12.9.1880 LM–C. G. Estlander
Finsk text
Original (transkription)
Till C. G. E. 12/9 80.tillagt senare
Gamle vän!
Ubi patria, ibi bene. Se der en
sats som för migtillagt aldrig skall förlora sin höga och ädla
betydelse.
Sedan ett fjerdedels sekel har jag i dig
aktat en af våra bästa. Och om jag än
stundom ej till fullo delat dina åsigter och
synpunkter, har jag dock uppriktigt respekterat
dem och trott att icke någon klyfta behöfde
uppstå mellan oss.
Jag hoppas äfven nu, att så ej skall behöfva
ske. Men läsningen af din uppsats i Per
Brahe-tidningen har gjort mig sorgsen. Jag
har suttit långt in på natten och begrundat
dess mening. Och slutresustatet af begrun-
dandet äro åter och återigen att jag måste
finna slutet af uppsatsen, absolut och
ovilkorligen förkastligt.
Jag har sagt mig: denna artikel bör kansketillagt
bedömas såsom ett tillfälligt uttryck af miss-
mod och förstämning. Jag har jutillagt sjelf och mången med
mig bra någon gång tyckt att marken
svigter under föttren, att horizonten blir så
mörk och tung att det väl kunde vara bäst
att uppsöka annan lifsluft än hemlandet.
Men sådana ögonblick framkallade hufvudsakligen af ställningen till Rysslandtillagt ha dock ej varit annat
än sjukdoms- och svaghetssymptom som man
skyndar att öfvervinna till båtnad för sig
sjelf. Och hur skall väl den, [...]oläslig/saknad texthvilkentillagt
[...]oläslig/saknad textsåsom du gjort sig känd förtillagt att med klok och mogen sjelfbeherrskning
styra tanke och tunga, vilja i ettstruketentillagt skrift
som utgår till allt folk och länge skall
beveras såsom, bland annat, en profkarta
af författarenas skaplynne, [...]oläslig/saknad text nedlägga
uttrycket af blott en tillfällig sentimentalitet,
|2|
som ej borde ha dess vidare betydelse?
Jag befarar att hvarje läsare, som har
någon uppfattnig om arten af ditt författare-
skap öfverufvud, skall taga äfventillagt detta ditt
uttalande såsom ett uttryck af öfvertygelse,
af besinningsfullt meddelande till dina
landsmän.
Det skulle alltså vara din mening att
den fäderneärfda bildningen hotas i sina
grundvalar och att man måste, för att ej
förderfvas, rädda sig härifrån med
Runeberg och Kalevala såsom följeslagare
i sökandet efter lycka på främmande strand!
Följeslagarna äro visst väl valda; men
de skulle sannolikt ej vilja göra ressällskap.
De äro rotfästa här.
Låt vara att någostruket en hoptillagt fanatici [...]oläslig/saknad text på senare
tider väckt vår indignation och gifvit oss bekymmertillagt. [...]oläslig/saknad text De äro
dock ingalunda ellena styrande [...]oläslig/saknad text öfver
tankens och handligens verld i vårt fäderne-
land. Allraminst höfvas det oss som kunna bjuda dem spetsentillagt att taga till
flykten för det obehag de stundom förorsakatillagtbland ossstruket .
Låt vara att verksamheten för finskhetens sak
rubbat svenskhetens öfvervigt i vårt land: Detta
är dock ej någon olycka. Hvad vore väl [...]oläslig/saknad textdettatillagt
folks framtid, om ej det stora flertalets djupa
leder finge stiga fram till lika delaktighet
i den vesterländska, särskildt den skandinaviska
kulturen, som den minoritet hvilken
har svenska till modersmål och som utan uppoffring
af detta företräde kan och bör verka för hela
nationens väl?
Ärstruket Kan det öfverensstämma med rätt och
sannig och patriotism, att utså frön till
sådan modlös, hjertlös, pjunkigtillagt egoism som innebäres i
dettastruket orden: ubi bene, ibi patria?
Jag ber dig om ett muntligt eller skriftligttillagt svar på dessa, under
sömnlös natt nedskrifna rader, och jagtillagt önska
uppriktigt att du måtte [...]oläslig/saknad text kunna så förklara
din besynnerliga artikel, att min farhågor för att du
därmed velat beträda en anna väg än jag kan följa, ej må varda besannade.
Mellan gamla
vänner böra ju mis-
sförstånd och tvifvelsmål
i möjligaste måtto
aflägsnas och förebyggas.
Gamle vän!
Ubi patria, ibi bene. Se der en sats som för mig aldrig skall förlora sin höga och ädla betydelse.
Sedan ett fjerdedels sekel har jag i dig aktat en af våra bästa. Och om jag än stundom ej till fullo delat dina åsigter och synpunkter, har jag dock uppriktigt respekterat dem och trott att icke någon klyfta behöfde uppstå mellan oss.
Jag hoppas äfven nu, att så ej skall behöfva ske. Men läsningen af din uppsats i Per Brahe-tidningen har gjort mig sorgsen. Jag har suttit långt in på natten och begrundat dess mening. Och slutresustatet af begrundandet äro åter och återigen att jag måste finna slutet af uppsatsen, absolut och ovilkorligen förkastligt.
Jag har sagt mig: denna artikel bör kanske bedömas såsom ett tillfälligt uttryck af missmod och förstämning. Jag har ju sjelf och mången med mig bra någon gång tyckt att marken svigter under föttren, att horizonten blir så mörk och tung att det väl kunde vara bäst att uppsöka annan lifsluft än hemlandet. Men sådana ögonblick framkallade hufvudsakligen af ställningen till Ryssland ha dock ej varit annat än sjukdoms- och svaghetssymptom som man skyndar att öfvervinna till båtnad för sig sjelf. Och hur skall väl den, hvilken såsom du gjort sig känd för att med klok och mogen sjelfbeherrskning styra tanke och tunga, vilja i en skrift som utgår till allt folk och länge skall beveras såsom, bland annat, en profkarta af författarenas skaplynne, nedlägga uttrycket af blott en tillfällig sentimentalitet,|2| som ej borde ha dess vidare betydelse?
Jag befarar att hvarje läsare, som har någon uppfattnig om arten af ditt författareskap öfverufvud, skall taga äfven detta ditt uttalande såsom ett uttryck af öfvertygelse, af besinningsfullt meddelande till dina landsmän.
Det skulle alltså vara din mening att den fäderneärfda bildningen hotas i sina grundvalar och att man måste, för att ej förderfvas, rädda sig härifrån med Runeberg och Kalevala såsom följeslagare i sökandet efter lycka på främmande strand! Följeslagarna äro visst väl valda; men de skulle sannolikt ej vilja göra ressällskap. De äro rotfästa här.
Låt vara att en hop fanatici på senare tider väckt vår indignation och gifvit oss bekymmer. De äro dock ingalunda ellena styrande öfver tankens och handligens verld i vårt fäderneland. Allraminst höfvas det oss som kunna bjuda dem spetsen att taga till flykten för det obehag de stundom förorsaka.
Låt vara att verksamheten för finskhetens sak rubbat svenskhetens öfvervigt i vårt land: Detta är dock ej någon olycka. Hvad vore väl detta folks framtid, om ej det stora flertalets djupa leder finge stiga fram till lika delaktighet i den vesterländska, särskildt den skandinaviska kulturen, som den minoritet hvilken har svenska till modersmål och som utan uppoffring af detta företräde kan och bör verka för hela nationens väl? Kan det öfverensstämma med rätt och sannig och patriotism, att utså frön till sådan modlös, hjertlös, pjunkig egoism som innebäres i orden: ubi bene, ibi patria?
Jag ber dig om ett muntligt eller skriftligt svar på dessa, under sömnlös natt nedskrifna rader, och jag önska uppriktigt att du måtte kunna så förklara din besynnerliga artikel, att min farhågor för att du därmed velat beträda en anna väg än jag kan följa, ej må varda besannade.
Mellan gamla vänner böra ju missförstånd och tvifvelsmål i möjligaste måtto aflägsnas och förebyggas.