28.9.1875 Finanslära
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
H. T.Höstterminen 1875.
Finanslära.
H. T.Höstterminen 1875.
4e Föreläsn.Föreläsningen
28 Septseptember 75.
3o)tillagt Under inrikesärenden en mängd olikatillagt statsändamål
upptagna. – Till statsmaktens uppgifter hör onekligen
att upprätthålla säkerhet och ordning i landet, och således
utgifterna för polisen nödv.nödvändiga utg.utgifter – Blott antyda huruledes
på detta gebit nogsamt öfverdrifter egt rum. I allm.allmänna säkerhetens
namn har spionerats, – i ordningens namn har man låtit
polisen inblanda sig i allt möjligt. Att instit.institutionen förhatlig, visar
huru orätt handhafd. Ty riktigt är, att medborg.medborgare skulle med
nöje se sigstruket ordningens upprätthållande. – En annan fråga, huruvida
icke kommunen helt och hållet bör bekosta den egentl.egentliga ordn.ordnings pol.polisentillagt Svar ur fin.finsk syn-
punkt: försåvidt polisens verksahetverksamhet inskr.inskränkt till komm.kommunen och
denna helt och hållet bestämma, bör ock komm.kommunen bekosta den,
annars staten, ensam eller med komm.kommun
De förvaltande embetsverkens bekostande måste ur finansiell
synpunkt i princip medges nödvändig och permanent utgift.
Men här kan ock bli ofta fråga om måttet. Finansieren måste
yrka på, att icke onödigt komplic.komplicera behandl.behandlingen af ärenden, att
icke fåstruket mångskrifveri och för mycket tjenstemän. Bör obs.observeras att
en felaktig organitionorganisation härutinne städse tillika kännes i bud-
geten. För öfrigt antalet af förv.förvaltande verk beroende af omfånget af sta-
tens verkshetverksamhet öfverhufvud. Här återspeglar sig detta. Klart att om staten
skall bedrifva jernvägar, så erfordras en jernv.förv.jernvägsförvaltning, om staten skall sörja
för allm.allmänna helsovården, så äfven härtill förv.förvaltande myndighet af nöden. – På
detta ställe skäl anföra den finansiella principen: betala embetsmännen
väl, men fordra mycket arbete af dem.
Helsovården till viss grad nödvdignödvändig statsuppgift – farsoter, ho-
spital, karantän, – omsorg att kunnigatillagt läkare finnes. Detta ett gebit, på
hvilket medborgarnes fysiska väl på spel, – staten bör göra hvad enskilda
eller associationer icke mäkta. Dock kan tid komma då betydl.betydligt inskränkt.
Fattigvården. Är detta alls en statsaffär? bör den ej vara helt
och hållet enskild? – Måhända skulle det äfven så ställa sig.
Men vid närmare eftersinnande torde dock finnas att här
äfven en skyldighet för staten. Ty så visst det är att enhvar bör hjelpa
sig sjelf fram i verlden, så visst är det ock att den som förlorat sin
arbetsförmåga, icke får af samhället skjutas bort lik ett obrukbart
redskap. Det vore att förneka kristna civilisationens vinnigar. Man har sagt att framkalla bristande förutseende. Bemötes.tillagt
Men staten kan förfara direkt eller indirekt, det förra [...]oläslig/saknad text ny.
Derföre alldeles riktigt att allm.allmän lag eller förordning för hela
staten bestämmer, att de verkl.verkligen fattiga skola försörjas – men
tillika bestämma att detta kommunernas pligt. Principen
synes så – huru det sedan tillämpas är en annan fråga. Menstruket Förtillagt
öfrigt här öppet för enskilda välgörenheter. Och statsutgift, således icke, endast kommunal.
väl kan man der finna synpunktstruket
Näringarne. Här de mesta kontroverser. Äfven ur rent
finansiel synpunkt fråga af vigtstruket synes det vara ett statsintresse fästa vidtillagt. Handel,struket Ju meratillagt jordbruket, industrin
och handeln blomstra, desto större financiella resurser för staten.
Bör då icke staten enkom söka befordra näringarnes flor?
Beskrifa protektionssystemet, – i direkta understöd, skyds-
tullar m. m. Huru i Frankrike reglementeradt förr, till mönster
råvara och dimensioner – stränga straff för afvikelse. – Handelns reglering, – till vissa orter, – visst lands fartyg. – Monopoler. Statsindustrin = statslyxtillagt
Deremot laissez-faire, laissez-passer principen, Beskrifves:
fria sjelfverksamheten den bästa lifvande kraft – friheten
är allt näringsarbete – liksom allt intellektens arbete – lifs-
luft. – Men dermed icke sagt att staten endast
skall afhålla sig från alla åtgärder, berörande närings-
verksamheten. Det är en statens uppgift att 1o)struket aflägsna sådana hinder
som kunna förefinnas i vägen för industrins uppblomstring: skatte-
lagar hvarom mera framdelestillagt – kreditlagstiftkreditlagstiftning associationer i allm.allmänhettillagt – särskildt icke hindra privatbankerna. – svåra naturhinder, öfversvämningar t. ex.tillagt
men äfven positiv befordran mera indirekttillagt g.genom undervisning i facknäringsskolor handels, jordbruks, forst,tillagt
för såvidt dessa icke genom association uppstå, – kommuni-
kationen. Kort sagdt: statens intresse, att näringarne upp-
blomstra, ty derigenom statens kraft ökas. Alltså bör väl staten
göra hvad på den kan ankomma för att så må ske. Men erfarenhet
och ekon.ekonomisk vetenskap visat att detta icke kan ske genom statens
direkta understödande, uppmuntrande, verkshetverksamhet. Endast genom
|3|
att ställa grundvillkoren för industrin så att att den
hvars lifskraft är frihet, må utan hämmande lagar eller
inskränkande förv.förvaltnings åtgärder, – eller öfvermäktiga natur-
hinder, sjelfverkande arbeta framåt.
Finanslära.
H. T.Höstterminen 1875.
4e Föreläsn.Föreläsningen
28 Septseptember 75.
3o) Under inrikesärenden en mängd olika statsändamål upptagna. – Till statsmaktens uppgifter hör onekligen att upprätthålla säkerhet och ordning i landet, och således utgifterna för polisen nödv.nödvändiga utg.utgifter – Blott antyda huruledes på detta gebit nogsamt öfverdrifter egt rum. I allm.allmänna säkerhetens namn har spionerats, – i ordningens namn har man låtit polisen inblanda sig i allt möjligt. Att instit.institutionen förhatlig, visar huru orätt handhafd. Ty riktigt är, att medborg.medborgare skulle med nöje se ordningens upprätthållande. – En annan fråga, huruvida icke kommunen helt och hållet bör bekosta den egentl.egentliga ordn.ordnings pol.polisen Svar ur fin.finsk synpunkt: försåvidt polisens verksahetverksamhet inskr.inskränkt till komm.kommunen och denna helt och hållet bestämma, bör ock komm.kommunen bekosta den, annars staten, ensam eller med komm.kommun
De förvaltande embetsverkens bekostande måste ur finansiell synpunkt i princip medges nödvändig och permanent utgift. Men här kan ock bli ofta fråga om måttet. Finansieren måste yrka på, att icke onödigt komplic.komplicera behandl.behandlingen af ärenden, att mångskrifveri och för mycket tjenstemän. Bör obs.observeras att en felaktig organitionorganisation härutinne städse tillika kännes i budgeten. För öfrigt antalet af förv.förvaltande verk beroende af omfånget af statens verkshetverksamhet öfverhufvud. Här återspeglar sig detta. Klart att om staten skall bedrifva jernvägar, så erfordras en jernv.förv.jernvägsförvaltning, om staten skall sörja för allm.allmänna helsovården, så äfven härtill förv.förvaltande myndighet af nöden. – På detta ställe skäl anföra den finansiella principen: betala embetsmännen väl, men fordra mycket arbete af dem.
Helsovården till viss grad nödvdignödvändig statsuppgift – farsoter, hospital, karantän, – omsorg att kunniga läkare finnes. Detta ett gebit, på hvilket medborgarnes fysiska väl på spel, – staten bör göra hvad enskilda eller associationer icke mäkta. Dock kan tid komma då betydl.betydligt inskränkt.
|2|Fattigvården. Är detta alls en statsaffär? bör den ej vara helt och hållet enskild? – Måhända skulle det äfven så ställa sig. Men vid närmare eftersinnande torde dock finnas att här äfven en skyldighet för staten. Ty så visst det är att enhvar bör hjelpa sig sjelf fram i verlden, så visst är det ock att den som förlorat sin arbetsförmåga, icke får af samhället skjutas bort lik ett obrukbart redskap. Det vore att förneka kristna civilisationens vinnigar. Man har sagt att framkalla bristande förutseende. Bemötes. Men staten kan förfara direkt eller indirekt, det förra [...]oläslig/saknad text ny. Derföre alldeles riktigt att allm.allmän lag eller förordning för hela staten bestämmer, att de verkl.verkligen fattiga skola försörjas – men tillika bestämma att detta kommunernas pligt. Principen synes så – huru det sedan tillämpas är en annan fråga. För öfrigt här öppet för enskilda välgörenheter. Och statsutgift, således icke, endast kommunal.
Näringarne. Här de mesta kontroverser. Äfven ur rent finansiel synpunkt synes det vara ett statsintresse fästa vid. Ju mera jordbruket, industrin och handeln blomstra, desto större financiella resurser för staten. Bör då icke staten enkom söka befordra näringarnes flor? Beskrifa protektionssystemet, – i direkta understöd, skydstullar m. m. Huru i Frankrike reglementeradt förr, till mönster råvara och dimensioner – stränga straff för afvikelse. – Handelns reglering, – till vissa orter, – visst lands fartyg. – Monopoler. Statsindustrin = statslyx Deremot laissez-faire, laissez-passer principen, Beskrifves: fria sjelfverksamheten den bästa lifvande kraft – friheten är allt näringsarbete – liksom allt intellektens arbete – lifsluft. – Men dermed icke sagt att staten endast skall afhålla sig från alla åtgärder, berörande näringsverksamheten. Det är en statens uppgift att aflägsna sådana hinder som kunna förefinnas i vägen för industrins uppblomstring: skattelagar hvarom mera framdeles – kreditlagstiftkreditlagstiftning associationer i allm.allmänhet – särskildt icke hindra privatbankerna. – svåra naturhinder, öfversvämningar t. ex. men äfven positiv befordran mera indirekt g.genom undervisning i facknäringsskolor handels, jordbruks, forst, för såvidt dessa icke genom association uppstå, – kommunikationen. Kort sagdt: statens intresse, att näringarne uppblomstra, ty derigenom statens kraft ökas. Alltså bör väl staten göra hvad på den kan ankomma för att så må ske. Men erfarenhet och ekon.ekonomisk vetenskap visat att detta icke kan ske genom statens direkta understödande, uppmuntrande, verkshetverksamhet. Endast genom|3| att ställa grundvillkoren för industrin så att ⊠original: att den hvars lifskraft är frihet, må utan hämmande lagar eller inskränkande förv.förvaltnings åtgärder, – eller öfvermäktiga naturhinder, sjelfverkande arbeta framåt.