30.4.1887 LM–Herman Molander

Efter mitt bref af 20 d^nesdennes
har jag ej afsändt annat med-
delande än ett telegram den
28^de, så lydande:

”Ministern begynt åter
fungera. Sammanträdet ut-
lofvadt endera dagen””.

Jag tror mig nu böra lemna
en kort redogörelse för den plåg-
samma väntningstid, jag här
senast genomlefvat.

Redan den 21 d^nesdennes, – dagen efter
Morets sons begrafning, – då
jag besökte Agüera å utrikes-
ministerium, sade mig denne
|2| att Ministern begynt något del-
taga i ärendena för att rycka
sig från sin sorg och att han
sannolikt inom par dagar
skulle sammankalla konferensen,
åtminstone i privat form.
Detta gladde mig naturligtvis
mycket ehuru jag ej vågade lita
derpå.

Tillika erfor jag närmare om
Finansministerns utlåtande, hvil-
ket hade innehållit ett mycket
ogynsamt omdöme om de vilkor
som från finsk sida erbjudits samt
yrkande på vida störra rabatt å
vintullen äfvensom eftergifter för
frukt, om någon fördel för Spanien
skulle vinnas genom traktaten.
Finansministern hade slutat med
att öfverlemna hela saken till
utrikesministerns bedömande,
|3| och det var tillföljd häraf som
Agüera blifvit ense med mig
om förslaget till annex, – nb.nota bene
med Morets goda minne.

Lördagen den 23^e gaf Gortchacow
stor officiel middag för spanska
ministrar och utländska diplomater,
26 kuverter. (Ministerpresidenten
Sagasta och Moret voro af familje-
sorg hindrade att närvara). – Vid
detta tillfälle hade jag ett längre
samtal med Finansministern
Puygcervér. Han upprepade de
i förenämnda utlåtande gjorda
anmärkningar. Jag vederlade dem
alla både med statistiska siffror
och principiela skäl, så att han
nödgades medgifva att han (eller
rättare hans tullchef) gått för långt.
Och han framhöll, liksom redan
några veckor förut, att emedan
|4| denna traktat bör bedömas äfven
ur vissa politiska synpunkter
som ej höra till hans kompetens,
så hade han i sitt utlåtande
uttryckligen förklaradt att han
icke komme att vidhålla sin
mening derest Moret ansåg sig
böra förfara afvikande från den
samma.

Både Gortchacow och jag hafva
fått höra af Agüera att Moret
helt enkelt ämnar lägga finans-
ministerns utlåtande åsido.

Möjligt vore dock att Moret
vid den slutliga konferensen ville
söka framtvinga någon ökning
af rabatten på vintullen. Jag
har dock icke ansett så stor
sannolikhet härför förefinnas,
att jag borde på förhand genom
telegram utverka mig eventuelt
|5| bemyndigande härtill. Gortchacow,
som under denna mellantid
oftare än jag träffat Agüera
säger sig vara fullkomligt öfver-
tygad derom, att ingen vidare
eftergift från vår sida behöfves
utan atttillagt tulluppgörelsen blir antagen
i enlighet med utskottets förslag.

Om detta bekräftar sig, skulle
vi erhålla tullrabatt för något
flera artiklar än mina instruk-
tioner upptaga, men å vår sida
icke eftergifva så mycket som
vi såsom maximum tänkt
oss. Och hoppas jag att Bror
Molander och Senaten i sådant
fall skola anse mig icke utan
framgång ha fullgjort mitt
uppdrag.

Jag insänder dock ej ännu
|6| någon afskrift af förslaget till
annex, ty det är ju en möjlighet
att Moret, – med hvilken
vi på länge ej haft någon
direkt muntligtillagt kommunikation, –
i sista stunden framställer
anspråk som medföra någon
modifikation i det uppgjorda
förslaget. – Jag skall nog
strax efter slutkonferensen
insända alltihop. –

Då efter mitt ofvan omnämnda
samtal med Agüera den 21 d^nesdennes
åter flera dagar förgått utan
någon kallelse till sammanträde,
gjorde jag mig i tisdags ett
ärende till honom och framhöll
då huru ytterst ledsamt det
var för mig att se tiden frukt-
|7| löst förnötas här i Madrid
då jag likväl i hemlandet skulle
hafva vigtiga arbeten att handlägga.
Jag antydde att den égard, som
jag hyser och måste hysa för
Morets smärtsamma förlust, derför
dock icke bör hindra mig att
framställa den önskan att man
i möjligaste måtto ville taga
hänsyn till vigten för mig af
en snar afslutning af denna
redan fullständigt förberedda
och bearbetade angelägenhet.

Två dagar derpå, i torsdags,
emottog jag ett mycket aimabelt
bref af Moret deri han uttalar
sitt synnerliga beklagande öfver
den tidsförlust, som hans familjesorg
tillskyndat mig och försäkrade
att han är sysselsatt att med
|8| det snaraste bringa negociatio-
nerna till afslutning.

Detta bref erhöll jag kort efter
afsändandet af telegrammet
den 28^de till Bror, hvilket grun-
dade sig på ett nytt meddelande
af Agüera att sammanträdet
komma att hållas endera
dagen.

Emellertid ha vi nu åter
avancerat till lördagen utan
att vidare försports!

Hurudan min stämning är
under allt detta, torde kunna
slutas till redan af hvad jag
tidigare skrifvit, och bör jag alltså
ej vidare uppehålla mig dervid.
Jag måste ju ock erkänna att
jag ej varit alldeles oförberedd
derpå att vistelsen i Spanien
|9| kunde komma ett utsträckas
långt öfver en, så ända till
två månader.

Jag kan emellertid ej hjelpa
att min förstämning är i ständig
tillväxt isynnerhet med afseende
på de olägenheter, min frånvaro
från Helsingfors kan medföra
för särskilda embetsärenden.
Jag tänker härvid i främsta
rummet på frågan om nytt
reglemente och ny stat för lots-
verket. Då Bror äfven eljes
torde haft mer än nog af
arbete och bråk i anledning af
min bortavaro, kan det ej ens
falla mig in att anhålla det
Bror ville bringa denna fråga
till afgörande utan afvaktar
|10| af min hemkomst. Men hvad
jag lifligen önskar är, att Bror
måtte hos Senaten utverka
att detta ärende finge komma
till slutlig behandling ännu
under de sista dagarne af Maj
då jag dock hoppas vara åter-
kommen. För detta ändamål
vore det önskligt att Bror ville
låta Ahnger redogöra för de
anmärkningar som under cirku-
lationen gjorts särskildt mot
förslaget till stat, – samt
sedan sjelf öfverväga hvilka
reduktioner Bror för sin del
antaga nödvändiga och möjligen
utan skada för lotsverkets erforder-
liga utveckling till full tjenst-
barhet. – Jag föreställer mig
|11| att det sålunda blefve en möjlighet
att kort efter min hemkomst
föredraga ärendet på grundvalen
af enig uppfattning mellan
oss båda.

Hvad vidkommer frågan om
industri utställningen, torde den
väl få bero till hösten, –
hvilket tyvärr jemväl innebär
uppskof af sjelfva utställningen,
denna må sedan anordnas
i större eller mindre skala.

Att frågan om tullbeläggning
af en del ryska industrialster
ännu ligger hos ryska finans-
ministern kan jag sluta deraf
att någon underrättelse om
densammas avancering icke
kommit mig tillhanda. Det
|12| är sorgligt nog, att så mycken
tid äfven i denna sak skall
offras på onödig vidlyftighet.

Jag drar mig nu till minnes
att jag icke torde ha skrifvit
huru det gick med det såsom
kabinetsfråga uppstälda förslaget
till subvention åt Spaniens trans-
atlantiska ångfartygsbolag. Rege-
ringen vann i deputerade kam-
marn en lysande seger: 259 röster
mot 17. Nu behandlas frågan i
Senaten. – Kabinetet känner sig
emellertid säkert – tillsvidare.

Då jag för en stund sedan hem-
kom för att skrifva detta bref,
anmältes att konseljpresidenten
Sagasta hade sökt mig. Han
brukar ej göra visiter – påstå
diplomaterna – han måste väl
derför ha haft något att meddela
|13| mig. Jag förmodar att det ej kunnat
vara annat, än att äfven han
velat göra excuser i anledning
af det långa afbrottet i våra
underhandlingar.

Naturligtvis har jag sökt
tillgodogöra tiden, efter möjlighet,
för de intressen, min mission
afser. Men om ock sådant arbete
kan ha någon nytta med sig för
vår handels utveckling, är det
dock ej att sådant positivt och
intensivt arbete, som verksamheten
i Senaten och skänker blott ringa till-
fredsställelse.tillagt

Jag tillåter mig påpeka att jag
dessutom i all beröring med offi-
ciela personer och ingalunda minst
med Gortchacow måste iakttaga
en ständig diplomatisk varsamhet
i anledning af Finlands sällning till
traktatfrågan, på det att jag ständigt
|14| må synas solidarisk med G^cow.
Jag har funnit det så mycket
mera nödvändigt att uppträda
under tvånget af oafbruten
sjelfkritik, som Madrid är
en veritabel sqvallerstad der
ej blott den infödda aristokratin,
men isynnerhet de talrika
diplomaterna i alla sina sam-
qväm lefva på dagens små
historier och kommentarier
om personer. Min ärade kollega
G. är en riktig brännpunkt för
dylikt. – –

Då jag i morgon söndag, icke
har att emotse någon konferens,
ämnar jag med de mina resa ut
till Aranjuez för att fira 1 Maj
med promenad i Spaniens vackraste
park. Vi ha hittills icke gjort
någon utflygt.

Omgående svar på detta torde
ännu träffa mig här.

Med vördsam helsning till Brors Fru-
gemål och till kamraterna framhärdar
med sann tillgifvenhettillagt