13.5.1887 LM–Herman Molander
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
|1|
Madrid 13 Maj 1887.
Ärade Broder,
Härjemte får jag nu insända förslaget
till traktat med annex och separat atiklar
äfvensom korta motiver.
Jag bör strax anhålla om ursäkt för
att ej bättre renskrifning presterats. Or-
saken är att jag ej ville med en enda dag
fördröja insändandet, hvarförutom den
nevralgi, som nu plågar min högra
arm och venstra fot jemte ryggen, hindrar
mig att skrifva dräglig stil då hvarje
penndrag förorsakar smärta. Jag skyndar
att i afton afresa till Granada och Sevilla
(– expresståg på endast måndagar, onsdagar
och fredagar –) för att söka bli befriad
från dessa krämpor som grämelsen öfver
tidsförlusten i Madrid ådragit mig.
Hvad tidsförlusten vidkommer, så finna
visserligen härvarande utländska diplo-
mater att jag ej har något skäl till miss-
nöje enär aldrig någon traktat här blifvit
så hastigt uppgjord. Holländske ministern
|2|
berättade igår att han håller på sedan fem
år med negocierandet af handelstraktat men
ännu icke vet när den blir färdig.
Uppskjutandet är verkligen här en national
ovana. Skulle jag ej användt alla möjliga
medel, som med stolt värdighet äro förenliga,
så skulle slutkonferensen ej ännu ha hörts
af.
Men dermed är mitt värf ej afslutadt.
Jag måste naturligtvis dröja här tills trak-
taten varda underskrifna, ty annars
skulle min medverkan förlora all betydelse
af prejudikat för framtiden. Hans
Majestäts fullmakt ålägga mig ock att
underskrifva traktaten.
Lifligt önskar jag derför att traktatens
granskning måtte ske utan något dröjsmål.
Jag anhåller förbindligen att Bror måtte
föredraga ärendet om möjligt dagen efter
papprens ankomst samt sedan genast
föranstalta att Grefve Heiden telegraferar
utlåtandet till Bruun för att meddelas
Utrikesministern. Detta skulle ock verka
som en påstöt derstädes till snabbare
|3|
behandling af frågan. Jag har dessutom skrifvit
till Osten Sacken för ett be honom skynda
samt omnämt min sändning af förslaget
till Senaten, som sålunda får tillfälle behandla
ärendet utan att afvakta officiela remissen
från PburgPetersburg.
Men af vigt vore ock att Senaten skulle
godkänna förslaget utan att påyrka någon
ändring deri, derest den icke är af kapital
vigt. Hvarje ändring, äfven en obetydlig, skulle
här framkalla nya svårigheter och ny
tidsspillan.
Jag skall skrifva mera i öfvermorgon
från Granada. Nu är det verkligen rätt
skralt med min skrifförmåga. Tack för
gåriga telegrammet om ryska tullfrågans
bedröfliga stagnering.
Helsa hjertligt kollegerna. Jag vågar hoppas
att de dela min tillfredsställelse öfver det
goda resultat som, oafsedt dröjsmålet,
vunnits i spanska traktat frågan.
En mängd interiörer skall jag muntligen
omtala.
Med sann tillgifvenhet
L Mechelin
Mitt långa gårdagstelegram orkar jag ej här recitera. – Den
i senan korta telegrammet uttalade åsigten att det förra kunde
publiceras är föranledt af tanken på affärsverldens intressen.
L. M.
Madrid 13 Maj 1887.
Ärade Broder,
Härjemte får jag nu insända förslaget till traktat med annex och separat atiklar äfvensom korta motiver.
Jag bör strax anhålla om ursäkt för att ej bättre renskrifning presterats. Orsaken är att jag ej ville med en enda dag fördröja insändandet, hvarförutom den nevralgi, som nu plågar min högra arm och venstra fot jemte ryggen, hindrar mig att skrifva dräglig stil då hvarje penndrag förorsakar smärta. Jag skyndar att i afton afresa till Granada och Sevilla (– expresståg på endast måndagar, onsdagar och fredagar –) för att söka bli befriad från dessa krämpor som grämelsen öfver tidsförlusten i Madrid ådragit mig.
Hvad tidsförlusten vidkommer, så finna visserligen härvarande utländska diplomater att jag ej har något skäl till missnöje enär aldrig någon traktat här blifvit så hastigt uppgjord. Holländske ministern|2| berättade igår att han håller på sedan fem år med negocierandet af handelstraktat men ännu icke vet när den blir färdig.
Uppskjutandet är verkligen här en national ovana. Skulle jag ej användt alla möjliga medel, som med stolt värdighet äro förenliga, så skulle slutkonferensen ej ännu ha hörts af.
Men dermed är mitt värf ej afslutadt. Jag måste naturligtvis dröja här tills traktaten varda underskrifna, ty annars skulle min medverkan förlora all betydelse af prejudikat för framtiden. Hans Majestäts fullmakt ålägga mig ock att underskrifva traktaten.
Lifligt önskar jag derför att traktatens granskning måtte ske utan något dröjsmål. Jag anhåller förbindligen att Bror måtte föredraga ärendet om möjligt dagen efter papprens ankomst samt sedan genast föranstalta att Grefve Heiden telegraferar utlåtandet till Bruun för att meddelas Utrikesministern. Detta skulle ock verka som en påstöt derstädes till snabbare|3| behandling af frågan. Jag har dessutom skrifvit till Osten Sacken för ett be honom skynda samt omnämt min sändning af förslaget till Senaten, som sålunda får tillfälle behandla ärendet utan att afvakta officiela remissen från PburgPetersburg.
Men af vigt vore ock att Senaten skulle godkänna förslaget utan att påyrka någon ändring deri, derest den icke är af kapital vigt. Hvarje ändring, äfven en obetydlig, skulle här framkalla nya svårigheter och ny tidsspillan.
Jag skall skrifva mera i öfvermorgon från Granada. Nu är det verkligen rätt skralt med min skrifförmåga. Tack för gåriga telegrammet om ryska tullfrågans bedröfliga stagnering.
Helsa hjertligt kollegerna. Jag vågar hoppas att de dela min tillfredsställelse öfver det goda resultat som, oafsedt dröjsmålet, vunnits i spanska traktat frågan.
En mängd interiörer skall jag muntligen omtala.
Med sann tillgifvenhet
L Mechelin
Mitt långa gårdagstelegram orkar jag ej här recitera. – Den i senan korta telegrammet uttalade åsigten att det förra kunde publiceras är föranledt af tanken på affärsverldens intressen.
L. M.