Herra kreivi! Hyvät herrat! Suomen kenraalikuvernöörin viran luonteeseen kuuluu, että tämän viran haltijan huomion vaativat etupäässä valtion yleiset edut, suuret, koko maata koskevat kysymykset. Sen vuoksi on kuntien niihin verrattuina merkitykseltään vähäisempien asioiden silloin astuttava tavallaan taka-alalle.
Kuitenkin voidaan toisaalta todeta, että valtiossa kokonaisuus ja sen osat tekevät yhteistyötä toistensa kanssa, eivätkä siis myöskään ne pyrkimykset, jotka lähinnä suuntautuvat valtiota pienempien alueiden kehittämiseen, voi jäädä avarakatseisen valtiomiehen näkökulmasta yhdentekeviksi.
Erityisesti voitaneen pääkaupunkia syystäkin pitää paikkakuntana, jossa jo pelkät kunnalliset edut usein tulevat varsin lähelle valtion etuja. Sen vuoksi ajattelen, Herra kreivi, ettei valtion asioita johtavalle voine olla tällaisissa tapauksissa merkityksetöntä, jos hän pystyy luottamaan pääkaupungin edustajiston lojaaliin yhteistyöhön.
Teidän Korkeutenne on jo monta kertaa ottanut ratkaisevan askeleen ja lausunut sen merkityksellisen sanan, jossa on ollut kyse meidän kalliin isänmaamme etujen ja oikeuksien edistämisestä. Tiedämme, ja olemme kiitollisina todenneet, että myös tämä meille niin rakas Helsinkimme saa iloita Teidän Korkeutenne myötämielisyydestä.
Kun tänään olemme kokoontuneet juhlimaan äsken toteutettua, tärkeää ja liberaalia uudistusta Suomen kaupunkien hallinnossa, tunnemme itsemme onnellisiksi ja arvostetuiksi, kun saamme nähdä Teidän Korkeutenne meidän keskuudessamme. Ja toivomme hartaasti, että Teidän Korkeutenne saa vaikuttaa vielä pitkään Suomen hyväksi. Kohottakaamme maljamme kreivi Adlerbergin kunniaksi!
Till stadsfullmäktiges festmiddag förl. måndag, hvarmed den nya kommunalordningens införande firades, hade fullmäktige inbjudit landets generalguvernör, kejs. senatens vice ordförande, prokurator och chefen för civilexpeditionen, länets guvernör, landssekreterare och landskamrerare, stadens borgmästare och råd, polismästareoriginal: polismä tare, någre af stadens f. d. äldste, härv. utländska makters konsuler m. fl. Societetshussalen, der middagen kl. 5 e. m. vidtog, var för tillfället prydd med växtgrupper och i den gröna fonden lyste hufvudstadens vapen i stor transparent.
Den första skålen vid bordet utbragtes af stadsfullmäktiges ordförande, hr Mechelin, för landets Storfurste, H. M:t Kejsaren.
Följde så en skål för landets generalguvernör grefve Adlerberg, likaledes föreslagen af hr Mechelin (på tyska språket), och i öfversättningoriginal: öfver ättning så lydande:
Herr Grefve! Mina herrar! Det ligger i arten af generalguvernörens öfver Finland höga embete, att det hufvudsakligen är statens allmänna intressen, de stora, hela landet gällande frågorna, som taga innehafvarens af detta embete uppmärksamhet i anspråk. De särskilda kommunernas jemförelsevis mindre betydande angelägenheter måste dervid liksom träda i bakgrunden.
Dock kan det å andra sidan framhållas, att uti staten det hela och delarne äro solidariska, och att alltså icke heller de sträfvanden, som närmast afse de mindre områdenas förkofran, kunna af statsmannens omfattande blick med likgiltighet betraktas.
Särskildt torde med skäl hufvudstaden kunna betecknas såsom den ort, der de blott kommunala intressena icke sällan träda i ganska nära förhållande till statens. Jag tänker mig derför, Herr Grefve, att det för statsaffärernas ledare i förekommande fall icke kan vara utan vigt att hafva att påräkna lojal medverkan från hufvudstadens representation.
E. E.Eders Excellens har redan mången gång tagit det afgörande steget och uttalat det inflytelserika ordet der det gällde att befrämja vårt dyra fäderneslands rätt och fördel. Vi veta och hafva tacksamt förnummit att äfven detta oss så kära Helsingfors har att glädja sig åt E. E:sEders Excellens sympati.
I det vi i dag församlats tör att fira den nyss förverkligade, betydelsefulla och liberala reformen i de finska städernas förvaltning, känna vi oss lyckliga och hedrade af att få se E. E.Eders Excellens i vår krets. Och lifligt önska vi att E. E.Eders Excellens ännu länge måtte verka för Finlands väl. En skål för grefve Adlerberg!