23.8.1880 LM–Fanny Mechelin
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Järvelä et Laitiala 23 Août 80.
Chère tante Fanny,
Permettez que je vous envoie
quelques mots, si faiblement qu’ils
puissent exprimer ce que je
voudrais vous dire.
Que de fois nous avons pensé
à vous cet été!
Tous ceux qui vous aiment
– et c’est une légion – avaient
espéré que le séjour à la cam-
pagne fût pour vous plein
d’agrément, de repos, de calme.
Entourée de vos enfants – de
l’aimable Marie, de l’étudiant
Constantin, du brave Henri -
vous auriez dû vous laisser
aller aux doux loisirs ou aux
|2|
petites occupations récréatrices
de la vie champêtre.
Et au lieu de celà, qu’avez-vous
fait?
Vous avez été garde malade!
Vous l’avez été tout le mois de
Juin, puis tout le mois de
Juillet, pour avoir encore un
mois d’Août à assister à l’enterre-
ment d’un fidèle domestique.
Mais celà, vraiment, c’est trop.
Comme vous l’avez dit dans
votre dernière lettre à Sophie,
il y à parmi toutes ces veillées
et toutes ces tristesses une grande
joie: la guérison d’Henri.
Et je comprends que vous devez
éprouver une profonde satis-
faction en l’ayant si bien
soigné. – Mais nous autres
|3|
tout en prenant part à cette joie,
nous ne pouvons pas oubliée
que l’été a été pour vous une
série de fatigues, de sacrifices,
d’inquiétudes, – et que tout celà
peut avoir pour vous des con-
séquences sensibles, sinon dange-
reuses.
Eh bien, nous, les habitants
de Laitiala, réunis en conseil
ce soir – (Sophie, Alexandra, Cely
et moi, car Mili est partie au-
jourd’hui) – nous vous prions
de ne pas rester à Toivoranta
au delà du 10 Septembre!
Quels que soient les soins, dont
votre jardin puisse avoir besoin
– et s’il savait parler, il s’abu-
serait certainement en éloquence
pour vous retirer, – abandonnez‑
le tout bonnement, revenez à
|4|
Helsingfors!
Nous comprenons que vous
ne vouliez pas partir aussitôt
qu’Henri. Mais faites vos
malles en même temps que
Constantin, – quittez cette atmos-
phère qui contient peut-être en-
core des germes de maladie!
Il faut que ”la famille joyeuse”
se retrouve bientôt en complete.
Mais elle n’existe pas sans vous,
qui en êtes l’âme inspiratrice.
Je vous connais assez pour savoir
que les trésors de dévouement que
vous avez dans le cœur ne s’épui-
serait jamais. Mais, enfin, tâchez
de penser maintenant à vous même,
de vous soigner, de revenir au comfort
de la ville, et de vous reposer, si
c’est possible.
Voilà, à peu près, ce que je voulais
dire! – Ici tout va bien, – mais
les vacances sont au bout. Le 31 de ce mois
je dois me rendre à Helsingfors. – Alexandra
et Cely resteront jusqu’au 12 Sept. Sophie qui a été trés aimable
et gaie tout l’été, s’en va à Vibourg le 27. – Tout le monde vous envoie
|3|
à vous et à votre jeune monde, les salutations les plus cordiales.
Votre ami et neveu
Leo M.
Järvelä och Laitiala 23 augusti 80.
Kära faster Fanny
Tillåt mig sända er några ord, hur bristfälligt de än förmår uttrycka det jag ville säga.
Hur ofta har vi inte tänkt på er denna sommar!
Alla som älskar er – och det är en hel legion – hade önskat att vistelsen på landet för er hade varit fylld av behag, vila, lugn. Omgiven av era barn – den älskvärda Marie, studenten Constantin, tappre Henrik – borde ni ha fått ägna er åt ljuva nöjen och|2| det lantliga livets små stärkande sysslor.
Och i stället för detta har ni gjort vad?
Ni har varit sjukvårdare! Ni var det hela juni, sedan hela juli för att sedan i augusti därtill behöva följa ett troget hembiträde till graven.
Detta är verkligen för mycket.
Som ni sade i ert senaste brev till Sofie finns det mitt bland allt detta vakande och all denna sorg en stor glädje: Henriks tillfrisknande. Och jag förstår att ni bör känna en djup tillfredsställelse över att ha skött honom så bra. Vi andra|3|delar förstås denna glädje, men vi kan inte bortse från att sommaren för er har varit en räcka av trötthet, uppoffringar, oro, – och att allt detta kan ha kännbara, till och med farliga, konsekvenser för er.
Nåja, vi, invånarna på Laitiala, samlade till rådslag i kväll (Sofie, Alexandra, Cely och jag, för Mili åkte i dag) ber er att inte stanna längre på Toivoranta än till den 10 september!
Vilken omvårdnad er trädgård än må vara i behov av – och om den kunde tala skulle den säkert utnyttja sin vältalighet för att få er att dra er tillbaka, – överge den helt enkelt, återvänd till|4| Helsingfors!
Vi förstår att ni inte ville åka lika tidigt som Henrik. Men packa era resväskor samtidigt som Constantin, – lämna denna atmosfär som kanske ännu bär på sjukdomsbakterier.
”Den glada familjen” behöver snart igen bli fulltalig. Men den är ingenting utan er som är själva bakgrundskraften till den.
Jag känner er tillräckligt väl för att veta att de skatter av tillgivenhet ert hjärta rymmer aldrig kommer att sina. Men försök nu åtminstone tänka på er själv, vårda er, återvända till stadens bekvämligheter, och vila er, om det är möjligt.
Det var ungefär det jag ville säga! – Här är allt bra, men semestern lider mot sitt slut. Den 31 denna månad måste jag söka mig till Helsingfors. Alexandra och Cely stannar till 12 september. Sofie, som har varit mycket vänlig och glad hela sommaren, beger sig till Viborg den 27. Alla sänder|3| er och era unga de hjärtligaste hälsningar.
Er vän och brorson
Leo M.