17.10.1878 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
17. luento 17. lokakuuta
Katsotaanpa nyt toisenlaista kysymystä sen yhdistymisen luonteesta, jossa Suomi on Venäjän kanssa? Näemme, että se on kahden valtion yhdistyminen, mutta millainen?
Tällöin on ensiksi tarpeen tarkastella muita sellaisia yhdistelmiä.
Kaikkina aikoina on tapahtunut, että kaksi tai useampia valtioita on yhdistynyt keskenään joko tiettyä erikoista tavoitetta varten rajatuksi ajaksi tai myös tehneet pysyvänkin unionin, yhdistyneet keskenään.
Edellistä ryhmää edustavat vain kansainvälistä oikeutta edustavat liitot, ns. allianssit. Kuvaus: Valtion sisäinen organisaatio, ja sitä koskevat lait pysyvät muuttumattomina.
Jälkimmäinen tapaus joutuu valtio-oikeuden arvioitavaksi.
Kyseessä olevista valtioiden pysyviä yhdistymisiä on ollut tapana jaotella seuraavasti: valtioliitto, liittovaltiot, persoonaunioni ja reaaliunioni. Kun tarkastellaan lähemmin erilaisia yhdistymismuotoja, joita on ollut ja joita on, tulee aluksi ilmi, että osa on tehty ja organisoitu sellaisiksi, että yhdistyneet valtiot ovat luovuttaneet erilliselle viranomaiselle kaikkien niiden hallitusasioiden hoitamisen, mikä olisi ollut kaikille näille valtioille yhteistä. Silloin tämä viranomainen, joka ei ole identtinen jonkun yhdistyneenä olevan valtion hallituksen kanssa, hoitaa vain ja ainoastaan näiden puolesta sanotut yhteiset asiat, ei mitään muita, mutta sitä vastoin jokaisen yhdistyneistä valtioista on puolestaan omassa toiminnassaan jätettävä nämä mainitut yhdistetyt asiat rauhaan.
Muissa sen sijaan, eli valtioiden assosiaatioissa, on toimittu siten, että yhden valtion valtionpäämies on tunnustettu vastaavasti hallitsijaksi yhdessä tai toisessakin näistä maista. Siitä on seurauksena, ettei ole mitään sellaista näiden unionivaltioiden asettamaa tai näitä unionivaltiota varten asetettua erillistä viranomaista tai hallintoa, jolla olisi tehtävänä hoitaa pelkästään niitä asioita, joista on unionin myötä tullut näille valtioille yhteisiä – Tilanne onkin tässä kohtaa nyt se, että ylin valta, joka viime kädessä ratkaisee yhteiset kysymykset, on samalla ylin ratkaisijavalta jokaisen yhdistyneen valtion erillisissä sisäisissä asioissa.
1) käsittää valtioliitot tai konfederaatiot
esimerkkeinä Amerikka, Sveitsi, Saksa. Amerikassa tämä muoto on varsin yleinen.
2) valtiounionit
Aikaisemmat voidaan jättää sivuun; samoin se, miten motivoitua on tehdä ero valtioliiton ja liittovaltion välillä, – se on kysymys, joka on paljonkin pohdituttanut tiedemaailmaa. Suomen suhdetta Venäjään ei siis missään tapauksessa voi liittää tähän ryhmään, sillä se ei ole mikään sellainen liittohallinto. Tällaista kuuluu sanottavan suuren yleisön keskuudessa mutta ei kai oppineiden.tillagt i marginalen
Pitäisi päinvastoin selvästi ilmetä, että tämä yhdistyminen on eri ryhmää, ei valtiounioni.
Nämä jaetaan personaali- ja reaaliunioneihin.
1) Personaaliunioni: Kun satunnaisesti kahden itsenäisen monarkian kruununperimyslaeissa olleen yhteensattuman seurauksena käy niin, että sama henkilö istuu näiden molempien valtaistuimella. Heti kun tällainen tilapäinen yhteensattuma lakkaa ja kruununperimys siirtyy erilaisen määräyksen mukaan, koko yhdistyminen lakkaa. Jos esim. yhdessä maassa naisesta voi tulla hallitsija, mutta toisessa ei.tillagt i marginalen – Oikeudellisesti tämä ei ole ollenkaan mikään valtiounioni. Sitä perustellaan edustuksellisen järjestelmän ottamisella huomioon, ja miten se asettautuu absoluuttisiin valtioihin.
Esimerkki: Hannover ja Englanti 1720–1837 (– Luxemburgissa Alankomaiden kuningas).
2) Reaaliunioni, kun yhden valtion hallitsijan on aina oltava toisen hallitsija, kruununperimysjärjestyslaki on siten yhteinen molemmille valtioille, jolloin yhteisen hallitsijan tilanne on pysyvä. Tällä on niin perustavaa laatua oleva merkitys molemmille valtioille, että kyseessä on todellakin valtiounioni.
Kritiikkiä tästä, reaali on harhaanjohtava – oikea on dynastinen valtiounioni tai dynastinen federatiivinen valtiounioni, joskin termi vaaliunioni on tavallisempi.tillagt i marginalen
Nykyään olemassa olevista ovat Itävalta-Unkari ja Ruotsi-Norja tärkeimpiä ja sivistyneimpiä.
1) Itävalta-Unkarin nykyinen organisaatio ja yhdistyminen eivät ole sen vanhempia kuin vuodelta 1867, (monien vaiheiden jälkeen, joista osa löyhempiä siteitä, osa väkinäisiä, Cisalpinia, Transpadania).
Nyt kaksi itsenäistä monarkiaa (valtiokomplekseja). Yhteinen dynastiasuku Habsburgit.
Yhteisiä asioita: Ulkomaan asiat, mukaan lukien diplomatia ja kaupalliset edustustot.
Armeija ja laivasto (ei kuitenkaan samanlaista asevelvollisuuslakia tai armeijataloutta). Näiden hoitamiseen yhteinen ministeri (puolivaltioministeri)
Näihin tarvittavat finanssiasiat. (Siten 3 yhteistä ministeriä, ulkoministeri, finanssi- ja sotaministeri).
Yhteisten asioiden edustusto:
Delegaatiot, kummastakin 60 jäsentä. 20 ylemmästä ja 40 alemmasta kamarista valittua (aikaisemmin 10 ja 20 varamiestä). Valitaan joka vuosi uudestaan. Kokoontuminen joka vuosi, Keisari ja [...]oläslig/saknad text. Neuvonpito erikseen. Elleivät pääse yksimielisyyteen, pidetään yhteinen istunto.
Lisäksi sovittu, että seuraavat asiat ratkaistaan yhteisten periaatteiden mukaan: Kauppa- ja tulliasiat; epäsuoriin veroihin kohdistuvat, talouteen vaikuttavat asiat,
rahajärjestelmä ja verolainsäädäntö,
Kumpaakin valtiota koskevat rautatiejärjestelyt. Puolustuslaitosten rakentaminen.
Kummankin valtion yhteisiin menoihin antama rahasumma ratkaistaan erillisellä sopimuksella.
Näin ollen varsin lähellä yhdistymistä. – Voidaan nimittää federatiiviseksi valtiounioniksi.
(Unkarin monarkian sisällä on taas Kroatialla unionivaltion asema.)
Ruotsi-Norja. Kielin sopimus 14. tammikuuta 1814, artikla 4. Hänen Majesteettinsa Tanskan Kuningas jne. Ks. Rydén, sivu 32. Mutta tästä ei tullut normi Norjan yhdistymiseen Ruotsin kanssa. Se oli ollut Tanskan provinssi, mutta siitä ei tullut Ruotsin provinssia. – Norja otti asian omiin käsiinsä. Kun Tanska oli luopunut siitä, se ei kuitenkaan halunnut antaa Ruotsin kuninkaan määrätä, millaisen aseman se saisi. Eidsvoldin valtakunnankokous. Käskynhaltija prinssi Christian Fredrik. Hänet valittiin kuninkaaksi ja valtiosääntö hyväksyttiin. – Ruotsalaiset joutuivat sen vuoksi sotimaan saadakseen vietyä Kielin sopimuksen läpi. – Mossin konventio alustava sopimus. – Neuvotteluissa 4. marraskuuta 1814 suurkäräjät valitsivat Kaarle XIII:n Norjan kuninkaaksi. Vaali oli yhtä pakotettu kuin Porvoossa. tillagt i marginalenHän hyväksyi perustuslain, vannoi valan ja otti vastaan valan. Jäätiin odottamaan Ruotsin valtiopäivien hyväksyntää.
Ruotsin valtiopäivät kokoontuivat 27. helmikuuta 1815. Ne hyväksyivät yhdistymisen siltä pohjalta, että Norja oli itsenäinen valtio. Valtionperuskirja 31. heinäkuuta ja 6. elokuuta 1815, Rydén, s. 276 – (lue merkityt kohdat). – Norjan valtioneuvosto. Ruotsin ulkoministeri. Yhteinen valtioneuvosto s. 359 (väliaikaishallitus). Lue erikseen s. 282 mutta ensin s. 281 eteenpäin.
Ruotsin käskynhaltija, joskin nykyään lakkautettu.tillagt i marginalen
Käskynhaltijan ja kenraalikuvernöörin samankaltaisuus. – Norjan perustuslaki myöntää, että käskynhaltija voi olla norjalainen tai ruotsalainen. Myöhemmin ei kuitenkaan käskynhaltijaa enää nimitetty.tillagt i marginalen
Tämä on puhtaasti dynastinen valtiounioni. Lisäksi perustuslaillinen, koska kuninkaan on myös unionikysymyksissä kuultava valtioneuvostoa. Kun katsomme näitä erilaisia yhdistymisiä, näemme Suomessa analogiaa Norjan suhteessa Ruotsiin.
Lue ääneen Europeeser: – Brachells, M. Bloch.
Lopulta siis oikeutta yhdessä, valtaa toisessa. Vaikka Suomen valta on häviävän merkityksetöntä Venäjää vastaan, se ei tee maata sen vuoksi alisteiseksi. Oikeusolosuhteet osa koordinointia. Luettele kansainvälisoikeudelliset periaatteet. Esittele esimerkkejä pikkuvaltioista lähemmin.
Valtioassosiaatioiden merkitys yleensä. Vähentää kansainvälisoikeudellisia osapuolia ja siten konflikteja. Valtioryhmät pysyviä tilapäisten allianssien sijasta. Mieluummin suurempia yhtäläisyyksiä pohjalla mutta kehitystä kyllä tapahtuu.tillagt i marginalen
Nyt yhdistymisten seurauksista: Tämä on parasta mainita, kun esitellään Suomen Suuriruhtinaan valtaoikeuksia.
Mikä on oikeaa unionipolitiikkaa hallitsijalle, kansalle. Voi tulla [...]oläslig/saknad text vaatia paljon valppautta. Täytyy olla irti, jotta voi olla kiinni.tillagt i marginalen
Toivotaan, että valtiotietoisuus voisi juurtua syvään.tillagt i marginalen
Original (transkription)
|1|
H.T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
17de FöreläsnFöreläsningen
17 Okt.oktober
Vända oss nu till andra frågan: om karakteren af den
förening hvari Finl.Finland står med RysslRyssland? Vi se att en förening af 2 stater, men
hurudan?
Härvid främst af nöden betrakta andra sådana föreningar.
I alla tider förekommit att 2 eller flera stater, antingen
för visst specielt ändamål och viss begränsad tid, eller ock
|2|
för ock beständigt ingått förbund, förening med hvarandra.
Det förra slaget blott folkrättsliga förbund s. k. alliancer.
Beskrifvas Statens inre organis.organisation och förfförfattning deraf oberörda.
Det senare slaget hemfalla under statsrättens bedömande.
Ifrågavarande beständiga föreningar af stater har man
plägat indela destruket i: statsförbund, förbundsstater, personal-
union och realunion. Dessutom Bluntschli talat om
statsrike.struket Granskar man närmare de olika slag af före-
ningar som funnits och finnas, framstår det till en början
att en del så uppgjorda och organiserade, att de förenade
staterna åt en skild myndighet öfverlemnat handhafvandet
af alla de regeringsärenden, hvilka skola vara för alla dessa
stater gemensamma, och att denna myndighet, som icke är
identisk med styrelsen öfver någon af de förbundna staterna,
har att å dessas vägnar endast och uteslutande vårda sig om
sagda gemensamhetsärenden, icke om några andra, hvaremot
åter enhvar af de förbundna staterna har att frånstruket itillagt sin verk-
samhet lemna sagda ärenden oberörda;
att i de öfriga deremot, staternas association uppkommit
sålunda, att statschefen i ett land blifvit erkänd ss.såsom tillika
regent i det eller de andra, hvaraf följden är, att det icke finnas
någon sådan, af och för dessa unerade stater tillsatt skild myn-
dighet eller styrelse, som skulle ha till uppgift att uteslutande
handhafva de ärenden, hvilka tillföljd af unionen blifvit för
dessa stater gemensamma; utan fallet är här, att den högsta makt,
som ytterst afgör de gemensamma frågorna, tillika är den
högsta afgörande makten inom enhvars af de förenade staterna
separata inre sfer.
1o) omfattar statsförbund eller konfederationer
Exempel Amerika, Schweiz, Tyskland. I Amerika denna form ganska allm.allmäntillagt
2o) statsunioner.
De förra kunna här lemnas åsido; likaså huruvida det är
motiveradt att skilja mellan statsförbund och förbundsstat, – en
fråga som mycket sysselsatt vetenskapen. Ty Finlands förhållande
till Ryssland kan i intet fall hit hänföras, eftersom ingen sådan
förbundsstyrelse. Dessa lära i allmänhet, icke väl utbildade.tillagt i marginalen
Det torde tvertom tydligen framgå att denna förening är
af andra gruppen, en statsunion.
Dessa delats i personal-flyttad text och realflyttad textunioner.
1) Personalunion: när 2 sjelständiga monark. stater är före-
nad understruket tillföljd af en tillfällig öfverensstämmande mellan
successionslagarna i 2 sjelfst.självständiga monark.monarkiska stater, samma person
innehar thronen i dem begge. Såsnart denna tillfälliga öfverens-
stämmelse upphör och thronföljden öfvergår efter afvikande bestäm-
ning, upphör hela föreningen. T. ex. om i det ena landet qvinna kan, men icke i det andra bli regent.tillagt i marginalen – Rättsligen är detta allsicke
någon statsunion. Motiveras med afseende å representations
systemet, och huru det kan ställa sig i absoluta stater.
Exempel: Hannover och England 1720–1837 (tillagt– Luxemburg
med Nederländeras konung)tillagt.
2o) Realunion, när regent i ena staten alltid måste
vara regent i den andra, successionsordningslagen således gemensam förstrukettillagt ovillkorligt vara
gemensamstruket för båda staterna, så att förhållandet af gemen-
sam regent permanent. Detta af den ingripande betydelse
för hvardera stater, att verkligen en statsunion.
Kritik
häraf, real vilseledande – det
rätta dynastisk
statsunion eller
dyn.dynastisk federativ
statsunion.
ehuru termen val-
union den vanligare.tillagt i marginalen
Bland nu bestående Österrike-Ungern, Sverige-Norge
de förnämsta, mest utbildade.
1o) Nuvarande organis.organisationen af Österrikes och Ungerns förening icke
|4|
äldre än 1867, (efter många vexlingar hvarunder dels ett
lösare förhållförhållande, dels förtingatsvårtytt (Cisleithanien, Transleithanien)
Nu tvenne skildastruket sjelfständiga monarkier (statskom-
plexer). Gemensam dynasti huset Habsburg.
Gemensamma ärenden Utrikesärenden, inclusive
diplomat och handels representation.
Armén och flottan, (dock icke lika värnpligtslag eller militärekonomi). För dessas handhafvande en gemensam minister (halfstatsminister)tillagt
De dertill nödiga finansärendena. Dessutom behandlas tull, handeln, industri, mynt, efter lika grunder, om ock ej gemensamt.strukettillagt (Således 3 gemen-
samma ministrar, utrikes, – finans och krigs).
Representation för de gemensamma ärendena:
Delegationerna, hvardera 60 medlem.medlemmar 20 valtillagtda af
öfre 40 af nedre kammarn (förut 10 och 20 suppleanter).
För hvarje år väljas ånyo. Sammanträda hvart år,
Kejsaren och de initiatiosvårtytt. Deliberera skildt. Bli
de ej ense, hållas gemensam session.
Dessutom faststäldt att följande ärenden skola afgöras
efter gemensamma principer: Handels- och tullären-
den; – om de indirekta skatter som verka på industrien,
Myntsystemet och räntelagstiftning
Relgementen för jernvägar som berör hvardera
staten. Upprättandet af försvarsanstalter.
Beloppet af hvardera statens bidrag till gemen-
samma utgifter afgöras genom skild konvention.
Således ganska nära förening. – Kan kallas
federativ statsunion.
(Inom Ungerska monarkin intar åter Kroatien
ställningen af en unerad stat).
Sverige-Norge. Kieltraktaten 14 Janjanuari 1814 i 4de
art.artikeln H.M.Kon.Hans Majestät Konungen af Danmark afstruket etc.etcetera se Rydén
p.sidan 32. Men detta blef icke normen för Norges
förening med Sverige. Det var en dansk provins, men
det blef icke en svensk. – Norge tog saken sjelft om-
handa. Öfvergifvet af Danmark ville det dock icke
låta af svenska kungen bero i hvad ställning det skulle
komma. Riksförsamlingen på Eidsvold. Ståthållare
prins Christian Fredrik. Denne valdes till konung
och konstitution antogs. – Svenskarna således krig
för att genomdrifva Kielertraktaten. – Konventionen
i Moss ett preliminärt fördrag. – Underhandlingen
4 Nov.november 1814 valde stortinget Carl XIII till Norges
konung. Valet lika tvunget som i Borgå.tillagt i marginalen Han antog grundlagen, gaf ed och emottog ed.
Förbehåll om svenska riksdagens godkännande.
Svenska riksdagen sammanträdde 27 Febr.februari 1815. Dess
godkännande af föreningen på grundvalen af att Norge en
sjelfständig stat. Riksakten 31 Juli och 6 Aug.augusti 1815tillagt, Rydén p.sidan 276 ff.och följande sidor
(uppläs de prickade ställena). – Norska statsråd.
Sveriges utrikesminister. Sammansatt statsråd
p.sidan 359. (Interimsregering). – Uppläs skildt
p.sidan 282. men före 281 f.och följande sida
Svensk ståthållare
ehuru numera
afskaffad.tillagt i marginalen
Likheten
mellan ståthållare
och GG.Generalguvernör – Norska
Grundl.Grundlagen medger att
ståth.ståthållaren norrman
eller svensk.
På senare tid dock
ingen ståthållare
utnämnd.tillagt i marginalen
Detta somtillagt en ren (konstitutionelt)struket dynastisk
statsunion. Derjemte konstitutionel, emedan
konungen äfven i unionsfrågor måste höra statsråd.
Blicka vi på dessa olika slag af föreningar, finna
vi Finlands analog med Sverigestruket Norges till Sverige.
Uppläsa Europeesersvårtytt: – Brachells, M. Blochtillagt
Slutligen rätt är ett, makt ett annat.
Att Finlands makt försvinnande obetydlig emot
Rysslands gör icke det derföre subordinerad.
Rättsförhållandet del af koordinering. An-
gif de folkrättsliga principerna. Exempel om
småstater närmaresvårtytt.
Statsassociationers betydelse i allmänhet.
Minskar antalet af folkrättsliga kontrahenter
och derföre konflikter. Statsgrupper permanenta
i st.f.stället för tillfälliga allianser.
Hellre större
likhet i grunden
men att man
utvecklar sig.svårtytttillagt i marginalen
Nu om föreningars följder: Detta bäst
nämna vid framställning af Finlands Storfurstes
prerogativer.
Hvilken den rätta unionspolitiken, för
regent, för folketsvårtytt. Kan bli [...]oläslig/saknad text
fordra mycket varsamhet!
Måste vara
lös, för att
vara fast.svårtytttillagt i marginalen
Hopp att statsmedvetandet kunde slå
djupa rötter.tillagt i marginalen
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
17de FöreläsnFöreläsningen
17 Okt.oktober
Vända oss nu till andra frågan: om karakteren af den förening hvari Finl.Finland står med RysslRyssland? Vi se att en förening af 2 stater, men hurudan?
Härvid främst af nöden betrakta andra sådana föreningar.
I alla tider förekommit att 2 eller flera stater, antingen för visst specielt ändamål och viss begränsad tid, eller ock|2| för ock beständigt ingått förbund, förening med hvarandra.
Det förra slaget blott folkrättsliga förbund s. k. alliancer. Beskrifvas:tillagt av utgivaren Statens inre organis.organisation och förfförfattning deraf oberörda.
Det senare slaget hemfalla under statsrättens bedömande.
Ifrågavarande beständiga föreningar af stater har man plägat indela i: statsförbund, förbundsstater, personalunion och realunion. Granskar man närmare de olika slag af föreningar som funnits och finnas, framstår det till en början
att en del så uppgjorda och organiserade, att de förenade staterna åt en skild myndighet öfverlemnat handhafvandet af alla de regeringsärenden, hvilka skola vara för alla dessa stater gemensamma, och att denna myndighet, som icke är identisk med styrelsen öfver någon af de förbundna staterna, har att å dessas vägnar endast och uteslutande vårda sig om sagda gemensamhetsärenden, icke om några andra, hvaremot åter enhvar af de förbundna staterna har att i sin verksamhet lemna sagda ärenden oberörda;
att i de öfriga deremot, staternas association uppkommit sålunda, att statschefen i ett land blifvit erkänd ss.såsom tillika regent i det eller de andra, hvaraf följden är, att det icke finnas någon sådan, af och för dessa unerade stater tillsatt skild myndighet eller styrelse, som skulle ha till uppgift att uteslutande handhafva de ärenden, hvilka tillföljd af unionen blifvit för dessa stater gemensamma; utan fallet är här, att den högsta makt, som ytterst afgör de gemensamma frågorna, tillika är den högsta afgörande makten inom enhvars af de förenade staterna separata inre sfer.
|3|1o) omfattar statsförbund eller konfederationer
Exempel Amerika, Schweiz, Tyskland. I Amerika denna form ganska allm.allmän
2o) statsunioner.
De förra kunna här lemnas åsido; likaså huruvida det är motiveradt att skilja mellan statsförbund och förbundsstat, – en fråga som mycket sysselsatt vetenskapen. Ty Finlands förhållande till Ryssland kan i intet fall hit hänföras, eftersom ingen sådan förbundsstyrelse. Dessa lära i allmänhet, icke väl utbildade.tillagt i marginalen
Det torde tvertom tydligen framgå att denna förening är af andra gruppen, en statsunion.
Dessa delats i personal- och realunioner.
1) Personalunion: när tillföljd af en tillfällig öfverensstämmande mellan successionslagarna i 2 sjelfst.självständiga monark.monarkiska stater, samma person innehar thronen i dem begge. Såsnart denna tillfälliga öfverensstämmelse upphör och thronföljden öfvergår efter afvikande bestämning, upphör hela föreningen. T. ex. om i det ena landet qvinna kan, men icke i det andra bli regent.tillagt i marginalen – Rättsligen är detta allsicke någon statsunion. Motiveras med afseende å representations systemet, och huru det kan ställa sig i absoluta stater.
Exempel: Hannover och England 1720–1837 (– Luxemburg med Nederländeras konung).
2o) Realunion, när regent i ena staten alltid måste vara regent i den andra, successionsordningslagen således gemensam för båda staterna, så att förhållandet af gemensam regent permanent. Detta af den ingripande betydelse för hvardera stater, att verkligen en statsunion.
Kritik häraf, real vilseledande – det rätta dynastisk statsunion eller dyn.dynastisk federativ statsunion,original:. ehuru termen valunion den vanligare.tillagt i marginalen
Bland nu bestående Österrike-Ungern, Sverige-Norge de förnämsta, mest utbildade.
1o) Nuvarande organis.organisationen af Österrikes och Ungerns förening icke|4| äldre än 1867, (efter många vexlingar hvarunder dels ett lösare förhållförhållande, dels förtingatsvårtytt ⊠original: (Cisleithanien, Transleithanien).tillagt av utgivaren
Nu tvenne sjelfständiga monarkier (statskomplexer). Gemensam dynasti huset Habsburg.
Gemensamma ärenden:tillagt av utgivaren Utrikesärenden, inclusive diplomat och handels representation.
Armén och flottan, (dock icke lika värnpligtslag eller militärekonomi). För dessas handhafvande en gemensam minister (halfstatsminister)
De dertill nödiga finansärendena. (Således 3 gemensamma ministrar, utrikes, – finans och krigs).
Representation för de gemensamma ärendena:
Delegationerna, hvardera 60 medlem.medlemmar 20 valda af öfre 40 af nedre kammarn (förut 10 och 20 suppleanter). För hvarje år väljas ånyo. Sammanträda hvart år, Kejsaren och de initiatiosvårtytt. Deliberera skildt. Bli de ej ense, hållas gemensam session.
Dessutom faststäldt att följande ärenden skola afgöras efter gemensamma principer: Handels- och tullärenden; – om de indirekta skatter som verka på industrien,
Myntsystemet och räntelagstiftning
Relgementen för jernvägar som berör hvardera staten. Upprättandet af försvarsanstalter.
Beloppet af hvardera statens bidrag till gemensamma utgifter afgöras genom skild konvention.
Således ganska nära förening. – Kan kallas federativ statsunion.
(Inom Ungerska monarkin intar åter Kroatien ställningen af en unerad stat).
|5|Sverige-Norge. Kieltraktaten 14 Janjanuari 1814 i 4de art.artikeln H.M.Kon.Hans Majestät Konungen af Danmark etc.etcetera se Rydén p.sidan 32. Men detta blef icke normen för Norges förening med Sverige. Det var en dansk provins, men det blef icke en svensk. – Norge tog saken sjelft omhanda. Öfvergifvet af Danmark ville det dock icke låta af svenska kungen bero i hvad ställning det skulle komma. Riksförsamlingen på Eidsvold. Ståthållare prins Christian Fredrik. Denne valdes till konung och konstitution antogs. – Svenskarna således krig för att genomdrifva Kielertraktaten. – Konventionen i Moss ett preliminärt fördrag. – Underhandlingen 4 Nov.november 1814 valde stortinget Carl XIII till Norges konung. Valet lika tvunget som i Borgå.tillagt i marginalen Han antog grundlagen, gaf ed och emottog ed. Förbehåll om svenska riksdagens godkännande.
Svenska riksdagen sammanträdde 27 Febr.februari 1815. Dess godkännande af föreningen på grundvalen af att Norge en sjelfständig stat. Riksakten 31 Juli och 6 Aug.augusti 1815, Rydén p.sidan 276 ff.och följande sidor (uppläs de prickade ställena). – Norska statsråd. Sveriges utrikesminister. Sammansatt statsråd p.sidan 359. (Interimsregering). – Uppläs skildt p.sidan 282. men före 281 f.och följande sida
Svensk ståthållare ehuru numera afskaffad.tillagt i marginalen
Likheten mellan ståthållare och GG.Generalguvernör – Norska Grundl.Grundlagen medger att ståth.ståthållaren norrman eller svensk. På senare tid dock ingen ståthållare utnämnd.tillagt i marginalen
Detta som en ren dynastisk statsunion. Derjemte konstitutionel, emedan konungen äfven i unionsfrågor måste höra statsråd. Blicka vi på dessa olika slag af föreningar, finna vi Finlands analog med Norges till Sverige.
|6|Uppläsa Europeesersvårtytt: – Brachells, M. Bloch
Slutligen rätt är ett, makt ett annat. Att Finlands makt försvinnande obetydlig emot Rysslands gör icke det derföre subordinerad. Rättsförhållandet del af koordinering. Angif de folkrättsliga principerna. Exempel om småstater närmaresvårtytt.
Statsassociationers betydelse i allmänhet. Minskar antalet af folkrättsliga kontrahenter och derföre konflikter. Statsgrupper permanenta i st.f.stället för tillfälliga allianser. Hellre större likhet i grunden men att man utvecklar sig.svårtytttillagt i marginalen
Nu om föreningars följder: Detta bäst nämna vid framställning af Finlands Storfurstes prerogativer.
Hvilken den rätta unionspolitiken, för regent, för folketsvårtytt. Kan bli [...]oläslig/saknad text fordra mycket varsamhet! Måste vara lös, för att vara fast.svårtytttillagt i marginalen
Hopp att statsmedvetandet kunde slå djupa rötter.tillagt i marginalen