19.7.1873 Selim Lemström–LM

Nästan ända ifrån den dag jag kom till
din egande egendom, det mångom drömda Lai-
tiala, har det hos mig varit ett kärt före-
mål för tanken, huru jag skulle skrifva
Dig till, men som tiden har icke gått på
det vanliga viset d. v. s. med vingar, utan med
samma fortskaffningsmedel, som en delegs-
depesch, så har det ej varit mig möjligt
att få fatt i den så mycket att jag
kunnat komma från ”sound to things” och
detta, ehuru jag skulle haft så mycket att
orda om. Enligt all sannolikhet har Du
redan, under djupsinnigt begrundande af
de små staternas statsrättliga möjlig-
|2| het att bibehålla sig, i dessa den
dundrande upplysningens refflade krut tider,
förglömt hela bröllopshistorien, men ser
Du det har jag ännu icke, hvarföre
jag vid det friska minnet af detta glada
tillfälle länder Dig och din älskliga lilla
fru en hjertlig tacksägelse. Det var
verkl.verkligen af den beskaffenhet att det inta-
ger ett rum bland mina bästa minnen.
Hurudan fortsättningen deraf varit kan
Du sluta till tidens sätt att färdas
och den kan i korthet sammanfattas uti:
vi äro och skola blifva lyckliga.

Det var en liten missräkning att Du ej
kom hit från Lahtis, ty, i sanning, Du
skulle haft här något glädjande att se
ty naturen har verkligen i den grad un-
derlättat de bemödanden, som blifvit gjorda
på egendomen, att fälten bära de rikligaste
löften, som, hvad höet beträffar, just i da-
garne blifva en lysande verklighet.
|3| Med enstruket förtjusning har jag följt utvecklingen
och blott väntat på att Du skulle komma
för att sjelf se och fröjda Dig, i hvilket
lyckliga fall jag skulle följt Dig i mark
och skog. Den heders gubben Rönnbäck
har väl, så vidt hans blygsamhet och
höga anspråk tillåtit, berättat Dig [...]oläslig/saknad text
så att jag ej anser nödigt att ingå i
detaljer. Det är synd att ej Spekulan-
ten ens fått se egendomen. Att den
kan blifva ett vackert hem för den, som
i någon mn intresserar sig för att
göra den dertill, ligger för öppen dag, äfven
som att den kan blifva en god affär
med Manskivi by inkorporerad, är
lika tydligt af det lilla jag sett och
kunnat uppfatta. Wår trefnad har här
varit så stor den någonstädes kunnat
vara och attstruket vi ärotillagt derföre ärostruket vårt värd-
folk tackskyldiga, som så förekomman-
de tillät oss här slå oss ned.

Bryggeriet har jag ej så ofta besökt, som
det i början var min afsigt, nb.nota bene källaren,
men likväl har jag ej alldeles försummat
dess ganska goda produkter. Bryggmästaren
är äfven så förekommande att man ej an-
nat än finner nöje dervidtillagt.– Jag kan ej
säga att studierna gått med kraft, men
dock har litet blifvit gjordt och mera blifva
det ännu.

Och nu broder Leo vore det roligt att
höra huru det går för Dig; bra som alltid
gissar jag! Föga lär Du vår musa vara
att hitförvänta, hvarföre jag får spara min
nyfikenhet till början af Augusti. –

Ibland de stora fördelar, som detta af konst
och natur rikt begåfvade ställe har att er-
bjuda är entillagt märkelig fruktsamhet och af god
beskaffenhet. Om jag börjar nedifrån, så för-
nöjes ögat först af ett trefligt sällskap gåsun-
gar, för hvilka Alma, i sin ifver att bevara
sinsvårtytt ”tyrann”, ideligen varnat mig, emedan
deras fäder visa fiendtliga afsigter. –

Dernäst kommer ladugården med sina snutikorsvårtytt
(enl.enligt terminologin på Botby) verkligen ståt-
liga ämnen till blifvande madammer.
För all del jag glömde ”Svepsensvårtytt”, i bland
hvilka jag utvalt mig en sprittnaken
favorit, med ett mäkta jovialiskt utseende
så att han ovilkorligen måste hänföra [...]oläslig/saknad text
de glada grisarne. Stallet har frambragt
en liten glänsande arab, som jag senast i
dag såg visa sin eldiga natur på torr-
hösängen, der Alma och jag hade det nöjet
att tillplatta ett hösåtar. Den märk-
ligaste fruktsamhet visar sig dock ibland
de med förstånd begåfvade varelserna, ty
”snart liten pilt i hvar backstuga gungar”
i mångdubbel upplaga, men här vid visar
sig en besynnerlig egenhet, som af Alma naivt
betraktades som ”brist på pappor”. Gubben
Rönnbäck förklarade helt kategoriskt att det
alltid ”varit så” på Laitiala. Arcise
omen! Må väl käre broder, framför
min förbindligaste helsning till Alexandra
|6| och Mili, samt glöm ej