29.9.1874 Felix Mechelin–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Wiborg, den 29. Aug.augusti
1874. –
Käraste Leo!
Djupt förlägen öfver det långa uppskof-
vet med dessa raders aflåtande, hvartill
flere, här ej nämnvärda omständigheter
tyvärr samverkat, ber jag att omsider få
till Eder, käraste vänner, afbörda min
och de minas varmaste tacksägelse för
våra minnesvärda sötebrödsdagar på det
herrliga Laitiala, hvilka städse skola
förblifva i ljuflig hågkomst hos oss alla.
Hvad som deremot gjort mitt sinne ondt är,
att vi genom vår långa dervaro kanske för-
orsakat Dig för mycket afbräck i Dina
allvarligare studier och förberedelser för
Dina många stundande föreläsningar och
öfriga lärdomsarbeten i den närmaste fram-
tiden. Och då dertill kommer, att både Elin
och jag, i förlitande på hvarandras goda
minne, i brådskan vid afresan så skamligt
|3|
glömde att betala de två ostar, som vi
derifrån erhöllo och medtogo, ha vi san-
nerligen ”dabbat” oss ganska illa i den
affären, hvilket och redan kort efter af-
färden från Laitiala rann oss i minnet,
men tyvärr ej kunnat af oss under resan
godtgöras, hvadan jag nu först får be Dig
i sådant afseende mottaga bilagde post-
remiss-vexel å 13. FmsFinska mark silver, som, då ostarne
vägde tillsammans jemnt 32. Skålpund, efter
40. penni skålpundet torde betäcka vårt
debet derför. – Förlåt denna obehagliga
efterräkning, som ingalunda mindre gene-
rat oss, än den kanske nedsatt oss i Edert
omdöme, hvilket för oss städse haft och
har ett lika högt och ovanskligt värde,
som all Eder vänskap och välvilja! –
Wår vidare resa gick ganska bra; men i
Lappstrand, dädan Elin och jag ämnat göra
ett kortare besök äfven hos de våra i JvaaraJakimvaara,
blef denna vår plantillagt om intet i följd af ständigt regn och omöj-
ligheten att få hyra lämpligt åkdon, hvadan
|3|
vi och redan i går återvände hit till vår
i vissa afseenden Babyloniska fångenskap.
Och här är allt sig likt, d. v. s. isynnerhet
vid återkomst från trefligare ställen och
samqväm föga annat, än tråkigt både till
det inre och yttre lifvet, så att det sanner-
ligen icke erbjuder ämnen till några hugne-
ligare meddelanden. – Ursäkta således
att jag, med min torra penna, nu ej har
vidare att tillägga, än min och alla de mi-
nas hjertligaste helsning och tacksägelse
till Eder alla för den stora och oförgätliga
gästvänskap, vi senast hos Er åtnjöto och
hvilken länge skall lefva i kärt minne
hos oss en hvar under vårt stilla lif här
vid den husliga härden. –
Tillönskande Dig särskildt helsa, krafter
och allsköns medgång å Din ansvarfulla
plats i lifvets härordning förblir jag städse
Din varmt tillgifne vän
F. Th. Mn.
Wiborg, den 29. Aug.augusti 1874. –
Käraste Leo!
Djupt förlägen öfver det långa uppskofvet med dessa raders aflåtande, hvartill flere, här ej nämnvärda omständigheter tyvärr samverkat, ber jag att omsider få till Eder, käraste vänner, afbörda min och de minas varmaste tacksägelse för våra minnesvärda sötebrödsdagar på det herrliga Laitiala, hvilka städse skola förblifva i ljuflig hågkomst hos oss alla. Hvad som deremot gjort mitt sinne ondt är, att vi genom vår långa dervaro kanske förorsakat Dig för mycket afbräck i Dina allvarligare studier och förberedelser för Dina många stundande föreläsningar och öfriga lärdomsarbeten i den närmaste framtiden. Och då dertill kommer, att både Elin och jag, i förlitande på hvarandras goda minne, i brådskan vid afresan så skamligt|3| glömde att betala de två ostar, som vi derifrån erhöllo och medtogo, ha vi sannerligen ”dabbat” oss ganska illa i den affären, hvilket och redan kort efter affärden från Laitiala rann oss i minnet, men tyvärr ej kunnat af oss under resan godtgöras, hvadan jag nu först får be Dig i sådant afseende mottaga bilagde postremiss-vexel å 13. FmsFinska mark silver, som, då ostarne vägde tillsammans jemnt 32. Skålpund, efter 40. penni skålpundet torde betäcka vårt debet derför. – Förlåt denna obehagliga efterräkning, som ingalunda mindre generat oss, än den kanske nedsatt oss i Edert omdöme, hvilket för oss städse haft och har ett lika högt och ovanskligt värde, som all Eder vänskap och välvilja! –
Wår vidare resa gick ganska bra; men i Lappstrand, dädan Elin och jag ämnat göra ett kortare besök äfven hos de våra i JvaaraJakimvaara, blef denna vår plan om intet i följd af ständigt regn och omöjligheten att få hyra lämpligt åkdon, hvadan|3| vi och redan i går återvände hit till vår i vissa afseenden Babyloniska fångenskap. Och här är allt sig likt, d. v. s. isynnerhet vid återkomst från trefligare ställen och samqväm föga annat, än tråkigt både till det inre och yttre lifvet, så att det sannerligen icke erbjuder ämnen till några hugneligare meddelanden. – Ursäkta således att jag, med min torra penna, nu ej har vidare att tillägga, än min och alla de minas hjertligaste helsning och tacksägelse till Eder alla för den stora och oförgätliga gästvänskap, vi senast hos Er åtnjöto och hvilken länge skall lefva i kärt minne hos oss en hvar under vårt stilla lif här vid den husliga härden. –
Tillönskande Dig särskildt helsa, krafter och allsköns medgång å Din ansvarfulla plats i lifvets härordning förblir jag städse
Din varmt tillgifne vän
F. Th. Mn.