9.5.1890 LM–Robert Montgomery

Svensk text

|1|

Käre vän,

Sedan jag nu vid ett talrikare sammanträde med duktigt folk från olika grupper fått frågan om penitentiär kongressens emottagande i Helsingfors ordnad derhän, att det bör aflöpa bra, går jag att i midnattsstunden fortsätta mitt med nattåget afsända bref.

Uppriktigt sagdt, kan jag ej betrakta det kombinerade förslaget annorlunda än såsom ett nödfalls-halmstrå. Om|2| det vore möjligt att få Senatens förslag till frågans lösning, och endast detta förslag, från ministersstatssekreterarens och komiténs sida enhälligt framlagdt för H. K. M.Hans Kejserliga Majestät, – så vore det bättre att kombinationen stannade i bordslådan. Ty endast sålunda kan den principiela motsatsen emellan Inrikes ministern och GGnsGeneralguvernörens yrkande, å ena sidan, och den på grundlagarna stödda lösningen, på andra sidan, behörigen framträda för den hvilken högsta makten hafva|3| och som skall fälla utslaget utan egen fullständig kännedom om rättens kraf.

Kombinations förslaget, framlagdt mellan de båda förenämnda, låter gränserna simma ihop, förslappar konturerna, ser ”blandigt” ut, och framkallar derför betoning åt den radikala lösningen genom full koncentrering af hela ledningen hos Inr. minInrikesministeriet.

Det nu sagda upphäfver sig hvad jag på egna och Werners vägnar yttrade derom, att kombinationsförslaget vore en bättre lösning, än det radikala manifestet. Jag bör citera att Werner|4| särskildt yttrade att man ju i denna situation tvingas att vara opportunist. Men jag har dock ej bordt underlåta att uttryckligen framhålla att jag för egen del ej skulle biträda mellanförslaget i någon annan händelse än att min. statssekr.ministerstatssekreteraren ej på något vilkor kan förmås att här ställa sig solidarisk med Senaten och att han derjemte bestämdt lofvar att kraftigt kämpa för kombinationsförslaget.

Huruvida du i detta sakläge gör klokare (ty om det rent rätta kan jag ej vara total) att i komitén effacera din åsigt till förmån för kombinationen, derom tilltror jag mig ej att kunna|5| yttra mig med den sakkännedom som står Dig sjelf till buds.

Om W v D.Woldemar von Daehn senterade hvilket förderfligt prejudikat, som skapas genom den tillernade brechen i vårt rättsområdes integritet – och med hvilken ångest hvarje patriot här afbidar lösningen, så skulle han sannolikt bemanna sig till att vid den blifvande föredragningen använda all kraft på afböjande af GGnsGeneralguvernörens manifestförslag, och genomdrifvandet af Senatens – hvilka än följderna för honom sjelf deraf kunde blifva.

Godnatt! Din djupt bekymrade vän

L Mechelin

|6|

Försök om möjligt få den fatala revisions punkten utesluten eller ändrad! Om ock revisionens föremål sades vara blott de internationela poststadgandenas tillämpning, så uppstår dock faktiskt ett ingrepp i embetsutöfningen inom vårt postverk, om § 3 från vårt propos.propositions förslag, låt vara med den utsagda begränsningen, införes.

Jag beklagar dig af hjertat att nödgas mäkla om sådana saker.

DSDensamme.

Ännu ett tilläg: icke blott jag, utan de flesta, bland dem Y-Koskinen|7| äro öfvertygade derom att en sådan proposition, som Senaten uppgjort, skulle bli af Ständerna antagna. Y-K. tror at WvD. särskildt befarar att man genom Ständernas anlitande utsatte sig för en svår politisk konflikt. Men att på komité väg, i laglig ordning, åvägbringa unifikation af postväsendet, är alldeles icke så motbjudande att det skulle förkastas när ett förslag derom framträdde ur en så alvarsam politisk bakgrund som här är fallet. Man kan derför tryggt och bona fide säga H. K. MtHans Kejserliga Majestät att hans vilja skulle af Ständerna respekteras och att de skulle antaga propositionen.

L. M.

Finsk text

Ingen text, se faksimil eller transkription.

Original (transkription)

|1|

Käre vän,

Sedan jag nu vid ett
talrikare sammanträde
med duktigt folk från
olika grupper fått frågan
om penitentiär kongressens
emottagande i Helsingfors
ordnad derhän, att det bör
aflöpa bra, går jag att i mid-
nattsstunden fortsätta mitt
med nattåget afsända bref.

Uppriktigt sagdt, kan jag
ej betrakta det kombinerade
förslaget annorlunda än såsom
ett nödfalls-halmstrå. Om
|2| det vore möjligt att få
Senatens förslag till frågans
lösning, och endast detta
förslag, från ministersstats-
sekreterarens och komiténs
sida enhälligt framlagdt
för H. K. M.Hans Kejserliga Majestät, – så vore det
bättre att kombinationen
stannade i bordslådan. Ty
endast sålunda kan den
principiela motsatsen
emellan Inrikes ministern
och GGnsGeneralguvernörens yrkande, å ena sidan,
och den på grundlagarna stödda
lösningen, på andra sidan,
behörigen framträda för den
hvilken högsta makten hafva
|3| och som skall fälla utslaget
utan egen fullständig kännedom
om rättens kraf.

Kombinations förslaget, fram-
lagdt mellan de båda före-
nämnda, låter gränserna
simma ihop, förslappar
konturerna, ser ”blandigt”
ut, och framkallar derför beto-
ning åt den radikala lösningen
genom full koncentrering
af hela ledningen hos Inr. minInrikesministeriet.

Det nu sagda upphäfver sig
hvad jag på egna och Werners
vägnar yttrade derom, att kom-
binationsförslaget vore en bättre
lösning, än det radikala mani-
festet. Jag bör citera att Werner
|4| särskildt yttrade att man ju
i denna situation tvingas att
vara opportunist. Men
jag har dock ej bordt under-
låta att uttryckligen framhålla
att jag för egen del ej skulle
biträda mellanförslaget i någon
annan händelse än att min.
statssekr.
ministerstatssekreteraren ej på något vilkor
kan förmås att här ställa sig
solidarisk med Senaten och
att han derjemte bestämdt
lofvar
att kraftigt kämpa
för kombinationsförslaget.

Huruvida du i detta sakläge
gör klokare (ty om det rent
rätta kan jag ej vara total) att
i komitén effacera din åsigt
till förmån för kombinationen,
derom tilltror jag mig ej att kunna
|5| yttra mig med den sakkänne-
dom som står Dig sjelf till
buds.

Om W v D.Woldemar von Daehn senterade hvilket
förderfligt prejudikat, som
skapas genom den tillernade
brechen i vårt rättsområdes
integritet – och med hvilken
ångest hvarje patriot här af-
bidar lösningen, så skulle han
sannolikt bemanna sig till
att vid den blifvande föredrag-
ningen använda all kraft på
afböjande af GGnsGeneralguvernörens manifest-
förslag, och genomdrifvandet af Senatenstillagt – hvilka än följderna
för honom sjelf deraf kunde
blifva.

Godnatt! Din djupt
bekymrade vän

L Mechelin

|6|

Försök om möjligt få
den fatala revisions punkten
utesluten eller ändrad! Om
ock revisionens föremål sades
vara blott de internationela
poststadgandenas tillämpning,
så uppstår dock faktiskt ett
ingrepp i embetsutöfningen inom
vårt postverk, om § 3 från
vårt propos.propositions förslag, låt vara
med den utsagda begränsningen,
införes.

Jag beklagar dig af hjertat
att nödgas mäkla om sådana
saker.

DSDensamme.

Ännu ett tilläg: icke blott jag,
utan de flesta, bland dem Y-Koskinen
|7| äro öfvertygade derom att
en sådan proposition, som
Senaten uppgjort, skulle bli af
Ständerna antagna. Y-K.
tror at WvD. särskildt befarar
att man genom Ständernas an-
litande utsatte sig för en svår
politisk konflikt. Men att
på komité väg, i laglig ordning,
åvägbringa unifikation af post-
väsendet, är alldeles icke så mot-
bjudande att det skulle förkastas
när ett förslag derom framträdde
ur en så alvarsam politisk
bakgrund som här är fallet. Man
kan derför tryggt och bona
fide säga H. K. MtHans Kejserliga Majestät att hans
vilja skulle af Ständerna respekteras
och att de skulle antaga propositionen.

L. M.

Dokumentet i faksimil