20.5.1876 LM–Alexandra Mechelin

Af mitt telegram har
du i förrgår inhemtat att jag lyck-
ligen anländt till bestämmelseorten.
På grund af rekommendationer från
Stockholm tog jag in på Grand Hôtel.
Jag valde först ett af de billigaste rum-
men, ett litet krypin mot gårdssidan.
Jag blef dock tvungen att taga ett bättre,
ty der rådde, tillföljd af bristande sol,
en sådan källarluft att jag icke vågade
qvarstanna der. Det var dessutom så
trångt, att det icke kunde bära sig, så
gerna jag ock velat betala 3 ½ mark heldre
än 6 mark om dagen, som mitt nuvarande
stora och ljusa rum kostar. Detta såkallade
Grand hotel har, egendomligt nog, till största delentillagt endast
små kyffen nästan som ångbåtshytter, och
alla mot en liten gårdsplan, samt några
vackra rum mot gatan till 6 à 8 marks
|2| pris. Det lärer vara lika dyrt på
de öfrige hotellen. – Utsigten är vacker,
mot Carl Johans gatan, med Stortings-
byggnaden snedt emot. I Stortingsbi-
blioteket kommer mitt mesta arbete
att försiggå, och således passar det bra
att bo här.

Resan från Stockholm hit går på
17 timmar, från 9 e. m.eftermiddag till ½ 2 e. m.
följande dag. Den är dock ganska trött-
sam, emedan det ej finnes sofkupéer,
och man midt om natten ombyter vagnar
och derföre måste vara påpasslig.

Igår morgse begynte jag mina besök
hos härvarande professor. De flesta voro
icke hemma, men en del kommo samma
dag att besvara besöket. Professorn i
statsrätt Aschehoug var icke mindre
än 3 pgerstruket gångertillagt hos mig igår e. m.eftermiddag Först för
att besvara mitt besök och bjuda mig till
sig på qvällen, der vi skulle prata på
tu man hand. Snart derpå kom han
igen, för att meddela att en gammal prof.professor
Boeck hade stor souper för tyske juris-
|3|professorn Maurer samt bedt honom
och äfven mig komma dit. Aschehoug
stannade då hos mig en timme, hvar-
under jag fick göra en mängd frågor
som han klart och lifligt besvarade. Han
sade sig gerna vara till tjenst med alla
upplysningar och råd, och sålunda kan jag
hoppas att ganska snabbt få ihop de
fakta som jag behöfver, isynnerhet som
han lofvat bereda mig tillfälle att ar-
beta på Storthingets bibliotek, der all
politisk litteratur är samlad.

3^e gången kom han kl. ½ 9 för att
afhemta mig till prof. Boeck (läs: Bog)
der ett stort sällskap professorer och några
af ministrarne voro församlade. Frackar,
hvita dukar, ordnar och brocherne tyckes
här liksom i Stockholm höra till alla bjud-
ningar.

Man var utmärkt aimable mot din
gubbe. Så gerna han ock sjelf velat in-
taga en anspråkslös plats, måste han dock
hålla sig till de främste. – Seden är här
litet annorlunda än hos oss. Först serverades
ingenting, icke ens thé. Men redan kl. 9 kom
|4| soupern, med 7 à 8 rätter mat. Den intogs
på stående fot – endast statsministern,
excellensen Stang, prof.professor Maurer och
jag nödgades att sitta. Sedan ordnades
bordet för desserterna och så intogo alla
sittplatser, för att äta de många desser-
terna. Äfven nu placerades jag i högsätet,
omgifven af Stang, Maurer, ecklesiastik-
ministern Nissen och finansministern
Holmboe. Värden föreslog åtskilliga skålar,
den första till Maurer, den andra till
mig; hvilka naturligtvis besvarades.

Efter soupern serverades ännu punch
och öl(!) och kl. ½ 12 var jag hemma.

Du kan berätta om denna souper för
farbror Adolf och Fanny. Både värden
och hans damer samt Stang och andra
frågade med stort intresse efter dem. Sär-
skildt bad fru Boeck mig helsa och
berätta dem, att den våning de nu bebo,
(nära universitetet) är densamma som
Mechlins förr hade bebott.

Dietrichson reste igår till utlandet, men
besökte mig derförinnan, så att vi voro en
timma tillsammans. Han bad mig helsa
till dig. – Hans familj är sedan förut i München.

Professon Friis träffade jag igår middags
i ”Norska sälskapet”, en klubb der allt
hyggligt folk brukar äta middag och
tillbringa qvällen. Man får der enkel
men god husmanskost för billigt pris.
Kristiania är annars fattigt på restau-
ranter; och kaféer à la Paris finns
allsicke.

Våren är äfven här föga framskriden.
Kyligt och torrt, endast späd grönska
på buskar och en del träd. –

Den stora installationshögtidligheten
i Upsala hinner jag nu icke närmare
beskrifva. Att menniskorna voro vänliga
behöfver jag knappt säga. – Hos Hamil-
tons träffade jag nu äfven grefvinnan
som för tillfället undantagsvis är frisk.
Hon bad mig helsa dig och beklagade
att du icke kommit med. – När jag
under min resa funderat öfver, om du
skulle kunnat ha roligt af att vara med,
så måste jag dock stanna vid den åsigt,
att du här i Kristiania skulle finna
tiden lång. I Stockholm hade det visst
varit annorlunda, men äfven der är lifvet
|6| för resande icke så behagligt innan värmen
och grönska kommit. Jag tror också att
både du och jag få mera trefnad på
en resa till de stora länderna, der man
får rå om sig sjelf efter behag. Här
i Skandinavien kan jag icke mera resa
inkognito. Några af Stockholms-
tidningarne hade under rubriken ”Notabel
resande” omtalat att jag var stadd på
färd till Kristiania och detta tyckes man
ha läst äfven här. Detta kan visst
vara en rekommendation, men är tillika
ett band. En ”notabel” resande får lof
att iakttaga visit skyldigheter m. m. och
menniskorne tycka sig kanske böra vara
artigare, än emot en obekant individ.

Från höger och venster har man dessutom
erinrat om studentmötet. Både i Stock-
holm och här har man framhållit mina
tal o. s. v. Då jag djupt i mitt inre
känner hvadstruket huru föga jag ännu är
värd att utmärkas, generar mig allt
detta, och jag tänker att det dock vore
bäst att få höra till de obemärkte.

– Säg åt Mili att jag besökte herr
Dannström för att tacka honom för
deras vänlighet mot henne. Han
skulle just resa till Finland, dit hans
fru farit förut. Jag tror att de äm-
na besöka dig i H^forsHelsingfors.

Nu måste jag afbryta, för att få
brefvet att gå med dagens tåg. Idag
hoppas jag få bref af dig. I öfver-
morgon skrifver jag åter. Då skall jag
också skrifva särskildt till lilla Cely.
Jag kysser ditt och lilla Celys porträtter
och omfamnar er i mina tankar.
Måtte posten icke svika mig idag!

Helsa hjertligt alla de våra från