19.12.1880 Torsten Costiander–LM

På Jennys och egna vägnar får
jag hjertligen tacka Dig för Din broderliga
välvilja att, oaktadt allt Ditt enorma
bråk och tråk på alla håll, likväl genast
tänka på vår längtan och göra oss för-
trogna med situationen efter det betydelse-
fulla dödsfallet. En tillfällighet gjorde
att den tidningsnummer, som innehöll döds-
posten, emot vanligheten kom för sent och
inträffade här först i går f. m.förmiddagn i stället för
föregående dag. Par timmar senare inträffade
Ditt bref af d. 13^e, som i hufvudsak be-
kräftade rigtigheten af de föreställningar
jag redan hade hunnit göra mig beträffande
såväl vederbörandes tillgöranden för besättandet
af den vigtiga posten, som äfven Dina invänd-
ningar deremot. – Din blygsamhet har
emellertid afhållit Dig från att till och med för
|2| mig nämna orsaken hvarföre Du, såsom
Du ganska rigtigt medger, ”kommit i
hvar mans mun”, och som icke kan vara
någon annan än den att hvarje sann
finsk patriot, vare sig vän eller fiende
till Dig, i närvarande stund, då den ut-
ländska pressen, (särskildt flere hit
anlända Engelska tidningar), såsom alldeles
säkert omtalar det af ryktet längesedan
bebådade regentskapets vidtagande från
nyåret 1881, – måste anse för en lycka
för vårt land, om föredragningen af dess
angelägenheter i första eller närmaste hand
för den nya Regenten kommer att ske genom
en man, som utom öfrigastruket önskvärda ka-
raktärs- och öfriga egenskaper, i högre grad
än någon annan på jorden besitter förmågan
att för honom utreda landetsstruket vårtillagt vigtigaste
politiska fråga, landets statsrättsliga
ställning till grannriket. –

Jag håller med Dig och beklagar att alla
omständigheter och förhållanden, som äro för-
|3| knippade med Ditt eventuela öfvertagande
af det ledigblifna embetet, f. n.för närvarande synas ställa
sig så svåra och ofördelaktiga som möjligt;
det blefve verkligen en hel börda af hopade
svårigheter; men Ditt öde har ständigt
varit att utan betänkligheter måsta – här
i lifvets strid – störta Dig in i den värsta
elden. – Jag kan ej heller annat än, å
andra sidan, hålla äfven med dem som önska
öppna Dig vägen i detta fall och som anse
att Dina invändningar icke äro fullt hållbara.
Invändningen N^o 1 ang.angående svårigheten för Dig
att nu genast med nödig säkerhet behandla
de två språken, ryskan och franskan, rann
äfven mig i hågen, men denna tid på året
kommer det väl ej i fråga för adjointen att
så burdus taga portföljen i hand, äfven om
chefer är sjuklig och skral. Efter några månader
kan Du, bättre än någon annan, ha öfvervunnit
denna svårighet. – Gäller det en gång någon
annan äntillagt Bruun, så torde icke finnas någon
annan möjlig aspirant till embetet, som
|4| i nämnde afseende skulle hafva företräde
framför Dig, än Lerche, men månne denna
i alla fall öfvergående språkfråga förtjenar att
tagas i betraktande i bredd med så många andra
vigtigare omständigheter?struket,tillagt i händelse äfventillagt han kunde
komma i åtanke vid embetets besättande?
Med anledning häraf begagnar jag emellertid
tillfället fråga om jag, ”till förekommande
af all säkerhet” får skicka till Dig, – under
Celys adress –, en bok som jag har att tacka
för den jemförelsevis grundliga kännedom
i franskan och ännu i denna dag bibehållna
lätthet att muntligen och isynnerhet skriftligen
behandla nämnde språk, som jag förvärfvat
hufvudsakligast genom begagnandet af denna
förträffliga bok med dess kombinerade teore-
tiskt praktiska metod, beräknad att icke
blott meddela [...]oläslig/saknad text reglornatillagt, utan göra utländningen,
särskildt den vid germaniska språkegenheter
vande, förtrogen med franska språkets finesser.
Med denna bok grundligen instuderad och
städse liggande på Ditt bord skall Du
|5| alltid känna Dig lugn när det gäller
att behandla nämnde språk. – Det är
”Grammaire Française, à l’usage des
Allemands, par Eugéne Borel.”
Den finnes troligen icke i boklådorna i
Helsingfors. Lindelöf och C. G. Estlander,
som i tiden voro mina kamrater hos
Mllemademoiselle Guemain i Paris, hafva möjligen
förvarat sina exemplar af nämnde bok,
men det blefve vidlyftigt att få reda på
dem. – Jag har här mitt exemplar från
1860, (10^de upplagan 1859), men skall kanske
i Schveitz finna en nyare upplaga. I alla
fall har denna bok, som jag ännu emellanåt
rådfrågar, icke förlorat mycket på att vara
20 år gammal. – Den stora mängden af
förträffliga språkreglor förtydligas i de
flesta fall genom exempel tagna ur klassiska
verk från föregående århundraden. –

Invändningen N^o 2 naturl.naturligtvis den minst
hållbara. Hvar och en som från Finland
|6| kommer på ifrågavarande post, behöfver
någon tid för att blifva närmaretillagt bekant med
de politiska och diplomatiska förhål-
landena derborta. – Hvarken Regent
eller folk kan i början begära en
sådan slags erfarenhet af adjointen,
och en ung sådan behöfver icke skämmas
att i början öppet erkänna sin oerfa-
renhet; men beträffande förmågan
att sätta sig in i nämnda förhållanden
kunna Dina anhängare icke gerna
hysa berättigade tvifvelsmål.

Den tredje invändningen med anledning af
Din nuvarande utsigt till ett års tjenstle-
dighet för fullföljande af vetenskapligt
arbete, är naturligtvis den vigtigaste,
då detta arbete åter på en tid torde måsta
uppskjutas, om ock Din tid i Petersburg blefve
mindre splittrad än nu varit fallet, men
då tjensten icke lär kunna lemnas obesatt,
blir det väl svårt attstruket, som Du sjelf säger,
|7| svårt atttillagt nu neka, om ett anbud göras Dig.

Beträffande chancerna för Din utnämning
tror äfven jag att motståndet blir ganska
stort, då utom det genom sin talrikhet
mäktiga partiet i landet som visat
sig icke tveka att när som helst ställa
sina enskilda partisyften i främsta
rummet, äfven St Walléen möjligen
ställer sig på deras sida, då han utan
tvifvel är medveten om att Du är medarbe-
tare och ledare af Dagbladet, som i somras
öfver honom uttalat ett så ofördelaktigt
omdöme. – Likväl förefaller det mig som
om ingen annan än Gehmrådetgeheimerådet Bruun, om
han önskar emottaga förtroendet, kunde
göra Dig på alvar platsen stridig, och äfven
vi här afbida med blandade känslor, icke
utan oro, utgången, som äfven på vårt lif
kan hafva en så väsentlig inverkan. –

För oss alla, isynnerhet för Jenny, vore Eder
bortflyttning från Helsingfors ett hårdt slag.
|8| Hon har redan med bestämdhet yttrat, att
hon i sådant fall icke önskar tillbringa
vintrarna i Helsingfors, isynnerhet som
Mamma förklarat sig endast för
barnens skull komma till staden, men
eljest föredraga att bo hela året på
Malingais. –

Å andra sidan kunna vi icke neka atttillagt en sådan
utmärkelse för Dig, en sådan upphöjelse
till det snart sagdt vigtigaste och inflytelse-
rikaste embetet en finsk man kan
bekläda, utgör ett ämne tilltillagt stor tillfreds-
ställelse, oberoende af de svårigheter och
det stora ansvar, som dermed äro förenade.
Och i hvarje fall blir det en utgång från
den i längden omöjliga ställning Du på
senare tider haft, med mer eller mindre
afgjord skyldighet att hinna med mera
än en menniskas krafter kunna uthärda.
Blir Du utnämnd, skall jag derföre för min
enskilda del upprigtigt lyckönska Dig dertill.
|9| Härvid är jag fullkomligt fri från
alla egennyttiga bitankar. – Mina dröm-
mar om en Guvernörsplats har jag definitivt
öfvergifvit; all slags representations skyldig-
het är för Jenny icke blott motbjudande,
utan äfven skadlig; hon mår bäst när hon
får vara i lugn; dessutom vill jag gerna
vara fri att när som helst resa ner till
Södern; slutligen kände jag mig senast
på Notsjö, sedan jag af glasbruksrörelsens
resultater under en lång följd af år blifvit
temmeligen lugnad för dess framtid, – så
lifligt intresserad af min ställning som
jordbrukare & affärsman, att Guvernörs
drömmarna derunder något fördunklades.
Den af Lerche förespeglade befattningen,
hvars öfvertagande skulle midföra inga olägen-
heter för Jenny, men som aldrig synnerligen
intresserat mig, förefaller mig nu ännu
kinkigare än förr, då jag icke mera skulle
hafva Dina råd att tillgå i svårare
|10| fall, hvarpå jag dock hade spekulerat om
Du bott qvar i Helsingfors. – Dessutom,
om dessa platser skola vinnas genom
Din makt som Minister eller Adjoint,
vore det docktillagt i hög grad opolitiskt att isynnerhet
i början af Ditt regimente utveckla någon-
slags nepotism, som kunde förskaffa
Dig fiender; – och senare blefve det små-
ningom för sent för mig. –

Som bevis på alvaret i det ofvansagda
må jag nämna att jag här umgåtts med
tanken att köpa ett eget litet hus i
Montreux för att med mindre motvilja
än förr kunna företaga resorna hit,
när sådant skulle anses nyttigt för
Jennys helsa. – Jag har till och med i
sådant afseende redan besett och gjort
förfrågningar ang.angående ett litet hus (i 4 våningar
med in alles 8 rum), som står att köpas
och torde fås för 20 à 30 000 frcsfrancs. Af
diverse orsaker har jag dock på sista
|11| tiden tillsvidare afstått från dessa funderingar,
hvaremot Jenny haft åtskilliga invändningar,
hvilkas befogenhet jag icke kan alldeles
underkänna. –

Men i allmänhet skall jag dock alltid
anse det för en stor fördel äfven för mig
att min egen broder och trogne vän bekläder
ett så vigtigt embete och, när det behöfves,
skall jag ingalunda försumma att sola
äfven mig i återskenet ifrån maktens
glans!

Med lifligaste intresse emotse Jenny och
jag lösningen af det föreliggande problemet
och hoppas att Du, så snart sig göra låter,
håller oss au courant des affaires. –

Mitt bref har blifvit så långt att jag
i den äfvenledes högst intressanta frågan
ang.angående det liberala partiets program
nu ej hinner yttra annat än att jag,
för min ringa del, anser det vara i
hög grad välbetänkt och patriotiskt
|12| handladt af partiets ledare, att
offentliggöra detsamma i Dagbladet,
äfvensom att tidpunkten för en sådan
publikation aldrig kunnat vara lämp-
ligare, neml.nämligen kort före landtdagen,
hvilket torde varit beräknadt, och just
efter skandalen i studenthuset, som
var en lycklig slump. – Partiet vinner
härigenom utan tvifvel i fasthet, sam-
manhållighet och – numerär, vill jag
hoppas; det blir egentligen först nu konsti-
tueradt som ett politiskt parti. Men
för att kunna lyckliggöra landet med sitt
ovedersägligen vackra program, måste partiet
ovilkorligen förskaffa sig anhang i de
djupare lederna, och detta torde böra ske
genom flere, inflytelserika tidningsorganer
på finska språket samt genom välskrifna
polemiska artiklar i sjelfva de fenno-
manska finska tidningarna. Detta kan
naturl.naturligtvis lyckas endast småningom och
torde icke blifva lätt, om icke flere
|13| skickliga finska pennor finnas till förfo-
gande. – En liten början synes vara gjord
med Kuopiobladet. Hämäläinen finnes
också. – Kanske äfven någon annan
tidning? Men lyckas partiet icke
med framgång bekämpa fennomanin
på dess egen mark, och sålunda förskaffa
sig anhängare i alla lager af sam-
hället, så reduceras det småningom
vid landtdagarna till en svag minoritet,
huru aktningsvärdt denna än må blifva
representerad förnämligast genom ridder-
skapet och adeln, samt vid stadsfull-
mäktiga i de flesta ständer och vid de
blifvande länerepresentationerna i de
allra flesta länen till en obetydlighet,
ty den fenomanska agitationen är så
seg attstruket och så ensidig att vid alla
möjliga val inom landet den person-
liga förtjensten icke skall få göra sig
gällande framför det rent fenomanska
intresset. – Men allt det der kan
icke vara särdeles uppbyggeligt för Dig
|14| som nog öfvervägt och känner alla dessa
förhållanden mångfaldigt bättre än
jag. – Af intresse för Dig kan derföre
icke vara annat än det att erfara, att
programmets publicerande äfven på mig,
som aldrig velat höra till något parti,
verkat derhän att jag vid återkomsten
till hemlandet gerna skall försöka
att arbeta mig in i frågan i afsigt
att definitivt inskrifva mig i partiets
leder. – Här i Schveitz sysselsätter jag
dock helst mina tankar med andra
saker. –

Jag blir Dig förbunden, om Du i PburgPetersburg
vill för mig realisera 3 vagnslaster
eller circa 160 tunnor råg till ett
pris af 28 mark per tunna, eller
kanske hellre 4 mark prper pud
fritt i Urdiala.

Frakten för dessa 3 vagnslaster
Urdiala–PburgPetersburg, blefve, efter jemt
150 centum prper vagnslast:

således omkr.omkring 80 rubel. –

Treflig Jul! Hjertliga helsningar!