13.7.1880 LM–Adolf Mechelin
Finsk text
Järvelä ja Laitiala 13. heinäkuuta 80.
Parhain Adolf-setä!
Meitä sydämestämme säälitti, kun saimme tänään Sedän ja Fanny-Tädin Sofie-tädille kirjoittamasta kirjeestä tietää, että Henrik-poika oli ollut vakavasti sairaana ja teidän kesäilonne oli siitä syystä himmennyt. Toivottavasti alkanut toipuminen kuitenkin etenee nopeasti. Henrikin saamalla hoidolla voimat varmasti palaavat pian. Kaunis kesäsääkin auttaa.
Suureksi ilokseni luin, että Setä on siinä ajatuksessa, että pääsee luoksemme tänne Laitialaan pikku sukukokouksemme aikaan, jolloin uudessa talossa pidetään tupaantuliaiset. Onneksi Sedän ilmoittamat päivät sopivat hyvin. Osa vieraistamme nimittäin saapuu 27. päivän iltana, osa puoliltapäivin 28. päivä. Valmistaudun siihen, että Setä tulee 27. päivä ja viipyy ainakin 28. päivän yli. Höyrylaiva Jämsä lähtee Jyväskylään 29. päivä; – jos on tarkoitus käydä siellä, Setä voi mennä laivaa vastaan Anianpeltoon 29. päivän aamuna.
Lähetän varmuuden vuoksi jo 26. päivä ajoneuvon Lahteen hotellille Setää varten, mutta hevosen pyydän Sedän ottamaan sieltä, – koska nimittäin en tiedä varmasti, tuleeko Setä 26. vai 27. päivä ja tuleeko päivä- vai yöjunalla. Setää pyydetään näin ollen Lahteen saavuttuaan kysymään Laitialasta lähetettyä ajoneuvoa. Setä saattaa saada Alman matkatoveriksi, sillä Alma on aikonut poiketa tänne suunnilleen samoihin aikoihin paluumatkallaan Kuopiosta.
Miten mukavaa meistä olisi saada nähdä myös Fanny-täti ja nuoriso täällä yhdessä vehreän luonnon keskellä! Vasta silloin olisimme ”la famille joyeuse” (iloinen suku). Mutta toivottavasti tämä nähdään joskus toiste.
Heinä ja kevätvilja ovat kärsineet kylmästä keväästä ja kuivasta kesästä. Ruis sitä vastoin on kasvanut hyvin.
Vielä on kirjeitä kirjoitettavana postinkantajalle. Siksi joudun lopettamaan tähän. Sydämellisiä terveisiä meiltä kaikilta Toivorannan asukkaalle, toivottaa
Sedän uskollinen
Leo.
Original (transkription)
|1|
Järvelä et Laitiala 13 Juli 80.
Ank. d. 19 Juli.tillagt senare
Bäste Farbror Adolf!
Det gjorde oss innerligen
ondt då vi, ur Farbrors och
Tante Fannys bref till Tante
Sofie, idag erforo att unge Henrik
legat illa sjuk och Eder
sommarglädje sålunda varit
fördunklad. Vi vilja dock
hoppas att den redan påbörjade
konvolescensen skall raskt fram-
skrida. Med sådan vård som
Henrik erhåller, kan det ej
slå felt att ju krafterna snart
skola återkomma. Det vackra
sommarvädret synes ju härvid
ock vilja medverka.
Med stor glädje förnam jag
att Farbror är stämd för att be-
söka oss här på Laitiala vid
|2|
tiden för det lilla slägtmöte då
vårt nya hus här skall invigas.
Lyckligtvis passar de af Farbror
uppgifna dagarna mycket väl
tillsammans. Våra gäster anlända
nämligen dels den 27 på qvällen,
dels den 28de till middagen.
Jag emotser att Farbror kommer
den 27de och åtminstone dröjer
öfver den 28de. Ångbåten Jämsä
afgår den 29de till Jyväskylä;
– om resan dit skall göras, kan
Farbror alltså genskjuta båten
vid Anianpelto d. 29de på mor-
gonen.
Jag expedierar för säkerhets
skuld redan den 26te ett åkdon
till Lahtis hôtel för Farbrors
räkning, men häst ber jag Farbror
taga derifrån, – då jag nämligen
ej säkert vet om Farbror kommer
d. 26te eller 27de och huruvida
|3|
det sker med dagtåg eller nattåg.
Farbror bedes således vid
ankomsten till Lahtis efterfråga
det från Laitiala skickade
åkdonet. Det är möjligt att
Farbror får Alma till reskamrat,
ty hon har ämnat ungefär sam-
ma tid på återväg från Kuopio
vika in här.
Huru kärt vore det ej för oss
att få se äfven Tante Fanny och
ungdomen här vid denna sam-
mankomst i det gröna! Då
först blefve det ”la famille
joyeuse”. Men vi hoppas att
det en annan gång skall låta
sig göra. –
Hö och vårsäd ha lidit af
vårens köld och sommarns
torka. Rågen är deremot mycket
vacker.
En mängd bref skola skrifvas
|4|
till detta postbud. Jag måste
derför afbryta, tecknande,
med hjertliga helsningar från
oss alla till inbyggaren på
Toivoranta,
Farbrors tillgifne
Leo.
Järvelä et Laitiala 13 Juli 80.
Bäste Farbror Adolf!
Det gjorde oss innerligen ondt då vi, ur Farbrors och Tante Fannys bref till Tante Sofie, idag erforo att unge Henrik legat illa sjuk och Eder sommarglädje sålunda varit fördunklad. Vi vilja dock hoppas att den redan påbörjade konvolescensen skall raskt framskrida. Med sådan vård som Henrik erhåller, kan det ej slå felt att ju krafterna snart skola återkomma. Det vackra sommarvädret synes ju härvid ock vilja medverka.
Med stor glädje förnam jag att Farbror är stämd för att besöka oss här på Laitiala vid|2| tiden för det lilla slägtmöte då vårt nya hus här skall invigas. Lyckligtvis passar de af Farbror uppgifna dagarna mycket väl tillsammans. Våra gäster anlända nämligen dels den 27 på qvällen, dels den 28de till middagen. Jag emotser att Farbror kommer den 27de och åtminstone dröjer öfver den 28de. Ångbåten Jämsä afgår den 29de till Jyväskylä; – om resan dit skall göras, kan Farbror alltså genskjuta båten vid Anianpelto d. 29de på morgonen.
Jag expedierar för säkerhets skuld redan den 26te ett åkdon till Lahtis hôtel för Farbrors räkning, men häst ber jag Farbror taga derifrån, – då jag nämligen ej säkert vet om Farbror kommer d. 26te eller 27de och huruvida|3| det sker med dagtåg eller nattåg. Farbror bedes således vid ankomsten till Lahtis efterfråga det från Laitiala skickade åkdonet. Det är möjligt att Farbror får Alma till reskamrat, ty hon har ämnat ungefär samma tid på återväg från Kuopio vika in här.
Huru kärt vore det ej för oss att få se äfven Tante Fanny och ungdomen här vid denna sammankomst i det gröna! Då först blefve det ”la famille joyeuse”
fr. den lyckliga familjen. Men vi hoppas att det en annan gång skall låta sig göra. –
Hö och vårsäd ha lidit af vårens köld och sommarns torka. Rågen är deremot mycket vacker.
En mängd bref skola skrifvas|4| till detta postbud. Jag måste derför afbryta, tecknande, med hjertliga helsningar från oss alla till inbyggaren på Toivoranta,
Farbrors tillgifne
Leo.