8.10.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
12te FöreläsnFöreläsningen
8 okt.oktober
Finl.Finlands statsrätt.
Med anslutning igår gifna allmänna definitioner har den rättsvetenskap, som vi benämna Finlands statsrätt till uppgift att systematiskt framställa de stadganden och grundsatser i gällande lagar, som äro bestämmande för statsmaktens organisation, uppgift och befogenhet: samt för medborgarnes rättigheter och pligter i fhållandeförhållande till staten.
Källorna för denna vetenskap. I definitionen nämndes redan gällande lagar. Dessa äro rättskällorna, de egentl.egentliga källorna. Kunna indelas till tiden: före 1809 gemens.gemensamma med Sverige, – de från och med 1809 tillkomna som uteslutande afse Finland. DnaDenna indelning dock af mindre vigt, enär vid förändringen 1809 hela den förra rättsordningen stadfästades.
Till innehåll och beskaffenhet: 1) allm.allmänna grundlagar. 2) ståndsprivilegier med grundlagskraft eller speciella grundlagar, 3) sådana stadganden i allmän lag, samt s. k. administrativa förordningar eller öfriga officiella aktstycken som utan att ega grundlagsnatur dock gälla statsrättsliga ämnen.
De sub 1o) R FRegeringsform 1772 21 augaugusti jmjämte K B.Konungabalken L LLandslagen, Fören. Säk.Förenings- och säkerhetsakten 1789 – samt de nyare förordn.förordningar som partielt ändrat; äfven 1869 års L OLantdagsordning. – Härtill ansluta sig Reg. försäkr.Regentförsäkringar särskildt uppgörelsen i Borgå, men äfven de senare.
Sub 2o) Adelspriv.Adelsprivilegierna 1723 jemte RidhusOrdRiddarhusordningen 1569 – Presteprivil.privilegierna 1723, Försäkran till Borgerskapet och Städer 1789 och svensk och finsk allmallmoge 1789 jemte till sistnämnde härmed biförf.biförfattning af s.samma år och 1723. – äfvensom ändringsförordn.ändringsförordningarna 1786 års riksdgsriksdags beslut jemte 1868 års förord.förordning
3o) Öfverhufvud förffförfattningar om styrelseverken; men ock vissa andra, samt enskilda ställen i 1734 års lag.
Detta källorna, de som gifva innehållet. Men för att rätt fatta, rätt tolka och i alla sina konseqvenser bedöma och framställa desamma, erfordras hjelpmedel|2| näml.nämligen litteraturen. Vår egen mycket fattig. Finns icke hittills utgifven ngnnågon system.systematisk framställning af vår statsrätt; vare sig den nu gällande, eller den tidigare. Otryckta: Nordströms föreläsnföreläsningar, på Univ. bibl.Universitetsbiblioteket Rosenborgs. Dessa manuskript af värde och hjelp ehuru af många skäl icke detsamma som bok: redan det att icke utgifvits vittnar om att ofärdiga. – Men vi ha den historiska litteraturen: Nordström, [...]oläslig/saknad text Hans Järta, Rosenborg, Rydin, fl.flera Geijer, Rein, [...]oläslig/saknad text.tillagt i marginalen – Våra landtdagshandlingar i vissa delar en vigtig källa. – Schaumans statsrättsliga afhandlafhandling – Svedelius om 1869 års L OLantdagsordning. – ehuru i många delar felaktig. – Sedan bör man taga hjelp äfven af vetenskaplvetenskapliga arbeten i allmallmän statsrätt, och andra länders positiva statsrätt, i och för systemet, om ock detta tillika betingas af det särskilda faktiska materialet.
Nämnde i definitionen att Finl.Finlands statsrätt vetenskapligt bör vara en systematisk framställning af den rättsordning, d.ä.det är en sådan som låter ämnets olika delar framstå och följa på hvarandra i den ordning och i det sammanhang, som betingas af ämnets egen beskaffenhet. Motsatsen härtill en blott analys eller tolkning af lagrumen i den ordning hvari dessa i lagar förekomma. Liknelse om allm.allmänna lagens balkar. Statsrätts kunde uppta i kronol.kronologisk ordning de olika förff.författningarna – Personrätt, sakrätt, oblig.rättobligationsrätt, familjerätt arfsrätt – sådan indeln.indelning betingad af systematisk behandling. Likaså i statsrätten. – Fördelen häraf: inblick i det organiska samhanget, lefvande kunskap i st. f.stället för blott minnesvetande. I det praktiska lifvet framträda ej heller behofvet af lagrum i ngnnågon kronologisk eller dylik ordning; utan i den mon olika yttringar af det offentliga förekom behöfssvårtytt att veta och skilja det rätta, det lagl.lagligen gällande. Utan systematisk kunskap detta omöjligt.
Hvarje vetenskaplvetenskaplig behandling af ett ämne måste vara systematisk; ett annat förfdeförfarande kan visserligen äfven lända vetenskapen till gagn, men är icke i och för sig vetenskapligt [...]oläslig/saknad text. – Till det systematiska ansluta sig ss.såsom lika nödvändig den kritiska metoden, som med hjelp af historien och [...]oläslig/saknad text afser att uppvisasvårtytt det väsendtliga,|3| sjelfva kärnan i stadganden, gallra bort förvillande bisaker. Denna kritik leder ock till finnande af motsägelser och brister. Att uppvisa sådana är befogadt äfven vid positiva rätten. Annat vore att ⊠original: att fhållaförhålla sig kritiskt i mening af uppsöka mindre tillfredsställande stadganden för att finna hvar reform behöfs, – uppställa omfattande reformprogram. Äfven sdantsådant ett befogadt arbete och kan vara vetenskapligt, men är då icke en juridisk framställning utan en politisk.
Jag anser dock icke oberättigadt att på sina ställen, för vigtiga frågor, anknyta politiska betraktelser, der jag tror att sådant kan lända till upplysningtillagt i marginalen
Ämnets indelning är vid hvarje systematisk behandlbehandling af synnerlig vigt.
Finner då främst att hos hvarje stat vissa allm.allmänna egenskaper, vissa allm.allmänna vilkor för dess tillvaro, vissa karakteristiska drag i dess rättsliga ställning, som framstå och låte sig förnimmas oberoende af detaljerna i dess lagar.
Sådan äro: område, – befolkning – dess ställning utåt: huruvida ensam för sig eller i förening, huruvida fullt oberoende eller med i ngnnågon mon begränsad suveränitet. – Arten af den statsform, som för statsmaktens funktion i landet är gällande.
Derföre måste vi främst i 1a Afdelning taga en Allmän öfverblick af Finska staten:
1o) kapitlet – Finska statens område –
2o) dodito Finlands folk
3o) Finlands förening med Ryssland, denna förenings rättsliga natur och konseqvenser.
4o) Arten af Finlands statsform.
1: Kap.Kapitlet Finska statens område.
Derom intet skildt vid Borgå landtdag. Det var ju då blott faktiskt ockupationstillstånd; talades om storfursdömetstorfurstendömet Finland ss.såsom ett område som förutsattes kändt. – I politiskt hänseende förefans före 1808 icke visssvårtytt begränsning. Endast på hertig Johans tid höll det på att bilda sig sssåsom en skild länk i staten. Eljes ett antal svenska län; dock tillföjd af olika nationalitet och geograf.geografiskt läge, Finland städse ett bestämdt geogr.geografiskt begrepp, endast i norden om bottniska viken sväfvande.
Fredstraktaten i FhamnFredrikshamn 17 Septseptember 1809 reglerar det sålunda i ArtArtikel IV Sverige afträda till Kejsaren af Ryssland landskaperna: Kymmenegårds län, Nylands och ThusTavastehus län, Åbo och BborgBjörneborgs län med de Åländska öarne, Savolax och Karelen, Wasa och Uleåborgs län samt en del af Vesterbotten intill Torneå elf. Art.Artikel V, gränsen Ålands haf, Bottniska viken, Torneå och Muonio elfar. Mot Ryssland påtagligen den vid Åbo freden uppdragna fr.från Abborfors o. s. v. Mot Norge (Danska staten) torde ej varit fullt ngnnågon bestämd, ungef.ungefär den nuvarande.
Sedan Wiborgs läns införlifvande 1811, gränsen blef då Rajamäki: Finl. dps.Finländska departementets före gräns, samt Ladoga etc.etcetera – Sedan ej andra territorielterritoriella förändringar än 1869 Systerbäck – samt gränsregleringen mot Norge 1849 och 1872.
Alkuperäinen (transkriptio)
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
12te FöreläsnFöreläsningen
8 okt.oktober
Finl.Finlands statsrätt.
Med anslutning igår gifna allmänna definitioner
har den rättsvetenskap, som vi benämna Finlands
statsrätt till uppgift att i enlightstruket systematiskt framställa
de stadganden och grundsatser som enligtstruket itillagt gällande
lagar, som äro bestämmande för statsmaktens fördelstruket
organisation, uppgift och befogenhet: samt för
medborgarnes rättigheter och pligter i fhållandeförhållande
till staten.
Källorna för denna vetenskap. I definitionen
nämndes redan gällande lagar. Dessa äro
rättskällorna, de egentl.egentliga källorna. Kunna
indelas till tiden: före 1809 gemens.gemensamma med Sverigetillagt, – de från och med 1809 tillkomna
som uteslutande afse Finland. DnaDenna indelning dock af
mindre vigt, enär vid förändringen 1809 hela den förra
rättsordningen stadfästades.
Till innehåll och beskaffenhet: 1) allm.allmänna grundlagar.
jemte deri uppkomstruket 2) ståndstillagtprivilegier med grundlagskraft
eller speciella grundlagar, 3) sådana stadganden i all-
män lag, samt s. k. administrativatillagt förordningar eller öfriga officiella aktstycken
som utan att ega grundlagsnatur dock gälla statsrättsliga
ämnen.
De sub 1o) R FRegeringsform 1772 21 augaugusti jmjämte K B.Konungabalken L LLandslagen, Fören. Säk.Förenings- och säkerhetsakten 1789 – samt de nyare
förordn.förordningar som partielt ändrat; äfven 1869 års L OLantdagsordning. – Härtill
ansluta sig Reg. försäkr.Regentförsäkringar särskildt uppgörelsen i Borgå,
men äfven de senare.
Sub 2o) StåndstruketAdeltillagtspriv.Adelsprivilegierna 1723 jemte RidhusOrdRiddarhusordningen 1569 – Preste-
privil.privilegierna 1723, Försäkran till Borgerskapet och Städer 1789 och
svensk och finsk allmallmoge 1789 jemte till sistnämnde härmed
biförf.biförfattning af s.samma år och 1723. – äfvensom ändringsförordn.ändringsförordningarna
1786 års riksdgsriksdags beslut jemte 1868 års förord.förordning
3o) Öfverhufvud förffförfattningar om styrelseverken; men ock
vissa andra, samt enskilda ställen i 1734 års lag.
Detta källorna, de som gifva innehållet.
Men för att rätt fatta, rätttillagt tolka och i alla sina konseqvenser
bedöma och framställa desamma, erfordras hjelpmedel
|2|
näml.nämligen litteraturen. Vår egen mycket fattig.
Finns ingen handelstruket icke hittillstillagt utgifven ngnnågon system.systematisk framställning
af vår statsrätt; vare sig den nu gällande, eller den
tidigare. Otryckta: Nordströms föreläsnföreläsningar, på Univ. bibl.Universitetsbiblioteket
Rosenborgs. Dessa manuskript af värde och hjelp
ehuru af många skäl icke detsamma som bok: redan det att
icke utgifvits vittnar om att ofärdiga. – Men vi ha den
historiska litteraturen: Nordström, [...]oläslig/saknad text
Hans Järta, Rosenborgtillagt, Rydin, m.struket fl.flera Geijer, Rein, [...]oläslig/saknad text.tillagt i marginalen – Våra landtdagshandlingar
i vissa delar en vigtig källa. – Schaumans statsrättsliga
afhandlafhandling – Svedelius om 1869 års L OLantdagsordning. – ehuru i många
delar felaktig. – Sedan bör man taga hjelp äfven af
vetenskaplvetenskapliga arbeten i allmallmän statsrätt, och andra länders
positiva statsrätt, i och för systemet, om ock detta tillika
betingas af det särskilda faktiska materialet.
Nämnde i definitionen att Finl.Finlands statsrätt ss rättstruketvetenskapligt
bör vara en systematisk framställning af den rättsordning, d.ä.det är
en sådan som låter ämnets olika delar framstå och följa
på hvarandra i sådanstruket dentillagt ordning och i det sammanhang, som
betingas af innehålletsstruket ämnets egen beskaffenhet. Motsatsen
härtill en blott analys eller tolkning af lagrumen i den
ordning hvari dessa i lagar förekomma. Liknelse om allm.allmänna
lagens balkar. Statsrätts kunde uppta i kronol.kronologisk ordning
de olika förff.författningarna – Personrätt, sakrätt, oblig.rättobligationsrätt, familjerätt
arfsrätt – sådan indeln.indelning betingad af systematisk behandling.
Likaså i statsrätten. – Fördelen häraf: inblick i det
organiska samhanget, lefvande kunskap i st. f.stället för blott
minnesvetande. I det praktiska lifvet framträda
ej heller behofvet af lagrum i ngnnågon kronologisk
eller dylik ordning; utan i den mon olika yttringar af
det offentliga förekom behöfssvårtytt att veta och skilja det rätta, det
lagl.lagligen gällande. Utan systematisk kunskap detta omöjligt.
Hvarje vetenskaplvetenskaplig behandling af ett ämne måste
vara systematisk; ett annat förfdeförfarande kan visserligen
äfven lända vetenskapen till gagn, men är icke i och för
sig vetenskapligt [...]oläslig/saknad text. – Till det systematiska ansluta sig
ss.såsom lika nödvändig den kritiska och den historiskastruket metoden,
som med hjelp af historien och [...]oläslig/saknad text afser att uppvisasvårtytt det väsendtliga,
|3|
sjelfva kärnan i stadganden, gallra bort förvillande bisaker.
Denna kritik leder ock till finnande af motsägelser
och brister. Att uppvisa sådana är befogadt äfven
vid positiva rätten. Annat vore att att fhållaförhålla
sig kritiskt i mening af uppsöka mindre tillfredsställande
stadganden för att finna hvar reform behöfs, – upp-
ställa omfattande reformprogram. Äfven sdantsådant ett
befogadt arbete och kan vara vetenskapligt, men
är då icke en juridisktillagt framställning utan en politisk.
Jag anser dock
icke oberättigadt att på
sina ställen, för vigtiga
frågor, anknyta tillstruket
politiska betraktelser,
der jag tror att sådant
kan lända till upplysningtillagt i marginalen
Ämnets indelning är vid hvarje systematisk
behandlbehandling af synnerlig vigt.
Finner då främst att hos hvarje stat vissa
allm.allmänna egenskaper och karaktersdragstrukettillagt, vissa allm.allmänna vilkor för dess tillvaro,
vissa karakteristiska drag i dess rättslitillagtga
ställning, som framstå och låte sig förnimmas
oberoende af detaljerna i dess lagar.
Sådan äro: område, – befolkning – dess
ställning utåt: huruvida ensam för sig eller i förening,
huruvida fullt oberoende eller med i ngnnågon mon be-
gränsad suveränitet. – Arten af den stats-
form, som för statsmaktens funktion i landet
är gällande.
Derföre måste vi främst i
1a Afdelning taga en
Allmän öfverblick af Finska staten:
1o) kapitlet – Finska statens område –
2o) dodito Finlands folk
3o) Finlands förening med Ryssland, denna
förenings rättsliga artstruket naturtillagt och konseqvenser.
4o) Arten af Finlands statsform.
1: Kap.Kapitlet Finska statens område.
Derom intet skildt vid Borgå landtdag. Det
var ju då blott faktiskt ockupationstillstånd;
talades om storfursdömetstorfurstendömet Finland ss.såsom ett område som
förutsattes kändt. – I politiskt hänseende
förefans före 1808 icke visssvårtytt begränsning. Endast på hertig
Johans tid höll det på att bilda sig sssåsom en skild länk
i staten. Eljes ett antal svenska län; dock tillföjd af
olika nationalitet och geograf.geografiskt läge, Finland städse ett
bestämdt geogr.geografiskt begrepp, endast i norden om bottniska
viken sväfvande.
Fredstraktaten i FhamnFredrikshamn 17 Septseptember 1809 reglerar
dettastruket sålunda i ArtArtikel IV Sverige afträda till Kejsaren
af Ryssland landskaperna: Kymmenegårds län,
Nylands och ThusTavastehus län, Åbo och BborgBjörneborgs län med
de Åländska öarne, Savolax och Karelen, Wasa
och Uleåborgs län samt en del af Vesterbotten
intill Torneå elf. Art.Artikel V, gränsen Ålands
haf, Bottniska viken, Torneå och Muonio elfar.
Mot Ryssland påtagligen den vid Åbo
freden uppdragna fr.från Abborfors o. s. v.
Mot Norge (Danska staten) torde ej varit fullt
ngnnågon bestämd, ungef.ungefär den nuvarande.
Sedan Wiborgs läns införlifvande 1811, gränsen
blef då Rajamäki: Finl. dps.Finländska departementets före gräns, samt Ladoga
etc.etcetera – Sedan ej andra territorielterritoriella förändringar än 1869
Systerbäck – samt gränsregleringen mot Norge
1849 och 1872.
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
12. luento 8. lokakuuta
Suomen valtio-oikeus
Tänään jatketaan eilisestä, jolloin annettiin yleisiä määritelmiä, ja todetaan, että Suomen valtio-oikeudeksi nimittämämme oikeustieteen osan tehtävä on esitellä järjestelmällisesti niitä voimassa olevissa laeissa annettuja säädöksiä ja periaatteita, jotka määräävät valtiovallan organisaatiota, tehtävää ja toimivaltaa. Niissä määrätään myös kansalaisten oikeuksista ja velvollisuuksista suhteessa valtioon.
Tämän tieteenhaaran lähteistä: Määrittelyssä mainittiin jo voimassa olevat lait. Nämä ovat oikeuslähteitä, varsinaisia lähteitä. Ne voidaan jakaa aikakausittain: ennen vuotta 1809 Ruotsin kanssa yhteiset, – ja vuodesta 1809 lähtien voimaan tulleet, pelkästään Suomea koskevat. Tämä jako ei kuitenkaan ole kovin tärkeä, koska vuoden 1809 muutoksessa vahvistettiin koko aikaisempi oikeusjärjestys.
Sisällöstä ja ominaisuuksista: 1) yleiset perustuslait, 2) säätyjen etuoikeudet, joilla on perustuslain voima tai erityiset perustuslait, 3) sellaiset säädökset yleisessä laissa sekä nk. hallinnolliset asetukset tai muut julkiset asiakirjat, jotka koskevat valtio-oikeudellisia asioita, vaikka ne eivät olekaan luonteeltaan perustuslakimaisia.
1) 21. elokuuta 1772 päivätty hallitusmuoto ja Maanlain Kuninkaankaari, Yhdistys- ja Vakuuskirja 1789 – sekä uudemmat asetukset, joita on osittain muutettu, myös vuoden 1869 Valtiopäiväjärjestys. – Tähän liittyy Hallitsijan vakuutus, erityisesti Porvoossa annettu, mutta myös myöhemmät.
2) Aateliston etuoikeudet 1723 sekä Ritarihuonejärjestys 1569 – papiston etuoikeudet 1723, Vakuutus porvaristolle ja säädyille 1789 ja Ruotsin ja Suomen asukkaille 1789 sekä tähän viimeksi mainittuun liitetty laki samalta vuodelta ja vuodelta 1723. – Edelleen muutosasetus vuoden 1786 valtiopäivien päätös sekä vuoden 1868 asetus.
3) Ylipäänsä hallintolaitosta koskevat lait mutta myös tietyt muut, sekä yksittäiset kohdat vuoden 1734 laista.
Tämä niistä lähteistä, joista sisältö muodostuu. Mutta tarvitaan myös kirjallisuutta avuksi, jotta pystyttäisiin käsittämään oikein, tulkitsemaan oikein ja arvioimaan ja esittelemään ne oikein kaikkine seurauksineen. Meidän oma kirjallisuutemme on tässä suhteessa erittäin köyhää. Tähän mennessä ei ole julkaistu mitään systemaattista esitystä valtio-oikeudestamme, ei nyt voimassa olevasta eikä aikaisemmastakaan. Painamattomia lähteitä: Nordströmin luennot, Rosenborgin tekstit Yliopiston kirjastossa. Nämä käsikirjoitukset ovat arvokkaita ja avuksi, joskaan eivät monesta syystä samaa kuin kirja: jo se, ettei niitä ole julkaistu, todistaa siitä, että ne ovat keskeneräisiä. – Mutta meillä on historiallista kirjallisuutta: Nordström, [...]oläslig/saknad text, Hans Järta, Rosenborg, Rydin ym.Geijer, Rein, [...]oläslig/saknad text.tillagt i marginalen – Valtiopäiviemme asiakirjat ovat tietyiltä osin tärkeä lähde. – Schaumanin valtio-oikeudellinen väitöskirja – Svedelius vuoden 1869 Valtiopäiväjärjestyksestä – vaikka monin osin virheellinen. – Sitten on otettava avuksi myös yleisen valtio-oikeuden tieteellisiä opinnäytetöitä ja muiden maiden positiivisia valtio-oikeuksia, systemaattisia ja sitä puoltavia, joskin myös tätä edellyttää erityinen faktinen aineisto.
Mainitsin määrittelyssä, että Suomen valtio-oikeuden pitää olla tieteellisesti systemaattinen esitys tästä oikeusjärjestyksestä eli sellainen, joka tuo esiin oppiaineen eri osat ja esittää ne peräkkäin siinä järjestyksessä ja siinä asiayhteydessä, jota oppiaineen oma ominaislaatu edellyttää. Vastakohta tälle on pelkkä analyysi tai lakipykälien tulkinta siinä järjestyksessä kuin ne laissa esiintyvät. Vertaus yleisen lain kaariin. Valtio-oikeus voisi ottaa esiin eri perustuslait kronologisessa järjestyksessä. – Henkilöoikeus, esineoikeus, velvoiteoikeus, perheoikeus, perintöoikeus – sellaista jakoa edellyttäisi systemaattinen käsittely. Samoin on valtio-oikeuden laita. Tästä koituva etu: katsaus elimelliseen yhteyteen, elävää tietoa pelkän muistitiedon sijasta. Käytännön elämässä ei myöskään esiinny tarvetta seurata lainkohtia jossain kronologisessa tai vastaavassa järjestyksessä; vaan tarvitaan erilaisia julkaistuja lausuntoja siinä määrin, että tiedetään ja osataan erottaa se, mikä on oikein, lain mukaan pätevää. Ilman systemaattista tietoa tämä on mahdotonta.
Jokaisen tieteellisen tutkielman on kaikissa oppiaineissa oltava systemaattinen, toisenlainen menetelmä voi kylläkin olla jopa tieteelle hyödyksi, mutta se ei sinänsä ole tieteellinen [...]oläslig/saknad text. Systemaattiseen tutkimukseen liittyy yhtä välttämättömänä kriittinen menetelmä, joka historian ja [...]oläslig/saknad text avulla pyrkii osoittamaan oleellisen, itse ytimen, säädöksestä, haravoimaan pois harhaanjohtavat sivuasiat. Tämä kritiikki johtaa myös ristiriitaisuuksien ja puutteiden löytämiseen. Niiden osoittaminen on paikallaan myös positiivisessa oikeudessa. Toisenlaista olisi suhtautuminen kriittisesti tavoitteeseen kaivaa esiin epätyydyttäviä säädöksiä niiden kohtien löytämiseksi, jotka tarvitsevat uudistamista, – ja laajojen uudistusohjelmien laatimiseen. Sellainenkin olisi paikkaansa puoltavaa työtä ja voisi olla tieteellistäkin, mutta se ei silloin ole juridinen esitys vaan poliittinen.
En silti katso, ettei olisi oikeutettua kytkeä tärkeisiin kysymyksiin poliittisia tarkasteluja paikoissa, joissa uskon, että sitä kautta voidaan paremmin valaista kulloistakin asiaa.tillagt i marginalen
Aiheen jaottelu on jokaisessa systemaattisessa tutkimuksessa erityisen tärkeää.
Silloin huomamme lähinnä, että jokaisessa valtiossa on yleisiä ominaisuuksia, tiettyjä yleisiä ehtoja sen olemassaololle, tiettyjä luonteenomaisia piirteitä sen oikeudellisessa asemassa, jotka nousevat esiin ja ovat aistittavissa riippumatta valtion lakien yksityiskohdista.
Sellaisia ovat: ympäristö, – väestö – sen ulkonainen asema: onko se erillinen ja yksin vaiko yhdessä toisen kanssa, onko se täysin riippumaton vai onko sen suvereniteetti jossain määrin rajallinen. – Sen valtiomuodon laatu, joka on voimassa maan valtiovallan toiminnassa.
Tämän vuoksi meidän täytyy heti aluksi luoda osastossa 1 yleinen kokonaiskuva Suomen valtiosta:
1. luku – Suomen valtion alue –
2. luku Suomen kansa,
3. luku Suomen yhdistäminen Venäjään, tämän yhdistämisen oikeudellinen luonne ja seuraukset,
4. luku Suomen valtiomuodon laatu.
1. luku. Suomen valtion alue
Tästä ei neuvoteltu erikseen Porvoon valtiopäivillä. Silloinhan vallitsi faktisesti pelkästään miehitystilanne; puhuttiin Suomen Suuriruhtinaskunnasta alueena, joka edellytettiin tunnetuksi. – Poliittisessa mielessä ei ennen vuotta 1808 ollut mitään tiettyjä valtion rajoja. Vain Juhana herttuan aikana maa oli jo muodostumassa erilliseksi lenkiksi valtioketjussa. Muuten oli olemassa vain joukko Ruotsin läänejä, mutta kuitenkin eri kansallisuudesta ja maantieteellisestä asemasta johtuen Suomi oli aina määrätty, maantieteellinen käsite, vain Pohjanlahden pohjoispuolella tämäkin käsite oli horjuva.
Haminan rauhansopimuksessa 17. syyskuuta 1809 järjesteltiin siten, että artiklassa IV Ruotsi luovuttaa Venäjän Keisarille seuraavat maakunnat: Kymenkartanon läänin, Uudenmaan ja Hämeen läänin, Turun ja Porin läänin sekä Ahvenanmaan saaret, Savon ja Karjalan, Vaasan ja Oulun läänit sekä osan Länsipohjaa Tornion joen kohdalta. Artiklassa V rajana on Ahvenanmeri, Pohjanlahti, Tornion ja Muonion joet. Venäjän vastainen raja kulki oletettavasti pitkin Turun rauhassa vedettyä rajaa Ahvenkoskelta jne. Norjaa kohti (Tanskan valtio). Se ei liene kuitenkaan ollut mitenkään täysin määrätty, mutta suunnilleen nykyinen.
Kun sitten Viipurin lääni liitettiin Suomeen 1811, rajaksi tuli silloin Rajamäki; Suomen maakunnan entinen raja sekä Laatokka jne. – Sitten ei muita alueellisia muutoksia kuin vuonna 1869 Rajajoki – sekä Norjan vastaiset rajajärjestelyt vuosina 1849 ja 1872.