3.7.1882 LM–Carl Rosenius
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
1882?tillagt senare
Till Kommerserådet Carl Rosenius
Wiborg.
I en till Senaten ingifven klago-
skrift hafva hofrådet Anton Kon-
stantinovitsch Lukin och landthan-
dlanden Wasili Stepanoff Kunitzyn,
ss.såsom innehafvare af villor vid Raivola,
anfört att TitTitulus i egenskap ombud för
Herrar E. M. M et CoE. M. Meyer & Co, på klagandenas
anhållan att omsider få inlösa dina
jordlotter lemnat dem det svar att de
hvarken skulle få köpa eller vidare
arrendera sagd jord emedan denna
vore behöflig för Tit.Titulus sjelf, - hvarjemte
Tit.Titulus skulle ha förklarat sig icke erkänna
någon rätt för klagandena till jord-
lotterna, eftersom godsetstruket Lintula gods
hade blifvit af E. M. M et CE. M. Meyer & Co inköpt
utan några förbindelser.
Framhållande att de genom att
förjagas från dina villalägenheter
blifva fullständigtstruket ruinerade ehuru deras
besittningsrätt
voro lika god
som alla öfriga
hvilka i tiden hyst
aftal medstruket arrenderat
jordmark styckenasvårtytt
tillagt, begär
klagandena Senatens beskydd emot
den ofärd som hotar dem.
Innan dettastruket ärendet underställes
Senatens pröfning har jag genomstruket genom detta enskilda breftillagt
velat lemna Bror tillfälle att meddela
mig upplysning och förklaing i saken.
Det förefaller mig i sjelfva verket
såsom om ngtnågot missförstånd här skola
föreligga. Då E. M. M et cE. M. Meyer & Co öfverlät Lintula
gods till finska staten skedde det med
|2|
det förbehåll att egarna till villor
å godsets område skulle förbli i be-
sittning af de dem tillerkända rättigheter
till jordstycken, hvilka rättigheter borde
af staten respekteras.
Huru vore det då möjligt, att den,
som uppstälde detta vilkor, skulle vilja
följa en helt och hållet motsatt taktik
gentemot de några få villaegare, som
befunnos på det af E. M. M.E. M. Meyer & Co förbehållne
område?
Huru vore det möjligt att samma person eller personertillagt i detta enastruket
falletstruket skulletillagt vilja kränka eller annullera
sammastruket enahandatillagt rättigheter, för hvilkas upprätthållande
man i ett annat fallstruket de kort föruttillagt gjort sig till tolk
och sakform?struket upptänktsvårtytt med en bestämdhet?tillagt
Jag kan icke tro att klagandenas
uppfattning af Brors svar på deras an-
hållan om inlösen är riktig. Jag harstruket
Dessa villaegare äro likaväl som de
öfriga på god tro verkligatillagt innehafvare af den
mark på hvilken de uppfört sina hus.
Äfven om juridiska motbevis kunde
synas möjliga, är det dock städse en
moralisk pligt att respektera ett sådant
sakläge. Aldraminst kan jag tro att den
framstående anseddetillagt finska man, som har ifrågavarande
terräng under sin förvaltning, skulle vilja
vidtaga åtgärder hvilka skulle berättiga
ickestruket ryska män till den uppfattning att
rättmätig egendom kan uti Finland god-
tyckligt förintasstruket fråntagas sin egare.
Med anhållan att Bror så snart sig
göra låter villa tillsända mig din förklaring
jag här begert, tecknar
högaktingfull
L. M.
Till Kommerserådet Carl Rosenius Wiborg.
I en till Senaten ingifven klagoskrift hafva hofrådet Anton Konstantinovitsch Lukin och landthandlanden Wasili Stepanoff Kunitzyn, ss.såsom innehafvare af villor vid Raivola, anfört att TitTitulus i egenskap ombud för Herrar E. M. M et CoE. M. Meyer & Co, på klagandenas anhållan att omsider få inlösa dina jordlotter lemnat dem det svar att de hvarken skulle få köpa eller vidare arrendera sagd jord emedan denna vore behöflig för Tit.Titulus sjelf, - hvarjemte Tit.Titulus skulle ha förklarat sig icke erkänna någon rätt för klagandena till jordlotterna, eftersom Lintula gods hade blifvit af E. M. M et CE. M. Meyer & Co inköpt utan några förbindelser.
Framhållande att de genom att förjagas från dina villalägenheter blifva ruinerade ehuru deras besittningsrätt voro lika god som alla öfriga hvilka i tiden arrenderat jordmark styckenasvårtytt, begär klagandena Senatens beskydd emot den ofärd som hotar dem.
Innan ärendet underställes Senatens pröfning har jag genom detta enskilda bref velat lemna Bror tillfälle att meddela mig upplysning och förklartillagt av utgivarening i saken.
Det förefaller mig i sjelfva verket såsom om ngtnågot missförstånd här skola föreligga. Då E. M. M et cE. M. Meyer & Co öfverlät Lintula gods till finska staten skedde det med|2| det förbehåll att egarna till villor å godsets område skulle förbli i besittning af de dem tillerkända rättigheter till jordstycken, hvilka rättigheter borde af staten respekteras.
Huru vore det då möjligt, att den, som uppstälde detta vilkor, skulle vilja följa en helt och hållet motsatt taktik gentemot de några få villaegare, som befunnos på det af E. M. M.E. M. Meyer & Co förbehållne område?
Huru vore det möjligt att samma person eller personer i detta fall skulle vilja kränka eller annullera enahanda rättigheter, för hvilkas upprätthållande de kort förut upptänktsvårtytt med en bestämdhet?
Jag kan icke tro att klagandenas uppfattning af Brors svar på deras anhållan om inlösen är riktig. Dessa villaegare äro likaväl som de öfriga på god tro verkliga innehafvare af den mark på hvilken de uppfört sina hus. Äfven om juridiska motbevis kunde synas möjliga, är det dock städse en moralisk pligt att respektera ett sådant sakläge. Aldraminst kan jag tro att den framstående ansedde finska man, som har ifrågavarande terräng under sin förvaltning, skulle vilja vidtaga åtgärder hvilka skulle berättiga ryska män till den uppfattning att rättmätig egendom kan uti Finland godtyckligt fråntagas sin egare.
Med anhållan att Bror så snart sig göra låter villa tillsända mig din förklaring jag här begert, tecknar
högaktingfull
L. M.