föremål för utbyte, för köp och försäljning. – Rikedom
kan endast vara det som har bytesvärde. Och då har
ngtnågot moment af
menskl.mänskligt arbete, pro-
duktion egt rum.tillagt
En viss olikhet härmed för individen, stat och
nation, – menskligheten. – Förstruket Villesvårtytt man summera mensk-
lighetens förmögenhet, så deri inberäkna blott hvad i sig
sjelf har [...]oläslig/saknad text värde, icke representation derför. Likaså
i en nation: Visa huru med intecknadsvårtytt egendom –
banksedlar. – Dessa summa 0.tillagt Icke så för individen. – Dock
statens fordringar hos främmade, – t. ex. främmande bank-
sedlar i ett land. – Hvad som förstås med national-
förmögenhet. Summa af enskildas, – ingalunda
blott statens, dentillagt offentliga egendomen.
A. egendom värd
200 000.
Dess värde i och
för sig icke mindre om
intressenten få 50 000
för B som ega denna fordran
är detta positiv förmögenhet
som afkastas, som kan
säljas. Men annulleras
den – nationen blir ej
derigenom fattigare.
Eller fordran med borgen.tillagt i marginalen
Äro endast materiella föremål rikedom?
|2|Myntet diskuterad fråga. Ad. Smith, allt sdantsådant
arbete som icke afser materiel produktion, impro-
duktivt i mening att icke alstrastruket frambringatillagt rikedom.
Andra motsatsen: statsmannens, läkarens, lärarens
tjenster erkändt nyttiga, – hafva t. o. m. sitt pris, – äro lika
nödvändiga för ekon.ekonomiska framåtskridandet, som väfvarens
smedens m. m.
Hvem har rätt? Betraktar frågan närmare.
Om A. säljer åt B 1 tatunna säd, så denna blifvit Bs
egendom. Men om C. ger D en lektion i franska språket
kunna vi väl då säga, att D blifvit egare till ett visst
mått franska? Nej, – han har lärt sig detta, hela
det änstruket han har blifvit skickligare. – Läraren icke
afhändt sig ett egendomsobjekt – han ha gjort
D en tjenst – Häri den karaktäristiska
skilnaden.
Men tjenster betalas – priset derför, liksom för
varor, rättar sig efter anbud och efterfrågan: utmärkt
vara, eftersökta tjenster betalas högre. Idén till ny maskin
icke en vara, men
produktion.
Alltså icke med Smith att detta produktionstruket arbetetillagt ärsvårtytt
improduktivt. Men det producera nytta, tjenster,
ej rikedom ej reala värdeföremål.
Vid inventarium öfver nationalförmögenhet ej
upptaga: der finnas så och så mycket [...]oläslig/saknad text gifven under-
visning, sjungna sånger, bedrifna rättegångar etcetcetera.
Publiken blir ej egare
af sångerskans
toner.tillagt i marginalen
Men väl: detta land är rikt på intelligens, – på
företagare anda, på skicklighet. Äfven arbetsskicklighet
kan exporteras och importeras. Måttet af intelligens
verkar på national välståndet.
Både derför och emedan utbyte af tjenster i
många hänseende ekonomisk betydelse, böra äfven de
bli föremål för denna vetenskap. Framdeles mera
härom. Nu blott detta: immateriel produkion ärsvårtytt prod.produktion af
|3|
tjenster som kunna ha ekonomisk betydelsetillagt, icke en produktion af rikedom. Den sist
nämnda: alla, den förra blott i vissa hänseenden
hörande till nationalekonomins begrundande.
Rikedom förutsätta egare, egendom,tillagt eganderätt.
Att [...]oläslig/saknad text tillegna sig ting,tillagt förskaffa sig egendom, är ett universelt
faktum. Utan att tillegna sig ting kan han ej bruka
dem. När vilde plocka frukt, gör har den till sin.
Detta nekas ej. Men måste egendom vara
individuel, enskild? Kunde ej allt vara allas
gemensamma?
NgnNågon har sagt, att alla språk härpå svar: der man
har jag och du, har man ock mitt ditt, sålundatillagt distinktion
mellan den ena och den andra individens egendom.
Ovedergängligt individers fysiska och andliga förmögenheter
deras uteslutna tillhörighet, derför ock af deras användning.
Egare af sitt arbete, – hvarför då icke af dess resultat?
vare sig att han omedelbart förbruka detta resultat
eller kapitalena. Han måste få göra det ena eller andra.
Universelt faktum, emedan nödvändigtvis så.
Tingensvårtytt i och för sig icke värde, om ej menniskan
gifva det den, genom att finna eller göra dem användbara.
Det är icke civillag som skapat egendomsrätt, den
har erkänt och tryggat den. Stöld begreppet ur
samvetet, ej blott ur positiv rätt.
Jus primi occupantis en verklighet blott genom
arbetet som nedlagts. Att kultivera Amerika ur-
skapa, icke en stöld från rödskinnen. Om dessa
hade haft odling då man tagit den, då hade
man tagit deras egendom. – Arbetet är egendomens
källa. – Odalmannarätten.
Jordegendom isynnerhet attackerad. Talt, att primi
occupantis slumpvis fått privilegium. Men
huru är denna vår jord? Må man se om den sedan
|4|
ha ngtnågot dodito minsta värde utöfver nedlagdt
arbete och kapital. – Men nu i Amerika
okultiverad jord säljes och betalas. Ja, men
det är ej jorden som betalas, utan ersättning för
att rättsligt skydd, att icke vildhet mersvårtytt,
men att trygghet, kommunikation m. m.
Och äfven i längesedan odlade trakter att jordens
egande icke ett pivilegium. Ständigt och ständigt
åter arbete – [...]oläslig/saknad text afkastning.
Och arbetet måste respekteras, dess lön hållas i
helgd, – detta sker ej om eganderätten upphäfvas
och säga alla skola gemensamt njuta frukten.
I hvad form kommunismsvårtytt möjlig? det skulle
likna bolag.
Egendomsrätt rättslig nödvändighet, annars inbördes
spekulationsvårtytt.
Derjemte socialt och ekonomiskt nytta. Ej
tänka sig produktiv verksamhet, om icke för
att förvärfva, alla sträfva derhän vare sig de
hafva ”rikedoms konstsvårtytt” eller ej. – Arfsrätten
enahanda grund. Utveckla. – Välstånd
der hvar eganderätten i helgd. Armod der den
är osäker eller grumlad. Orienten. Vestern.
Afstruket eganderätten, enskild egendoms existenssvårtytt
[...]oläslig/saknad text förutsättning för alla de ekonomiska fenomenen.
[...]oläslig/saknad text Arbete, utbyte, täflan, sparsamhet,
allt detta konvergerasvårtytt härpå.
Inledningen slut.
Kansantaloustiede
Kevätlukukausi 1880
3. luento
Johdanto (jtk.)
Kysymyksessä vaurauden luonteesta osoitimme viimeksi merkantiilisen näkemyksen paikkansa pitämättömäksi. Vielä joitakin esimerkkejä. Kumpi on rikkaampi – se, joka omistaa 6 000 markkaa tuottavan talon vai se, jolla on 100 000 markkaa käteistä rahaa? Entä kaksi kauppiasta, joista toinen täyttää varastonsa tavaroilla sitä mukaa kuin niitä myydään, jotta pystyisi myöhemminkin myymään – vaiko toinen, joka pitää kaiken? Kumpi on suurempien rikkauksien haltija? – Entä mihin tie johtaisi, jos kaikki pidättäytyisivät sijoittamasta tuotantoyrityksiin vain sen näkemyksen perusteella, että vain raha on vaurautta?
On asioita, jotka ovat sekä hyödyllisiä että välttämättömiä, mutta eivät kuitenkaan ole taloudellista rikkautta. Ilma, – vesi (koska niitä on ilman muuta kaikilla) – kesän lämpö. Selvennä. – Ne eivät ole kohteita, joita voidaan vaihtaa, ostaa ja myydä. – Vauraus voi olla vain sellaista, jolla on vaihtoarvoa: Ja silloin on tapahtunut hetki, jolloin on tehty inhimillistä työtä, syntynyt tuotantoa.
Tässä on tietynlainen ero yksilön, valtion ja kansakunnan, – ihmiskunnan välillä. Jos haluttaisiin laskea yhteen ihmiskunnan omaisuus, niin siihen otettaisiin mukaan vain sellaista, jolla on itsessään arvoa, ei sitä, mitä se edustaa. Samoin on kansakunnassa: Osoita, miten on kiinnitetyn omaisuuden – setelien – laita. Niiden kokonaisarvo on 0. Yksilöiden kohdalla asia on toinen. – Valtiolla on kuitenkin vieraita saatavia, – esim. maassa on ulkomaisia seteleitä. –
Mitä ymmärretään kansallisomaisuudella. Yksilöiden, – ei mitenkään vain valtion, julkisen omaisuuden, yhteenlaskettu summa.
A. omaisuuden arvo 200 000. Sen arvo ei sinänsä muutu miksikään, jos asianosainen saa 50 000 B:ltä, jonka saatava tämä on. Tällöin se on positiivista omaisuutta, josta saadaan tuottoa, jonka voi myydä. Mutta jos se mitätöidään – kansakunta ei sen vuoksi köyhdy. Tai jos se on saatava, johon liittyy takuu.tillagt i marginalen
Ovatko vain aineelliset esineet rikkautta?
Rahakysymyksestä on jo keskusteltu. Adam Smith sanoo, että kaikki sellainen työ, joka ei koske materiaalituotantoa, on tuottamatonta siinä mielessä, ettei se tuota vaurautta.
Toinen vastalause: valtiomiehen, lääkärin, opettajan tehtävät ovat tunnustetusti hyödyllisiä, – niillä on jopa oma hintansa, – ja ne ovat yhtä välttämättömiä taloudelliselle edistymiselle kuin kutojan, sepän ym. työt.
Kuka on oikeassa? Tarkastellaanpa kysymystä lähemmin. Jos A myy B:lle 1 tynnyrillisen viljaa, siitä on tullut B:n omaisuutta. Mutta jos C antaa D:lle oppitunnin ranskan kielessä, voimmeko kenties silloin sanoa, että D:stä on tullut jossain määrin ranskan kielen omistaja? Emme, – hän on oppinut sitä, tullut taitavammaksi. – Opettaja ei ole luovuttanut pois omistuskohdettaan – hän on tehnyt D:lle palveluksen – Tässä on luonteenomainen ero.
Mutta palveluksista maksetaan – niiden hinta muodostuu tavaroiden tavoin kysynnän ja tarjonnan perusteella: erinomaisesta tavarasta, halutuista palveluksista maksetaan enemmän. Idea uudesta koneesta ei ole tavaraa mutta tuotanto on.
Emme siis ole samaa mieltä Smithin kanssa, että tämä työ olisi tuottamatonta. Mutta se tuottaa hyötyä, palveluksia, ei rikkautta eikä realistisia arvoesineitä.
Kansallisomaisuuden inventointiin ei oteta mukaan näitä: on olemassa niin ja niin paljon annettua opetusta, laulettuja lauluja, suoritettuja oikeudenkäyntejä jne.
Yleisöstä ei tule laulajattaren sävelten omistajia.tillagt i marginalen
Mutta kuitenkin: tämä maa on rikas älykkyydestä, – yrittäjähengestä, taidokkuudesta. Työtaitoja voidaan viedä maasta ja tuoda maahan. Älykkyyden määrä vaikuttaa kansakunnan hyvinvointiin.
Sekä siksi, että koska palvelusten vaihdolla on monessa suhteessa taloudellista merkitystä, myös niiden on oltava tämän tieteenalan tutkimuskohteita. Siitä myöhemmin enemmän. Nyt vain tämä: immateriaalinen tuotanto on sellaisten palvelusten tuotantoa, joilla voi olla taloudellista merkitystä, vaikka ne eivät olekaan vaurautta lisäävää tuotantoa. Kansantaloustieteen perusteisiin kuuluvat viimeksi mainitusta kaikki, edellinen vain tietyssä suhteessa.
Vauraus edellyttää omistajia, omaisuutta, omistusoikeutta. [...]oläslig/saknad text Tavaroiden hankkiminen haltuunsa, itselleen omaisuuden hankkiminen, on universaali tosiasia. Ellei hanki itselleen tavaroita, ei voi niitä käyttääkään. Kun villi-ihminen poimii hedelmän, hän ottaa sen omakseen. Sitä ei kielletä. Mutta täytyykö omaisuuden olla yksilöllistä, erillistä? Eikö kaikki voisi olla kaikkien yhteistä?
Joku on sanonut, että kaikissa kielissä on tähän vastaus: kun kielessä on minä ja sinä, siinä on myös minun ja sinun, eli siten siis tehdään ero siinä, mikä on toisen, mikä taas toisen yksilön omaisuutta.
Vastaansanomattomasti ovat yksilöiden fyysiset ja henkiset kyvyt heidän yksinoikeuttaan, siksi myös niiden käyttäminen. Työnsä omistaja, – miksei silloin myös sen tuloksen? joko siten, että hän käyttää tämän tuloksen välittömästi tai saa siitä pääomaa. Hänen on saatava näistä jompikumpi.
Tämä on universaali totuus, koska asia on välttämättömästi näin.
Tavaroilla tai asioilla ei sinänsä ole arvoa, ellei ihminen sitä niille anna keksimällä tai tekemällä niistä käyttökelpoisia.
Siviililaki ei ole luonut omistusoikeutta, se on tunnustanut ja turvannut sen. Varkaus on omantunnon käsite, ei pelkästään positiiviseen oikeuteen kuuluva.
Jus primi occupantis on todellisuutta vain asiassa tehdyn työn kautta. Amerikan preerioiden raivaaminen viljelykseen ei ollut varastamista intiaaneilta. Jos nämä olisivat jo hoitaneet niitä, kun uudisraivaajat ottivat ne haltuunsa, silloin heidän omaisuuttaan olisi riistetty. – Työ on omaisuuden lähde. – Odaalioikeus.
Erityisesti on käyty maaomaisuuden kimppuun. On sanottu, että primi occupantis -käsite on sattumoisin tullut etuoikeudeksi. Mutta miten niin, onko tämä meidän maatamme? Voidaanko se katsoa sellaiseksi, kun sillä on vähäistäkin muuta arvoa sen lisäksi, miten paljon työtä ja pääomaa siihen on pantu. – Mutta nyt Amerikassa myydään viljelemätöntä maata ja maksetaan siitä. Kyllä, mutta ei makseta maasta, vaan korvauksena oikeudellisen suojan saamisesta, maa ei enää ole villiä, vaan siitä saadaan turvaa, kulkuyhteyksiä ym.
Eikä myöskään jo pitkään viljellyillä seuduilla maan omistaminen ole etuoikeus. Jatkuvaa ja taas jatkuvaa työtä – [...]oläslig/saknad text tuottoa.
Ja työtä täytyy kunnioittaa, sen palkkaa pitää pyhänä, – Näin ei tapahdu, jos omistusoikeus kumotaan ja sanotaan, että kaikkien on saatava nauttia hedelmästä yhdessä. Missä muodossa kommunismi olisi mahdollinen? Se muistuttaisi yhtiötä.
Omistusoikeus on lakisääteisenä välttämättömyys, muutoin vallitsisi keskinäinen keinottelu.
Sitä paitsi siitä on sosiaalista ja taloudellista hyötyä. Tuotannollista toimeliaisuutta ei voi ajatellakaan, ellei siihen liitetä ansaitsemista, kaikki pyrkivät siihen, oli heillä sitten ”rikkauden taito” vai ei. – Perintöoikeus on samanlainen syy. Kehittele. – Hyvinvointia on siellä, missä omistusoikeutta pidetään pyhänä. Köyhyyttä siellä, missä se on epävarmaa tai murentunut. Lähi-itä. Villi Länsi.
Omistusoikeus on yksilön omistuksen olemassaolon edellytys, joka koskee kaikkia taloudellisia ilmiöitä. Työ, tavaranvaihto, kilpailu, säästäväisyys, kaikki nämä liittyvät tähän.
Johdanto päättynyt.