29.4.1889 Robert Montgomery–LM

Ehrnrooth, som ernat begära
föredragning till thorsdagen,
uppskjöt, på min anmälan
om önskligheten att isbrytare-
anslagsfrågan kunde så
fort som möjligt varda
HM^tHans Majestät föredragen, äfven
de andra ärendena till bör-
jan af nästa vecka. Härom
telegraferade jag nyss till
|2| Dig och afvaktar ditt svar.
Väl vore om vi finge
ärendet hit om par
dagar.

Vlangali träffade
jag först i dag. Med mycken vänlighet och deli-
katess upplyste han om
att man i Utrikes Ministe-
riet (”Le Directeur du
personel”) ansåg att frågan
om Öhrnhjelms bemyndigande
att företaga turer inom
England samt således afläg-
sna sig från sin egentliga
|3| tjenstgöringsort borde blifva
föremål för en officiel skrif-
velse till Utrikesministern
eller honom, hvilkendera som
helst. Jag ville ej, då
Schiskin och en annan herre
(sins emellan samtalande) voro
inne i rummet ingå i vidare
utläggning med honom härom.
Men en officiel skrifvelse
måste väl gå genom
Gen. Guv.Generalguvernören och Minister-
Statssekreteraren?! Han
förklarade sig mycket väl
kunna för dig förklara att
man ansåg denna i det
hela ganska enkla sak
|4| kunna anordnas med General-
konsulns goda minne, men
– – jag tillägger ni hafva
här Osten Sackens petighet.
Detta illustrerar huru méti-
culeux man nu för tiden
måste vara.

Han hade träffat
Gen.General Konsuln som mycket
berömt Ö^s arbetsamhet
och duglighet och Vl.
gjorde t. o. m. en antydning
att man från deras sida
kunde finna utväg att
försäkra Ö^s ställning.

Dett i flygande,
medan kuriren väntar.
Mera snart!