23.6.1887 LM–Emilie Mechelin, Selim & Alma Lemström

Om man före min
afresa från H^forsHelsingfors d. 6 Febr.Februari
hade sagt mig att jag ännu
midsommartiden komme att
qvarvara i Madrid, skulle
ett så bedröfligt perspektiv san-
nolikt ha betagit mig modet
för hela resan.

Det har varit min lott att
under hela denna tid, början-
des i Petersburg, mana på och
skynda på personer och myn-
digheter, som uti uppskof och
söl se ett uttryck för klokhet
och värdighet. Det idkeliga
manandet har dock ej förmått
|2| åstadkomma mer, – än att
jag ännu sitter här, och mina
stackars reskamrater likaså.

Dock – utan all verkan
har pådrifvarens bråk ej varit.
Saken har ej fått damma bort,
vi äro tvärtom nu så långt
komna, att utrikesministerii
skrifvelse med decision angående
traktatförslaget omsider anländt
från Petersburg – och att trak-
taten, så snart detta svar
blifvit af de spanska fullmäk-
tige accepteradt, skall före-
läggas till underskrift. Det
är möjligt att denna slutliga
och högtidliga förrättning sker
redan om lördag, och i så fall
afresa vi på söndagen. Se-
nast borde det ske måndag,
i hvilket fall vi afresa på tis-
|3| dagen. Och den stund vi begynna
återfärden till hemlandet, blir
åtminstone för mig den gladaste
under hela resetiden.

Nu rustar man sig att
fira midsommar i Finland.
Värmen är säkerligen icke stark
men den friska grönskan ger
sommarskimmer åt naturen.

Men här sitter man under
trycket af 35 graders värme
i skuggan. Hvarje promenad
för att komma till någon
grönska leder först genom
gator i hvilka hettan fram-
manat allehanda qväfvande
dunster.

För min del gör jag icke några
längre vandringar. Ungefär 7 veckor
har reumatismen behagat egna
mig sin enträgna uppmärksamhet,
|4| i början våldsamt, sedan besked-
ligen, numera blott såsom
lindriga efterdyningar. Men
jag måste ännu vara mycket
försigtig för att ej något recidiv
må inträffa och försvåra hem-
resan.

Alexandra och Cely ha varit
så utomordentligt snälla, att det
ej kan beskrifvas. Öm skötsel,
osvikligt tålamod, godt courage
åtminstone till skenet. Och tror
ni att de ha det så roligt? Visser-
ligen har jag lyckats förmå dem
att dagligen röra sig ute och se
sig omkring, men då jag ej kan
vara med, inskränkes dessa utflyg-
ter dock betydligt.

Då jag i tankarna besöker Er
derborta på det vackar Niemi
förefaller det mig såsom såge
|5| jag ett godt och trifsamt
familje- och hemlif. Alla har
Ni bakom Er ärligen utståndna
mödor och arbeten, som gifva
ovedersäglig rätt till sommarhvila
och derför krydda densamma.
Lilla Sigrid representerar inför
de tre ”gamla” (relativt sagdt)
det nya slägtet – ännu med
barnasinne och barnets älskliga
hängifvenhet. Stads- och parti-
bullret äro fjerran. Vacker
natur ler mildt emot Er.
Selim finna på hvarje vandring
spår af den käre brodren
Wilhelms sträfsamma arbete
för gårdens kultur och han
sända honom den helsningen
att det finnes ”efterverld” äfven
för andra än dem hvilkas namn
och rykte utpuffas eller kringbäras
|6| af tidningarna. – Dock,
jag bör sluta med betraktandet
af dessa syner, hvilka hos
mitt efter hemlandet törstande
hjerta framkalla vemod.

Vanskligheten af tidberäk-
ningar har jag lärt mig på
denna resa. Dock vågar jag
antaga att vi omkring den
10 Juli skola anlända till
H^forsHelsingfors. När träffar jag då
Er? – Jag kan ej bedöma
huru det ställer sig efter hem-
komsten, men är det någon
möjlighet så kommer jag kort
derpå till Er om ock blott
på några timmar. Jag räknar
med säkerhet på ett hjertligt
emottagande, – samt på mjölk
och smultron, –struket framför allt
mycket mjölk.

Alexandra och Cely sända
Eder fyra kära vänner sina
hjertligaste helsningar. Likaså