21.3.1881 Torsten Costiander–LM
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Montreux, d. 21 Mars 1881.
Älskade Leo!
I går gjorde vi vår första utflygt
en famille härifrån Montreux, och
då den utföll i flere afseenden ange-
nämt, gör jag Jenny ett ytterligare
nöje genom att i korthet derom
berätta för Dig, hvarjemte Mamma
torde blifva intresserad af att höra
något från annantillagt bekant ort i Schveitz.
Hittills hade jag ännu ej med Jenny
företagit längre utfärder än till Vevey,
15 à 20 min.minuter jernväg, och barnen hade
aldrig varit med; nu foro vi, som
sagdt, en famille, en hel timmes
jernväg söderut, in i Rhône dalen,
till Bex, der Jenny med barnen
och Mamma hade tillbragt någon
tid på våren 1877. – Vädret var
det angenämaste och detta var hufvudsak.
|2|
Solen sken klart och Genfersjön var
nästan spegellugn. Värmen som
på en qvalmig sommardag. Jenny
plågades dock ej deraf, utan syntes
tvertom njuta derstruketaf värmentillagt i fulla drag. Någon
termometer hade vi ej till hands, men
vid återkomsten till Montreux, vid sol-
nedgången, då temperaturen denna tid
på årettillagt sjunker betydligt, visade termometern
ännu +19° Celsius. När middagen
intogs i Bex, voro dörrarna till verandan
uppslagna på vid gafvel, alldeles som
på Notsjö en vacker sommardag. – Färden
gick som vanligt här icke med större
fart än ungfungefär 2 ½ mil i timmen, incl.inklusive
de korta men täta uppehållen å stationerna.
När tåget surrade tätt förbi pensionnat
des Essarts, stodo väntande kamrater
till barnen viftande med näsdukar
i fönstren. – Saluten besvarades från
tåget en famille. – Detta var glädjen
No 1 under denna lustresa. Någon
|3|
skildring af naturen, som derunder
omgaf oss, medger icke tiden (Dig att
läsa, förstås). – I få ord sagdt var det
ett långsamt decrescendo af de intryck
vårt paradis i Montreux erbjuder.
Efter ankomsten till Bex promenerade vi
direkte till hotel des Bains; barnen
plockade blommor under vägen, – de oför-
likneliga violetterna, äfven blåsippor och
annat, och gjorde små buketter åt Mamma
och Pappa; stämningen var sommarvarm
och så angenäm som det blott är möjligt
långt borta från fosterjorden. I hotellet
kom värden, en glad och artig herre, till
mötes i matsalen, igenkände genast
Jenny, påminnte att det var jemt
4 år sedan hon bodde i hans hotell,
fann med nöje att lilla Alma, som då
låg sjuk, nu var frisk och rask, samt
hoppades att Mamma, som då ämnade
sig från Bex till Kreutznach, befinner
sig väl; hade senast i går ihågkommit
|4|
Jenny emedan han nu hade en sådan
blomplanta, som hon tyckte om. Utan
att fundera ett ögonblick förde han
oss derefter direkte till de rum, Jenny
med familj dåstruket bebodde för 4 år sedan. –
Förvånad öfver hans goda minne, gjorde
jag honom min kompliment och frågade
huru många gästar han derefter dagligen
haft att tänka på. – Circa 120 i goda
tider, blef svaret. Ett nytt större hotell,
med prydliga boningsrum och all önsklig
bad- & dusch komfort, som då påbörjade,
stod numera längesedan färdigt. Både
Monsieur & Madame gjorde med stor
artighet les honneurs i detsamma, visande
oss såval rum som badmekanismen. –
Min kompliment besvarades dermed att
MrMonsieur mycket väl påminner sig personerna,
men icke de svåra namnen på olika språk.
När notan presenterades efter middagen
befanns emellertid äfven vårt namn mycket
tydligt utsatt å densamma. –
Nu företogs i det herliga vädret
en promenad till det stora och prydliga
hotel des Salines (en verst inemot
bergen) omgifvet af en ståtlig park
med springbrunn i full gång, grottor
med sjö uti, blommande hyacinther
ute på kall jord m. m. m. m. Återkomna
till hotel des Bains, intogo vi middag
ensamma i den stora matsalen (en
annan, större än för 4 år sedan begagnades).
Enligt ett för gästerna något besvärligt
bruk i Schveitz gjorde värden hela
tiden stående les honneurs vid bordet,
och deltog äfven i uppassningen med
andra fatet. – Anrättningarna voro enkla
och smakliga. ”Le chef”, kocken, skulle
docktillagt inträffa först följande dag, då säsongen
i hotellet börjar. – När vi kommo till
bordet, låg Genève-tidningen (Jour-
nal de Genèvesstruket) vid våra kuvert.
Då jag observerade detta förklarade värden
att det var med afsigt, emedan den
innehöll några rader ang.angående Finland,
som torde intressera oss. I en liten vrå
|6|
af det stora bladet hade han haft
uppmärksamheten finna just dessa
rader, som vi i dessa dagar outsäg-
ligen längtat att få läsa. Det var
”ukasen” innehållande vår Storfurstes
Regentförsäkran publicerad enl.enligt Herold.tillagt – Lyckligtvis försvann
den artige värden på entillagt stund. – Jag upp-
läste aktstycket 2 ggrgånger, långsamt och
alvarligt. – Tårar rullade ur Jennys
ögon och jag kunde ej heller återhålla
min rörelse. Vi kunde ej bedömma
huruvida det var en kopia efter gam-
mal mall eller ej, men under hvarje
förutsättning kunde vi i ordalagen ej
finna annat än ett tillfredsställande
svar på den vigtiga fråga som i dessa
dagar sysselsatt våra sinnen. – En sådan
Regentförsäkran, tre ggrgånger upprepad efter
Alexander I, som grundlade den politiska
ställning vi så högt värdera, får väl
nu anses ha vunnit naturen af gammal
häfd, och vår yttre ställning, ofta miss-
förstådd äfven af framstående män
i utlandet, måste den 14 Mars 1881
|7|
ha vunnit i klarhet och stadga.
Ett glas champagne tömdes af oss och
barnen för Finlands väl. – Vi upplefde
en lycklig dag. Under återfärden viftades
med entusiasm från Pensionnat des
Essarts och det förbiilande tåget. Det
var äfven barnens bästa dag. –
Vi må alla väl och nu skall det
samlas helsa åt Jenny allt hvad
tygen hålla. Sådana sommardagar
i Mars månad, som vi redan haft
flere utan afbrott, måste i allo till-
godogöras. Åtminstone Jenny sjelf
måste hålla sig ute, så mycket som
möjligt. – Korrespondansen måste tyvärr
blifva lidande; Alexandras älskliga,
långa bref kanske få endast sena,
korta svar. – Men uteblifva sådana,
ber jag Eder vara försäkrade att orsaken
dertill icke är tillfällig sjukdom,
utan – allmän helsotörst! Inträffar
något sjukdomsfall skola vi dölja
det lika litet som vi hittills, Gud
ske lof, haft anledning göra sådant.
Våra planer stanna vid beslutet att
i höst återvända till HforsHelsingfors.
Jag ber Dig göra min ursäkt hos Mamma
för att jag ännu ej meddelat Mammas
affärsställning ultimo Debrdecember 1880. Med
bästa vilja i verlden kan jag ej här
arbeta med affärer. – Mitt eget bokslut
lemnas till sommarn å Notsjö. Dock
tror jag mig kunna inom en månad
utlofva åt Mamma ett bokslut, om
ock okontrolleradt afstruket i förhållande
till mina egna räkenskaper. –
Hjertliga helsningar till Eder
alla från Jenny och Din broder
Torsten.
P. S. Utan tvifvel har Du bland
mycket annat äfven läst ofvannämnda
notis från Herold. Då denna version
emellertid icke öfverensstämmer med
det vi tills vidaretillagt funnit i Dagbladet (No 72)
antydt, meddelar jag gerna här hvad
jag läst i J.Journal de Genève.
Dépêches télégraphiques
S. Pbourg, 19 Mars.
Le Herold publie l’ukase impérial
suivant concernant la Finlande
et qui est daté du 14 Mars:
Nous, Alexander III, par la grâce
de Dieu empereur et autocrate de
toutes les Russies, czar de Pologne et
grand-duc de Finlande, publions par
les présentes et savoir faisons qu’ayant
par une dispensation de la Providence
recueilli l’héritage du grand-duché
de Finlande, nous déclarons vouloir
confirmer et maintenir la religion
et les lois fondamentales du pays ainsi
que les priviléges et franchises dont
chaque classe en particulier et tous les
habitants en général, les grands comme
les petits, ont joui jusqu’à présent dans le
grand duché, conformément aux constitutions.
Et nous jurons en même temps de maintenir
fermement et invariablement en vigueur
tous priviléges et ordonnances relatifs
au grand-duché. –
Montreux, d. 21 Mars 1881.
Älskade Leo!
I går gjorde vi vår första utflygt en famille härifrån Montreux, och då den utföll i flere afseenden angenämt, gör jag Jenny ett ytterligare nöje genom att i korthet derom berätta för Dig, hvarjemte Mamma torde blifva intresserad af att höra något från annan bekant ort i Schveitz. Hittills hade jag ännu ej med Jenny företagit längre utfärder än till Vevey, 15 à 20 min.minuter jernväg, och barnen hade aldrig varit med; nu foro vi, som sagdt, en famille, en hel timmes jernväg söderut, in i Rhône dalen, till Bex, der Jenny med barnen och Mamma hade tillbragt någon tid på våren 1877. – Vädret var det angenämaste och detta var hufvudsak.|2| Solen sken klart och Genfersjön var nästan spegellugn. Värmen som på en qvalmig sommardag. Jenny plågades dock ej deraf, utan syntes tvertom njuta af värmen i fulla drag. Någon termometer hade vi ej till hands, men vid återkomsten till Montreux, vid solnedgången, då temperaturen denna tid på året sjunker betydligt, visade termometern ännu +19° Celsius. När middagen intogs i Bex, voro dörrarna till verandan uppslagna på vid gafvel, alldeles som på Notsjö en vacker sommardag. – Färden gick som vanligt här icke med större fart än ungfungefär 2 ½ mil i timmen, incl.inklusive de korta men täta uppehållen å stationerna. När tåget surrade tätt förbi pensionnat des Essarts, stodo väntande kamrater till barnen viftande med näsdukar i fönstren. – Saluten besvarades från tåget en famille. – Detta var glädjen No 1 under denna lustresa. Någon|3| skildring af naturen, som derunder omgaf oss, medger icke tiden (Dig att läsa, förstås). – I få ord sagdt var det ett långsamt decrescendo af de intryck vårt paradis i Montreux erbjuder. Efter ankomsten till Bex promenerade vi direkte till hotel des Bains; barnen plockade blommor under vägen, – de oförlikneliga violetterna, äfven blåsippor och annat, och gjorde små buketter åt Mamma och Pappa; stämningen var sommarvarm och så angenäm som det blott är möjligt långt borta från fosterjorden. I hotellet kom värden, en glad och artig herre, till mötes i matsalen, igenkände genast Jenny, påminnte att det var jemt 4 år sedan hon bodde i hans hotell, fann med nöje att lilla Alma, som då låg sjuk, nu var frisk och rask, samt hoppades att Mamma, som då ämnade sig från Bex till Kreutznach, befinner sig väl; hade senast i går ihågkommit|4| Jenny emedan han nu hade en sådan blomplanta, som hon tyckte om. Utan att fundera ett ögonblick förde han oss derefter direkte till de rum, Jenny med familj bebodde för 4 år sedan. –
Förvånad öfver hans goda minne, gjorde jag honom min kompliment och frågade huru många gästar han derefter dagligen haft att tänka på. – Circa 120 i goda tider, blef svaret. Ett nytt större hotell, med prydliga boningsrum och all önsklig bad- & dusch komfort, som då påbörjade, stod numera längesedan färdigt. Både Monsieur & Madame gjorde med stor artighet les honneurs i detsamma, visande oss såval rum som badmekanismen. – Min kompliment besvarades dermed att MrMonsieur mycket väl påminner sig personerna, men icke de svåra namnen på olika språk. När notan presenterades efter middagen befanns emellertid äfven vårt namn mycket tydligt utsatt å densamma. –
|5|Nu företogs i det herliga vädret en promenad till det stora och prydliga hotel des Salines (en verst inemot bergen) omgifvet af en ståtlig park med springbrunn i full gång, grottor med sjö uti, blommande hyacinther ute på kall jord m. m. m. m. Återkomna till hotel des Bains, intogo vi middag ensamma i den stora matsalen (en annan, större än för 4 år sedan begagnades). Enligt ett för gästerna något besvärligt bruk i Schveitz gjorde värden hela tiden stående les honneurs vid bordet, och deltog äfven i uppassningen med andra fatet. – Anrättningarna voro enkla och smakliga. ”Le chef”, kocken, skulle dock inträffa först följande dag, då säsongen i hotellet börjar. – När vi kommo till bordet, låg Genève-tidningen (Journal de Genève) vid våra kuvert. Då jag observerade detta förklarade värden att det var med afsigt, emedan den innehöll några rader ang.angående Finland, som torde intressera oss. I en liten vrå|6| af det stora bladet hade han haft uppmärksamheten finna just dessa rader, som vi i dessa dagar outsägligen längtat att få läsa. Det var ”ukasen” innehållande vår Storfurstes Regentförsäkran publicerad enl.enligt Herold. – Lyckligtvis försvann den artige värden på en stund. – Jag uppläste aktstycket 2 ggrgånger, långsamt och alvarligt. – Tårar rullade ur Jennys ögon och jag kunde ej heller återhålla min rörelse. Vi kunde ej bedömma huruvida det var en kopia efter gammal mall eller ej, men under hvarje förutsättning kunde vi i ordalagen ej finna annat än ett tillfredsställande svar på den vigtiga fråga som i dessa dagar sysselsatt våra sinnen. – En sådan Regentförsäkran, tre ggrgånger upprepad efter Alexander I, som grundlade den politiska ställning vi så högt värdera, får väl nu anses ha vunnit naturen af gammal häfd, och vår yttre ställning, ofta missförstådd äfven af framstående män i utlandet, måste den 14 Mars 1881|7| ha vunnit i klarhet och stadga. Ett glas champagne tömdes af oss och barnen för Finlands väl. – Vi upplefde en lycklig dag. Under återfärden viftades med entusiasm från Pensionnat des Essarts och det förbiilande tåget. Det var äfven barnens bästa dag. –
Vi må alla väl och nu skall det samlas helsa åt Jenny allt hvad tygen hålla. Sådana sommardagar i Mars månad, som vi redan haft flere utan afbrott, måste i allo tillgodogöras. Åtminstone Jenny sjelf måste hålla sig ute, så mycket som möjligt. – Korrespondansen måste tyvärr blifva lidande; Alexandras älskliga, långa bref kanske få endast sena, korta svar. – Men uteblifva sådana, ber jag Eder vara försäkrade att orsaken dertill icke är tillfällig sjukdom, utan – allmän helsotörst! Inträffar något sjukdomsfall skola vi dölja det lika litet som vi hittills, Gud ske lof, haft anledning göra sådant.
|8|Våra planer stanna vid beslutet att i höst återvända till HforsHelsingfors.
Jag ber Dig göra min ursäkt hos Mamma för att jag ännu ej meddelat Mammas affärsställning ultimo Debrdecember 1880. Med bästa vilja i verlden kan jag ej här arbeta med affärer. – Mitt eget bokslut lemnas till sommarn å Notsjö. Dock tror jag mig kunna inom en månad utlofva åt Mamma ett bokslut, om ock okontrolleradt i förhållande till mina egna räkenskaper. –
Hjertliga helsningar till Eder alla från Jenny och Din broder
Torsten.
P. S. Utan tvifvel har Du bland mycket annat äfven läst ofvannämnda notis från Herold. Då denna version emellertid icke öfverensstämmer med det vi tills vidare funnit i Dagbladet (No 72) antydt, meddelar jag gerna här hvad jag läst i J.Journal de Genève.
|9|Dépêches télégraphiques
S. Pbourg, 19 Mars.
Le Herold publie l’ukase impérial suivant concernant la Finlande et qui est daté du 14 Mars:
Nous, Alexander III, par la grâce de Dieu empereur et autocrate de toutes les Russies, czar de Pologne et grand-duc de Finlande, publions par les présentes et savoir faisons qu’ayant par une dispensation de la Providence recueilli l’héritage du grand-duché de Finlande, nous déclarons vouloir confirmer et maintenir la religion et les lois fondamentales du pays ainsi que les priviléges et franchises dont chaque classe en particulier et tous les habitants en général, les grands comme les petits, ont joui jusqu’à présent dans le grand duché, conformément aux constitutions. Et nous jurons en même temps de maintenir fermement et invariablement en vigueur tous priviléges et ordonnances relatifs au grand-duché. –