9.9.1882 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Laitiala 9. syyskuuta 1882, illalla.
Rakas ystävä!
Hetki sitten saapui lähetti mukanaan sähke Idestamilta, jossa hän ilmoittaa tulevansa huomenna tänne.
Qvisten lähti häntä hakemaan, ja näin ollen minulla on hänen kauttaan tilaisuus tervehtiä sinua taas muutamalla rivillä.
Tietenkään minulla ei ole mitään uutta kerrottavana. Maalaiselämän miellyttäviä puoliahan on juuri se, että erityisiä tapahtumia sattuu äärimmäisen harvoin.
Hyödyntäen eilen ja tänään vallinnutta kaunista säätä, jolla kuhilaatkin ovat kuivuneet, olemme kaikilla tilan ja torpparien hevosilla kuljettaneet viljan riihiin ja latoihin, joten pelloille jäi vain mitätön määrä. Ja se on oikein hyvä asia, koska eihän voi olla varma siitä, että kastelevat sateet eivät pian palaisi.
Sekä eilen että tänään olen viettänyt tunnin valjakkoajossa Voiman ja Pokun (tietysti kummallakin erikseen) vetämillä vaunuilla. Molemmat juoksevat erinomaisen hyvin, Voimasta voisi tulla parhaimman luokan ravuri, ja Poku ampaisee matkaan kuin pieni herhiläinen.
Karju, joka oli sairaana viikko sitten, on taas tervehtynyt ja näyttää mielistyneen minuun päätellen ystävällisistä katseista ja röhkäisyistä, joilla se minua tervehtii.
Tänään ovat ryhtyneet laittamaan sikalan kattoa.
Olen tähän asti keskittynyt yksinomaan maatalousasioihin, – sekä mielenkiinnosta että välttämättömyyden pakosta. Tiede ja politiikka saavat odottaa hetken aikaa. Minun on saatava mitä suurin selvyys ja järjestys Laitialan asioista, jotta pystyn johtamaan niitä ilman tilanhoitajaa.
Toivon että sinulle ja Celylle tarjoutuu molempien lomapäivien aikana tilaisuus nauttia tavalla tai toisella maalaisilmasta. Oletettavasti pistäytymällä Puotilassa.
Koska Idestam todennäköisesti kävi tapaamassa sinua Helsingissä, josta hänen sähkeensä on lähetetty, saan kaiketi hänen matkassaan kirjeen sinulta.
Joka tapauksessa Teitä kumpaakin, minun hyviä henkiäni, halaa sydämellisesti vanha
isäpappa.
Original (transkription)
|1|
Laitiala 9 Sept.September 82, på aftonen.
Min älskade vän!
För en stund sedan
anlände en estafette
med telegram från Ide-
stam innehållande att
han imorgon kommer
hit.
Med Qvisten, som for
efter honom, är jag således
i tillfälle att åter helsa
på dig med några rader.
Naturligtvis har jag intet
nytt att berätta. Det hör
just till landtlifvets agre-
manger att ytterst sällan
några extraordinarie hän-
delser inträffa.
Begagnande afstruket oss af det
|2|
vackra vädret igår och
idag, hvarunder sädes-
skylarne torkat, ha vi
med alla gårdens och tor-
parenas hästar inkört
säd i rior och lador, så
att nu blott obetydligt är
qvar på fälten. Och detta
är en mycket god sak, då
man ju ej kan vara säker
att icke blötande regn
snart åter kan komma.
Både igår och idag har
jag egnat en timme åt
att köra med Voima
och Poku (hvar för sig
förstås) för riddroschkan.
De springa båda utmärkt
|3|
bra, Voima kan bli en
bästa sortens trafvare och
Poku snurrar åstad som
om liten tetting.
Galten, som var sjuk för
en vecka sedan, har åter-
vunnit sin helsa och tyckes
ha fattat sympati för mig,
att döma af de vänliga blic-
kar och grymtningar hvarmed
den helsar mig.
Idag har de börjat lägga
taket på svinhuset.
Jag har hittills uteslutande
sysselsatt mig med jordbru-
kets angelägenheter, – såväl
af intresse, som af nödvändig-
het. Vetenskap och politik
|4|
måste vänta en tid. Jag
måste komma till största
möjliga klarhet och reda
i Laitiala affärerne, för att
kunna leda dem utan
förvaltare.
Jag hoppas att du och Cely
under de båda lofdagarna
blifva i tillfälle att på ett
eller annat sätt njuta af
landtluft. Förmodligen
genom en tur till Botby.
Då Idestam sannolikt
besökt dig i HforsHelsingfors, derifrån
hans telegram är afsändt,
torde jag väl med honom
få bref från dig.
Emellertid omfamnas
Ni båda, mina goda genier,
hjertligt af gamle
pappa.
Laitiala 9 Sept.September 82, på aftonen.
Min älskade vän!
För en stund sedan anlände en estafette med telegram från Idestam innehållande att han imorgon kommer hit.
Med Qvisten, som for efter honom, är jag således i tillfälle att åter helsa på dig med några rader.
Naturligtvis har jag intet nytt att berätta. Det hör just till landtlifvets agremanger att ytterst sällan några extraordinarie händelser inträffa.
Begagnande oss af det|2| vackra vädret igår och idag, hvarunder sädesskylarne torkat, ha vi med alla gårdens och torparenas hästar inkört säd i rior och lador, så att nu blott obetydligt är qvar på fälten. Och detta är en mycket god sak, då man ju ej kan vara säker att icke blötande regn snart åter kan komma.
Både igår och idag har jag egnat en timme åt att köra med Voima och Poku (hvar för sig förstås) för riddroschkan. De springa båda utmärkt|3| bra, Voima kan bli en bästa sortens trafvare och Poku snurrar åstad som om liten tetting.
Galten, som var sjuk för en vecka sedan, har återvunnit sin helsa och tyckes ha fattat sympati för mig, att döma af de vänliga blickar och grymtningar hvarmed den helsar mig.
Idag har de börjat lägga taket på svinhuset.
Jag har hittills uteslutande sysselsatt mig med jordbrukets angelägenheter, – såväl af intresse, som af nödvändighet. Vetenskap och politik|4| måste vänta en tid. Jag måste komma till största möjliga klarhet och reda i Laitiala affärerne, för att kunna leda dem utan förvaltare.
Jag hoppas att du och Cely under de båda lofdagarna blifva i tillfälle att på ett eller annat sätt njuta af landtluft. Förmodligen genom en tur till Botby.
Då Idestam sannolikt besökt dig i HforsHelsingfors, derifrån hans telegram är afsändt, torde jag väl med honom få bref från dig.
Emellertid omfamnas Ni båda, mina goda genier, hjertligt af gamle
pappa.