14.2.1879 Finlands statsrätt
Finsk text
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
13. luento 14. helmikuuta
Suomen valtio-oikeus. III osa
3. luku. Oikeudenhoito ja lainkäyttö
§ 3 Prokuraattori (jatk.) Eilen käsiteltiin oleellinen osa prokuraattorin velvollisuuksista Hallituskonseljiin nähden. Suhteesta Kenraalikuvernööriin mainittu aikaisemmin. 2. osa ohjeista koskee Prokuraattorin velvollisuuksia lainkäyttöön ja maassa vallitsevaan yleiseen järjestykseen nähden. –
§ 10. Jos hovioikeuden pöytäkirjoista, omaisuudenjako-oikeuden päiväkirjoista sekä fiskaalisten toimenpiteiden muistiinpanoista on löydettävissä leväperäisyyttä ja asioiden hoitaminen on vanhentunut, asianomaisen on ryhdyttävä tarpeelliseen viranomaistoimenpiteeseen.
14. Kaikkien kruunun asiamiesten ja viskaalien, joiden lainkäytön alaisina muut joutuvat olemaan, on toteltava ja noudatettava, mitä Prokuraattori viraston nimissä heille viranhoidosta määrää. Valvottava, etteivät he laiminlyö mitään, mutta eivät myöskään riko lakia sopimattomilla toimilla. 15/16 antaa myös lausunnon kanneviskaalin varaviskaaleista ja ylimääräisten viskaalien nimittämisestä – nimitettyinä maaseudun- ja kaupunginviskaaleiksi. § 12 Kruununvankiloiden valvonta.
Erityistä valtio-oikeudellista merkitystä on §:llä 11. Lue ääneen. – Tämä mahdollistaa §:n 1 periaatteen toteuttamisen. Prokuraattorin sijainen. Varsinainen apulainen 28. kesäkuuta 1861 julkaistun kuulutuksen mukaan.
Tämä valvonta ja kontrolli, jota Keisari Suuriruhtinas harjoittaa Kenraalikuvernöörin ja lähinnä prokuraattorin avulla, sisältää kuitenkin vain ulkoisen järjestyksen ylläpitämisen lain mukaan sekä puuttumisen virkavirheisiin. Tuomioistuimet ovat päätöksissään täysin riippumattomia Hallituksen määräysvallasta.
Ruotsissa oikeuskansleri ja oikeusasiamies vastaavat yhdessä asiamiehen toimista prokuraattorille. – Säädyt valitsevat oikeusasiamiehen, – joka on siten itsenäinen Hallitukseen nähden. Sen vuoksi hänen valtansa on vahvempi takuu puolueettomasta laillisuudesta.
Nykyään on tosin tunnustettu, että myös Säädyillä on jossain määrin intressejä oikeudenhoidon toteutumisesta: Päätettiin 8. toukokuuta 1876, että Prokuraattori antaa kertomuksensa Säädyille jokaisilla valtiopäivillä.
Myös maaherrojen on 4. marraskuuta 1724 päivättyjen Maaherrojen ohjeiden §:n 5 mukaan huolehdittava siitä, että ”asiat sujuvat kunnollisesti ja hyvin tuomioistuimissa, ja Hänen Kuninkaallisen Majesteettinsa alamaiset saavat nauttia osaltaan Ruotsin laista, josta Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa on antanut säädöksiä ja asetuksia” jne. Pääkohtien kertaus vanhan mukaan.
Toinen seikka tässä on lakien toimeenpano. Vaatii eri tapauksissa erilaisen toimenpiteen. Kun on kyse esim. uudesta siviili- tai rikoslaista: Kun se osuu yksiin edellisen kanssa, se on jatkumoa lain noudattamisessa. Mutta jos uudessa on positiivinen määräys vaikkapa julkisen oikeuden alalla, niin asianmukaiselta viranomaiselta vaaditaan positiivisten toimenpiteiden toteuttamista.
Tähän kuuluu myös tuomioistuinten tuomioiden ja päätösten toimeenpano tai toteuttaminen sekä rikos- että siviilitapauksissa, kuten myös taloutta koskeneissa tapauksissa. – Näiden toimeenpanovaltaa harjoittavat sanan ahtaassa mielessä maaherra ja tähän tehtävään nimitetyt virkamiehet.
1734 § 6.tillagt i marginalen
Lainkäyttö. Ydin tässä on oikeudenhoito. Valtion tehtävä on pitää huoli siitä, että on tuomioistuimia.
Muinaisina aikoina kuninkaalla oli yksin ylin tuomiovalta. Tämä kävi myöhemmin mahdottomaksi. Joillekin asiantunteville miehille annettiin oikeus tuomita kuninkaan tuomioistuimessa. – Hovimiehiä otettiin avuksi tutkintakäräjiin ja oikaisukäräjiin. Hovioikeuden perustaminen 1614 valtiopäivien päättämän Oikeudenkäyntijärjestyksen pohjalta, ks. vuosi. – Vastalauseita, ei kuitenkaan tullut korkeimmaksi oikeudeksi. Jälkeenpäin valtioneuvoston osasto. – Ks. Hallitusmuodon § 8 – Yhdistys- ja Vakuuskirjan § 2 korkeimmasta tuomioistuimesta. Ruotsin oikeuden erikoisuus. Perustuslain periaatteen vastainen – 2 ääntä. – Siis näin ja vetoomukset Oikeusosastoon… Katso tästä s. 193–195 – 1841, s. 259 varapuheenjohtajasta. 27. huhtikuuta 1868 päivätty asetus [...]oläslig/saknad text kamarioikeuden, laamannioikeuden ja ritarioikeuden lakkauttamisesta sekä useiden sellaisten lakien muuttamisesta ja kumoamisesta, jotka koskivat oikeudenkäyntijärjestyksiä, mm. Prosessioikeuden yksityiskohtia.
Kevätlukukausi 79. 13. luento.tillagt i marginalen
[...]oläslig/saknad text valtion puolesta saattaa vastuuseen tuomioistuimen edessä rikoksesta ja lainrikkomuksista, oli sitten kyse yksityishenkilöistä tai virkamiehistä. Poikkeuksina kuitenkin yksityisoikeudelliset asiat, riidat yksityisten ihmisten välillä sekä tietyt rikokset, joissa asianomistajan on ratkaistava, nostetaanko syyte vai ei.
Tämän tehtävän käsittelyn on Monarkki yleensä uskonut Kenraalikuvernöörille Senaatin puheenjohtajana. Hänelle on tätä tarkoitusta varten tiettyinä aikoina jätettävä oikeudenkäyntiasiakirjat, joita hovioikeudet ja Senaatin Oikeusosasto ovat käsitelleet.
Häntä auttaa tässä Prokuraattori virkamiehenä, jonka erityistehtävä on nimenomaan kyseisen valvonnan hoitaminen sekä maan ylimpänä syyttäjänä toimiminen.
Prokuraattorin toimeen ei kuulu vain kontrollointi lakien noudattamisesta tuomioistuimissa ja alemmissa virastoissa siten, ettei kukaan joudu kärsimään saamatta oikeutta. Hänen kuuluu myös seurata itse Senaatin työskentelyä. Edelleen hänellä on oikeus, mikäli Kenraalikuvernööri tai Senaatti poikkeaisi laista virkaansa harjoittaessaan, tehdä heitä vastaan esitys sekä, jos se jää huomiotta, raportoida asiasta Keisari Suuriruhtinaalle itselleen.
Se tuomioistuinten kontrolli, jota Prokuraattorin avulla harjoitetaan, ei kuitenkaan sisällä puuttumista niiden itsenäiseen päätäntäoikeuteen. Tuomioistuimet ovat koko lainkäyttötoiminnassaan täysin riippumattomia kaikista muista valtiomahdeista. Niiden on noudatettava vain lakia ja omatuntoaan.
2) – Lakien toimeenpano koskee osittain jokaisen vahvistetun lain ja asetuksen soveltamisen toteuttamista
sekä niihin sisältyvien positiivisten määräysten noudattamista oli laki tai asetus sitten syntynyt molempien valtiomahtien yhteisellä tai Hallitsijan omalla päätöksellä, – ja osittain antamalla tuomioistuinten tuomiot ja päätökset kaikenlaisissa tapauksissa asianomaisten viranomaisten toimeen pantaviksi.
Toinen osa. Keisari Suuriruhtinaalla on valta antaa käskyjä ja määräyksiä valtionhallinnon järjestämiseksi ja käynnissä pitämiseksi ja hallituksen tehtävien hoitamiseksi yleensä, sekä ryhtyä tarpeellisiin toimenpiteisiin ja seurata laitosten toimintaa:
Hänellä on oikeus perustaa niitä virastoja ja asettaa virkaan niitä virkamiehiä, jotka hän katsoo tarpeelliseksi sekä antaa heille viranhoidon ohjeet. Tätä toimivaltaa on rajoitettu lailla ja riippuvaksi Säätyjen myötävaikutuksesta vain siltä osin, kuin on kyse tuomioistuimista ja niiden sisäisestä instanssijärjestyksestä, – kirkollishallinnosta sekä tietyistä Unionikaaressa säädetyistä toimeenpanevista toiminnoista, kuten myös Suomen Pankista, joiden kohdalla on lisäksi voimassa, että Säädyt antavat yksin ohjeet Pankkivaltuutetuille. Ja jos muuten on kyse hankkeesta, joka on organisoitu Säätyjen myötävaikutuksella, ei Hallitsija voi sitä yksin muuttaa.
Hallitsijaa auttaa kyseisessä toiminnassa hallintokoneisto, jonka pääosa on Senaatti.
Senaatti on jaettu kahteen osastoon. Sillä on kuitenkin myös yleisistunto käsittelemään tärkeitä asioita, ennen muuta valtiopäiväasioita sekä kysymyksiä laista annettavista myönnytyksistä, nk. poikkeuslupa-asioita, joista osan yleisistunto saa lopullisesti ratkaista.
Original (transkription)
|1|
V. T.Vårterminen 1879
3 Kap.kapitlet
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1879
13de FöreläsnFöreläsningen
14 Febr.februari
Finl.Finlands Statsrätt III afdeln.avdelningen
3 Kap.kapitlet
Rättsvården och lagskipningen.
§ 3 Prokuratorn, forts.fortsättning Igår det väsentlig.väsentligaste af [...]oläslig/saknad text
proksprokuratorns pligter i afs.avseende å Reger. konseljenRegeringskonseljen. Om förhåll.förhållandet till G G.Generalguvernören förut nämndttillagt. 2a delen af
instr.instruktionen gäller ProksProkuratorns öfrigatillagt skyldigheter i afsdeavseende å lagskipningen
och allm.allmänna ordningen inom landet. –
§ 10 Om finns af Hofrättens diarier, Ägodeln rättensÄgodelningsrättens dagböcker
samt förtecknförteckningar i fiskaliska aktioner ngnnågon efterlåtenhet i ar-
betet i arbetet och med sakernas afhjelpande förelupen,
bör han skrida till nödig embetsåtgärd.
14. Alla Kronans ombudsmän och fiskaler, under hvars Juris-
diktion de eljes stå måga, böra lyda och efterkomma hvad
Prokuratorn å Embetes vägnar dem anbefaller i tjensten.
Tillsyn äfven att de ej maktlåta ngtnågot, men icke heller
med otidiga aktioner förolämpa lagen. 15/16 yttrar
sig öfver advok. fisk.advokatfiskalen vice dodito och extra dodito besättande –
utnämna lands- och stadsfiskaler. § 12 Öfvervakandet öfver Krono-
häktena.tillagt
Särskild betydelse i statsrättsligt hänseende § 11. Uppläs.
– Detta möjliggör förverkligande af principen i § 1.
Prokurators substitut. Ordin.Ordnarie adjoint g.genom kung.kungörelsen 28
Juni 1861.
Denna uppsigt och kontroll som K. StnKejsaren Storfursten utöfvar genom
G GGeneralguvernören och närmast Prokuratorn innefattar dock endast yttre
ordningens upprätthållande enligt lag, och beifrande af embetsfel.
I sina beslut domstolarna fullkoml.fullkomligt oberoende af
Reger. myndighet.Regeringsmyndigheten
I Sverige Just. kanslerJustitiekansler och Just ombudsmansJustitieombudsmans
åliggande tillsammans motsvara Prokuratorn. – Just omb.Justitieombudsmannen
vald af StnaStänderna, – således sjelfst.självständig gentemot reger.regeringen dfördärför hans
myndighet en starkare garanti för oväldig laglighet.
Numera visserl.visserligen erkändt att äfven StnaStänderna något intresse
vid rättsvårdsgångsvårtytt: För.Förordning 8 Maj 1876 prokurators be-
rättelse till StnaStänderna vid hvarje landtdag.
Äfven GuvnaGuvernörerna enl.enligt 5 § LandhfdsLandshövdings instr.instruktioner 4 nov.november 1724
|2|
ega tillse att ”ordentligen och väl wid domstolarne
tillgår och K. MsKunglig Majestäts undersåtar njuta Sveriges lag K. MsKunglig Majestäts
stadgar och förordn.förordningar tillgodo” o. s. v. Rekapitulation enl.enligt gamla.tillagt
En andra omständighet härvid är lagarnas efter-
lefnadstruket verkställande. Påkallar i olika fall olika
åtgärd. När t. ex. ny civil- eller brottmålslag: så samfalla
när med föregående i efterlefnad. Men är der posi-
tiva påbud, ss.såsom på offentl.offentliga rättens område, så erfordras
positiva verkställighets åtgärder g.genom vdbdevederbörande myndighet.
Hit hör äfven exekution eller verkställighet af dom-
stolarnas domar och utslag såväl i brottmål, som civila
mål, samt ekonomiska mål. – Dess exekutiva
makt i trång mening utöfvas af GuvenGuvernören, och de denna
dem härför underordnunderordnad myndighet.
1734 § 6.tillagt i marginalen
Lagskipningen: Kärnan i all rättsvård.
Staten åligga tillse, att domstolar finnes.
Fordom kngnkungen ensam högsta domarmakten. Detta
efhandefterhand omöjligt. Öfverlämnade åt vissa sakkunniga
män att döma konungsdom. – Hovmän till biståndsvårtytt
Räfst och Rättareting. Hofrättens inrättande 1614
på grund af Rättegångs ordinationsvårtytt RkdgRiksdagen s.samma år. – Protestersvårtytt,
blef dock ej en högsta domstol. Efterhand en afdelning
af rrådetriksrådet. – Se R. F.Regeringsformen § 8 – F o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 2 högsta
domstol. EgendomEgendomlighet för svenska rätten. Mot konstitkonstitutionella
principen – 2 röster. – Således och om till plärsvårtytt
i Justitii departement ... Om detta se
193–195 – – 1841 p.sidan 259 om vice ordförande.
Förordn.Förordning af – [...]oläslig/saknad texttillagt 27 April 1868 om indragning af
kammarrätt, lagmansrätt och Riddarelagmålsvårtytt samt
ändring och upphäfvande af åtskilliga lagars rumsvårtytt rö-
rande rättegångsordningar m. m. Detaljer till Processrätten.
V. T.Vårterminen 79
13e föreläsnföreläsningentillagt i marginalen
[...]oläslig/saknad text statens vägnar inför domstoltillagt beifra allastruket brott och lagöfverträdelser, vare
sig af enskilda eller embetsmän. Undantag blottstruket docktillagt privat-
rättsliga sferen, tvister mellan enskilda, samt vissa brott
der målsegande har att afgöra om åtal eller ej.
Utöfvanstruket Handhafvandet af denna uppgift i allmän-
het har Monarken anförtrott åt Gen.guv.Generalguvernören ss.såsom Senatens
ordfordförande. Till honom böra för detta ändamål på vissa tidertillagt aflemnas
förteckningar öfver rättegångsärenden, handlagda i Hofrätter
och Just. depart.Justitiedepartementet
Han biträdes härvid af Prokuratorn, hvilken embets-
mans speciella funktion just är ifrågavarande tillsyn
samt att vara den högste åklagaren i landet.
Prokuratorns verksamhet gäller icke blott kontrollen
öfver lagarnas efterlefnad vid domstolar och lägre embets-
verk, så att ingen må i sin rätt blifva lidande, honom
tillkommer ock att följa med sjelfva Senatens verksamhet
samt tillerkändsvårtytt att, ifall Genr.guv.Generalguvernören eller Senaten vid
utöfningen af deras embeten skulle vika från lag, göra
föreställning deremot, samt, om sådant blefve lem-
nadt utan afseende, inberätta om saken till K. Storf.Kejsaren Storfursten sjelf.
Den kontroll, som genom prokur.prokuratorn öfvas öfver
domstolarna, utgörstruket innebärtillagt dock intet ingripande i deras sjelf-
ständiga beslutanderätt. Domstolarna äro i hela sin lag-
skipande verksamhets utöfvande fullkomligt oberoende
af allastruket annan statsmakt. De ha blott att följa lag och
samvete.
2o) – Lagarnas verkställande gäller dels att bringa
i tillämpning hvarje promulgerad lag och förordning
|4|
samt låtatillagt utföra deri innehållna positiva påbud,
vare sig att lagen l.eller förordningen tillkommit genom båda
statsmakterna eller af Regentens eget beslut, – dels
att genom behöriga myndigheter låta verkställa
domstolarnas domar och utslag i alla slags mål.
Andra AfdelnAvdelningen. K.Kejsaren Storfursten hartillagt befogenheten att för
statsförvaltningens ordnande och bedrifvande, för
regeringens utöfvande i allmänhet gifva enstruket
befallningar och påbud, samt vidtaga nödiga
anstalter och inrättningar,struket [...]oläslig/saknad text
[...]oläslig/saknad text:
Han eger inrätta de embetsverk och anställa
de embetsmän han finner nödiga samt för dem
utfärda instruktioner. Denna befogenhet är inskränkt
genom lag och beroende aftillagt StnasStändernas medverkansvårtytttillagt beroendestruket endast för såvidt det gäller
domstolarna och instansordningen inom dem, – den
kyrkliga förvaltningen, samt vissa i U. B.Utsökningsbalken stadgade
exekutiva funktioner, äfvensom Finlands Bank,
i afseende å hvilka dessutom gäller, att StnaStänderna ensamma
utfärda instruktion för Bankfullmäktige. Närhelst för
öfrigt en anstalt
organiserad med ständasständernas
medverkan, kan den ej
af Reg.Regenten ensam ändras.tillagt
Regenten biträdes i sin ifrågavarande verk-
samhet af styrelseverket, hvars hufvuddel
är Senaten.
Fördelad i tvenne depart.departement har Senaten
dock att i Plenum handlägga en del vigtiga
ärenden, förnämligast beredning af lagstiftningsfrågorstruket
landtdagsärenden samt frågor om eftergift från
lag, s. k. dispensärenden, af hvilka en del få af
Plenum definitivt afgöras.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1879
13de FöreläsnFöreläsningen
14 Febr.februari
Finl.Finlands Statsrätt III afdeln.avdelningen
3 Kap.kapitlet Rättsvården och lagskipningen.
§ 3 Prokuratorn, forts.fortsättning Igår det väsentlig.väsentligaste af proksprokuratorns pligter i afs.avseende å Reger. konseljenRegeringskonseljen. Om förhåll.förhållandet till G G.Generalguvernören förut nämndt. 2a delen af instr.instruktionen gäller ProksProkuratorns öfriga skyldigheter i afsdeavseende å lagskipningen och allm.allmänna ordningen inom landet. –
§ 10 Om finns af Hofrättens diarier, Ägodeln rättensÄgodelningsrättens dagböcker samt förtecknförteckningar i fiskaliska aktioner ngnnågon efterlåtenhet i arbetet ⊠original: i arbetet och med sakernas afhjelpande förelupen, bör han skrida till nödig embetsåtgärd.
14. Alla Kronans ombudsmän och fiskaler, under hvars Jurisdiktion de eljes stå måga, böra lyda och efterkomma hvad Prokuratorn å Embetes vägnar dem anbefaller i tjensten. Tillsyn äfven att de ej maktlåta ngtnågot, men icke heller med otidiga aktioner förolämpa lagen. 15/16 yttrar sig öfver advok. fisk.advokatfiskalen vice dodito och extra dodito besättande – utnämna lands- och stadsfiskaler. § 12 Öfvervakandet öfver Kronohäktena.
Särskild betydelse i statsrättsligt hänseende § 11. Uppläs. – Detta möjliggör förverkligande af principen i § 1. Prokurators substitut. Ordin.Ordnarie adjoint g.genom kung.kungörelsen 28 Juni 1861.
Denna uppsigt och kontroll som K. StnKejsaren Storfursten utöfvar genom G GGeneralguvernören och närmast Prokuratorn innefattar dock endast yttre ordningens upprätthållande enligt lag, och beifrande af embetsfel. I sina beslut domstolarna fullkoml.fullkomligt oberoende af Reger. myndighet.Regeringsmyndigheten
I Sverige Just. kanslerJustitiekansler och Just ombudsmansJustitieombudsmans åliggande tillsammans motsvara Prokuratorn. – Just omb.Justitieombudsmannen vald af StnaStänderna, – således sjelfst.självständig gentemot reger.regeringen dfördärför hans myndighet en starkare garanti för oväldig laglighet.
Numera visserl.visserligen erkändt att äfven StnaStänderna något intresse vid rättsvårdsgångsvårtytt: För.Förordning 8 Maj 1876 prokurators berättelse till StnaStänderna vid hvarje landtdag.
Äfven GuvnaGuvernörerna enl.enligt 5 § LandhfdsLandshövdings instr.instruktioner 4 nov.november 1724|2| ega tillse att ”ordentligen och väl wid domstolarne tillgår och K. MsKunglig Majestäts undersåtar njuta Sveriges lag K. MsKunglig Majestäts stadgar och förordn.förordningar tillgodo” o. s. v. Rekapitulation enl.enligt gamla.
En andra omständighet härvid är lagarnas verkställande. Påkallar i olika fall olika åtgärd. När t. ex. ny civil- eller brottmålslag: så samfalla när med föregående i efterlefnad. Men är der positiva påbud, ss.såsom på offentl.offentliga rättens område, så erfordras positiva verkställighets åtgärder g.genom vdbdevederbörande myndighet.
Hit hör äfven exekution eller verkställighet af domstolarnas domar och utslag såväl i brottmål, som civila mål, samt ekonomiska mål. – Dess exekutiva makt i trång mening utöfvas af GuvenGuvernören, och de denna dem härför underordnunderordnad myndighet.
1734 § 6.tillagt i marginalen
Lagskipningen: Kärnan i all rättsvård. Staten åligga tillse, att domstolar finnes.
Fordom kngnkungen ensam högsta domarmakten. Detta efhandefterhand omöjligt. Öfverlämnade åt vissa sakkunniga män att döma konungsdom. – Hovmän till biståndsvårtytt Räfst och Rättareting. Hofrättens inrättande 1614 på grund af Rättegångs ordinationsvårtytt RkdgRiksdagen s.samma år. – Protestersvårtytt, blef dock ej en högsta domstol. Efterhand en afdelning af rrådetriksrådet. – Se R. F.Regeringsformen § 8 – F o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 2 högsta domstol. EgendomEgendomlighet för svenska rätten. Mot konstitkonstitutionella principen – 2 röster. – Således och om till plärsvårtytt i Justitii departement ... Om detta se 193–195 – – 1841 p.sidan 259 om vice ordförande. Förordn.Förordning af – [...]oläslig/saknad text 27 April 1868 om indragning af kammarrätt, lagmansrätt och Riddarelagmålsvårtytt samt ändring och upphäfvande af åtskilliga lagars rumsvårtytt rörande rättegångsordningar m. m. Detaljer till Processrätten.
|3|V. T.Vårterminen 79
13e föreläsnföreläsningentillagt i marginalen
[...]oläslig/saknad text statens vägnar inför domstol beifra brott och lagöfverträdelser, vare sig af enskilda eller embetsmän. Undantag dock privaträttsliga sferen, tvister mellan enskilda, samt vissa brott der målsegande har att afgöra om åtal eller ej.
Handhafvandet af denna uppgift i allmänhet har Monarken anförtrott åt Gen.guv.Generalguvernören ss.såsom Senatens ordfordförande. Till honom böra för detta ändamål på vissa tider aflemnas förteckningar öfver rättegångsärenden, handlagda i Hofrätter och Just. depart.Justitiedepartementet
Han biträdes härvid af Prokuratorn, hvilken embetsmans speciella funktion just är ifrågavarande tillsyn samt att vara den högste åklagaren i landet.
Prokuratorns verksamhet gäller icke blott kontrollen öfver lagarnas efterlefnad vid domstolar och lägre embetsverk, så att ingen må i sin rätt blifva lidande, honom tillkommer ock att följa med sjelfva Senatens verksamhet samt tillerkändsvårtytt att, ifall Genr.guv.Generalguvernören eller Senaten vid utöfningen af deras embeten skulle vika från lag, göra föreställning deremot, samt, om sådant blefve lemnadt utan afseende, inberätta om saken till K. Storf.Kejsaren Storfursten sjelf.
Den kontroll, som genom prokur.prokuratorn öfvas öfver domstolarna, innebär dock intet ingripande i deras sjelfständiga beslutanderätt. Domstolarna äro i hela sin lagskipande verksamhets utöfvande fullkomligt oberoende af all annan statsmakt. De ha blott att följa lag och samvete.
2o) – Lagarnas verkställande gäller dels att bringa i tillämpning hvarje promulgerad lag och förordning|4| samt låta utföra deri innehållna positiva påbud, vare sig att lagen l.eller förordningen tillkommit genom båda statsmakterna eller af Regentens eget beslut, – dels att genom behöriga myndigheter låta verkställa domstolarnas domar och utslag i alla slags mål.
Andra AfdelnAvdelningen. K.Kejsaren Storfursten har befogenheten att för statsförvaltningens ordnande och bedrifvande, för regeringens utöfvande i allmänhet gifva befallningar och påbud, samt vidtaga nödiga anstalter och inrättningar:
Han eger inrätta de embetsverk och anställa de embetsmän han finner nödiga samt för dem utfärda instruktioner. Denna befogenhet är inskränkt genom lag och beroende af StnasStändernas medverkansvårtytt endast för såvidt det gäller domstolarna och instansordningen inom dem, – den kyrkliga förvaltningen, samt vissa i U. B.Utsökningsbalken stadgade exekutiva funktioner, äfvensom Finlands Bank, i afseende å hvilka dessutom gäller, att StnaStänderna ensamma utfärda instruktion för Bankfullmäktige. Närhelst för öfrigt en anstalt organiserad med ständasständernas medverkan, kan den ej af Reg.Regenten ensam ändras.
Regenten biträdes i sin ifrågavarande verksamhet af styrelseverket, hvars hufvuddel är Senaten.
Fördelad i tvenne depart.departement har Senaten dock att i Plenum handlägga en del vigtiga ärenden, förnämligast landtdagsärenden samt frågor om eftergift från lag, s. k. dispensärenden, af hvilka en del få af Plenum definitivt afgöras.