17.8.1873 LM–Alexandra Mechelin
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Min snälla vän!
Allenius gjorde mig idag ett längre morgonbesök och begärde att få bli ledig från sin tjenst, tillföljd af de skador och förargelser som fåren, nu för andra eler 3de gången anställt i kryddgård och på drifbänkar, och isynnerhet tillföljd af den chikan som Mamsell Ahlbäck tillfogat honom, i det att hon körde ut honom från köket igår aftne då han beklagat sig öfver fårenas lössläppande.
Jag vill icke påbörda mamsellen felet för att fårena icke hållits ifrån kryddgården, men om Allenius|2| blifvit något förtviflad deröfver att detta återigen skedt, så borde Mamsell icke ha behandlat honom så förnämt, när han kom och beklagade sig.
Jag sökte lugna honom och bad honom stanna qvar ett år till på försök, om det ej efterhand blefve bättre tider. Mamsells beteende grämde honom mest, han gret och sade sig aldrig ha upplefvat en sådan skam. Jag lofvade söka förmå Mamsell att, ifall han verkligen hade fel, be honom om ursäkt. Sjelf medgaf han sig hafva svurit något, men först sedan hon snäst af honom.
Jag meddelar dig dessa tråkigheter endast för att du direkte må få höra|3| det. Skulle det foga sig så att du utan obehag kan tala med Mamsell om saken, så vore det visst bra. Men nog kan det ock få bero tills jag kommer ut, då jag skall söka förmå henne att blidka Allenius.
Om äfven Allenius är något svår och storpratig, så måste man medge att han är nykter, ihärdig och ärlig, och det kan ej klandras om han lägger det på sinnet när man gång på gång släpper djuren in på drifbänkarna. Denna gång hade äfven ett får tagit skada på glaset.
Jag fägnar mig öfver det vackra vädret som tillåter er att njuta sommarlif ännu. Gerna vore jag der,|4| men jag skulle förlora all aktning för mig sjelf, om jag ej nu bjödo till att genomföra mitt arbete. Nog vet jag att du och lilla Cely efteråt skolen göra mig skadeslös för mina mödor.
Jag omfamnar er båda, mina hjertepior.
Din
Leo.
HforsHelsingfors 17 Aug.Augusti 73.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Min snälla vän!
Allenius gjorde mig idag
ett längre morgonbesök och be-
gärde att få bli ledig från sin
tjenst, tillföljd af de skador och
förargelser som fåren, nu för andra
eler 3de gången anställt i kryddgård
och på drifbänkar, och isynnerhet
tillföljd af den chikan som Mamsell
Ahlbäck tillfogat honom, i det att
hon körde ut honom från köket
igår aftne då han beklagat sig
öfver fårenas lössläppande.
Jag vill icke påbörda mamsellen
felet för atttillagt fårenasstruket icke hållits ifrån
kryddgården, men om Allenius
|2|
blifvit något förtviflad deröfver
att detta återigen skedt, så borde
Mamsell icke ha behandlat
honom så förnämt, när han
kom och beklagade sig.
Jag sökte lugna honom och
bad honom stanna qvar ett år
till på försök, om det ej efterhand
blefve bättre tider. Mamsells beteende
grämde honom mest, han gret och
sade sig aldrig ha upplefvat en
sådan skam. Jag lofvade söka för-
må Mamsell att, ifall han verkligen
hade fel, be honom om ursäkt.
Sjelf medgaf han sig hafva svurit
något, men först sedan hon snäst
af honom.
Jag meddelar dig dessa tråkigheter
endast för att du direkte må få höra
|3|
det. Skulle det foga sig så att du
utan obehag kan tala med Mamsell
om saken, så vore det visst bra.
Men nog kan det ock få bero
tills jag kommer ut, då jag skall
söka förmå henne att blidka
Allenius.
Om äfven Allenius är något svår
och storpratig, så måste man medge
att han är nykter, ihärdig och ärlig,
och det kan ej klandras om han
lägger det på sinnet när man
gång på gång släpper djuren in
på drifbänkarna. Denna gång hade
äfven ett får tagit skada på glaset.
Jag fägnar mig öfver det vackra
vädret som tillåter er att njuta som-
marlif ännu. Gerna vore jag der,
|4|
men jag skulle förlora all aktning
för mig sjelf, om jag ej nu bjödo
till att genomföra mitt arbete.
Nog vet jag att du och lilla Cely
efteråt skolen göra mig skades-
lös för mina mödor.
Jag omfamnar er båda, mina
hjertepior.
Din
Leo.
HforsHelsingfors 17 Aug.Augusti 73.
Kiltti ystäväni!
Allenius kävi luonani pitkähköllä aamuvierailulla ja vaati saada vapautuksen toimestaan niiden vahinkojen ja harmien vuoksi, joita lampaat nyt jo toisen tai kolmannen kerran aiheuttivat yrttitarhassa ja kasvilavoille, sekä erityisesti sen läksytyksen vuoksi, jonka mamselli Ahlbäck antoi hänelle häätäessään hänet keittiöstä eilen illalla, kun hän oli käynyt valittamassa siitä, että lampaat oli päästetty irti.
En halua syyttää mamsellia siitä virheestä, ettei lampaita ole pidetty poissa yrttitarhasta, mutta jos Allenius on joutunut hienoisen epätoivon valtaan siitä, että näin pääsi jälleen tapahtumaan, mamsellin ei olisi pitänyt kohdella häntä niin koppavasti, kun hän kävi valittamassa.
Yritin rauhoittaa miestä ja pyysin häntä jäämään vielä vuodeksi kokeillakseen, jos myöhemmin koittaisi paremmat ajat. Mamsellin käytös vaivasi häntä eniten, hän itki ja sanoi, ettei ollut milloinkaan kokenut sellaista häpeää. Lupasin yrittää suostutella mamsellia, jos tämä tosiaan oli väärässä, pyytämään häneltä anteeksi. Itse hän myönsi kiroilleensa hieman, mutta vasta mamsellin tiuskittua hänelle.
Kerron sinulle näistä ikävyyksistä vain siksi, että saat kuulla niistä suoraan. Jos asia järjestyisi niin, että voit kiusaantumatta puhua asiasta mamsellin kanssa, se olisi tietysti hyvä. Mutta toki asia voi myös odottaa siihen asti, että tulen maalle, jolloin yritän taivutella häntä lepyttelemään Alleniusta.
Vaikka Allenius onkin hiukan hankala ja suurisuinen, on myönnettävä, että hän on raitis, uuttera ja rehellinen, eikä häntä voi moittia siitä, että hän pahoittaa mielensä, jos eläimet päästetään kerta toisensa jälkeen kasvilavoille. Tällä kertaa yksi lampaista oli myös loukannut itsensä lasiin.
Minua ilahduttaa kaunis sää, joka sallii teidän nauttia vielä kesäelämästä. Olisin mieluusti siellä, mutta menettäisin kaiken itsekunnioitukseni, ellen nyt yrittäisi saada työtäni päätökseen. Tiedän kyllä, että saan sittemmin sinulta ja pikku Celyltä hyvityksen vaivannäöstäni.
Syleilen teitä kumpaakin lempityttöäni.
Sinun
Leo.
Helsingissä 17. elokuuta 1873.