9.6.1878 LM–Georges Cogordan
Finsk text
Ingen text, se faksimil eller transkription.
Original (transkription)
|1|
Laitiala 9 Juin 1878.
À Mr Georges Cogordan, Paris.
En constatant qu’il s’est écoulé plusieurs
mois sans que vous ayez reçu reponse
à votre aimable lettre du 29 decbre, vous avez,
sans doute, plein droit de me classer parmi les
sauvages etstruket outillagt, ce qui est encore pire, – de me soupçonner
ingrat.
Eh bien, monsieur, je me suis ni l’un ni l’autre.
Et si vous pouvez vous passer de toute lettre de moi,
moi, au contraire, j’ai grandement besoin de votre
pardon. Je vous assurestruket prie de me l’accorder,
malgrès les apparences pour moistruket qui m’accusent.
Croyez-moi: je garde dans mon cœur la plus
vive reconnaissance de la bienveillance, j’ose dire
de l’amitié que vous m’avez témoignée pendant
mon dernière séjour en France. Nous vous devons,
ma femme et moi, les meilleurs des souvernirs
que nous avons emporté d’Étretat. – Et encore:
j’ai trouvé en vous un représentant distinguétillagt de la vraie,
jeune France, qui par son travail, par son
intelligence, etstruket par ses lumières fera regagner à votre
noble nation une influence sur les autres peuples,
mieux fondée et plus bienfaisante que celle qui
comptait sur la sabre et le canon. Comment donc ne
désirerais-je pas, – moitillagt, citoyen d’un petit étatstruket pays oublié –
de garder une place dans vous souvenirs? – –
Je n’ai peut-être jamais de ma vie
tant travaillé que depuis mon retour du voyage
à l’étranger, l’été dernstruket l’année dernière. La diète
a recommancé ses travaux le 1 Oct. Membre de la
commission des finances et de celle concernant la
loi militaire, j’ai eu à porter un fardeau
d’autant plus considérable, que je me vis obligé
de faire, en même temps, mon cours de droit finan-
ciers à l’université. Mais, je ne me plains pas,
[...]oläslig/saknad text puisque mes efforts n’est pas été sans succès.
À la commission des finances c’est mon projetsstruket
[...]oläslig/saknad text le système par moi proposé ainsi que mon
|2|
projet de rapport, qui ont été adoptés, et peut
être plus tard adoptéstruket approuvés par les états.
Quant à la question militaire, la lutte a été
des plus pénibles, mais la victoire est restée àtillagt moi et mes amis, qui
[...]oläslig/saknad text regardons l’introduction du service obliga-
toire [...]oläslig/saknad text comme de haute importance pour l’avenir
politique de la nation. Je me permets de vous
adresser un nro de Finsk tidskrift, dans lequel
vous trouverez un article: Synpunkter i värnepligts-
frågan, contenant une esquisse de mes idées sur ce sujet.
La diète a été close le 24 janvier. Le lendemain
j’ai commencé un cours de droit international,
achevé au mois de mai. La chaire d’économie
politique étant vacante, je suis chargé d’unstruket de tous
les examens etc dans cette science. – Puis, unestruket nouveautillagt nou-
velle chargestruket mandattillagt est tombée sur moi [...]oläslig/saknad text vers la fine
de la diète: le ”tiers-état” (borgareståndet) m’a élu
membre du [...]oläslig/saknad text conseil qui exerce, de la part
des étatsstruket de la diètetillagt, la surveillance de la [...]oläslig/saknad text direction suprème
de la Banque de Finlande; mandat qui n’expire
qu’en 1882. – Au 1 janvier j’ai été réélu president
du conseil municipal d’Hfors – charge obligatoire.
Si j’ai fait cette énumération des principaux
devoirs qui m’ont occupé, c’est pour prouver que,
vraiement, le temps m’a souventsvårtytt manqué de pouvoirsvårtytt
à la correspondance le plus pressant. Je dois ajouter
dans ce but, que peu de jours après la cloturetillagt la diète un ami
d’enfance et ami politique M. Björkenheim est mort subitement (écrasé
par un train destruket sur letillagt chemin detillagt fer). Il a laissé à sa famille de
grandes proprietés, mais [...]oläslig/saknad text aussi de grandes dettes. C’est
à moi que la veuve s’est adressée pour la consolidation
de l’héritage – ce qui m’a couté beaucoup de temps et de savoir.
(Vos notaires
n’existent pas
chez nous).tillagt i marginalen
Puis, au moi de février eststruket l’un des mes bons freresstruket frères
de ma femme est mort – – c’etait de nouveau, mon devoir
de soignerstruket de consoler la famille ettillagt d’arranger les affaires.
Ainsi s’est passé un [...]oläslig/saknad text lante; de c[...]oläslig/saknad text
la tête fatiguée, mes responsabilités trop multipliésvårtytt ettillagt toujours croissant, –
et avec celà une situation politique et financière des
plus tendress, – voilà, cher monsieur, de la part de votre correspondence arrivéetillagt i marginalen, un petit
exposé etsvårtytt motifs d’excuse que je soumets à votre
indulgent examen. – C’est en même temps, en quelque sorte, une
chronique concentrée de ma vie.
C’est en même temps, en quelque sorte,
une chronique ”concentrée” de ma vie.struket Nous
avions espéré, ma femme et moi, d’avoir [...]oläslig/saknad text agréables dans [...]oläslig/saknad texttillagt, destruket detillagt vous voyer
à Hfors ce printemps. Combien de fois n’en avons
nous pas parlé! Je crois presque que ma femme
avait déjà dressé le menu du diner qui serait
donné chez noustillagt en votre honneur et qui m’avait fornu
l’occasion de vous présenter mes amis, c’est
à dire les hommesstruket membrestillagt les plus distingués du parti
libéral et quelques aimables professeurs de l’université.
Mais – vous n’êtes pas venu! Le voyage
à Pbourg n’a-t-il pas eu lieu? Je l’éspère. Car
si vous avez été à Pbourg sans venir à Hfors
celà me farait de lastruket de la peine. –
Nous vous remercions de la photographie que nousstruket
du secrétaire d’ambassade de 3me classe, tout en
observant que le portrait est inférieur à l’original.
Depuis quelques jours je me suis retiré à la
campagne avec ma famille. Ma belle propriété
de Laitiala, et lestruket entourée de forêts et de lacs,
est tout à fait isolée du monde. C’est commetillagt un
ermitage, où l’on jouit de cette tranquilletillagt solitude qui fortifie
l’esprit et qui permet au pauvre cœur d’avoir
des épanchements, repoussés si long temps par
la vie officielle. Si ce n’était, malheureusement,
en vaine, je vous inviterais vous et mr
Schulz de venir passer quelques temps ici
pour être l’objet de nos soins et pour voir
comment on peut vivre heureux sans autre
entourage que celui de la nature, – des paysans
et des troupeaux.
Il est vrai, cependant, que nous nous
amuserions mieux en allant à Paris. Mais
je suis obligé de résister aux séduction de Votre
grandetillagt exposition. Des traveux scientifique, pous lesquels
je dois profiter de mon ”otium sapientis” me
retiennentstruket m’empêchenttillagt absolument de faire cette annéetillagt un si long voyage.
Le seul voyage, que je ferais peut être, sera
pourstruket au mois d’Août, au congrès pénitentiaire
|4|
à Stockholm. – ”C’est dur”, comme dirait
M. Schulz, mais il faut se résigner. J’aurai
ma revanche en venant comme je l’espère en 1880
passer tout l’hiverstruket plusieurs moistillagt à Paris. C’est alors
que je demanderai à M. Schulz de m’introduire
au cercle des Mirlitons. – Veuillez, Monsieurstruket
Vous m’obligerez monsieur, en disent à M Schulz
qu’il m’offrait beaucoup de plaisir en m’envoyant
sa photographie qui est ”splendide” – pour me
servir d’une de ses [...]oläslig/saknad text motstillagt favorits, – et qui
me rappelle souvent les causeries agréables au
bord de la mer. J’espère que M. Schulz se porte
bien et que, tout en avançant dans les combinaisons
de haute financesstruket, il guardera toujoursstruket ne cessera
jamais d’être l’homme de cœur et d’esprit, qui
a gagné, à Étretat, toutesstruket ma sympathies sincère.
– Je me reconnais, du reste, son débiteur pour
une charmante lettre, à laquelle je n’ai pas repondu;
mais je me propose de m’acquitter bientôt de cette
dette.
Veuillez, cher monsieur, présenter à Mme votre
mère les salutations respectueuses de ma
femme et de votre
Laitiala 9 juni 1878.
Till Herr Geoges Cogordan, Paris.
I och med att det gått flera månader utan att ni har fått svar på ert vänliga brev av 29 december är ni utan vidare i er fulla rätt att kategorisera mig bland de ociviliserade eller, vilket är ännu värre, misstänka mig för att vara otacksam.
Nåväl, herr, jag är varken det ena eller det andra. Och även om ni helt kunde avstå från brev från mig, är jag däremot i stort behov av er förlåtelse. Jag ber er att ni skänker mig den. Tro mig: jag bevarar i mitt hjärta den innerligaste tacksamhet över den välvilja, jag vågar säga vänskap, som ni bevisade mig under min senaste vistelse i Frankrike. Min fru och jag står i skuld till er för de bästa av minnena vi tog med oss från Étretat. Och därtill: i er har jag hittat en framstående representant för det riktiga, unga Frankrike, som genom sitt arbete, genom sin intelligens, genom sin upplysning kommer att återge er ädla nation ett inflytande på andra folk, bättre grundat och mera välgörande än det som förlitade sig på svärdet och kanonen. Hur skulle jag, medborgare av ett litet bortglömt land, således inte vilja bevara en plats i era minnen?
Jag har kanske aldrig i hela mitt liv arbetat så mycket som när jag återvände från utlandsresan senaste år. Lantdagen återupptog sitt arbete den 1 oktober. Som medlem i ekonomiutskottet och i utskottet som rörde militärlagen bar jag en ansenlig börda, som jag såg mig tvungen att åta mig, samtidigt, min kurs i finansrätt på universitetet. Men, jag klagar inte, eftersom mina ansträngningar inte var helt fruktlösa. I ekonomiutskottet antogs det system som jag förslog samt min redovisningsmodell och kanske dessa senare godkänns av ständerna.
Beträffande militärfrågan har striden varit hård, men segern gick till mig och mina vänner, som anser införandet av allmän värnplikt vara av stor betydelse för nationens politiska framtid. Jag tillåter mig sända er ett nummer av Finsk tidskrift, i vilket ni hittar en artikel: Synpunkter i värnepligtsfrågan, där jag drar upp linjerna för mina tankegångar i ämnet.
Lantdagen avslutades den 24 januari. Följande dag inledde jag en kurs i folkrätt, slutförd i maj. I och med att lärostolen i nationalekonomi är ledig ansvarar jag för alla prov med mera i detta ämne. Därtill föll ett nytt mandat på mig mot slutet av lantdagen: borgarståndet valde mig till medlem i det fullmäktige som för lantdagens del utövar övervakning på direktionen för Finlands Bank; ett mandat som går ut först 1882. – Första januari återvaldes jag till ordförande för Helsingfors stadsfullmäktige – ett obligatoriskt åtagande.
Denna uppräkning av de plikter som främst sysselsatt mig bevisar att jag på riktigt ofta inte haft tid och kraft enssvårtytt för den mest brådskande korrespondens. Jag måste tillägga i detta fall att bara ett par dagar efter lantdagens avslutning dog en barndomsvän och partikamrat herr Björkenheim plötsligt (krossad under ett tåg). Till sin familj lämnade han efter sig stora egendomar, men även stora skulder. Det var till mig änkan vände sig för konsolidering av arvet, vilket har kostat mig mycket tid och kunnande. (Era notarier förekommer inte hos oss).tillagt i marginalen Därefter i februari dog en av min frus bröder – igen föll det på mig att trösta familjen och ordna affärerna.
Således har det varit [...]oläslig/saknad text trött huvud, för många plikter som ständigt ökar, och därtill en mycket ömtålig politisk och ekonomisk situation, – där har ni, käre herr, beträffande ert anlända brev, en liten framställning och ursäkter som jag överlåter åt er nådiga prövning. Samtidigt är det på ett sätt ett kortfattat sammandrag av mitt liv.
|3|Vi hade hoppats, min fru och jag, [...]oläslig/saknad text, att få se er i Helsingfors i våras. Hur många gånger har vi inte talat om saken! Jag tror nästan att min hustru redan hade gjort upp en meny för middagen vi skulle ha hållit hos oss till er ära och som skulle ha gett mig tillfälle att presentera er för mina vänner, det vill säga de mest framstående medlemmarna av liberala partiet och några beskedliga professorer från universitetet. Men, ni kom inte! Blev inte resan till Sankt Petersburg av? Jag hoppas det. För det skulle göra mig ont om ni har varit i Sankt Petersburg utan att komma till Helsingfors.
Vi tackar er för fotografiet av ambassadsekreteraren av tredje klass, medveten om att porträttet inte mäter sig med originalet.
Sedan några dagar har jag dragit mig tillbaka till landet med min familj. Min vackra egendom Laitiala, omgiven av skogar och sjöar, är fullständigt isolerad från omvärlden. Det är som en eremitboning, där man glädjer sig över den lugna ensamheten som stärker sinnet och som tillåter det stackars hjärtat att utgjuta sig, efter att så länge ha förträngts av det offentliga livet. Om det inte tyvärr vore förgäves skulle jag bjuda er och herr Schulz att för en tid komma hit för att bli omhändertagna av oss och för att se hur lycklig man kan leva utan att vara omgiven av annat än naturen, bönder och hjordar.
Det är emellertid sant att vi bäst skulle roa oss om vi åkte till Paris. Men jag är tvungen att motstå frestelsen från Er stora utställning. Vetenskapliga arbeten, åt vilka jag måste ägna mitt ”den vises tidsfördrivla”, hindrar mig absolut från att detta år göra en så lång resa. Den enda resa jag eventuellt företar mig blir i augusti till fängelsevårdskongressen|4| i Stockholm. – ”Det är hårt”, som herr Schulz brukade säga, men det är bara att acceptera. Det är min förhoppning att jag kommer få min revansch när jag 1880 kommer för att tillbringa flera månader i Paris. Då ska jag be herr Schulz introducera mig till Mirlitonkretsen. Ni skulle göra mig en tjänst herr, om ni sade till Schulz att det gladde mig mycket att få hans fotografi som är ”utmärkt” – för att använda ett av hans favoritutryck, och som ofta påminner mig om de angenäma pratstunderna vid havet. Jag hoppas att herr Schulz mår bra, och att samtidigt som han klättrar på det ekonomiska området upphör han aldrig att vara en man med hjärta och sinne, som i Étretat väckte mina innerliga sympatier. Jag bekräftar, förresten, att jag står i skuld till honom för ett charmant brev som jag inte svarat på; men jag erbjuder mig att snart betala av skulden.
Var så vänlig, käre herr, att framföra de vördsammaste hälsningar till er mor från min fru och från er[...]oläslig/saknad text