17.5.1890 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
|254|
HforsHelsingfors 17 Maj 1890.
Käre vän,
Ditt bref af 15 dnesdennes, för
hvilket jag hjertligen tackar
beredde mig en verklig risa.
Tanken derpå att något miss-
förstånd skulle kunnat uppstå
emellan oss, var mig rentaf
plågsam.
Men nu kom ditt brefkort
af gårdagen berörande möj-
ligheten af begångna indiskre-
tioner.
Vintern och våren igenom
har jag såväl af dig som
af H. MderHerman Molander emottagit en mängd
meddelanden som, vare sig de
betecknats såsom sekrerta eller
blott eljes varit af förtrolig natur,
|2|
icke delgifvits någon annan
en S. W. v. T.Samuel Werner von Troil – också detta vanligen
på grund af uttryckligt bemyn-
digande. Jag tror ej att jag
åt kollegerna vid Senats-
bordet omtalat annat än
sådant som varit fullt egnadt
dertill.
Om C. T.Carl Tudeer utkastat några
insinuationer, så måtte de
ha utgått ur hans egen längtan
att få veta mer än han vet.
Mången gång har han plöts-
ligen frågat mig: har icke
Mgomery skrifvit om det eller
det? – och fått nekande
svar.
Men att i n. v.nuvarande förhållanden
utreda indiskretionernas källa
|3|
är en vansklig sak. Det mesta
af hvad man och man emellan
här kommit i omlopp har
berättats af privatatillagt resande från PburgSankt Petersburg,
som haft till och med intima
detaljer att omförmäla.
Beträffande S. W. v. Ts försig-
tighet och förtegenhet, är den
höjd öfver hvarje tvifvel.
I hvarje fall kan Du derför
lugnt tillbakavisa sådana ytt-
randen som de hvilka synes
ha föranledt ditt senaste bref-
kort.
Men om ock dina korrespon-
denter bestått än så långvarigt
prof i diskretionskonsten, så
tror jag mig dock böra, med
anslutning till din egen antydan,
|4|
instämma deri att, såvidt
mig vidkommer, hädanefter
och tillsvidare, vår korrespondens
begränsas till sådant stoff
att brefven, äfven om de upp-
snappas, visa sig oskyldiga.
Jag sluter derför nu med
att be dig vid tillfälle besvara
mina senaste frågor rörande
penitentiär kongressen, och är
derjemte, med anledning af din
fråga, i tillfälle att upplysa
att kongressens emottagande i HforsHelsingfors
alldeles icke blir pompöst. Mid-
dagen måste t. o. m. för kostnadens
skuld bli relativt enkel. Om
man derefter bege sig till bruns-
parken, så blir det blott för
att höra musik i det gröna
utan vidare festivitet. Denna
punkt i programmet hvilken
|5|
icke fordrar synnerliga förbe-
redelser, är ännu ej arreterad.
Jag återsänder härmed
brefvet från MrMonsieur Beauchet.
Naturligtvis är det bäst att
han får trycka i Nancy och
sjelf läsa korrektur. Bäst är
också att han utsätter sitt namn
såsom öfversättare, så att öfversätt-
ningen blir en fullkomligt privat
entreprise. Han bör ej heller i
något företal omnämna att han
uppträder på beställning. – Skäl
torde ock vara att öfversättningen
på mera enskildt sätt utdelas
bland Kongressens ledamöter.
Farväl!
Din tillgifne
Leo M.
B! B!Bäste Broder!
jag har fått del af ditt senaste med-
delande rörande möjligheten af härstä-
des begångnas indiskretioner beträf-
fande hvad vi genom dig fått veta
rörande behandlingar af landets an-
gelägenheter å Eder ort. Jag tror och
är öfvertygad att slik indiskretion
icke med fog kan förebrås oss, mera
antagas att CT.Carl Tudeer möjligen kunnat
antyda för WvD.Woldemar von Daehn eller någon annan
af sina korrespondenter att äfven
du står i personlig vänskap till
och skriftlig beröring mad åtminstone
tvänne Senatorer, och att vederlägga
en så riktig förmodan tror jag
att ingen ville åtaga sig. Jag beder
dig derföre vara fullkomligt lugn
i afseende å innehållet af hvad du
delgifvit gamle vännen
S. W. v. T.
HforsHelsingfors 17 Maj 1890.
Käre vän,
Ditt bref af 15 dnesdennes, för hvilket jag hjertligen tackar beredde mig en verklig risa. Tanken derpå att något missförstånd skulle kunnat uppstå emellan oss, var mig rentaf plågsam.
Men nu kom ditt brefkort af gårdagen berörande möjligheten af begångna indiskretioner.
Vintern och våren igenom har jag såväl af dig som af H. MderHerman Molander emottagit en mängd meddelanden som, vare sig de betecknats såsom sekrerta eller blott eljes varit af förtrolig natur,|2| icke delgifvits någon annan änoriginal: en S. W. v. T.Samuel Werner von Troil – också detta vanligen på grund af uttryckligt bemyndigande. Jag tror ej att jag åt kollegerna vid Senatsbordet omtalat annat än sådant som varit fullt egnadt dertill.
Om C. T.Carl Tudeer utkastat några insinuationer, så måtte de ha utgått ur hans egen längtan att få veta mer än han vet.
Mången gång har han plötsligen frågat mig: har icke Mgomery skrifvit om det eller det? – och fått nekande svar.
Men att i n. v.nuvarande förhållanden utreda indiskretionernas källa|3| är en vansklig sak. Det mesta af hvad man och man emellan här kommit i omlopp har berättats af privata resande från PburgSankt Petersburg, som haft till och med intima detaljer att omförmäla. Beträffande S. W. v. Ts försigtighet och förtegenhet, är den höjd öfver hvarje tvifvel.
I hvarje fall kan Du derför lugnt tillbakavisa sådana yttranden som de hvilka synes ha föranledt ditt senaste brefkort.
Men om ock dina korrespondenter bestått än så långvarigt prof i diskretionskonsten, så tror jag mig dock böra, med anslutning till din egen antydan,|4| instämma deri att, såvidt mig vidkommer, hädanefter och tillsvidare, vår korrespondens begränsas till sådant stoff att brefven, äfven om de uppsnappas, visa sig oskyldiga.
Jag sluter derför nu med att be dig vid tillfälle besvara mina senaste frågor rörande penitentiär kongressen, och är derjemte, med anledning af din fråga, i tillfälle att upplysa att kongressens emottagande i HforsHelsingfors alldeles icke blir pompöst. Middagen måste t. o. m. för kostnadens skuld bli relativt enkel. Om man derefter bege sig till brunsparken, så blir det blott för att höra musik i det gröna utan vidare festivitet. Denna punkt i programmet hvilken|5| icke fordrar synnerliga förberedelser, är ännu ej arreterad.
Jag återsänder härmed brefvet från MrMonsieur Beauchet. Naturligtvis är det bäst att han får trycka i Nancy och sjelf läsa korrektur. Bäst är också att han utsätter sitt namn såsom öfversättare, så att öfversättningen blir en fullkomligt privat entreprise. Han bör ej heller i något företal omnämna att han uppträder på beställning. – Skäl torde ock vara att öfversättningen på mera enskildt sätt utdelas bland Kongressens ledamöter.
Farväl!
Din tillgifne
Leo M.
S. W. v. T.