27.11.1889 Robert Montgomery–LM

Svensk text

|1|

Käre Vän,

I dag föredrogs hos oss strafflags ärendet. Det gick mycket riktigt såsom jag förutsatt. Ordf.Ordförande anmärkte att GG.Generalguvernören frångått sin anmärkning rörande 16 kapkapitel 9 § Strfl.Strafflagen i svaret. Om ”förutsättningar” att de famösa föff.författningarna skulle blifva gällande nämndes icke något innan jag frågade derom, då svarades att förutsättningen i GG.rensGeneralguvernörens yttrande blott infattade ett motiv för denne att tillstyrka samt således ej föranledde åtgärd – något som jag vid privatkonferenserna med|2| all energi framhållit, men då förgäfves. Jag frågade då om i prot.protokollet således komme att antecknas att komitén enhälligt tillstyrkte sanktion af förslagen, sådan de af ständerna antagits, detta och ingen vidare, förbehållande mig dock att få genomgå decisionen (relationen ang.angående ärendet var förut liksom alltid genomgången) Yttermera erinrade jag under fixerande af ordf.ordförande att ett ärende i hela dess vidd, då det en gång till komitén hänskjutits, borde föredragas, hvartill under någon otålighet mäldes att ingenting vidare vore att föredraga. Erkännande OrdfdensOrdförandens rätt att bestämma i afs.avseende å föredragningen väckte jag fråga om formen för expeditionen, som åter vindicerades kansliet|3| men likväl upplystes att det skulle blifva manifest, omnämnande Alex IIs initiativ, det omfattande och upprepade beredelsearbetet, att HMtHans Majestät stadfästade lagarna sådana de af Ständerna antagits samt om dagen (d. 1 Januari 1891) för lagarnas trädande i verksamhet. Vidare ej.

Nå, hvad var nu från min sida att göra? naturligtvis att låta min reservation stanna i fickan. Emmellertid visste jag att AG., som på morgonen varit hos mig med 1o förslag till manifest utan förklaring, 2o förslag till manifest med sådan, 3o försl.förslag till reskr.reskript för samma förklaring och 4o försl.förslag till vanlig vehikelskrifvelse, deri bl. a. samma erinran ingick, kort före samman|4|trädet fått det besked att förkl.förklaringen kanske helst borde gifvas i reskript, sås.såsom afseende ett öfvergående moment som icke borde förmälas med den stora lagstiftningsåtgärden. Jag visste således hvad som bars i sinnet och dessutom att det ännu skulle bero GG.Generalguvernören huruvida saken skulle blifva föremål för omnämnande i manifest eller reskript.

Efter sammanträdets slut, då WD och OBl. och jag stodo och samtalade i ett hörn hade han oblygheten komma till oss samt sade: kanske det ändå är bättre att saken meddelas i reskript, som icke alltid behöfva följa lage åt. Hvad befalls sade jag, jag vet icke af annat än som förekommit i komitén och hvilket hvarken påkallar det ena eller det andra, hvarföre jag numera alls icke kan svara på frågan. Ja, nog ansvarar jag för saken... Här är icke fråga om att undandraga|5| sig ansvarighet, utan att hafva en öfvertygelse och följa den. Ja, men herre Gud, Hr Pres.Herr President föreslår icke någon utväg! Har jag icke gjort det, jag har från början föreslagit den enda riktiga och lagliga, att enkelt tillstyrka fastställelse ss.såsom komitén nyss enhälligt gjort, Herr Ordf.Ordförande med... Ja, men det blir konflikt... till svar på denna lumpenhet vände jag mig om, och gick min väg. De andre stannade qvar och lärer reskript blifvit resultatet. Men, såsom sagdt, flere ändringar äro ännu möjliga. Men här ser Du situationen! Så snart tittitulus finna att jag på ovedersägliga skäl är skiljaktig och kan draga en annan med mig ss.såsom i Raivolafrågan, så gör han en kringgående rörelse, hvartill förf.författningen ang.angående ko|6|mitén lemnar rymlig terräng och jag får icke ens tillfälle att formelt reservera min mening. Trefligt och tillfredsställande för sjelfkänslan! Det enda som min kamp uträttat är att åtminstone komitén icke gifver Senaten dementi, och tillstyrker en konstitutionel oformlighet – för att icke säga något värre – samt att, om det blir reskript, detta snarare faller i glömska...

Men hvad jag för framtiden skall göra i anledning af detta andra fall af vingleri från ordf.ordförande i komité sida, derom är ännu för tidigt att säga. Jag afvaktar att få se exped.expedition till en början.

Tout ça entre nous et Troil, Cederholm. N’ébruitez rien encore concernant les détails.fra. Allt detta mellan oss och Troil, Cederholm. Sprid ingenting ännu angående detaljerna.

Din

RM.

Hinner ej genomläsa det skrifna. –

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Käre Vän,

I dag föredrogs hos oss
strafflags ärendet. Det gick
mycket riktigt såsom jag förutsatt.
Ordf.Ordförande anmärkte att GG.Generalguvernören frångått
sin anmärkning rörande 16 kapkapitel 9 §
Strfl.Strafflagen i svaret. Om ”förutsätt-
ningar” att de famösa föff.författningarna
skulle blifva gällande nämndes
icke något innan jag frågade
derom, då svarades att förut-
sättningen i GG.rensGeneralguvernörens yttrande blott
infattade ett motiv för denne
att tillstyrka samt således ej
föranledde åtgärd – något som jag
vid privatkonferenserna med
|2| all energi framhållit, men då
förgäfves. Jag frågade då om i
prot.protokollet således komme att antecknas
att komitén enhälligt tillstyrkte sank-
tion af förslagen, sådan de af
ständerna antagits, detta och ingen
vidare, förbehållande mig dock att
få genomgå decisionen (relationen
ang.angående ärendet var förut liksom alltidtillagt genomgången)
Yttermera erinrade jag under fixe-
rande af ordf.ordförande att ett ärende
i hela dess vidd, då det en
gång till komitén hänskjutits, borde
föredragas, hvartill under någon
otålighet mäldes att ingenting
vidare vore att föredraga. Er-
kännande OrdfdensOrdförandens rätt att bestämma
i afs.avseende å föredragningen väckte jag
fråga om formen för expeditio-
nen, som åter vindicerades kansliet
|3| men likväl upplystes att det
skulle blifva manifest, omnämnande
Alex IIs initiativ, det omfattande
och upprepade beredelsearbetet,
att HMtHans Majestät stadfästade lagarna
sådana de af Ständerna antagits
samt om dagen (d. 1 Januari
1891) för lagarnas trädande i
verksamhet. Vidare ej.

Nå, hvad var nu från
min sida att göra? naturligt-
vis att låta min reservation
stanna i fickan. Emmellertid visste
jag att AG., som på morgo-
nen varit hos mig med 1o för-
slag till manifest utan förklaring, 2o
förslag till manifest med sådan, 3o
försl.förslag till reskr.reskript för samma förklaring
och 4o försl.förslag till vanlig vehikel-
skrifvelse, deri bl. a. samma er-
inran ingick, kort före samman-
|4| trädet fått det besked att förkl.förklaringen kanske
helst borde gifvas i reskript, sås.såsom
afseende ett öfvergående moment som
icke borde förmälas med den stora
lagstiftningsåtgärden. Jag visste således
hvad som bars i sinnet och dess-
utom att det ännu skulle bero GG.Generalguvernören
huruvida saken skulle blifva föremål
för omnämnande i manifest eller
reskript.

Efter sammanträdets slut, då
WD och OBl. och jag stodo och
samtalade i ett hörn hade han oblyg-
heten komma till oss samt sade:
kanske det ändå är bättre att saken
meddelas i reskript, som icke alltid
behöfva följa lage åt. Hvad befalls
sade jag, jag vet icke af annat än som
förekommit i komitén och hvilket hvarken
påkallar det ena eller det andra, hvarföre
jag numera alls icke kan svara på frågan.
Ja, nog ansvarar jag för saken...
Här är icke fråga om att undandraga
|5| sig ansvarighet, utan att hafva en
öfvertygelse och följa den. Ja, men
herre Gud, Hr Pres.Herr President föreslår icke
någon utväg! Har jag icke gjort
det, jag har från början föreslagit
den enda riktiga och lagliga, att
enkelt tillstyrka fastställelse ss.såsom
komitén nyss enhälligt gjort, Herr
Ordf.Ordförande med... Ja, men det blir kon-
flikt... till svar på denna
lumpenhet vände jag mig om, och
gick min väg. De andre stannade
qvar och lärer reskript blifvit
resultatet. Men, såsom sagdt,
flere ändringar äro ännu möjliga.
Men här ser Du situationen!
Så snart tittitulus finna att jag på
ovedersägliga skäl är skiljaktig
och kan draga en annan med mig
ss.såsom i Raivolafrågantillagt, så gör han en kring-
gående rörelse, hvartill förf.författningen ang.angående ko-
|6| mitén lemnar rymlig terräng och
jag får icke ens tillfälle att
formelt reservera min mening.
Trefligt och tillfredsställande för
sjelfkänslan! Det enda som min
kamp uträttat är att åtminstone
komitén icke gifver Senaten dementi,
somstruket ochtillagt tillstyrker en konstitutionel
oformlighet – för att icke säga något värre
– samt att, om det blir reskript,
detta snarare faller i glömska...

Men hvad jag för framtiden
skall göra i anledning af detta andra
fall af vingleri från ordf.ordförande i komité
sida, derom är ännu för tidigt
att säga. Jag afvaktar att få
se exped.expedition till en början.

Tout ça entre nous et Troil,
Cederholm. N’ébruitez rien encore
concernant les détails.

Din

RM.

Hinner ej genomläsa
det skrifna. –

Dokumentet i faksimil