16.2.1890 Robert Montgomery–LM

Tack för dina meddelanden af d. 11, hvaraf jag till v. D framfört det honom rörande. Då jag vet att du genom Geitlin fått rapport om Kommissionens arbeten afhåller jag mig från att derom orda. Jag gör det med nöje, emedan jag alltid känner en moralisk pina, då jag måste vända mina tankar till detta sorgliga ämne, som framställer sig för mig såsom ett verkligt träldomsmärke hvar gång jag nödgas vidröra det.

Du frågar mig huru jag bedömt Senatens betänkande i myntfrågan. Om historiken är icke annat än godt att säga. Och hvad|2| det öfria vidkommer förstår jag så väl Senatens motiver samt de olika uppfattningar, som det gällt att menagera, att jag ej heller kan ogilla slutet. Allt vore väl blott vi verklige finge hafva kurssättningen i vår hand och – kunde genom arrangementet för ryska papprets gångbarhet i liqvider med de angifna allmänna kassorna få rädda åt oss vår skilda myntenhet m. m. Men om vi ej kunna undslippa rubeln, skulle det måhända varit rådigast att koncentrera slutyrkandena derpå att öfverensstämmelsen endast kan vinnas på basen af guld såsom lagligt betalningsmedel – en sats, som äfven de ryska kommissionsmedlemmarne lräa erkänt i går|3| och hvilken v. D. synes för sin del hafva omfattat jemte det han numera fått det klart för sig att myntenhetens förändring icke är en denominationsfråga utan en förändring af ständerlag.

Sedan jag i går af HMHans Majestät erfarit att efter afslutad séance i myntkommissionen, de finska ledamöterna och H. varit hos E. och att H. dervid uttalat sig ang.angående procedyren med frågorna efter det kommissionen fullgjort sitt uppdrag, äfvensom att det af vederbörandes öfverläggningar icke klarligen resulterat huruvida till en början postfrågan skulle komma att återgå till Senaten för vidare preparation, var jag i dag kl. 9|4| hos E.

Han bekräftade nu att H. sedan kommissionens prot.protokoll blifvit färdiga skulle gå upp till HM^tHans Majestät med de skilda yrkandena samt söka mot Besak försvara vår autonomi dock med de inrymmande åt den ryska postledningen som v. D.^s yttrande ungefärligen innebure. E framhöll glorierande att försvaret skulle stödjas, ej ss.såsom D. önskade och H. förut varit med om, på våra grundlagar utan på Svod Zakonofry. свод законов (svod zakonov) – lagboken; syftar på den allmänna ryska strafflags- och civilrättssamlingen ”Свод законов Российской империи”, som H. nu funnit riktigare (efter E^s argumentering) och till hvilken åsigt D. äfven i går skulle kommit. Att jag bekämpade densamma, men förgäfves behöfver ej sägas, ehuru jag naturligtvis icke hade något emot att äfven Svoden togs till stöd. Sedan man i principfrågan fått HM^tHans Majestät bestämmande skulle ärendet af|5| lemnas till MinistStatssekreterarensMinisterstatssekreterarens vidare behandling. Och lofvade mig nu E att Senaten skulle återfå ärendet till slutbehandling ”inom så kort tid som möjligt”. Han tviflade visst på hvartill detta tjenade, sade att Senaten sålunda skulle bringas under ”furculae caudinae”’hamna under segrarens förödmjukelse’; syftar på slaget vid Caudinska passen (Furculae Caudinae) 321 f.Kr. etc. men slutet var att åt Senaten skulle lemnas att utarbeta de nödiga förslagen på grund af den ”bilaterala” lösning som här träffats (Du märker huru skönt den juridiska termen användts). Få nu se om det blir härvid. – I afseende å stödet för autonomins försvarande skall jag ännu språka med D. och kanske med H.

E tyckes nu ganska ifrigt hålla på att försvara postverket mot|6| Inrikesministern. Han antydde t. o. m. en afsigt att häraf göra en kabinettsfråga!! Då han likväl är med om en formulering som i sjelfva verket innebär en subordination, om ock medelbar, tänker jag det icke blir mycket af kabinettsfrågan äfven i den händelse att Besak & Durnovo få HM^tHans Majestät på sin sida. Intressant skall emellertid till en början bli att få se huru triumviratet H. D. och T. skola lyckas med en redaktion som afser att bevara autonomin, man likväl inrymma åt ryska poststyrelsen en suzerainetésuzeränitet – om egenskapen l. förhållandet att vara suzerän; urspr.: överlänsherreskap; numera vanl. om ett förhållande mellan två stater varigenom den ena har den utrikespolitiska bestämmanderätten över den andra. (SAOB)!! Om ock beredd till hvarje i minsta mån gagneligt arbete är jag oändligen belåten att vid alla dessa demolitionsplaner – vara skjuten åt sidan. Jag betraktar mig här blott till för att fylla ett hål, som det för tillfälligt kan vara vådligt|7| att lemna utan lock.

Helsa Werner och de Dina från