31.12.1889 C. G. Estlander–LM

Här gå bekymmersamma rykten, som
föranleda mig till detta meddelande. Behöfver
senaten något understöd från allmänhetens
sida, så säg ett ord, och jag tror mig kunna
lofva att hufvudstaden och landets öfriga städer
skola komma eder framställning till hjelp,
ifall den, som jag förmodar, går ut på att rädda
vår sjelfständighet. Okunnigheten om hvad det
från allrahögsta ort utgångna initiativet nät-
teligen innebär, gör det omöjligt för mig att
handla på egen hand. Jag finner lätt att Du ej
heller kan meddela mig föremålet för sena-
|2| tens kinkiga förhandlingar, och det är der-
för jag måste begära af dig förhållnings-
ordres, bedjande Dig helt enkelt med ja
eller nej afgöra om den fråga jag nu ställer.
Får jag från annat håll reda på hvad saken
gäller, förhåller jag mig handlingsfrihet.
Ställningen är nu olik den 1861, men evig och
oföränderlig är lagen att i det yttarsta för-
svara vårt fädernearf. Huru mycket detta i vå-struket
mina ögon förminskats i värde de senaste
årtionden, känner jag djupt det ansvar en-
hvar har gentemot ärorika förfäder. Det kom-
mer blott an på när rätta stunden är inne
att allmämheten skall röra på sig, och det plå-
gar mig att inte kunna se någonting klart
i denna sak.

Med ingen – utom min hustru – har jag
öfverlagt (löst prat här och der räknar jag icke)
|3| och ingen vet af detta mitt bref, liksom ock-
så ditt svar blir i strikaste mening oss emellan.

Bäst kanske att lapparna brännes.