19.3.1875 G. E. Berggren–LM

22.3.1875 Finlands statsrätt

22.3.1875 Frans A. Jernström–LM

22.3.1875 Finlands statsrätt

Svensk text

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1875
23e Föreläsn.Föreläsningen
22 Mars.

Finlands Statsrätt.
IV Hufvudafdelningen. Medborgarena

Inledning
Genom framställningen af (tillagt av utgivarenStatsmaktens organer och uppgifter)tillagt av utgivaren RgnsRegentens och Folkrepresentationens rättigheter och befogenheter samt dömande makten samt den organisation hvari de utöfvas är den väsentligaste delen (tillagt av utgivarenstörsta delen)tillagt av utgivaren af Grundlagarnas innehåll återgifvet. I sjelfva verket måste ock vid tal om staten, statsmaktens organisation och fördelning närmast ådraga sig uppmärksamheten.

Men statsrättens uppgift icke dermed uttömd. Låt vara att allmänt väl, statens, nationens intresse, de som framförallt betinga statsmakternas verksamhet. Nationen är ju dock icke endast en kollektivitet ett slags totalperson att länkas i den riktning, statsmakten pröfva för godt, den består af individer, hvilkas rätt och intressen icke böra för det allmännas skuld läderas kränkas och åsidosättas utan tvärtom aktas och tillgodosestillagt i marginalen. Verksamheten för allmänt väl bör nödvändigtvis vara sådan att äfven de enskildas bästa derigenom befrämjas.

Men hvad har väl statsläran att skaffa med individerna? kunde möjligen frågas. Statsorganisationerna fullföljer sina högre ändamål. Den bör ju blott afse lämpliga former för statsmakternas inbördes samverkan, så att heroerne kunna föra massan med sig. Att vilja reglera rättsförhållanden mellan stat och individ är blott att skrifva papperskonstitution. Förtroendet är den konstitutionella principen. Förtroendet, det är exponenten af individens ställning gentemot statsmakten. – Jag vågar tro att bland H HHerrarna|2| icke finnes ngnnågon med så litet eftertanke i statsrättsliga frågor, att han skulle ansluta sig till de i antydd riktning gående frivola doktriner, hvilka man någongång äfven i detta land, vare sig af lättsinne eller okunnighet, velat förfäkta.

Till den utbildade konstitutionalismen hör det nämligen just, att icke blott bestämma regerings, representations, domstolars befogenhet, gränserna och formen för denna maktutöfning i allmänhet, utan ock särskildt individen, medborgarens ställning till statsmakten och de fri- och rättigheter honom [...]oläslig/saknad text ytterligare tillkomma.

Äfven den statslära, enligt hvilken staten är så helt och hållet ändamål i sig, att individens inför statsändamålen bleknar bort till en obetydlighet, kan dock icke undgå att i statsrätten upptaga de bestämningar som gälla medborgarerätten, och individens ställning till staten.

Så mycket mindre den statslära, som från den strängt taget dock missförstådda antika verldsåskådningen höjt sig till insigten derom att den fria menskliga personligheten tillhöra vissa rättigheter, som aldrig bör få uppoffras för statens förmenta väl, ja att det just är en uppgift för den statliga utvecklingen att säkerställa individen i hans [...]oläslig/saknad text sträfvan efter högre mensklighet. Vill man ej sluta ögonen till för historiens vittnesbörd, måste man finna att den emancipationsprocess genom hvilken individens ställning i staten upphört att vara blott ett material för administrationens tillgöranden, i det att såväl de individuella som medborgerliga friheter –|3| rättigheter blifvit erkända och genom grundlag garanterade – utgör ett inneboende karaktersdrag hos den statsrättsliga utveckling ur hvilken det konstitutionella systemet resulterat.

Medborgarens solidaritet är en annan lära, än statens omnipotens.tillagt i marginalen

Det storartade ingångsspråket till nutidens statsrätt är just praktimitionersvårtytt af menniskornas rättigheter i Déclaration des droit de lʼhomme et du citoyenfr. Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter 14 Septseptember 1791. Som jag tillråda H Hherrarna enhvar att läsa och betjentasvårtytt.tillagt i marginalen

Men i våra grundlagar finnes ju icke upptagna dessa rättigheter som 1789 proklamerades och sedan förelyttsvårtytt alla kontinentenssvårtytt konstitkonstitutioner? – Obs.Observera att hos oss icke finnas och aldrig funnits den hejdlösa absolutism som i Frankrike före revolutionen och i de flesta andra stater. Större delen af den grundsatsen af 1789 voro hos oss ursprungligen med i rättsskicket. Odalsrätten. Birger Jarls fridsgarantier. Likaså i England. Det formulerades en Magna charta. I Sverige icke. Men i England gällde det att bekämpa inbrytande feodalism. När sådan under Unionstiden ville in i Sverige hade vi en Engelbrecht. Men vi hade ock Landslagen. Vår konstitutionalism icke uppstått såsom ett vulkaniskt utbrott. Redan L LensLandslagens K. BalkKonungabalk innehålla konstit.konstitutionella grundsatser. Och de medborgerliga fri- och rättigheterna lefva, skyddade af allmän lag och folkrätt. Vår oförgätlige Nordström säga: ”Lagen, den sjelfbeslutna och erkända regeln, var den högsta makt Landens män inom sitt samfund erkände. – Konungen rådde väl öfver Landen|4| men icke öfver deras Lagar. Lagens mening skulle Lagmannen skilja, och Lagens kraft skulle Konungen upprätthålla, på det den enskilte skulle kunna tillgodonjuta sin lagliga rätt och frihet ...... Detta är det lagbundna samhället, den lagbundna konungen, den lagbundna friheten: detta den stora grundsats, som, en barnens arfvedel från fädren, högättad och vördnadsvärd under alla tidehvarf genomgå den Svenska statens författning och det Folks, som derifrån erhållit sitt samhällsskick.”|3| Dock kan man deri bli efter. Så är fallet med oss. Den del af dessa rättigheter, som af politisk karakter och derför först i högre utbildadt statsskick till sin betydelse fullt uppskattade, hos oss delvis förqväfda.

|4|

Men på tiden att från de allm.allmänna betraktelserna öfvergå till de särskilda delarna af denna 4e hufvudafdelningen i vår statsrätt. Det blir väl tillfälle att under de skilda ämner framhålla jemväl komparationer.

|5|

1 KapKapitlet. Om finsk medborgarerätt och utländings rätt i Finlandtillagt i marginalen

§ 1. Allmänna bestämningar angdeangående medborgarerätt. Betydelsen af ordet medborgare bredvid undersåte. (Borgare). Det romerska civislat. medborgare.tillagt i marginalen Citoyenfr. medborgare 1789 emot Sujetfr. undersåte. Der folksuveräniteten erkänd har sujet ansetts icke tillämpligt. Fransk ömtålighet i detta hänseende t. ex. 1832 då en minister begagnat ordet Sujet. ”Undersåtarne ha förblifvit begrafna under Juli barrikaderna” ropade man. En högtidlig protest afgafs undertecknad af 165 deputerade.

Men begreppet medborgare betingar också helt andra pligter mot det allmänna än undersåtes begreppet.tillagt i marginalen

Dock begagnas ordet undersåte ganska allmänt,tillagt av utgivaren särskildt att beteckna politiska nationaliteter. Bör anses hänföra sig till statsmedlemmarnes pligter i förhållande till regeringsmakten, hvaremot medborgarerätt beteckna hans politiska rättighet. Våra G lagarGrundlagar, som dessutom sakna bestämningen i sjelfva saken, vidhålla icke heller viss terminologi ”Första medborgaren i ett fritt folk” slutet af R. FRegeringsformen. ”Undersåtar” i F. o S. A.Förenings- och säkerhetsakten mmoment 2,original:. infödde svenske män dodito 1. Numera begagnas endast medborgare öfverl.överlag, om ock ej i L. O.Lantdagsordningen der man dock skulle väntat få se det t. ex. i § 14. (finsk man) (medborgerlig förtroende.) Värnepligtslagen § 120 befäl och manskap finske medborgaretillagt i marginalen. Man tala ofta om utländsk undersåte som vill bli finsk medborgare, – betecknade hans tillhörighet till annan stat. I vidsträckt mening äro alla i ett land utom Regenten sjelf undersåtar.

Man kan dock skilja mellan tvenne slag

a) Ständiga invånare, ständiga undersåtar, hvilka ha ständigt hemvist i landet, der bygga och bo. De kallas i egentlig mening medborgare, inländingar, finska inbyggare.

c) Tillfälliga undersåtar, främmande staters medborgare, hvilka temporärt uppehålla sig i StenStaten och endast under denna sin vistelsetid är statsmakten och landets lagar underkastade.

Grundlagarna sakna ss.såsom sagdt, stadgande derom hvem medborgare. Ej heller annan lag som derom bestämma. Man får således deducera ur allmänt antagna satser och praxis.

Fordom ansågs det förlåtande att ngnnågon född i ett land medföra infödingsrätt eller att vara det landets medborgare eller undersåte. (Så ännu i England.tillagt av utgivaren) Numera|6| icke territorialiteten, utan är gällande princip, att barnet anses infödt i det land, hvars ständiga undersåte eller medborgare fadren var på den tid då barnet föddes.

§ 2 Huru finsk medborgarskap vinnas.tillagt i marginalen

Huru vinnes finsk medborgarerätt?

1o) Genom födsel. Fadrens nationalitet härvid afgörande. Med infödd finsk man i våra lagar förstås således den, som är född ant.antingen i Finland af en fader, som då var (ständig) finsk ⊠original: undersåte medborgare eller ock utom Finland, afser fader som var detta. Om fadren vunnit sin rätt genom födsel eller naturalisation är härvid likgiltigt. Man kan ock säga att fadrens nationalitet vid tiden för aflelsen afgörande; ty fadren kan dö förrän barnet föddes.

Af 7 § 15 kapkapitel Ä. B.Ärvdabalken sista mom.momentet vill synas såsom skulle ett barn, afladt här, men framfött efter emigration, dock böra anses ss.såsom finne.

Modrens politiska nationalitet bestämmande för oäkta barns. – Har finsk man oäkta barn med utländsk qvinna blir detta barn i analogi med 1 § 8 kap.kapitlet Ä BÄrvdabalken finsk medborgare om han efteråt äktar modren.

2o) Genom naturalisation. Att upptaga utländing till svensk medborgare ansågs af gammalt ss.såsom ett kngnskungens prerogativ. Endast att utnämna dem till embete och tjenst var ständigt inskränkt.

Redan i L L.Landslagens Konungaed K B.Konungabalken IV kap.kapitel ”riket styra med infödde svenske män och ej utländske”. Likaså i 1720 års R F.Regeringsform – I K.Kungörelse Adolf Fredriks försäkran 1754. 18 OktOktober – utländing endast med Råds råde och StnasStändernas samtycke. 1772 R F.Regeringsform § 10 hvarmed jemföras F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1789 p.sidan 1. R. H O.Riddarhusordningen 1869 § 2 talar om benådning med naturalisation.

|7|

Om sättet för utländings upptagande i allmänhet talar icke G L.Grundlagen – 1734 års lag H. B.Handelsbalken § 1 ooch 2. KapKapitel 3. kund för burskap. – Kejs.Kejserliga Brefvet till samtliga landshöfdingar 13 November 1819: att alla hädanefter af köpmän, borgare eller bönder från våra ryska stater ingifvande ansökningar om burskap och borgarerätt i Finland böra, jemte samtliga handlingar och utlåtande, genom landshöfdingen till Generalguvernören öfver Finland insändas för att sedan till Oss i undhetunderdånighet öfverstyras samt i hvarje fall vårt nådiga förordnande afvaktas innan de samma i vanlig ordning till afgörande blifver upptagne.

Detta att erhålla RgnsRegentens eget tillstånd utsträcktes genom K Br.Kejserligt Brev 30 Septseptember 1831 till alla utländingar: afvakta KejsKejserlig förordnande, först derefter tro- och huldhetsed, och vidare K. Br.Kejserligt brev 21 Aug.augusti 1832 Magistraten utvaradesvårtytt att icke förr gifva burskap eller rättighet att idka näringsfång i städerna, än Kejs.Kejsaren beviljat medborgarerätt.

Genom förordning af 30 April 1838 stadgades om de afgifter som ryska undersåtar eller utländingar för inskrifning i Finland böra erlägga hvarefter de enl.enligt 7e p.paragraf erhålla fulla finska rättigheter. Tillägg dertill genom K. förordnKejserlig förordning 21 April 1846. Detaljerna härom höra icke till stats- utan förvaltningsrätten. Ändrad g.genom K F.Kejserlig förordning 1 Mars 1858 angdeangående afgift.

Fattig- och arbetsh.arbetshus inrättningsvårtytt. Vigtigast K. Br.Kejserligt brev 30 Mars 1858 utländing bör ha uppehållit sig 3 år innan antagen – der ej skild omständighet påkalla undantag.tillagt i marginalen

Om skattskrifningen i politiskt hänseende L O.Lantdagsordningen § 14. Obs.Observera unionsförhållande gör att man anse tjenstegärning under samma monark icke bringa förlust af medborgerliga rättigheter. Utvecklas.

Naturalisationslag vore behöflig. – Qvinna naturalisation g.genom giftermål.

Efter naturalisation fordras 3 års skuldskrifning för att ha fulla politiska rättigheter.tillagt i marginalen En del fremmande stater ha det strängare. I Frankrike 10 års konstant bosättning. I Belgien beviljas den af representationen. I Preussen som i Frankrike. Amerika lättast.tillagt i marginalen

tro- och huldhets ed.tillagt i marginalen

Den som hvarken född eller naturaliserad finsk medborgare betraktas sssåsom utländing, äfven om rysk.

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

Kevätlukukausi 1875

23. luento 22. maaliskuuta

IV Pääosasto. Kansalaiset

Johdanto

Esityksellä (Valtiovallan elimistä ja tehtävistä) Hallitsijan ja Kansan edustajiston oikeuksista ja valtuuksista sekä tuomiovallasta sekä sen organisaatiosta, jossa niitä harjoitetaan, on oleellisin osa (suurin osa) Perustuslakien sisällöstä kerrottu. Itse asiassa on kuitenkin vielä, kun puhutaan valtiosta, huomion kiinnityttävä lähinnä valtiovallan organisaation ja sen jakaantumiseen. Mutta valtio-oikeuden tehtävä ei sillä ole tyhjennetty. Puhumattakaan siitä, että yleinen hyvä, valtion, kansakunnan etu, ovat kaikki niitä, jotka ennen muuta edellyttävät valtiomahtien toimintaa. Kansakuntahan ei kuitenkaan ole vain kollektiivi, eräänlainen totaalihenkilö, jota ohjataan siihen suuntaan, jonka valtiovalta tutkii olevan hyvä, vaan se muodostuu yksilöistä, joiden oikeuksia ja etuja ei pidä yleisten syiden vuoksi polkea, loukata ja siirtää syrjään, vaan päinvastoin ottaa huomioon ja toimia niiden hyväksi.tillagt i marginalen Toiminnan yleiseksi hyväksi on välttämättä oltava sellaista, että sillä edistetään myös yksilöiden parasta.

Mutta mitä sitten valtio-opilla on yksilöiden kanssa tekemistä? voitaisiin mahdollisesti kysyä. Valtion organisaatiot täyttävät korkeampia tavoitteitaan. Niidenhän pitää vain valita sopivia muotoja valtiomahtien keskinäiseen yhteistyöhön siten, että sankarit voivat johtaa massaa mukanaan. Jos halutaan säädellä oikeussuhteita valtion ja yksilön välillä, ei tarvitse muuta kuin kirjoittaa paperille perustuslaki. Luottamus on perustuslaillinen periaate. Luottamus, se on yksilön aseman eksponentti suhteessa valtiovaltaan. – Uskallan uskoa, ettei herrojen joukossa ole ketään, joka ajattelee niin vähän valtio-oikeudellisista kysymyksistä, että hän liittyisi niihin tiettyyn suuntaan kulkeviin kevytmielisiin oppeihin, joita on joskus tässäkin maassa haluttu kannattaa, johtui se sitten kevytmielisyydestä tai tietämättömyydestä.

Kehittyneeseen konstitutionalismiin kuulu nimittäin juuri se, ettei vain määritellä hallituksen, edustajiston, tuomioistuinten toimivaltaa, rajoja ja tämän vallanharjoittamisen muotoa yleensä, vaan myös erityisesti yksilöiden, kansalaisten asemaa valtiovaltaan nähden ja niitä vapauksia ja oikeuksia, jotka hänelle [...]oläslig/saknad text lisäksi kuuluvat.

Myös se valtio-oppi, jonka mukaan valtio on kokonaan tavoite sinänsä, että yksilön tavoitteet valtion tavoitteiden rinnalla kalpenevat merkityksettömiksi, ei kuitenkaan voi välttää ottamasta valtio-oikeuteen niitä määräyksiä, jotka koskevat kansalaisoikeuksia ja yksilön asemaa valtioon nähden.

Vielä paljon vähemmän se valtio-oppi, joka on korottanut itsensä ahtaasti otettuna kuitenkin väärinymmärretystä antiikin maailmankatsomuksesta näkemykseksi siitä, että vapaalle inhimilliselle persoonallisuudelle kuuluu tiettyjä oikeuksia, joita ei koskaan saa uhrata valtion tarkoittamalle hyvälle, aivan, että valtiollisen kehityksen tehtävä on nimenomaan tukea yksilöä hänen [...]oläslig/saknad text pyrkimyksessään korkeampaan ihmisyyteen. Ellei haluta sulkea silmiä historian todistukselta, on nähtävä, että se emansipaatioprosessi, jonka kautta yksilön asema valtiossa ei enää olekaan vain materiaa hallinnon tehtäviin, vaan että sekä yksilön että kansalaisen vapaudet – oikeudet on tunnustettu ja perustuslaissa taattu, – ja se muodostaa valtio-oikeudelliseen kehitykseen sisäänrakennetun luonteenpiirteen, josta tuloksena on perustuslaillinen järjestelmä.

Kansalaisten solidarisuus on toisenlainen oppi kuin valtion kaikkivaltius. Suurenmoinen johdantokieli nykyaikaiseen valtio-oikeuteen on nimenomaan loistelias imitaatio ihmisoikeusjulistuksesta Déclaration des droits de l’homme et du citoyen. 14. syyskuuta 1791. Jota suosittelen, hyvät herrat, että jokainen teistä lukee ja käyttää hyväkseen. tillagt i marginalen

Mutta meidän perustuslakeihimme ei ole otettu näitä oikeuksia, jotka julistettiin vuonna 1789 ja sitten sisällytettiin kaikkiin mannermaisiin perustuslakeihin. – Huom. koska meillä ei ole eikä ole koskaan ollutkaan sellaista hillitöntä yksinvaltiutta kuin Ranskassa ennen vallankumousta ja useissa muissakin valtioissa. Suurehko osa vuoden 1789 periaatteesta oli meillä jo alun perin oikeuskäyttäytymisessä. Odaalioikeus. Birger Jaarlin rauhantakuut. Samoin Englannissa. Siellä muotoiltiin Magna charta. Ruotsissa ei. Mutta Englannissa oli kyse taistelusta feodalismin murtamiseksi. Kun sellainen oli tunkeutumassa Ruotsiin Unioniajalla, meillä oli Engelbrecht. Mutta meillä oli myös Maanlaki. Meidän perustuslaillisuutemme ei syntynyt tulivuorenpurkauksena.

Jo Maanlain Kuninkaankaari sisälsi perustuslaillisia periaatteita. Ja kansalaisten vapaudet ja oikeudet ovat yhä elossa yleisen lain ja kansanoikeuden suojaamina. Meidän unohtumaton Nordströmimme sanoo: ”Laki, tuo itse päätetty ja tunnustettu sääntö, oli korkein mahti, jonka Maan miehet kokouksissaan tunnustivat. – Kuningas kyllä hallitsi Maata mutta ei heidän Lakiensa yli tai ohi. Laamannin oli selvitettävä Lain merkitys, ja Kuninkaan piti ylläpitää Lain voimaa, siten, että kukin voisi nauttia laillisesta oikeudestaan ja vapaudestaan…. Juuri tämä on se lakiin sidottu yhteiskunta, se lakiin sidottu kuningas, se lakiin sidottu vapaus: tämä on se suuri periaate, joka lasten perintöosana isiltään on jalosukuisena ja kunnioitettavana kestänyt kaikenlaiset aikakaudet ja säilynyt Ruotsin valtion perustuslaissa ja sen Kansan mielessä, joka on siitä saanut yhteiskuntamuotonsa.” Siinä voidaan kuitenkin myös jäädä ajasta jälkeen. Niin on meillä käynyt. Se osa näitä oikeuksia, joiden merkitystä valtiomuotona arvostaa täysin vasta poliittinen luonteenlaatu ja korkeamman koulutuksen saanut sivistyneistö, ja meillä se on osittain tukahdutettu.

Mutta on aika siirtyä yleisestä tarkastelusta tämän valtio-oikeutemme 4. pääosaston erityisosiin. Varmaan tulee tilaisuus ottaa kuitenkin eri aiheissa esiin vertailuja.

1. luku. Suomen kansalaisoikeudesta ja ulkomaalaisten oikeuksista Suomessa tillagt i marginalen

§ 1. Yleiset määräykset kansalaisoikeuksista. Termin kansalainen merkitys verrattuna termiin alamainen. (Porvari). Rooman civis.tillagt i marginalen Citoyen 1789 verrattuna termiin Sujet. Siellä missä kansan suvereniteetti tunnustettiin, ei termiä sujet ole enää katsottu sopivaksi. Ranskalaisten herkkähipiäisyys tässä suhteessa esim. 1832, kun eräs ministeri käytti sanaa Sujet. ”Alamaiset on haudattu heinäkuun barrikadien alle”, huudettiin. Nostettiin juhlallinen protesti, jonka allekirjoitti 165 kansanedustajaa.

Mutta käsite kansalainen edellyttää myös aivan toisenlaisia velvollisuuksia yhteisöä kohtaan kuin käsite alamainen.tillagt i marginalen

Kuitenkin varsin yleisesti käytetään sanaa alamainen, varsinkin kuvaamaan poliittista kansallisuutta. Katsottava viittaavan valtion jäsenten velvollisuuksiin suhteessa hallitusvaltaan, kun sitä vastoin kansalaisoikeus kuvaa ihmisen poliittista oikeutta. Meidän perustuslakimme, joista sitä paitsi puuttuu itse asian määritys, eivät myöskään käytä tiettyä terminologiaa ”Ensimmäinen vapaan kansan kansalainen” Hallitusmuodon lopussa. ”Alamaiset” Yhdistys- ja vakuuskirjan momentissa 2, syntyperäiset ruotsalaiset miehet momentissa 1. Nykyään käytetään kaikkialla vain kansalaista, joskaan ei Valtiopäiväjärjestyksessä, jossa olisi kuitenkin odottanut saavansa nähdä sen esim. §:ssä 14 (suomalainen mies) (kansalaisluottamus.) Asevelvollisuuslaki § 120 päällystö ja miehistö Suomen kansalaisiatillagt i marginalen. Puhutaan usein ulkomaan alamaisista, jotka haluavat tulla Suomen kansalaisiksi, kuvaamaan heidän kuulumistaan johonkin toiseen valtioon. Laajassa merkityksessä ovat kaikki ihmiset jossain maassa alamaisia Hallitsijaa itseään lukuun ottamatta.

Voidaan kuitenkin tehdä ero kahden asian välillä

a) Pysyvät asukkaat, pysyvät alamaiset, jotka ovat asuneet pysyvästi maassa, jota he rakentavat ja jossa he asuvat. Heitä kutsutaan sanan varsinaisessa merkityksessä kansalaisiksi, kotimaan asukkaiksi, Suomen asukkaiksi.

c) Tilapäiset alamaiset, vieraiden valtioiden kansalaiset, jotka oleskelevat tilapäisesti Valtiossa ja ovat vain tämän oleskelunsa ajan valtiovallan ja maan lakien alaisia.

Kuten sanottu, perustuslaeista puuttuu säädös siitä, kuka on kansalainen. Ei myöskään ole muuta lakia, joka sen määräisi. Joudutaan sen vuoksi päättelemään asiaa yleisesti hyväksytyistä lauseista ja käytännöistä.

Aikaisemmin katsottiin armeliaasti, että syntyminen jossain maassa antoi automaattisesti kotipaikkaoikeuden tai oikeuden olla sen maan kansalainen tai alamainen. (Niin on vielä Englannissa.) Nykyään ei territoriaalisuus ole voimassa, vaan periaate, että lapsen katsotaan syntyneen siinä maassa, jonka pysyvä alamainen tai kansalainen isä oli silloin, kun lapsi syntyi.

§ 2 Miten saadaan Suomen kansalaisuustillagt i marginalen

Miten saadaan Suomen kansalaisuus?

1) Syntymän kautta. Isän kansallisuus on tällöin ratkaiseva. Syntyperäisellä suomalaisella miehellä tarkoitetaan meidän laeissamme siis sitä, joka on syntynyt Suomessa ja jonka isä oli tuolloin (pysyvästi) Suomen kansalainen, tai myös, joka on syntynyt Suomen ulkopuolella, mikäli isä oli Suomen kansalainen. Tällöin on yhdentekevää, oliko isä saanut kansalaisuutensa syntymänsä tai kansalaisoikeuden saamisen kautta. Voidaan myös sanoa, että isän kansallisuus siittämisen aikaan on ratkaiseva, sillä isä voi kuolla ennen kuin lapsi syntyy.

Perintökaaren luvun 15 §:n 7 viimeisen momentin perusteella näyttää siltä, että lapsen, joka on siitetty täällä mutta syntynyt emigraation jälkeen, on kuitenkin katsottava olevan suomalainen.

Äidin poliittinen kansallisuus on aviottomien lasten kohdalla määräävä. – Jos suomalaisella miehellä on aviottomia lapsia ulkomaisen naisen kanssa, tällaisesta lapsesta tulee Perintökaaren 8. luvun §:n 1 mukaan vastaavasti Suomen kansalainen, jos mies myöhemmin menee äidin kanssa naimisiin.

2) Kansalaisuuden saannin kautta. Ulkomaalaisen ottaminen Ruotsin kansalaiseksi katsottiin vanhastaan kuninkaan yksinoikeudeksi. Vain heidän nimittämisessään virkaan tai palvelukseen oli edelleen rajoituksia.

Jo Maanlain Kuninkaankaaren IV luku, Kuninkaanvala: ”valtiota hallitsevat syntyperäiset ruotsalaiset miehet eivätkä ulkomaalaiset”. Samoin vuoden 1720 Hallitusmuodossa. – Kuningas Aadolf Fredrikin vakuutuksessa 18. lokakuuta 1754 – ulkomaalainen vain Raadin neuvosta ja Säätyjen suostumuksella. Vuoden 1772 Hallitusmuodon § 10, jota verrataan Yhdistys- ja Vakuuskirjaan 1789, s. 1. Vuoden 1869 Ritarihuonejärjestys puhuu §:ssä 2 kansalaisoikeuden saannin kautta annetusta armahduksesta.

Perustuslaki ei puhu yleisesti ulkomaalaisen kansalaiseksi ottamisen tavasta. – Vuoden 1734 lain Kauppakaaren luvun 3, §§ 1 ja 2, tietoa porvarinoikeuksista.Keisarillinen kirje kaikille maaherroille 13. marraskuuta 1819: Että tästä lähtienmeidän venäläisistä valtioistamme tulevien kauppiaiden, porvarien tai talonpoikien, jotka jättävät sisään anomuksia porvariksi pääsemisestä ja porvarisoikeudesta Suomessa, on nämä anomukset lähetettävä kaikkien asiakirjojen ja lausuntojen kera maaherran kautta Suomen Kenraalikuvernöörille ohjattaviksi sitten alamaisesti eteenpäin Meille, ja joka tapauksessa odotettava meidän armollista määräystämme, ennen kuin nämä tavallisessa järjestyksessä otetaan käsittelyyn ja ratkaistaviksi.

Tämä Hallitsijalta itseltään saatava lupa laajennettiin 30. syyskuuta 1831 lähetetyllä Keisarillisella Kirjeellä koskemaan kaikkia ulkomaalaisia: odotettava Keisarin määräystä, vasta sen jälkeen uskollisuuden- ja suosiollisuudenvala, ja edelleen 21. elokuuta 1832 päivätty Keisarillinen Kirje, jossa varotettiin, ettei ennen saanut antaa porvarisoikeutta tai oikeutta harjoittaa elinkeinoa kaupungeissa, ennen kuin Keisari oli myöntänyt kansalaisoikeuden.

30. huhtikuuta 1838 päivätyllä asetuksella säädettiin niistä maksuista, joita Venäjän alamaiset tai ulkomaalaiset joutuivat maksamaan henkikirjoittautumisesta Suomeen, minkä jälkeen he saivat sivun 7 mukaan täydet Suomen kansalaisoikeudet. Lisäys tähän Keisarillisesta asetuksesta 21. huhtikuuta 1846. Tästä eivät yksityiskohdat kuulu valtio- vaan hallinto-oikeuteen. Muutettu Keisarillisella maksua koskevalla asetuksella 1. maaliskuuta 1858.

Köyhäin- ja työhuoneen perustaminen. Tärkeintä on 30. maaliskuuta 1858 päivätty Keisarillinen Kirje, jonka mukaan ulkomaalaisen on ollut asuttava maassa 3 vuotta, ennen kuin hänet voi hyväksyä kansalaiseksi – tällöin eivät erilaiset olosuhteet aiheuta poikkeuksia.tillagt i marginalen

Verolle kirjautumisesta poliittisessa mielessä Valtiopäiväjärjestyksen § 14. Huom. unionisuhde saa aikaan sen, että katsotaan, ettei palvelus saman monarkin alaisena aiheuta kansalaisoikeuksien menettämistä. Kehitetään.

Kansalaisoikeuslaki olisi tarpeen. Nainen saa kansalaisoikeuden naimisiinmenon kautta.

Kansalaisuuden saamisen jälkeen vaaditaan 3 vuoden velkakirjelmä täysien poliittisten oikeuksien saamiseen. Osassa vieraita valtioita tämä on ankarampi. Ranska vaatii 10 vuoden pysyvää asumista. Belgiassa kansalaisuuden myöntää edustajisto. Perussissa kuten Ranskassa. Amerikassa helpointa.tillagt i marginalen

Uskollisuuden- ja suosiollisuudenvala.tillagt i marginalen

Henkilöä, joka ei ole syntynyt Suomen kansalaiseksi tai saanut Suomen kansalaisuutta, katsotaan ulkomaalaiseksi, myös silloin, kun hän on venäläinen.

Original (transkription)

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1875
23e Föreläsn.Föreläsningen
22 Mars.

KapKapitel 7. Om finsk
medborgarerätt och
utlänningars rätt i Finland
§ 1.strukettillagt

Finlands Statsrätt.
IV Hufvudafdelningen. Medborgarena

Inledningtillagt
Genom framställningen af Statsmaktens organer och uppgiftertillagt RgnsRegentens och Folkrepresenta-
tionens rättigheter och befogenheter samt dömande maktentillagt samt den organisation
hvari de utöfvas är den väsentligaste delen största delentillagt af Grund-
lagarnas innehåll återgifvet. I sjelfva verket måste
ock vid tal om staten, statsmaktens organisation och
fördelning närmast ådraga sig uppmärksamheten.

Men statsrättens uppgift icke dermed uttömd.
Låt vara att allmänt väl, statens, nationens
intresse, de som framförallt betinga statsmakternas verksamhet.
Nationen är ju dock icke endast en kollektivitet
ett slags totalpersontillagt att länkas i den riktning, statsmakten pröfva för
godt, den består af individer, hvilkas rätt och
intressen betstruket icke böra för det allmännas skuld
läderas kränkas och åsidosättas
utan tvärtom aktas
och tillgodosestillagt i marginalen. Verksamheten för allmänt väl bör nödvän-
digtvis vara sådan att äfven de enskildas bästa
derigenom befrämjas.

Men hvad har väl statsläran att skaffa
med individerna? kunde möjligen frågas. Stats-
organisationerna fullföljer sina högre ändamål. Den
bör ju blott afse lämpliga former för statsmakter-
nas inbördes samverkan, så att heroerne
kunna föra massan med sig. Att vilja reglera
rättsförhållanden mellan stat och individ är
blott att skrifva papperskonstitution. Förtroendet
är den konstitutionella principen. Förtroendet,
det är exponenten af individens ställning gentemot
statsmakten. – Jag vågar tro att bland H HHerrarna
|2| icke finnes ngnnågon med så litet eftertanke i stats-
rättsliga frågor, att han skulle ansluta sig till de
i antydd riktning gående frivolatillagt doktriner, hvilka
man någongångtillagt äfven i detta land, vare sig af lättsinne
eller okunnighet, velat förfäkta.

Till den utbildade konstitutionalismen hör
det nämligen just, att icke blott bestämma statsstruket
regerings, representations, domstolars befogenhet,
gränserna och formen för denna maktutöfning i allmänhettillagt,
utan ock särskildt individen, medborgarens
ställning till statsmakten och de fri- och rättig-
heter honom [...]oläslig/saknad text ytterligare tillkomma.

Äfven för medtillagtstruket den uppfattningstruket statsläratillagt, enligt hvilken
staten är så helt och hållet ändamål i sig, att
individens inför statsändamålen bleknar bort
till en obetydlighet, kan dock icke undgå att i stats-
rätten upptaga de bestämningar som gälla medbor-
garerätten, och individens ställning till staten.

Så mycket mindre den statslära, som från den strängt taget
dock missförståddatillagt antika verldsåskådningen höjt sig till insigten
derom att den fria menskliga personligheten tillhöra
vissa rättigheter, som aldrig bör få uppoffras för
statens förmenta väl, ja att det just är en uppgift
för den statliga utvecklingen att säkerställa individen
i hans [...]oläslig/saknad text sträfvan efter högre mensklighet. Vill
man ej sluta ögonen till för historiens vittnesbörd,
måste man finna att den emancipationsprocess
genom hvilken individens ställning i statentillagt upphört att vara blott
ett material för administrationens tillgöranden, i det
att såväl de individuella som medborgerliga friheter –
|3| rättigheter blifvit erkända och genom grundlag
garanterade – utgör ett inneboende karakters-
drag hos den statsrättsliga utveckling ur hvilken
det konstitutionella systemet resulterat.

Medborgarens solidaritet
är en annan lära, än
statens omnipotens.tillagt i marginalen

Det storartade in-
gångsspråket till nutidens
statsrätt är just prakti-
mitionersvårtytt af menniskornas
rättigheter i
Déclaration des droit
de lʼhomme et du citoyen
14 Septseptember 1791.
Som jag tillråda H Hherrarna
enhvar att läsa och
betjentasvårtytt.tillagt i marginalen

Men i våra grundlagar finnes ju icke upp-
tagna dessa rättigheter som 1789 proklamerades och
sedan förelyttsvårtytt alla kontinentenssvårtytt konstitkonstitutioner? – Obs.Observera
att hos oss icke finnas och aldrig funnits den
hejdlösa absolutism som i Frankrike före revo-
lutionen ochtillagt i de flesta andra stater. Större delen af den
grundsatsen af 1789 voro hos oss sedanstruket ursprung-
ligen med i rättsskicket. Odalsrätten.tillagt Birger Jarls fridsgarantier.
Likaså i England. Det formulerades en Magna
charta. I Sverige icke. Men i England gällde
det att bekämpa inbrytande feodalism. När sådan
under Unionstiden ville in i Sverige hade vi en
Engelbrecht. Men vi hade ock Landslagen. Vår
grundlagsstruket konstitutionalismtillagt icke uppstått såsom ett vulkaniskt utbrott.
Redan L LensLandslagens K. BalkKonungabalk innehålla konstit.konstitutionella grundsatser.
Och de medborgerliga fri- och rättigheterna lefva, skyddade
af allmän lag och folkrätt. Vår oförgätlige Nordström säga: ”Lagen,
den sjelfbeslutna och erkända regeln, var den
högsta makt Landens män inom sitt samfund
erkände. – Konungen rådde väl öfver Landenflyttad text
|4| men icke öfver deras Lagar. Lagens mening
skulle Lagmannen skilja, och Lagens kraft
skulle Konungen upprätthålla, på det den
enskilte skulle kunna tillgodonjuta sin
lagliga rätt och frihet ...... Detta är det lag-
bundna samhället, den lagbundna konungen,
den lagbundna friheten: detta den stora
grundsats, som, en barnens arfvedel från
fädren, högättad och vördnadsvärd under
alla tidehvarf genomgå den Svenska statens
författning och det Folks, som derifrån
erhållit sitt samhällsskick.”flyttad text
|3| Dock kan man
deri bli efter. Så är fallet med oss. Den del afstruket
af dessa rättigheter, som af politisk karakter och
derför först i högre utbildadt statsskick till sin
betydelse fullt uppskattade, hos oss delvis för-
qväfda.

|4|

Men på tiden att från de allm.allmänna betraktelserna
öfvergå till de särskilda delarna af denna 4e hufvud-
afdelningen i vår statsrätt. Det blir väl tillfälle att
under de skilda ämner framhålla jemväl komparationer.

|5|

1 KapKapitlet. Om finsk
medborgarerätt och ut-
ländings rätt i Finlandtillagt i marginalen

§tillagt 1. Om finskstruket Allmänna bestämningar angdeangåendetillagt medborgarerätt. Betydelsen af ordet
medborgare bredvid undersåte. (Borgare).
Det romerska civis.tillagt i marginalen Citoyen 1789 emot Sujet. Der folksuveräniteten erkänd
har sujet ansetts icke tillämpligt. Fransk ömtålighet i detta
hänseende t. ex. 1832 då en minister begagnat ordet Sujet.
”Undersåtarne ha förblifvit begrafna under Juli barrikaderna”
ropade man. En högtidlig protest afgafs undertecknad
af 165 deputerade.

Men begreppet medborgare
betingar också helt andra
pligter mot det allmänna
än undersåtes begreppet.tillagt i marginalen

Dock begagnas ordet undersåte ganska allmänt särskildt att beteckna politiska nationalitetertillagt. Bör anses
hänföra sig till statsmedlemmarnes pligter i förhållande
till regeringsmakten, hvaremot medborgarerätt beteckna
hans politiska rättighet. Våra G lagarGrundlagar, som dessutom
sakna bestämningen i sjelfva
saken, vidhålla icke heller
viss terminologi ”Första
medborgaren i ett fritt folk”
slutet af R. FRegeringsformen. ”Under-
såtar” i F. o S. A.Förenings- och säkerhetsakten mmoment 2.
infödde svenske män dodito 1.tillagt
Numera begagnas endast
medborgare öfverl.överlag, om ock
ej i L. O.Lantdagsordningen der man dock
skulle väntat få se det t.
ex. i § 14. (finsk man)
(medborgerlig förtroende.)tillagt
Värnepligtslagen § 120
befäl och manskap
finske medborgaretillagt i marginalen. Man tala ofta om utländsk undersåte
som vill bli finsk medborgare, – betecknade hans tillhörighet
till annan stat. I vidsträckt mening äro alla i ett landtillagt utom Regen-
ten sjelf undersåtar. Vstruket

Man kan dock skilja mellan tvenne slag

a) Ständiga invånare, ständiga undersåtar eller med-
borgarestruket, hvilka ha ständigt hemvist i landet, der
bygga och bo. De kallas i egentlig mening medbor-
gare, inländingar, finska inbyggare.

c) Tillfälliga undersåtar, främmande staters med-
borgare, hvilka temporärt uppehålla sig i StenStaten
och endast under denna sin vistelsetid är stats-
makten och landets lagar underkastade.

Grundlagarna sakna ss.såsom sagdt, stadgande derom
hvem medborgare. Ej heller annan lag som derom
bestämma. Man får således deducera ur allmänt
antagna satser och praxis.

Fordom ansågs det förlåtande att ngnnågon född i ett
land medföra infödingsrätt eller att vara det landets med-
borgare eller undersåte. (Så ännu i England) Numera
|6| icke territorialiteten, utantillagt är gällande princip, att barnet anses infödt i
det land, hvars ständiga undersåte eller medborgare
fadren var på den tid då barnet föddes.

§ 2 Huru finsk medborgarskap
vinnas.tillagt i marginalen

Huru vinnes finsk medborgarerätt?

1o) Genom födsel. Fadrens nationalitet härvid af-
görande. Med infödd finsk man i våra lagar
förstås således den, som är född ant.antingen i Finland
af en fader, som då var (ständig) finsk undersåte medborgaretillagt
eller ock utom Finland, afser fader som var detta.
Om fadren vunnit sin rätt genom födsel eller na-
turalisation är härvid likgiltigt. Man kan ock
säga att fadrens nationalitet vid tiden för aflelsen
afgörande; ty fadren kan dö förrän barnet föddes.

Af 7 § 15 kapkapitel Ä. B.Ärvdabalken sista mom.momentet vill synas såsom skulle ett barn,
afladt här, men framfött efter emigration, dock
böra anses ss.såsom finne.

Modrens politiska nationalitet bestämmande
för oäkta barns. – Har finsk man oäkta
barn med utländsk qvinna blir detta barn i ana-
logi med 1 § 8 kap.kapitlet Ä BÄrvdabalken finsk medborgare om han
efteråt äktar modren.

2o) Genom naturalisation. Att upptaga utländing
till svensk medborgare ansågs af gammalt
ss.såsom ett kngnskungens prerogativ. Endast att utnämna
dem till embete och tjenst var ständigt inskränkt.

Redan i L L.Landslagens Konungaed K B.Konungabalken IV kap.kapitel ”riket styra
med infödde svenske män och ej utländske”. Likaså
i 1720 års R F.Regeringsform – I K.Kungörelse Adolf Fredriks försäkran
1754. 18 OktOktober – utländing endast med Råds råde och StnasStändernas samtycke.
1772 R F.Regeringsform § 10 hvarmed jemföras F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten 1789 p.sidan 1. R. H O.Riddarhusordningen 1869 § 2 talar om benådning med naturalisation.

|7|

Om sättet för utländings upptagande i allmänhet
talar icke G L.Grundlagen – 1734 års lag H. B.Handelsbalken § 1 ooch 2. KapKapitel 3.
kund för burskap. – Kejs.Kejserliga Brefvet till samtliga landshöfdingartillagt 13 November
1819: att alla hädanefter af köpmän, borgare
eller bönder från våra ryska stater ingifvande
ansökningar om burskap och borgarerätt i Finland
böra, jemte samtliga handlingar och utlåtande, genom
landshöfdingen till Generalguvernören öfver Finland
insändas för att sedan till Oss i undhetunderdånighet öfverstyras
samt i hvarje fall vårt nådiga förordnande af-
vaktas innan de samma i vanlig ordning till af-
görande blifver upptagne.

Detta att erhålla RgnsRegentens eget tillstånd utsträcktes
genom K Br.Kejserligt Brev 30 Septseptember 1831
till alla utländingar: afvakta
KejsKejserlig förordnande, först der-
efter tro- och huldhetsed,
och vidaretillagt K. Br.Kejserligt brev 21 Aug.augusti 1832 till alla utländingarstruket Magistraten utvaradesvårtytt att icketillagt
som anmälerstruketförr gifvatillagt burskap eller rättighet att idka
näringsfång i städerna, än Kejs.Kejsaren beviljat medborgarerätt.

Genom särskildstruket förordning af 30 April 1838
stadgades om de afgifter som ryska undersåtar
eller utländingar för inskrifning i Finland böra erlägga
hvarefter de enl.enligt 7e p.paragraf erhålla fulla finska
rättigheter. Tillägg dertill genom K. förordnKejserlig förordning
21 April 1846. Detaljerna härom höra icke
till stats- utan förvaltningsrätten. Ändrad g.genom K F.Kejserlig förordning 1 Mars tillagt1858 angdeangående afgift.

Fattig- och arbetsh.arbetshus inrättningsvårtytt.tillagt
Vigtigast K. Br.Kejserligt brev
30 Mars 1858 utländing bör
ha uppehållit sig 3 år innan
antagen – der ej skild om-
ständighet påkalla
undantag.tillagt i marginalen

Om skattskrifningen i politiskt hänseende L O.Lantdagsordningen § 14.
Obs.Observera unionsförhållande gör att man anse tjenste-
gärning under samma monark icke bringa förlust
af medborgerliga rättigheter. Utvecklas.

Naturalisationslag vore behöflig. – Qvinna
naturalisation g.genom giftermål.

Efter naturalisation
fordras 3 års skuld-
skrifning för att ha
fulla politiska rättig-
heter.tillagt i marginalen
En del fremmande stater
ha det strängare. I Frank-
rike 10 års konstant bosättning.
I Belgien beviljas den
af representationen.
I Preussen som i
Frankrike.
Amerika lättast.tillagt i marginalen

tro- och huldhets
ed.tillagt i marginalen

Den som hvarken född eller naturaliserad finsk med-
borgare betraktas sssåsom utländing, äfven om rysk.

Dokumentet i faksimil