24.3.1887 LM–Robert Montgomery

Med lifligt intresse läste jag, två gånger å rad, ditt innehållsrika bref af 13 d^nesdennes.

De deri behandlade frågorna har jag sedan brefvets ankomst d.den 21^a ytterligare öfvervägt. Resultaten af mitt begrundande skyndar jag att nu meddela Dig. Jag gör det i största korthet, ty natten är framskriden och jag har redan sutit flera timmar med ens vid skrifbordet, författande lång promemoria på franska rörande den blifvande tariffen mellan Finland och Spanien.

Hvilken person tidningen Finlands artikel (som jag ej hade observerat innan ditt bref kom) egentligen|2| må syfta på, är svårt att säga. Det kan icke vara Y. K.Yrjö-Koskinen emedan der talas om vanan att röra sig i fremmande förhållanden; icke heller W. v. D.Woldemar von Daehn, som svårligen kan anses vara förtrogen med vår statsställning. Det kan hända att artikelns förf.författare tänkt på mig; åtminstone äro hans yttranden någorlunda tillämpliga på undertundertecknad. Men det är lika möjligt, att de erforderliga qualifikationena för ministerplatsen framhållits utan tanke på någon känd konkret individ.

Écartons tout d’abord un malentendu!fra. Låtom oss först reda ut ett missförstånd! Jag tror mig ha i mitt bref till Werner och Dig framhållit, att E.Ehrnrooth borde varda ersatt innan B.Bruun afgått. Annars utnämnes E. till B^s efterträdare, och då komma vi ”aus dem|3| Regen in die Traufe”ty. (idiomatiskt) ur askan i elden.

Skulle E. nu snart, d. ä.det är inom detta år, få placering såsom E. af F^sEdvard af Forselles efterträdare, så skulle jag derest sådant föreslagas, icke motsätta mig utnämning till adjoint i P^burgSankt Petersburg. Jag skulle då, medan B. quarstodo, hinna pröfva förhållandena och mig sjelf, samt af vederbörande bli så mycket känd som erfordrades, för afgörandet huruvida det kunde komma i fråga att aspirera, resp.respektive kallas till den vigtiga posten. En återgång till Senaten vore väl icke absolut afskuren.

Men adjoint med W. v. D.Woldemar von Daehn såsom minister skulle jag icke åtaga mig att blifva. Det vore af många skäl betänkligt att inrymma D. ett så stort politiskt inflytande som den platsen medför. Det vore jemväl mycket skadligt om en rysk|4| generalsuniform och ett absolut ryskt familjelif trädde enhvar till mötes i finska ministerhotellet. Och ehuru jag ställer D^s kapasitet ganska högt samt i många afseenden är missnöjd med mig sjelf, kan jag dock icke tänka mig möjligheten af att i långa tider verka såsom hans biträde. Jag vet dock mera än han, – och framför allt, jag känner varmare än han hvad patriotens pligt bjuda i politiska konflikter. Jag kan gerna arbeta med honom kollegialt, men vara honom underordnad är mig omöjligt. Vida lämpligare vore då att han blifva min adjoint. Du fattar nog att det ej är fåfänga som dikterar denna uppfattning.

Att finansernas ledning skulle intressera mig mera, och sannolikt äfven skänka mera tillfredsställelse än de kinkiga värfven i P^burgSankt Petersburg, derom är jag fullt öfvertygad.|5| Då jag nu, med anledning af ditt bref, förklarat mig icke vara emot att, under vissa förutsättningar, på försök emottaga adjointsplatsen i P^burgSankt Petersburg, så har det skett endast derför att, tillföljd af den olycksaliga bristen på språkkännedom, så ytterlig brist på kandidater råder att herrarne med epåletter f. n.för närvarande knappt kunna få någon annan kandidat mot sig uppstäld än undert.undertecknad

Alla dessa funderingar oss vänner emellan kunna emellertid sakna all praktisk betydelse, enär jag i B^s och H^s ögon sannolikt blott är en person som väl bör exploiteras för olikartade värf men som man derjemte, för hans|6| politiska sjelfständighets skuld helst bör hålla tillbaka från ”högre” inflytande.

Hvad fennomanerna skulle mena, vet jag ej. Jag tror dock nästan liksom Du att de ej ogerna såge mig aflägsnad från Senaten, helst de nogsamt veta att jag derborta, af princip, aldrig skulle söka topprida Senaten. Min placering såsom adjoint medan B. quarstode skulle dessutom icke hindre dem att tänka sig WvD såsom B^s successor.

Se der allt hvad jag nu kan säga med afs.avseende å dina blifvande kolloquier med Werner i Åbo.

Ett vigtigt tillägg bör jag dock göra, nemligen att Werner utan tvifvel vore den bästa finanschef som f. n.för närvarande kan påfinnas, men att jag befarar att en portfölj numera knappast kunde ordinariter förenas men vice ordförandeskapet, i marginalen på brevets föregående sida:hvars politiska vigt är större än någon annan befattnings i landet genom det tillfälle den osökt lemnar att efterhand taga ledningen af alla inflytanden på GeneralguvⁿGeneralguvernören. – E af F hade neddragit embetets betydelse, Werner höjer den nog åter.tillagt i marginalen

Du ville veta något om min audiens i P^burgSankt Petersburg hos monarken. Hans frågor gälde nästan uteslutande|7| missionen till Madrid. De gjordes på ryska och jag svarade, någorlunda ledigt, på samma språk.

Dina vänner i Paris träffade jag icke. Jag tänkte besöka herrarne Dareste, – men det blef ej af, oaktadt den långa vistelsen der. Nya bekantskaper voro: Flourens, Lockroy, Clavery (directeur des affaires commerciales i utrikes ministerium) – Duclerc f. d.före detta konselj presidenten, – Hervé-Mangon f. d.före detta jordbruksminister etc. – Paul Leroy-Beaulieu ej till förglömmandes.

Här ha vi nu varit på dinerer och réceptioner. Franska ambassadören Cambon, en mycket duktig karl, gaf i tisdags en|8| synnerligen glänsande diner dit vi voro inbjudna och med njuggan nöd hunno från Drottningen, som höll oss ¾ timma i sitt lilla kabinet, der man strax bjöds att sitta ned och pratade helt gemytligt.

Canovas, Sagasta m. fl. har jag blifvit bekant med.

En hel mängd markiser, de flesta utländska sändebud m. m. Visitgörandet och besvarandet har nu i flera dagar upptagit tiden från 4 till 7.

Konferenserna med Moret äro glesa emedan han är så strängt upptagen. Men då öfverläggning sker, går det raskt och klart framåt.

Stämningen är icke alltid lika tung som då jag skref mitt senaste bref. Men icke är det mycket att skryta med. – Hjertliga helsningar och God natt!