15.1.1890 Robert Montgomery–LM
Finsk text
Original (transkription)
Käre Vän,
Stor tack för dina meddelan-
den af d. 13, som jag i går i
min värjo bekom och noga
öfvervägt. Jag gör naturligtvis
allt hvad jag kan för att i
den angifna riktningen inverka
på vederbörande, men har föga
hopp att härmed lyckas. Med
Daehn, som ett par timmar efter
brefvets ankomst var här, gjorde
jag allaredan ett försök men
han ansåg att de åtgärder Du
antydde (Jag nämnde naturligtvis
ingenting om ditt meddelande) icke skulle
tillfredställa den höga viljan. Hans
tro var att man kunde skatta sig
lycklig, i fall det finge bero med
GGsGeneralguvernörens förläggande hit, erkännande
likväl till fullo olägenheterna af
slik anordning, hvilken dock enligt
hans tanke hade den fördel att
|2|
om andra vindar begynte blåsa
kunna förändras till det nu be-
stående. Jag var i morse hos
E. för att härom tala, men fann
hos honom andra personer,
dels inne dels väntande så att
det icke var möjligt att begynna
ett samtal af denna art. För
öfrigt vet Du huru det är, när
denne man tror sig hafva fun-
nit en luminös idé. Emellertid
motser man ännu icke på
några dagar den gemensamma
föredragningen, så att jag hoppas
få tid och tillfälle till min,
dock alltför föga lofvande,
bearbetning. Ah, de generalerne!
Det skär mig ända ned i magen
att höra deras prat, den säkerhet
med hvilken de bedöma och klandra
saker, hvarom de hafva blott den
|3|
ytligaste föreställning, den färdighet
och det lättsinne, hvarmed de vilja
genomföra projekter och hugskott,
hvarpå ett folks välfärd och
frukterna af en hel historisk
periods utvecklingsarbete sättas
på spel! Jag har f. n.för närvarande mindre
bekymmer för de tre frågorna,
hvaraf utgången ännu kan blifva
dräglig, i fall de ryska delegerade
icke äro kanaljer, än för denna
kontrollfråga och sedan för det
olyckliga kodifikationsarbetets
öfverlemnande till HMtHans Majestät och till
de två ryske statsmännen.
(Det ser af nådebeviset ut såsom
skulle Manassein dock komma att
sitta qvar). Naturligtvis har H. för
att sjelf komma i så ljus dager
som möjligt talat så mycket illa
som möjligt om arbetet, som sålun-
da med all sannolikhet skall fram-
kall ett tungt ord från högsta ort.
|4|
v. D. förutspår att första effekten
blir Hs aflägsnande och den
andra ett kors öfver hela vår po-
litiska existens. Detta är nu väl öfver-
drifven pessimism, men ledsamheter-
na kunna blifva stora nog ändå.
Huru tungt att under slika för-
hållanden icke hafva något verk-
samt aktionsmedel!! –
Jag träffade ändtligen i dag
Vlangali, som var sig lik, och
försäkrade att man gerna mottoge
förslag till kandidat för platsen
efter Örnhjelm. En sådan lärer
i går allaredan på Osten-Sackens
tillstyrkan anmält sig hos Ehrn-
roth och A. G. skrifver om honom
till Dig i dag. Jag bad A. G.
råda honom att resa till HforsHelsingfors
och anmäla sig hos Dig. Han lär
heta Eklund, vara finne, född här,
och hafva haft anställning vid kon-
sulat härförinnan, känna svenska och
finska behjelpligen och uppgifva sig
|5|
blifvit af Ö. uppmanad att tänka
på platsen i fall Ö. skulle få
annan anställning. Häraf ser Du
att såväl Vlangali som Osten
Sacken tillerkänner Eder bestäm-
ningsrätt vid platsens besättande.
Några andra särskildatillagt qvalifikationer
än de ag Dig uppgifvna ansåg
V. ej erfordras.
Här lärer redan t. o. m. i
diplomatiska kretsar talas om
de i gång satta planerna
mot oss!!
E. såg i dag mycket nyter
ut öfver briljanterna, visste ej
hvarifrån de kommit. Enl.Enligt D.
lärer H. icke anmält honom till
nådig åtanke. Åtminstone
lemnar nåden ej antydan att
E. gjort någon kraftigare invänd-
ning mot de hotande förslagen.
Helsa W. från
Din bekymrade
RM.
St. PburgSankt Petersburg d. 15 Jan.Januari 90.
Käre Vän,
Stor tack för dina meddelanden af d. 13, som jag i går i min värjo bekom och noga öfvervägt. Jag gör naturligtvis allt hvad jag kan för att i den angifna riktningen inverka på vederbörande, men har föga hopp att härmed lyckas. Med Daehn, som ett par timmar efter brefvets ankomst var här, gjorde jag allaredan ett försök men han ansåg att de åtgärder Du antydde (Jag nämnde naturligtvis ingenting om ditt meddelande) icke skulle tillfredställa den höga viljan. Hans tro var att man kunde skatta sig lycklig, i fall det finge bero med GGsGeneralguvernörens förläggande hit, erkännande likväl till fullo olägenheterna af slik anordning, hvilken dock enligt hans tanke hade den fördel att|2| om andra vindar begynte blåsa kunna förändras till det nu bestående. Jag var i morse hos E. för att härom tala, men fann hos honom andra personer, dels inne dels väntande så att det icke var möjligt att begynna ett samtal af denna art. För öfrigt vet Du huru det är, när denne man tror sig hafva funnit en luminös idé. Emellertid motser man ännu icke på några dagar den gemensamma föredragningen, så att jag hoppas få tid och tillfälle till min, dock alltför föga lofvande, bearbetning. Ah, de generalerne! Det skär mig ända ned i magen att höra deras prat, den säkerhet med hvilken de bedöma och klandra saker, hvarom de hafva blott den|3| ytligaste föreställning, den färdighet och det lättsinne, hvarmed de vilja genomföra projekter och hugskott, hvarpå ett folks välfärd och frukterna af en hel historisk periods utvecklingsarbete sättas på spel! Jag har f. n.för närvarande mindre bekymmer för de tre frågorna, hvaraf utgången ännu kan blifva dräglig, i fall de ryska delegerade icke äro kanaljer, än för denna kontrollfråga och sedan för det olyckliga kodifikationsarbetets öfverlemnande till HMtHans Majestät och till de två ryske statsmännen. (Det ser af nådebeviset ut såsom skulle Manassein dock komma att sitta qvar). Naturligtvis har H. för att sjelf komma i så ljus dager som möjligt talat så mycket illa som möjligt om arbetet, som sålunda med all sannolikhet skall framkall ett tungt ord från högsta ort.|4| v. D. förutspår att första effekten blir Hs aflägsnande och den andra ett kors öfver hela vår politiska existens. Detta är nu väl öfverdrifven pessimism, men ledsamheterna kunna blifva stora nog ändå. Huru tungt att under slika förhållanden icke hafva något verksamt aktionsmedel!! –
Jag träffade ändtligen i dag Vlangali, som var sig lik, och försäkrade att man gerna mottoge förslag till kandidat för platsen efter Örnhjelm. En sådan lärer i går allaredan på Osten-Sackens tillstyrkan anmält sig hos Ehrnroth och A. G. skrifver om honom till Dig i dag. Jag bad A. G. råda honom att resa till HforsHelsingfors och anmäla sig hos Dig. Han lär heta Eklund, vara finne, född här, och hafva haft anställning vid konsulat härförinnan, känna svenska och finska behjelpligen och uppgifva sig|5| blifvit af Ö. uppmanad att tänka på platsen i fall Ö. skulle få annan anställning. Häraf ser Du att såväl Vlangali som Osten Sacken tillerkänner Eder bestämningsrätt vid platsens besättande. Några andra särskilda qvalifikationer än de ag Dig uppgifvna ansåg V. ej erfordras.
Här lärer redan t. o. m. i diplomatiska kretsar talas om de i gång satta planerna mot oss!!
E. såg i dag mycket nyter ut öfver briljanterna, visste ej hvarifrån de kommit. Enl.Enligt D. lärer H. icke anmält honom till nådig åtanke. Åtminstone lemnar nåden ej antydan att E. gjort någon kraftigare invändning mot de hotande förslagen.
Helsa W. från
Din bekymrade
RM.
St. PburgSankt Petersburg d. 15 Jan.Januari 90.