4.6.1876 LM–Alexandra Mechelin
Finsk text
Tukholma 4. kesäkuuta 1876.
Rakas Alexandra!
Kiitos ystävällisestä sähkeestäsi 30. päivältä ja 29. ja 30. toukokuuta lähettämistäsi kirjeistä!
Älä pahoita mieltäsi siitä, etten noudata neuvoasi. Minua ei huvita matkustaa Kööpenhaminaan, vaan minulla on kova ikävä tulla kotiin. Ja siksi olen nyt paluumatkalla. Olin toivonut, että voisin jatkaa kotimatkaa jo tiistaina, mutta höyrylaivavuorot on järjestetty niin merkillisesti, että laivoja lähtee täältä torstaina, perjantaina ja lauantaina, mutta ei siinä välillä, jos vielä pitää poiketa Turussakin, niin kuin minun laitani on.
Viivyn täällä siis torstaihin noudattaen samalla neuvoasi huvitella ja laiskotella.
Laiskuuteni vieläpä näkyy tässä kirjeessä. Sillä juuri nyt saapuivat Wieselgren ja Hedin (lehtimies) hakemaan minua Hasselbackenille. Näin ollen en nyt ryhdy laatimaan pitempiä kuvauksia – nehän pääsen pian kertomaan suusanallisesti.
Matka on mennyt hyvin. Se on ollut hyödyllinen ja hauska. Mutta parasta ja iloisinta on silti päästä taas kotiin ja painaa sinut ja Cely sydäntäni vasten. Niin, ystäväiseni, sitten meidän on oikein hyvä olla yhdessä.
Minulla on sinulle niin paljon terveisiä norjalaisilta herroilta ja rouvilta. Meidät on kutsuttu sinne koko perheen voimin, ja haluavat vieläpä kustantaa koko matkamme. Tämä voi tuntua arvoitukselta, mutta selitän sen sitten.
Nyt vieraani alkavat ruveta niin sukkeliksi ja hauskoiksi, etten pysty enää jatkamaan kirjoittamista.
Lisään vain, että Janne kävi luonani aamulla ja että saan pikku Göthan matkaseurakseni.
Näemme siis taas perjantaina iltapäivällä.
Hyvästi, rakkaani, kerro sisaruksille terveisiä ja halaa Celyä.
Sinun vanha
Leo.
Lisään vain, että näet minut taas terveenä, hilpeänä ja täynnä elämäniloa. – Wieselgren lähettää terveisiä.
Original (transkription)
|1|
Stockholm 4 Juni 1876.
Min älskade Alexandra!
Tack för ditt snälla telegram
af 30de och brefven af 29 och 30 Maj!
Du skall icke misstycka att jag ej
följer ditt råd. Jag har ingen lust
att resa till Köpenhamn, men väl
en stark längtan att komma hem.
Och derföre är jag nu på hemväg.
Jag hade hoppats att redan på
tisdagen kunna fortsätta färden hem,
men ångbåtsturerna äro ju så under-
ligt ställda, att man har lägenhet
härifrån torsdag, fredag och lördag
men icke deremellan, om man ock
måste vika in i Åbo såsom fallet
är med mig.
Alltså kommer jag att dröja
här till torsdag och derunder följa
ditt råd att roa mig och vara
|2|
lat.
Ja tillochmed skall mina lättja
röja sig i detta bref. Ty just
nu kommo Wieselgren och
Hedin (publicisten) hit för att få
mig ut till Hasselbacken. Jag
ämnar således nu icke göra
länge beskrifningar – de får
ju snart ske muntligen.
Resan har varit bra. Den
har varit nyttig och treflig. Men
det bästa och gladaste blir ändå
att komma hem igen och få
trycka dig och Cely till mitt hjerta.
Ja min vän, vi skola då ha
det rätt godt tillsammans.
Jag har så mycket helsningar
till dig från norska herrar
och fruar. Vi äro hela familjen
inviterade att komma dit, och
|3|
man vill tillochmed bekosta
hela vår resa. Detta kan
synas som en gåta, men jag
skall sedan förklara det.
Nu börjar mina gäster bli
så qvicka och roliga, att jag icke
kan fortsätta min skrifning.
Jag tillägger blott att Janne
var hos mig i morgse och
att jag får lilla Götha med
mig på resan.
Alltså om fredag eftermiddag
skola vi återse hvarandra.
Farväl, min älskade, helsa
syskonen, omfamna Cely från
din gamla
Leo.
Jag tillägger blott ännu, att du
får återse mig frisk, munter och
lefnadsglad. – Wieselgren ber helsa.
Stockholm 4 Juni 1876.
Min älskade Alexandra!
Tack för ditt snälla telegram af 30de och brefven af 29 och 30 Maj!
Du skall icke misstycka att jag ej följer ditt råd. Jag har ingen lust att resa till Köpenhamn, men väl en stark längtan att komma hem. Och derföre är jag nu på hemväg. Jag hade hoppats att redan på tisdagen kunna fortsätta färden hem, men ångbåtsturerna äro ju så underligt ställda, att man har lägenhet härifrån torsdag, fredag och lördag men icke deremellan, om man ock måste vika in i Åbo såsom fallet är med mig.
Alltså kommer jag att dröja här till torsdag och derunder följa ditt råd att roa mig och vara|2| lat.
Ja tillochmed skall mina lättja röja sig i detta bref. Ty just nu kommo Wieselgren och Hedin (publicisten) hit för att få mig ut till Hasselbacken. Jag ämnar således nu icke göra länge beskrifningar – de får ju snart ske muntligen.
Resan har varit bra. Den har varit nyttig och treflig. Men det bästa och gladaste blir ändå att komma hem igen och få trycka dig och Cely till mitt hjerta. Ja min vän, vi skola då ha det rätt godt tillsammans.
Jag har så mycket helsningar till dig från norska herrar och fruar. Vi äro hela familjen inviterade att komma dit, och|3| man vill tillochmed bekosta hela vår resa. Detta kan synas som en gåta, men jag skall sedan förklara det.
Nu börjar mina gäster bli så qvicka och roliga, att jag icke kan fortsätta min skrifning.
Jag tillägger blott att Janne var hos mig i morgse och att jag får lilla Götha med mig på resan.
Alltså om fredag eftermiddag skola vi återse hvarandra.
Farväl, min älskade, helsa syskonen, omfamna Cely från
din gamla
Leo.
Jag tillägger blott ännu, att du får återse mig frisk, munter och lefnadsglad. – Wieselgren ber helsa.