30.1.1890 LM–Robert Montgomery
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
HforsHelsingfors 30 Jan.januari 90.
Käre vän,
Jag erkänner villigt, att
det varit min skyldighet
att efter vårt senaste samman-
träffande skrifva det första
brefvet, – redan derför att jag
hade så god anledning att tacka
Dig för sist. – Och dock har
nu en dryg vecka förgått under
tystnad från min sida.
Du skall väl dock i Ditt
vänfasta sinne ej räkna mig
det till ondo. Nödvändigheten
att medverka vid författandet
af betänkandet i myntfrågan
(d. v. s. att skrifva ¾ deraf) gjorde
sig gällande strax efter hemkomsten
Så kom Molanders plötsliga
|2|
resa, efter de egendomligt kontra-
diktoriska telegrammen.
Och trassel och bråk af många slag.
Jag har i tankarna ofta sett
Dig för mig. Du var, tyckte
jag, mer än vanligt blek under
de dagar jag såg Dig i PburgS:t Petersburg.
Situationen har märkbart
verkat på Dig. Och huru
skulle den annat. –
Äfven här vankar man
omkring såsom en ”Doppelgänger”,
– fåfängt sökande att läsa
framtidens skrift. Alla äro
mer eller mindre nervösa. Man
bjuder till att pligtenligt behandla
de vanliga ärendena – men
tankarna fjettras dock mest
af det nådiga, onådiga programmet.
|3|
I medborgerliga kretsar råder ock
en oro och spänning, som censuren
i sin blindhet bidragit att stegra.
Skulle Heiden icke från den lilla
kommuniquén borttagit slut-
orden (”jemte utredning, bland
annat, i hvilka delar af afsedda
reformernas genomförande enligt
Finlands grundlagar påkallar
Ständernas medverkan”) – så
skulle denna beskedliga erinran
derom att man ej glömde grund-
lagarnas tillvaro ha verkat
mycket lugnande.
Du har naturligtvis af Molander
fått höra härifrån hvad möj-
ligen kunnat vara af intresse.
Såsom en interiör må jag blott
tillägga att debatterna angående
de vigtiga betänkandenas rätta
|4|
affattning icke aflöpa utan
vissa rifningar. Ty i fråga
om det klokaste måttet af
varsamhet och diplomati i
framställningssättet finnes ett
vidt fält för tycke och smak.
Måhända medför Molander
nu notiser om interiörerna
derifrån. Särskildt ock beträf-
fande platsen i Justitie deptdepartementet efter
Frosterus. Sohlman har blifvit
nervöst missbelåten med sin
ställning i Ekon. deptEkonomiedepartementet och vill
partout derifrån.
Huru har Du haft det der
senaste tiden? – Har den erbjudit
nya konflikter? – Att man
i postfrågan torde få emotse en
drägligen moderat lösning, (om
ock ingalunda behaglig), har jag
idag hört af Sohlman enligt bref
från Tudeer.
Alexandra förenar sig med mig
i helsning och tack till Eder båda.
Din trötte vän
L. Mechelin
HforsHelsingfors 30 Jan.januari 90.
Käre vän,
Jag erkänner villigt, att det varit min skyldighet att efter vårt senaste sammanträffande skrifva det första brefvet, – redan derför att jag hade så god anledning att tacka Dig för sist. – Och dock har nu en dryg vecka förgått under tystnad från min sida.
Du skall väl dock i Ditt vänfasta sinne ej räkna mig det till ondo. Nödvändigheten att medverka vid författandet af betänkandet i myntfrågan (d. v. s. att skrifva ¾ deraf) gjorde sig gällande strax efter hemkomsten
Så kom Molanders plötsliga|2| resa, efter de egendomligt kontradiktoriska telegrammen. Och trassel och bråk af många slag.
Jag har i tankarna ofta sett Dig för mig. Du var, tyckte jag, mer än vanligt blek under de dagar jag såg Dig i PburgS:t Petersburg. Situationen har märkbart verkat på Dig. Och huru skulle den annat. –
Äfven här vankar man omkring såsom en ”Doppelgänger”, – fåfängt sökande att läsa framtidens skrift. Alla äro mer eller mindre nervösa. Man bjuder till att pligtenligt behandla de vanliga ärendena – men tankarna fjettras dock mest af det nådiga, onådiga programmet.|3| I medborgerliga kretsar råder ock en oro och spänning, som censuren i sin blindhet bidragit att stegra. Skulle Heiden icke från den lilla kommuniquén borttagit slutorden (”jemte utredning, bland annat, i hvilka delar af afsedda reformernas genomförande enligt Finlands grundlagar påkallar Ständernas medverkan”) – så skulle denna beskedliga erinran derom att man ej glömde grundlagarnas tillvaro ha verkat mycket lugnande.
Du har naturligtvis af Molander fått höra härifrån hvad möjligen kunnat vara af intresse. Såsom en interiör må jag blott tillägga att debatterna angående de vigtiga betänkandenas rätta|4| affattning icke aflöpa utan vissa rifningar. Ty i fråga om det klokaste måttet af varsamhet och diplomati i framställningssättet finnes ett vidt fält för tycke och smak.
Måhända medför Molander nu notiser om interiörerna derifrån. Särskildt ock beträffande platsen i Justitie deptdepartementet efter Frosterus. Sohlman har blifvit nervöst missbelåten med sin ställning i Ekon. deptEkonomiedepartementet och vill partout derifrån.
Huru har Du haft det der senaste tiden? – Har den erbjudit nya konflikter? – Att man i postfrågan torde få emotse en drägligen moderat lösning, (om ock ingalunda behaglig), har jag idag hört af Sohlman enligt bref från Tudeer.
Alexandra förenar sig med mig i helsning och tack till Eder båda.
Din trötte vän
L. Mechelin