20.4.1887 LM–Herman Molander

Efter det jag den 9 d^nesdennes aflät min
senaste skrifvelse till Bror har jag haft
förmånen emottaga brefven af 3^e, 5^te och 12
April, hvarförutom följande telegrafering egt
rum:

Till svar på Brors depesch af den 9^de, som
anlände 10^de på morgonen, så lydande:

”När kan afgörande konferens i traktat-
frågan motses då måndagens telegram ej
framkommit?”

telegraferade jag:

”Telegrammets uteblifvande medförde icke
befarad skada emedan konferensen
oförmodadt uppskjutits. Närmare i
gårdagsbref.

På mina depescher af den 13^de:

”Kamrarne votera endera dagen om
kabinetsfråga. Sannolikt att regeringen
segrar, då negociationernas afslutning denna
vecka utlofvad. Annars demissionering samt
|2| ovisshet för traktaten.

Finansministerns bortresa orsakade senaste
uppskof. Hemkom måndag, utskottet slutförde
igår förslaget till annex om Finlands och
Spaniens handel i närmaste enligt telegram-
met 3 April.

I annexet upptagas jemväl, enligt yrkan
ömsesidiga exportafgifterna emedan Spaniens
konventionssystem fordrar exportvilkorens be-
stämmande.

Saknande instruktion härom, trott likväl
kunna samtyckas emedan ren formalitet
då nya eller stegrade exportsatser alldeles
icke tillernade och vägran, förefallande
motparten ofattlig, kunde framkalla ny
tidsförlust,” samt senare:

”Funnit böra tillägga endast preliminärt
medgifvit exportvilkorens upptagande i för-
slaget till annex. Mig synes olägenheten
deraf ingen om ock fördelen ringa. Beder
telegrafera Eder mening innan lördag”, –

emottog jag den 14^de följande svar:

”Då förhöjning af exporttullarne ej ifrågasatt
hindrar intet deras införande i annexet.”

Den 17^de telegraferade jag:

”Sjukdomsfall uti Morets familj orsakat
nytt uppskof, faran torde numera öfverstånden.

Emottagit brefven 3 och 5, telegrammet 14^de,
skrifvit senast 9 April.

Gratulerar till baroniet.”

och den 19^de:

”Morets son aflidit. Gällande regel är
att sorgen nio dagar hindrar officielt värf.”

Af dessa depescher jemte mina tidigare
meddelanden framgår karaktären af sakernas
förlopp härstädes. Nu och då ett sammanträde
vanligen frampressadt genom kraftiga påminnelser,
sedan åter uppskof och uppskof, med eller utan
tvingande skäl. Skulle man ej haft tillfälle
att stundom genom enskilda samtal verka för
samstämmande uppfattning, vore vi ej ens så
långt komna, som nu dock är fallet.

Det nu senast uppkomna dröjsmålet kan
dock ej frånkännas giltig grund.

Utrikesministern Moret skall vara mycket
varmt fästad vid sin familj. Han har fyra större
barn, men favoriten var den sexåriga pilt som
den 11 d^nesdennes insjuknade i strypsjukan. De första
|4| par dagarna antogs sjukdomen ej vara farlig, så att
man den 12^te, då jag jemte Agüera slutförde uppfö-
randet af förslaget rörande handeln mellan Finland
och Spanien, ännu kunde antaga att slutkonferens
kunde hållas d.den 13 eller 16^de (14 och 15^de var Gortchacow
af religionsöfningar hindrad), – jag antog naturligtvis
den 16 såsom det sannolikare datum. – Emellertid
blef gossen under onsdagen mycket värre – Moret
upphörde att komma till ministèren och kamrarna.
I lördagens tidningar berättades att faran var öfverstånden.
Både G^cow och jag skrefvo då lyckönskningsbref till
Moret; och mitt telegram till Bror af 17^de afläts under
enahanda förutsättning. Men redan söndagen den 17^de hade
en försämring inträdt, – strypsjukan hade öfvergått till
difterit, på sätt jag samma afton erfor af Morets intime
vän Fiol (f. d. guvernör i Madrid, nu deporterad på Ba-
learerna), då han kom till oss på middag. – Och
måndag e. m.eftermiddag afled den lille.

Mina ärade kolleger kunna tänka sig, med
hvilket lifligt deltagande jag följde skiftningarna i
lille Morets sjukdom, – visserligen icke endast
af naturlig medkänsla för hvad den sympatiska
fadren under dessa dagar utstod, – utan fastmer
derför att jag, som redan trånar af längtan att få
afsluta uppgörelsen här och skynda hem, hade att
|5| emotse en betänklig förlängning af vistelsen härstädes
derest sjukdomen slutade med död.

Praxis är här nemligen den, att icke blott vanliga
embetsmän utan äfven ministrar, i nio dagar
efter en slägtings dödsfall afhålla sig från all
tjenstgöring. Gäller det så nära slägting som eget
barn, är det dem obetaget att ännu längre tid hänge
sig åt sin sorg och öfverlemna ärendena åt
vikarie.

Sekretissime var det redan under gossens
sjukdom fråga derom att i händelse af hans
död, en annan 1^a plénipotentiaire borde i Morets
ställe utses.

Om denna utväg tillgripes, och utan dröjsmål,
kunde en konferens möjligen fås till stånd redan
nästa måndag. Men då finnes ej full garanti för
att den nya ledamoten i allo ställer sig på grundvalen
af det som redan blifvit aftaladt. I sjelfva verket
återstår endast att antaga det af utskottet uppgjorda
förslaget till annex, innefattande stipulationerna
om Finlands och Spaniens handel, samt att afgöra
frågan om de spanska koloniernas ställning till trak-
taten (artartikel 19 i gamla traktaten). Allt annat är disku-
teradt, afgjordt och redigeradt, liksom äfven före-
nämda annex är färdigt redigeradt. Skulle en ny
|6| fullmäktig vilja börja a novo, så skulle
naturligtvis G^cow och jag protestera och ut-
tryckligen förklara, att allt det hittills aftalade
måste såsom färdigt intaget gälla. Äfven hvad
annexet med dess tarifer angår, kunna vi stöda
oss derpå att Agüera icke underskref förslaget
dertill innan han inhemtat Morets mening, hvilken
åter uttalats efter samrådan med finansministern.
Finansministerii officiella utlåtande, af hvilket G^cow och jag ej ännu
erhållit det, lärer dock yrka på större rabatt för fatvin samt
garanti mot höjning af frukttullarna, men Moret och Aguera ha tagit mina
protester ad notam.flyttad text Någon känd anledning att befara ett allvarligare
ryggande af vederbörande förefinnas dessutom icke.

En möjlighet vore ock att Moret, emedan
han gerna skulle underskrifva fördraget och i be-
traktande deraf att så litet återstår att göra, för-
klarar sig vilja straxtillagt efter de nio sorgedagarnas förlopp
sammankalla den efterlängtade slutkonferensen.

Om dessa saker torde jag få upplysning i
morgon då jag ämnar uppsöka Agüera
å utrikesministèren.

Beträffande sjelfva de uppgjorda förslagens
innehåll tror jag mig icke hatillagt anledning att nu
anföra annat än att jag uppgjort ett alter-
nativ till annexet enligt hvilket de finska
och spanska exporttariferna icke skulle
deri införas, utan endast det stadgande
|7| att ifrågastruket i fråga om vilkor för export från
det ena landet till det andra, de för de mest
gynnade nationer etablerade vilkor böra gälla.

Det är likväl mycket bra att Brors telegram
af d.den 14^de beredt mig möjlighet att fixera
exportafgifterna ifall detta visar sig nödvändigt.
Det var Moret som yrkade härpå emedan Spanien
har denna stipulation i alla öfriga traktater som
innehålla konditionel tarif. Saken är för öfrigt
af sekundär betydelse om den ej bedömas endast ur
formalistisk synpunkt.

I enlighet med hvad jag redan tidigare anmält,
kommer jag att genast efter slutkonferensen,
tillsända Finans ExpⁿExpeditionen kopior af traktatsförslaget
och vårtillagt hemställan till utrikesministerium, hvilket
ock blir af oss underrättadt härom samt
att vi bedt Senaten utan afvaktan af remiss från
ministeriet expediera till detsamma sitt utlå-
tande på det ministeriet må kunna med det
snaraste telegrafera hit, om förslaget får utan
ändring underskrifvas eller om någon punkt
borde jemkas.

Pinsamt är att se tiden gå förlorad – –, men
hvad står att göras! Mot sådana fataliteter som
de senast inträffade är hvarje diplomati maktlös.

Jag hade nyss planerat en middagsfest,
|8| för spanska och utländska ministrar m. flmed flera. Sjuk-
domsfallet hos Moret nödgade mig inhibera
densamma. Lördag 23^je ger Gortchacow docktillagt stor mid-
dag för enahanda personer. Den kan ej mer
inhiberas emedan bjudningarna utsändts redan
sista veckan. – Före afresan torde jag dock
ännu komma att se hos mig en del dignitärer.

Lifvet är för öfrigt ofantligt kostsamt äfven
då det förflyter i all stillhet. Vistelsens förlängning
utöfver en månad medför icke den minsta rabatt
häri: man får endast förtreten öfver dröjsmålet
såsom en krydda till de ekonomiska uppoffringarna.

Genom telegram från generalguvernörskansliet blef
jag underrättad om de nådevedermälen som till
ryska påsken meddelats senatorn. Min redan
per telegraf framförda lyckönskan till Bror för
friherreskapet ber jag att härmed få förnya.

Jemte min hustru ber jag att få vara
i Brors och Geheimerådinnans vänliga hågkomst
inneslutna.

Jag ber derhos att Bror ville till kollegerna
i Senaten framföra min tillgifna helsning
och framhärdar