22.4.1881 Torsten Costiander–LM
Ruotsinkielinen teksti
Montreux d. 22 April 1881.
Älskade Leo!
Ditt intressanta af d. 13 dsdennes, genomflägtadt af frisk landtluft och – i tankarna förstås – parfymeradt med ladugårdsodör, gjorde på mig det angenämaste intryck. Måtte Du i Ditt vackra chateau finna icke blott det för det vigtiga arbetet nödiga lugnet, utan äfven den utomordentliga energie, som alltid stått till buds när oro rådt och öfveransträngning behöfts. – Skulle denna energie möjligen svika Dig i landtlifvets lugn, så hoppas jag dock förvisso att sådant skall inträffa endast i början; en gång inne i arbetet skall Du väl finna alla Dina rika tillgångar villiga att lyda Din vink. Att Din Finlands Statsrätt i sinom tid må blifva ett fullbordadt verk, till glädje och tillfredsställelse|2| för Dig och de Dina, till nytta för vårt land och för vetenskapen, önskar jag Dig af allt hjerta!
Såsom Jenny redan nämnt för Alexandra anlände Cronstedts hit först d. 13e vid 3 tiden. Behörigen förberedda på Julies tärda utseende, fann såväl Jenny som jag detsamma bättre än vi hade föreställt oss. På Jenny utöfvar hennes härvaro helt säkert ingen skadlig verkan. Tvertom, ifall allt som vi hoppas går väl, blir Julies älskliga sällskap för Jenny i hög grad välgörande och faller som manna i öknen just då tålamodet för de återstående veckorna redan märkbart börjat svika icke blott mig, utan till och med Jenny, som i vår förvisning eljest utvecklat ett verkligt hjeltemod. Redan samma dag förde jag Cronstedt till Dr Carrart, den mest renommerade läkaren i Montreux. Dr Rossier, såsom boende Vevey och icke till hands när som helst, kunde ej komma|3| i fråga för Julie. – Följande morgon kl. 10 gjorde han sitt första besök och gjorde dervid både på Julie och Jean ett godt intryck, hvilket jag icke hade förespått dem, på grund af hvad jag sett och hört. – Man förklarade icke blott för Julie (i hvilket afseende jag hade uppmanat honom till nödig varsamhet), utan äfven på tu man hand med Cronstedt, att han åtminstone till en början icke kunde finna bröstet farligt sjukt, endast en förtätning i lungan. – Under de 7 dagar, som förgått och hvarunder han i början gjorde dagliga besök, men senare icke funnit detta nödigt, har han icke ändrat åsigt, utan tvertom förklarat att vi nu till en början alldeles icke skola befatta oss med bröstet, utan uteslutande med att stärka krafterna. Detta har synbarligen lyckats läkarens, Jeans och äfven Jennys och mina bemödanden under klimatets välgörande inflytande, som|4| dock tyvärr just dessa dagar varit mindre gynsamt än under hela vår härvaro. Vi ha derunder haft en oafbruten regnperiod, med hög värme och större eller mindre solglimtar i början, men oafbrutet nederbörd och låg temperatur de senaste tre dagarna, i dag f. m.förmiddag endast +5° C.celsius – Ett lindrigt svaghetsskof har inträffat nästan hvarje morgon, men utan att öfvergå till svimning afhjelpts med ett glas vin och derpå litet sömn. – Nattsömnen har med få undantag varit god, nattsvett endast en gång, tror jag. – Aptiten har varit särdeles tillfredsställande. De finna vår mat alldeles utmärkt.
Couraget har, med undartag naturl.naturligtvis under svaghets skofven, varit godt och lynnet gladt, lätt och älskligt. – Vissa symptomer, som under en längre tid hade vållat en betänklig blodförlust, hafva sedan fem dagar upphört och läkaren lofvat Julie att få taga|5| några steg ute i trädgården så snart vädret blir gynsamt, men ty värr är detta, som sagdt, alldeles fatalt dåligt. Desto mera förtjenas framhållas att tillståndet äfven under de senaste fula dagarna förbättrats, och vi hysa alla det bästa hopp, ehuru förbättringen visserligen försiggår ytterst sparsamt. Ehuru kroppstemperaturen företar nog märkbara vexlingar har feber icke inträdt, 37,6° har på senare dagar varit det högsta termometern visat.
Till Julies välbefinnande bidrager utom Jeans trägna och kloka, ehuru i mitt tycke icke alltid fullkomligt delikata omsorger, de kärkomna brefven från de hemmavarande; särskildt har det skänkt henne den innerligaste glädje att Fanny och Marie fått komma till Laitiala och funnit sig så väl hos Eder; hon har så många ggrgånger och så hjertligen bedt oss betyga Eder sin tacksamhet, att ju skulle behöfva|6| många sidor i detta bref för att rigtigt kunna fullgöra hennes uppdrag i detta afseende. – Men jag öfverlemner dock åt Eder att läsa desto mera mellan raderna. – Äfven för de sina kan Julie ej heller uttrycka allt hvad hon ville, ty hon måste afhålla sig från mycket skrifvande. För vår ringa del ha vi äfven gjort allt hvad i vår förmåga stått för att göra tiden angenäm för Julie. – Jenny tittar in till henne när hon blott kan göra det utan att störa, och man kan tydligt se att de unga älskliga fruarna ömsesidigt njuta af dessa sammanträffanden; mildare och passligare umgänge för en sådan patient som Julie kan man ej heller finna än Jennys; bästa beviset derpå ser jag deri att Jean, som är en nog sträng och försigtig sjukvakt, ännu aldrig gjort någon invändning emot Jennys besök. Cronstedts bebo precist enahanda rum|7| som vi, i våningen just inunder; d. ö.den övre bel-etagen. – Med friska blommor ha vi i särskilda skof smyckat Julies rum. Kl. 2 läser Jenny för henne på svenska ”Vårförebud”, af Werner, som i hög grad intresserar. När anledning förekommer gör jag det i Jennys ställe. Kl. 5 ha vi stor läsförening till middagen, som numera serveras kl. ½ 7; derunder läsa Jean och jag turvis en fransk roman; Jenny har något handarbete och Julie, som för det mesta bör hålla sig liggande på en beqväm soffa, ligger derunder eller sitter medan hon sysslar eller knyplar om ett eller annat som fruntimmer alltid hitta på. Dessa lässtunder synas behaga Julie mycket och man har ofta all möda att återhålla hennes liflighet när hon vill gifva luft åt sitt glada och trefliga lynne. Under allt detta hör man henne hosta högst obetydligt. Efter middagen, som Cronstedts tills vidare|8| måste intaga på rummet, komma vi för att säga godnatt och stanna endast en kort stund, ehuru stämningen då är den aldra angenämaste, för att icke trötta Julie. – Så gå våra dagar unnan för unnan och alla äro nöjda, så länge Julies tillstånd, om ock med en hårsmån, jemnt synes förbättras.
I affärsväg nu endast några ord.
Tack för Conto-Couraut’en!
På grund af ett förslag af Robert har jag anmodat Nyman att för utställng.utställning vid Allm.Allmänna Landtbr mötetlantbruksmötet i Åbo, jemte mina Voipala hästar från Notsjö, anmäla äfven Dina, hingsten Voima och stoet Dagmar. – Godkänner Du detta, så ber jag Dig meddela Nyman nödiga uppgifter för sådan anmälning. Vill Du deremot icke låna Dig till en sådan exposition af Roberts resultater i hästväg, eller önska Du förskaffa Laitiala den möjliga äran deraf, så ber jag Dig korrespondera direkte med Nyman och Robert. – Jag går in på allt.
Alkuperäinen (transkriptio)
Montreux d. 22 April 1881.
Älskade Leo!
Ditt intressanta af d. 13 dsdennes, genom-
flägtadt af frisk landtluft och – i
tankarna förstås – parfymeradt med
ladugårdsodör, gjorde på mig det
angenämaste intryck. Måtte Du
i Ditt vackra chateau finna icke
blott det för det vigtiga arbetet nödiga
lugnet, utan äfven den utomordentliga
energie, som alltid stått till buds
när oro rådt och öfveransträngning
behöfts. – Skulle denna energie möj-
ligen svika Dig i landtlifvets lugn,
så hoppas jag dock förvisso att sådant
skall inträffa endast i början; en gång
inne i arbetet skall Du väl finna
alla Dina rika tillgångar villiga att
lyda Din vink. Att Din Finlands Stats-
rätt i sinom tid må blifva ett full-
bordadt verk, till glädje och tillfredsställelse
|2|
för Dig och de Dina, till nytta för
vårt land och för vetenskapen, önskar
jag Dig af allt hjerta!
Såsom Jenny redan nämnt för
Alexandra anlände Cronstedts hit
först d. 13e vid 3 tiden. Behörigen förbe-
redda på Julies tärda utseende, fann
såväl Jenny som jag detsamma bättre
än vi hade föreställt oss. På Jenny
utöfvar hennes härvaro helt säkert ingen
skadlig verkan. Tvertom, ifall allt som
vi hoppas går väl, blir Julies älskliga
sällskap för Jenny i hög grad välgörande
och faller som manna i öknen just
då tålamodet för de återstående veckorna
redantillagt märkbart börjat svika icke blott mig,
utan till och med Jenny, som i vår för-
visning eljest utvecklat ett verkligt
hjeltemod. Redan samma dag förde jag
Cronstedt till Dr Carrart, den mest
renommerade läkaren i Montreux. Dr
Rossier, såsom boende Vevey och icke
till hands när som helst, kunde ej komma
|3|
i fråga för Julie. – Följande morgon
kl. 10 gjorde han sitt första besök och
gjorde dervid både på Julie och Jean
ett godt intryck, hvilket jag icke
hade förespått dem, på grund af hvad
jag sett och hört. – Man förklarade
icke blott för Julie (i hvilket afseende
jag hade uppmanat honom till nödig
varsamhet), utan äfven på tu man
hand med Cronstedt, att han åtminstone
till en början icke kunde finna bröstet
farligt sjukt, endast en förtätning
i lungan. – Under de 7 dagar, som för-
gått och hvarunder han i början gjorde
dagliga besök, men senare icke funnit
detta nödigt, har han icke ändrat
åsigt, utan tvertom förklarat att vi
nu till en början alldeles icke skola
befatta oss med bröstet, utan uteslutande
med att stärka krafterna. Detta har
synbarligen lyckats läkarens, Jeans och
äfven Jennys och mina bemödanden under
klimatets välgörande inflytande, som
|4|
dock tyvärr just dessa dagar varit
mindre gynsamt än under hela vår
härvaro. Vi ha derunder haft en
oafbruten regnperiod, med hög värme
och större eller mindre solglimtar i
början, men oafbrutet nederbörd och
låg temperatur de senaste tre dagarna,
i dag f. m.förmiddag endast +5° C.celsius – Ett lindrigt
svaghetsskof har inträffat nästan hvarje
morgon, men utan att öfvergå till svimning
afhjelpts med ett glas vin och derpå
litet sömn. – Nattsömnen har med
få undantag varit god, nattsvett
endast en gång, tror jag. – Aptiten
har varit särdeles tillfredsställande.
De finna vår mat alldeles utmärkt.
Couraget har, med undartag naturl.naturligtvis
under svaghets skofven, varit godt och
lynnet gladt, lätt och älskligt. –
Vissa symptomer, som under en längre
tid hade vållat en betänklig blodförlust,
hafva sedan fem dagar upphört och
läkaren lofvat Julie att få taga
|5|
några steg ute i trädgården så snart
vädret blir gynsamt, men ty värr
är detta, som sagdt, alldeles fatalt
dåligt. Desto mera förtjenas framhållas
att tillståndet äfven under de senaste
fula dagarna förbättrats, och vi hysa
alla det bästa hopp, ehuru förbättringen
visserligen försiggår ytterst sparsamt.
Ehuru kroppstemperaturen företar nog märk-
bara vexlingar har feber icke inträdt,
37,6° har på senare dagar varit det högsta
termometern visat.
Till Julies välbefinnande bidrager
utom Jeans trägna och kloka, ehuru
i mitt tycke icke alltid fullkomligt delikata
omsorger, de kärkomna brefven från
de hemmavarande; särskildt har det
skänkt henne den innerligaste glädje
att Fanny och Marie fått komma till
Laitiala och funnit sig så väl hos
Eder; hon har så många ggrgånger och så
hjertligen bedt oss betyga Eder sin
tacksamhet, att ju skulle behöfva
|6|
många sidor i detta bref för att
rigtigt kunna fullgöra hennes upp-
drag i detta afseende. – Men jag
öfverlemner dock åt Eder att läsa
desto mera mellan raderna. – Äfven
för de sina kan Julie ej heller ut-
trycka allt hvad hon ville, ty
hon måste afhålla sig från mycket
skrifvande. För vår ringa del ha vi
äfven gjort allt hvad i vår förmåga
stått för att göra tiden angenäm för
Julie. – Jenny tittar in till henne
när hon blott kan göra det utan att
störa, och man kan tydligt se att de unga
älskliga fruarna,struket ömsesidigt njuta
af dessa sammanträffanden; mildare
och passligare umgänge för en sådan patient
som Julie kan man ej heller finna
än Jennys; bästa beviset derpå ser jag
deri att Jean, som är en nog sträng och
försigtig sjukvakt, ännu aldrig gjort
någon invändning emot Jennys besök.
Cronstedts bebo precist enahanda rum
|7|
som vi, i våningen just inunder; d. ö.den övre
bel-etagen. – Med friska blommor ha
vi i särskilda skof smyckat Julies
rum. Kl. 2 läser Jenny för henne
på svenska ”Vårförebud”, af Werner, som
i hög grad intresserar. När anledning
förekommer gör jag det i Jennys ställe.
Kl. 5 ha vi stor läsförening till mid-
dagen, som numera serveras kl. ½ 7;
derunder läsa Jean och jag turvis en
fransk roman; Jenny har något hand-
arbete och Julie, som för det mesta bör
hålla sig liggande på en beqväm soffa,
ligger derunder eller sitter medan
hon sysslar eller knyplar om ett eller
annat som fruntimmer alltid hitta
på. Dessa lässtunder synas behaga
Julie mycket och man har ofta all
möda att återhålla hennes liflighet
när hon vill gifva luft åt sitt glada
och trefliga lynne. Under allt detta
hör man henne hosta högst obetydligt.
Efter middagen, som Cronstedts tills vidare
|8|
måste intaga på rummet, komma vi för
att säga godnatt och stanna endast en
kort stund, ehuru stämningen då är
den aldra angenämaste, för att icke
trötta Julie. – Så gå våra dagar unnan
för unnan och alla äro nöjda, så
länge Julies tillstånd, om ock med en
hårsmån, jemnt synes förbättras.
I affärsväg nu endast några ord.
Tack för Conto-Couraut’en!
På grund af ett förslag af Robert har jag
anmodat Nyman att för utställng.utställning vid
Allm.Allmänna Landtbr mötetlantbruksmötet i Åbo, jemte mina
Voipala hästar från Notsjö, anmäla äfven
Dina, hingsten Voima och stoet Dagmar. –
Godkänner Du detta, så ber jag Dig meddela
Nyman nödiga uppgifter för sådan anmälning.
Vill Du deremot icke låna Dig till en sådan
exposition af Roberts resultater i hästväg,
eller önska Du förskaffa Laitiala den möjliga
äran deraf, så ber jag Dig korrespondera direkte
med Nyman och Robert. – Jag går in på allt.