22.4.1875 Finlands statsrätt

Svensk text

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1875.
35^te Föreläsn.Föreläsningen
22 April.

Nödsakad igår afbryta min föreläsn.föreläsning bör jag om då behandlade ämnet ännu tillägga några ord. Resumé: 1^o) .

2^o) .

3^o) , hvilken allmänna pligt betraktades med särskild hänsyn till a) bort!tillagt i marginalendomstolarnas, b) förvaltande myndigheternas och c) enskilda medborgarenas åliggande härutinnan, om ock i hufvudsammansatsen måste bli den: alla böra lyda lagen och likaså öfverheten men denna försåvidt dess bud icke lagstridiga, hvilket betingadt af hela systemet i den konstit.konstitutionella staten. Slutligen

4^o) . Selfgovernmenten. självstyre, – rättigheter och pligter ömsesides betingande hvarandra. – I despotism medborgarens frihetsrättigheter ringa – derföre ock dess skyldighet af mera passiv natur. – Den politiska friheten har det med sig att ställa vida större kraf på medborgaren. Administreras som en omyndig af allrådig förmyndarstyrelse finner han sig föga manad att offra tid och insigt för allm.allmänna angelägenheter. Men i mon som ss.såsom rörligande statsborgare erkännes, växa anspråken på honom. För hvarje rättighet som lagen honom garanterar gentemot statsmakten framstårsvårtytt en pligt. Föreningsrätten manar medborgaren att ega intresse och initiativ nog att genom fri association handhafva angelägenheter, befordra ändamål, som förut åsidosatts eller blott af administration besörjdes. Tryckfriheten denna så dyrkade rättighet medför alvarliga pligter äfven den: pligten att bringa till offentlighetens ljus allt som af allmän betydelse vara kan, – pligt för alla dem som sig af rättigheten begagna att söka verka upplysande, förädlande, gagneligt, icke låta det offentliga ordet blifva ett redskap för lägre intressens bearbetningar, o. s. v. – Valrätten bör ock uppfattas ss.såsom tillika en pligt hvilken bör med alvar och insigt utöfvas.

|2|

Efter framställningen af allmänna rättigheter och pligter som utgöra regler gälla att undantagen eller hvad lagstiftningen kan innehålla för speciella stadgande rörande vissa medborgares ställning i staten, och skall således nu talas om.

A. .

1^o) . I början af terminen framställt Adelns uppkomst och utveckling ss.såsom politiskt stånd utan att då tala om dess öfriga privilegier, till hvilka lofvande efteråt återkomma. – Vill dock förutskickasvårtytt den anmärkn.anmärkningen att dessa två represent.representations kallet och den politiska betydelsen i allmänhet – samt de sociala privil.privilegierna ingalunda utan ett visst inbördes samband; det förra ökade det senare.

Efteråt.tillagt i marginalen

Erinrar här att det var af bördsadeln (de slägter som af gammalt utmärkt sig bland öfriga odalsmän)tillagt av utgivaren, konungens⊠original: ) tjenstemän och de allm.allmänna frälsemännen.

Frälserusttjensten införd af Magnus Ladulås 1280 och 1285 och vidare ordnad i Magnus Erikssons stadga 1335 samt i den s. k. Telge stadgan 1345. L. L.Landslagens K B.Konungabalk upptog den sistnämnda stadgans innehåll. Vigtigaste moment voro. 1^o) Den som ville ha sitt gods frälst, ehvad han är riddare eller som skulle föra med sig 1 god häst och dertill fulla vapen både å lekamen och ben. Vill någon bonde varda frälseman skall han sig reda med häst och vapen. – 2^o) Var en frälseman gammal och oför, skulle han dock inställa sig på vapensyn och ha en man med sig som kunde tjena för honom. Söners tjenst kunde dock antagas ss.såsom fullgörelse för fadern. 3^o) Barnen efter frälsemän nöjto faderns frälse, son till 15 år, dotter så länge ogift. Äfvenså enka. Gifte sig dotter eller enka med frälseman, då frälste han hennes gods|3| med sitt, – gifte hon sig med bonde göre skatt och skuld ss.såsom bonde, hvilket sistnämnda är roten till senare förbudet mot frälseqvinnas giftermål med ofrälseman. 5^o) ville ngnnågon frälseman undan frälse gånga egde han anmäla det på Vapensyn. 6^o) Vapensyn skulle hållas hvarje år 8^de dagen efter StSankt Pedersdag (för Finland i Åbo).

Det privilegium adeln sålunda erhöll af skattefrihet således ett klassvilkorligt. – Krigstjenst också ett slags onus.

Af den gamla bördsadeln, konungens tjenstemän och allm.allmänna frälsem.frälsemän uppstår sålunda Adeln ss.såsom stånd, ss.såsom särskild samhällsklass.

Sjelfva det vilkorlvillkorliga privilegiet bör nu undersökas. Från Gustaf I tid följande: 1^o) Adeln skattefrihet för sin jord, person och hus – 2^o) frihet från skyldighet att underhålla tavernerier (påbjudna af Magnus Ladulås) 3^o) frihet från budkaflars kringsändande. Adeln sjelf få för sin gård, men icke landboernes. 4^o) Adelns landboer som gjorde dagsverken till sätesgårdarne finge ej betungas med allmogens allmänna skyldighet att emottaga konungens hästar till fodring. 5^o) Rätt till kronans andel i sakören, hvartill adelns hjon och landboer gjort sig förfallna. 6^o) Rätt att befästa sina gårdar, stänga dem t o m för kungen och der gifva asyl åt flyktingar. 7^o) Rätt att inom sina slott och gårdar på följemän och tjenare tillämpa de af kngnkungen utfärdade gårdsrätter. Hvilket icke kunde undgå att höja anseendet.tillagt i marginalen – 8^o) I saker som angingo heder och ära, isynnerhet injurier skulle adeln ha sitt forum inför KngnKungen och Rådet. Således ett till hedersmål inskränkt forum privilegiatumlat. privilegiedomstol och tillika ett judicium pariumlat. domsrätt över likar. Hvilket dock först torde ha gällt blott högre adeln. 9^o) Rådets medlemmar skulle tagas bland den infödda borna Adeln. 10^o) Slutligen skulle frälsegods|4| få egas blott af Adeln; hvarigenom dock L L^sLandslagens stadgande, att den som ej förmådde uppehålla frälserusttjensten skulle gå under skatt och skuld sssåsom bonde, icke kan anses upphofvet, ehuru det vittnade om bemödandet att få frälsefriheten fästad vid godsen. – Adelns skattefrihet egde dock icke gällande kraft i fråga om extragärders beviljande och utgörande. Hvilket framgår af K BKonungabalken L LLandslagen IV: 6.

Konseqvensen af dessa friheter icke ringa. Blick på maktställningen. (Specielt rätten att befästa slott och gårdar.) – Huru anseendesvårtytt lätt bli ärftligt.

Gustaf I ingen nämnvärd förändring. Han bekräftade privilegierna men fordrade större rusttjenst, ju större förmögenhet.

Erik XIV – 1561 ärftlig - och värdighet och tillika ärftliga lån af kronogods och räntor åt dem. Vidare beviljandet af för att förbättra adelns förmögenhetsvilkor 1562. Ett steg till verkliga skatteprivilegier.tillagt i marginalen Jemte det hvar adelsman skulle en väl rustad karl med häst att för hvar 300 marks ränta, skulle likväl den säterigård som hvar fräseman besitter (tillagt av utgivarenbebor)tillagt av utgivaren icke utisvårtytt summan inräknas, utan hvar och en behålla den utom sådan tjenst och tunga, sålunda dock att frälseman eller Riddar frihet för 1, friherre för 2 och Grefve för 3 gårdar, dertill en närmast belägen landbogård under hvar sätesgäld. Detta var nu sätes- och ladugårdsfriheten.

Johan III gick längre i privielgier. Och uppkomsten af det ypperliga frälset.tillagt i marginalen 8 Juli 1^o) Alla Grefvar, friherrar, Riksråd och Riddare skulle till evärdelig ego njuta och behålla och konungsliga sakören med deras egna landbönder, undantagna crimen laesae majestatislat. majestätsbrott och edsöresbrott. Andra adelsmän blott den andel, som annars bort tillfalla Häradshöfding.

|5|

Nytttillagt i marginalen

2^o) Härefter icke några andra förordnas till häradshöfding och domare än de som äro af Adelsstånd, om lämpliga bland ståndet funnos; en del domsagor undantages dock. – Gamla valrätten skulle derigenom väl icke upphöra, men blef ju inskränkt. Första steget af Adeln att tillegna sig lukrativa civila tjenster ss.såsom ytterliga vederlag för krigstjensttungan.

Nytttillagt i marginalen

3^o) Rättighet att behålla adlig sköld om ock för fattigdom ej mäktad göra rusttjenst. .

4^o) Judicium pariumlat. domsrätt över likar utvecklades.

Nytttillagt i marginalen

5^o) Rätt att för eget behof handla och köpslaga med utländska köpmän.

Nytt till en deltillagt i marginalen

6^o) Deras landbönder fria från alla skjutsresor, för dagsverken till kronans slott och gårdar och från utskrifningar.

1590 ännu tillägg specielt ang^deangående att jord icke skulle ärfvas af döttrar; att morgongåfva af adelsman icke behöfde gifvas i jord; att frälst jord skulle skiftas blott mellan manspersoner, men om ej sdnsådan inom 5^te led fanns, falla till qvinnor. Således stärkande af jordadelns ställning.

Sigismund 1594 bekräftade allt och vidare: i alla rikets embeten, både i kansliet, domarembeten, landtregeringen och krigsregimentsvårtytt endast infödd adelsmän, och inga fremmande eller ringa och obördiga män sättes i ngtnågot embete öfver eller bredvid dem. Rådet och andra af Adeln i rikets tjenst förses med tillbörligt underhåll å land och län. Unga adelsmän under utrikes studier fria från vapentjenst. – Tullfri import för eget behof. Jus patronatuslat. patronatsrätt.

|6|

Carl IX inga nya friheter utom att ock befriades att från sina säterigårdar utgifva de ⅔ af tionden som efter reformationen tillerkänts kronan. Gustaf II Adolph bekräftade i sin regentförsäkran dessa privilegier. Vid Hofrättens inrättande 1614 blef denna forum privilegiatumlat. privilegiedomstol, för brottmål dock att undersökning på gerningsmålersvårtytt. Tvistemål mellan adelsmän också till Hofrätt. – Men i andra mål sssåsom synessvårtytt, eller tvister mellan adel och frälse vanlig domstol. 1617 formliga privilegier af bekräftande innehåll dock med den utsträckning att Adelns Slott och Afvelsgårdar som de heman, som bygda voro eller förbättras kunde på sådana derassvårtytt Sätesgårdars enskilda egor, skulle vara fria och oräknade i Vapenstjensten, utan inskränkning till ngtnågot visst antal. I början var det, icke utsatt ngnnågon gräns huru långt omkring sätesgården, Sätesfriheten skulle sträcka sig; men år 1617 års privil.privilegier förklarades, att de Adelns bönder, hvilka voro inom en mil från Sätesgården, alltid skulle vara fria från Gården, Utskrifning, Skjutsfärd och Gästning. – Denna distans kallas vanligen fredsmiler och deraf torde Rå- och Rörsfriheten ha uppkommit och dessa bekreftas 1622 då intet väsentligt nytt. Christina och Carl Gustaf ändrade intet i privilegierna. – Förmyndar regeringen särskilda resolution med ytterligare förmoner, som ej rådet taga.

Carl XI hade 1673 underskrifvit adelns privilegier och konfirmerades de vid kröningen 1675, resolutioner likaså undantagen som förmyndar regeringen utfärdat. Adelns gårdsrätt upphäfdes.original:, Rangordning genom hvilka afgjordes att embete och tjenst skulle ge värdighet framför stånd och börd.

Under 17^de seklet efter G. Adolf sålunda icke legala tillskott i privilegier. Men det faktiska gynnandet genom förläningar. Tills Reduktionen kom som knäckte detta.

Framhåll represent. rättenrepresentationsrätten sådan blef 1626.

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

Kevätlukukausi 1875

35. luento 22. huhtikuuta

Jouduin eilen keskeyttämään luentoni, ja siksi minun on vielä lisättävä muutama sana silloin käsittelemääni aiheeseen. Yhteenveto: 1) V

3) , ja tätä yleistä velvollisuutta tarkasteltiin kiinnittämällä erityistä huomiota siihen, että sen olisi pitänyt tässä suhteessa olla a) tuomioistuinten, b) hallintoviranomaisten ja c) yksityisten kansalaisten tehtävä, vaikka sen on pääasiassa sellaiseksi tultavakin: kaikkiaan tulee totella lakia ja samoin esivaltaa, mutta esivaltaa vain, mikäli sen käskyt eivät ole lainvastaisia, ja sitähän vaaditaan perustuslaillisen valtion koko järjestelmältä. Lopuksi

4) Itsehallinto, - oikeudet ja velvollisuudet, joita edellytetään vastavuoroisesti. – Itsevaltaisessa valtiossa kansalaisen oikeudet vapauteen ovat vähäisiä, sen vuoksi hänen velvollisuutensa ovatkin lähinnä passiivisia luonteeltaan. – Poliittinen vapaus antaa oikeuden asettaa kansalaisille paljon suurempia vaatimuksia. Jos kansalaista hallitaan kuin hän olisi alaikäinen, joka tarvitsee kaikessa huoltajan neuvoja ja ohjausta, hän tuskin innostuu uhraamaan aikaansa ja perehtymään yleisiin asioihin. Mutta kansalaiseen kohdistuvat vaatimukset kasvavat siinä määrin kuin hänen osallistumisoikeutensa tunnustetaan. Jokaiseen oikeuteen, jonka laki hänelle valtion suhteen takaa, liittyy myös velvollisuus. Yhdistymisoikeus edellyttää kansalaiselta, että hänellä on riittävästi omaa kiinnostusta ja aloitekykyä hoitaa vapaan yhdistyksen avulla asioita, edistää kohteita, jotka on aikaisemmin siirretty syrjään tai hoidettu pelkästään hallintoteitse. Painovapaus, tämä niin suuresti palvottu oikeus tuo sekin mukanaan vaativia velvollisuuksia: Velvollisuuden tuoda julkisuuden päivänvaloon kaikki, millä voi olla yleistä merkitystä, - velvollisuus kaikille niille, jotka käyttävät hyväkseen oikeutta yrittää vaikuttaa valistavasti, jalostavasti, hyödyllisesti, on olla antamatta julkisesta sanasta muodostua alhaisten intressien muokkaamisväline, jne. – Äänioikeutta on myös pidettävä velvollisuutta vastaavana, ja sitä on käytettävä vakavasti ja sisäisen näkemyksen mukaisesti.

Kun on esitelty yleiset oikeudet ja velvollisuudet, joista säännöt koostuvat, ryhdytään ottamaan selvää poikkeuksista eli mitä tällaisia säädöksiä tiettyjen kansalaisten asemasta valtiossa lainsäädäntö voi sisältää, ja puhutaan nyt siis niistä.

1) Lukukauden alussa esiteltiin Aateliston synty ja kehitys poliittisena säätynä, mutta emme silloin puhuneet sen muista etuoikeuksista, joihin luvattiin palata myöhemmin. – Haluan kuitenkin jo nyt huomauttaa, että näillä kahdella, edustuksellisella kutsumuksella ja poliittisella merkittävyydellä yleensä on – kuten yhteiskunnallisilla etuoikeuksilla, joka tapauksessa tietty keskinäinen yhdysside; edellinen lisäsi jälkimmäistä.

Myöhemmintillagt i marginalen.

Muistutan tässä, että kuninkaan virkamiehet ja rälssiaatelisto olivat syntyperältään aatelisia (niitä sukuja, jotka vanhastaan olivat osoittautuneet muita itsenäisiä talonpoikia etevämmiksi).

Rälssiin liittyvän ratsupalveluvelvollisuuden saattoi voimaan Maunu Ladonlukko 1280 ja 1285, ja sittemmin se määrättiin Maunu Eerikinpojan säädöksessä 1335 sekä nk. Täljen säädöksessä 1345. Maanlain Kuninkaankaari otti sellaisenaan mukaan viimeksi mainitun säädöksen sisällön. Tärkein momentti oli 1) Joka halusi maatilansa rälssitilaksi, hänen piti joko olla ritari tai hänen piti tuoda mukanaan 1 hyvä hevonen ja lisäksi täysi aseistus sekä täysi ratsumiehen varustus. – 2) Jos vapaasukuinen oli vanha ja sotaan kelpaamaton, hänen piti kuitenkin asettautua asetarkastukseen ja tuoda mukanaan mies, joka kykeni asepalvelukseen hänen sijastaan. Poikien palvelus voitiin kuitenkin hyväksyä tavallaan isän täydennyksenä. 3) Rälssiaatelismiehen lapset nauttivat isän rälssistä, poika 15 ikävuoteen asti, tytär niin kauan kuin pysyi naimattomana. Samoin leski. Jos tytär tai leski meni naimisiin rälssiaatelisen kanssa, niin tämä yhdisti naisen rälssin omaansa, - jos taas nainen meni naimisiin talonpojan kanssa, veron ja velan maksoi talonpoika, mikä puolestaan johti myöhemmin kieltoon, ettei aatelisnainen saanut mennä naimisiin rälssittömän kanssa. 5) Jos joku rälssiaatelinen halusi pois rälssistä, hänen oli ilmoitettava siitä Asetarkastuksessa. 6) Asetarkastus oli pidettävä joka vuosi 8 päivää Pyhän Pietarin päivän jälkeen (Suomessa siis Turussa).

Se etuoikeus, jonka aatelisto sai verovapautena, oli siis yhteiskuntaluokasta riippuvainen. Sotapalvelus oli myös eräänlainen rasitus.

Aatelisto eli sääty eli erityinen yhteiskuntaluokka muodostuu siis vanhasta, syntyperäisestä aatelistosta, kuninkaan virkamiehistä ja yleisestä rälssiaatelistosta.

Nyt on tutkittava itse etuoikeuden ehtoja. Kustaa Vaasan ajalta seuraavaa: 1) Aatelistolla verovapaus maastaan, henkilöstään ja talostaan – 2) vapaus velvollisuudesta ylläpitää majataloja (Maunu Ladonlukon tarjoamista) 3) vapaus viestikapuloiden lähettämisestä eteenpäin. Aatelisto itse saa tehdä sen oman maatilansa mutta ei alustalaisensa puolesta. 4) Aateliston alustalaisia, jotka tekivät taksvärkkejä ratsutiloille, ei saanut rasittaa rahvaan yleisellä velvollisuudella ottaa vastaan kuninkaan hevosia ruokittaviksi. 5) Oikeus kruunun osuuteen rikkomussakoista, joihin aateliston köyhäinhoidokit ja alustalaiset olivat syyllistyneet. 6) Oikeus linnoittaa tilansa, sulkea ne jopa kuninkaalta ja antaa siellä turvapaikka pakolaisille. 7) Oikeus soveltaa linnassaan ja kartanoissaan henkivartijoihinsa ja palvelijoihinsa kuninkaan vahvistamia kartano-oikeuksia. Mikä ei voinut olla nostamatta arvonantoa.tillagt i marginalen – 8) Kunniaa ja arvostusta koskevissa asioissa, erityisesti loukkauksissa, aatelistolla oli oma fooruminsa Kuninkaan ja Neuvoston edessä.Siten kunnianloukkausjuttuihin rajoittunut forum privilegiatum ja samoin judicium parium. Minkä olisi kuitenkin ensin pitänyt koskea vain ylempää aatelistoa. 9) Neuvoston jäsenet piti valita syntyperäisten aatelisten keskuudesta. 10) Lopulta rälssikartanoita saa omistaa vain Aatelisto, mistä kuitenkin on Maanlaissa säädös, että sen, joka ei kyennyt ylläpitämään rälssiratsupalvelusta, oli jouduttava veron ja velan alaiseksi talonpoikana, eikä tätä voi katsoa vieläkään kumotuksi, vaikka se todisti pyrkimyksestä saada rälssivapaus kiinnitetyksi tiluksiin. – Aateliston verovapaus ei kuitenkaan ollut pätevästi voimassa, mikäli kysymys oli ylimääräiseen lisäveroon suostumisesta ja suorittamisesta. Tämä käy ilmi Maanlain Kuninkaankaaren kohdasta IV: 6.

Näiden vapauksien seuraukset ovat melkoiset. Katsaus valta-asemaan. (Erityisesti oikeus linnoittaa linnat ja kartanot.) – Miten korkea-arvoisuudesta tulee helposti periytyvä.

Kustaa Vaasan aikana ei mitään mainitsemisen arvoista muutosta. Hän vahvisti etuoikeudet mutta vaati sitä suurempaa ratsupalvelusta, mitä suurempi omaisuus oli.

Eerik XIV – vuonna 1561 perinnöllinen arvo ja samoin perinnöllinen kruununtilojen ja veronkannon lainaaminen heille. Edelleen myöntäminen aateliston omaisuusehtojen parantamiseksi vuonna 1562. Askel kohti todellisia veroetuoikeuksia. tillagt i marginalenSen mukaan jokaisella aatelismiehellä tuli olla hyvin varustettu mies ja hevonen jokaista 300 markan verosummaa kohti, mutta tähän summaan ei kuitenkaan pitänyt laskea sitä säteritilaa, jonka kukin rälssiaatelinen omistaa (asuttaa), vaan jokainen sai pitää sen sellaisen palveluksen ja rasitteen ulkopuolella, mutta kuitenkin siten, että rälssiaatelisella eli Ritarilla oli vapaus yhteen, vapaaherralla kahteen ja Kreivillä 3 kartanoon, ja sen lisäksi lähinnä sijaitsevaan maalaistaloon jokaista säterivelkaa kohti. Tämä oli nyt päätila- ja latokartanovapaus.

Juhana III meni etuoikeuksissa vielä pidemmälle. Ja näin syntyi ensiluokkainen rälssi.tillagt i marginalen 8. heinäkuuta 1569 1) Kaikki Kreivit, vapaaherrat, Valtioneuvokset ja Ritarit saisivat ikuisen omistus- ja nautintaoikeuden ja saisivat pitää kuninkaalliset sakot, joita heidän omat alustalaisensa maksaisivat crimen laesae majestatis ja rauhanvalarikoksia lukuun ottamatta. Muut aatelismiehet saisivat vain sen osuuden, jonka muuten olisi pitänyt kuulua Maaherralle.

Uuttatillagt i marginalen

2) Tämän jälkeen ei ketään muuta määrätty maaherraksi ja tuomariksi kuin niitä, jotka kuuluivat Aatelissäätyyn, jos säädyn keskuudesta löytyi sopivia; osa tuomiokunnista jätettiin kuitenkin ottamatta huomioon. – Vanhan äänioikeuden ei tätä kautta kuitenkaan pitänyt lakata, mutta sitä kyllä rajoitettiin. Ensimmäinen askel, jonka avulla Aatelisto omi itselleen tuottoisia siviilivirkoja lisäkorvauksiksi sotapalvelusrasitteesta.

Uuttatillagt i marginalen

3) Oikeus säilyttää aatelisvaakuna, vaikkei pystynyt köyhyyden vuoksi suorittamaan ratsupalvelusta.

4) Judicium pariumia kehitettiin.

Uuttatillagt i marginalen

5) Oikeus harjoittaa omaan tarpeeseen kauppaa ja ostotoimintaa ulkomaisten kauppiaiden kanssa.

Osittain uuttatillagt i marginalen

6) Heidän alustalaisensa vapautettiin kaikista kyyditysmatkoista, kruunun linnoille ja kartanoihin tehtävistä taksvärkeistä ja sotaväenotoista.

Vuonna 1590 tehtiin erityislisäys, etteivät tyttäret saisi periä maata, ettei aatelismiehen tarvinnut antaa huomenlahjaa maan muodossa; että rälssimaata sai vaihtaa vain miespuolisten henkilöiden kesken, mutta ellei sellaista ollut viidennessäkään sukuhaarassa, se sai langeta naisille. Siten tämä oli vahvistus maa-aatelin asemaan.

Sigismund vahvisti kaiken vuonna 1594 ja meni vielä pidemmälle: kaikkiin valtionvirkoihin, sekä kansliaan, tuomarinvirkoihin, maaseutuhallintoon ja sotilasneuvostoon vain syntyperäisiä aatelismiehiä, eikä ketään vierasta tai syntyperältään vähäarvoista miestä saanut asettaa mihinkään virkaan heidän yläpuolelleen tai rinnalleen. Neuvosto ja muut Aatelin hallussa olevat valtion virkojen hoitamisesta maksetaan kohtuullinen korvaus myös viljelysmaan ja läänitysten kautta. Nuoret aatelismiehet, jotka opiskelevat ulkomailla, vapautetaan asepalveluksesta. – Tulliton maahantuonti omaan tarpeeseen. Jus patronatus.

Kaarle IX:n aikana ei uusia vapauksia, paitsi että aatelisto vapautettiin myös antamasta säteritiloistaan sitä ⅔ kymmenystä, joka oli reformaation jälkeen määrätty kruunulle. Kustaa II Aadolf vahvisti hallitsijanvakuutuksessaan nämä etuoikeudet. Kun Hovioikeus perustettiin 1614, siitä tuli forum privilegiatum, rikossyytteissä kuitenkin siten, että ne tutkittiin tekotapauksina. Myös aatelismiesten väliset riitajutut lähetettiin Hovioikeuteen. – Mutta muissa tapauksissa näyttää, että riidat aateliston ja rälssin välillä ratkaistiin tavallisessa tuomioistuimessa. Vuonna 1617 sisällöltään aatelistoa vahvistavat muodolliset etuoikeudet laajennettiin koskemaan Aateliston linnoja ja kotieläintiloja sellaisina tiloina, jotka oli rakennettu, jotka voitaisiin korjata tai jotka sijaitsivat heidän Säteritilojensa erillisillä tiluksilla. Ne vapautettaisiin Asepalveluksesta, eikä niitä enää laskettaisi siihen mukaan ilman mitään tiettyyn määrään asti tehtyä rajausta. Aluksi ei ollut säädetty mitään rajaa, miten kauas Säteritilan ympärille tämä vapaus ulottuisi, mutta vuoden 1617 etuoikeuksissa selitettiin, että ne Aateliston talonpojat, jotka asuivat korkeintaan virstan päässä Säteritilasta, olisivat aina vapautettuja Kartanosta, Sotaväenotosta, Kyyditysmatkoista ja Kestityksestä. – Tätä etäisyyttä nimitettiin yleensä rauhanvirstoiksi, ja tästä lienee peräisin rajatilavapaus, eivätkä nämä vahvistukset olleet vuonna 1622 enää mitään erityisen uutta. Kuningatar Kristiina ja kuningas Kaarle Kustaa eivät muuttaneet etuoikeuksia. – Holhoojahallitus laati erityisen päätöslauselman, jossa oli lisää etuoikeuksia, mutta neuvosto ei niitä hyväksynyt.

Kaarle XI oli vuonna 1673 allekirjoittanut aateliston etuoikeudet, ja ne vahvistettiin hänen kruunajaisissaan 1675, jolloin päätöslauselmat hyväksyttiin holhoojahallituksen laatimassa muodossa. Aateliston kartano-oikeus kumottiin. Arvojärjestys, jonka mukaan ratkaistiin, että virka ja valtion palvelus antaisivat arvokkuutta säädylle ja syntyperälle.

1600-luvulla Kustaa Aadolfin jälkeen ei laillisesti lisätty etuoikeuksia, mutta se tapahtui tosiasiassa läänityksiä myöntämällä. Kunnes Isojako tuli ja katkaisi tämän kehityskulun.

Selitä edustusoikeus sellaisena, miksi se muodostui vuonna 1626.

Original (transkription)

Visa ändringar inarbetade

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1875.
35^te Föreläsn.Föreläsningen
20struket2tillagt April.

Nödsakad igår afbryta min föreläsn.föreläsning bör jag om då behandlade
ämnet ännu tillägga några ord. Resumé: 1^o) .

2^o) .

3^o) , hvilken all-
männa pligt betraktades med särskild hänsyn till a)
bort!tillagt i marginalendomstolarnas, b) förvaltande myndigheternas och c) enskilda
medborgarenas åliggande härutinnan, om ock i hufvudsamman-
satsen måste bli den: alla böra lyda lagen och likaså öfver-
heten men denna försåvidt dess bud icke lagstridiga, hvilket
betingadt af hela systemet i den konstit.konstitutionella staten. Slutligen

4^o) .
Selfgovernment, – rättigheter och pligter ömsesides betingande
hvarandra. – I despotism medborgarens frihetsrättigheter
ringa – derföre ock dess skyldighet af mera passiv natur.
– Den politiska friheten har det med sig att ställa vida
större kraf på medborgaren. Administreras som en omyn-
dig af allrådig förmyndarstyrelse finner han sig föga
manad att offra tid och insigt för allm.allmänna angelägenheter.
Men i mon som ss.såsom rörligande statsborgare erkännes, ochstruket
växa anspråken på honom. För hvarje rättighet som lagen
honom garanterar gentemot statsmakten framstårsvårtytt en pligt.
Föreningsrätten manar attstruket medborgaren att ega intresse och
initiativ nog att genom fri association handhafva
angelägenheter, befordra ändamål, som förut åsidosatts
eller blott af administration besörjdes. Tryckfriheten
denna så dyrkade rättighet medför alvarliga pligter äfven den:
pligten att bringa till offentlighetens ljus allt som af
allmän betydelse vara kan, – pligt för alla dem
som sig af rättigheten begagna att söka verka uppfstruket upply-
sande, förädlande, gagneligt, icke låta det offentliga
ordet blifva ett redskap för lägre intressens bearbetningar,
o. s. v. – Valrätten bör ock uppfattas ss.såsom tillika en pligt
hvilken bör med alvar och insigt utöfvas.

|2|

Efter framställningen af allmänna rättigheter och
pligter som utgöra reglertillagt gälla att se tillstruket undantagen ellertillagt hvad lagstiftningen kan
innehålla för speciella stadgande rörande vissa
medborgares ställning i staten, och skall således nu
talas om.

A. .

1^o) . Förutstruket I början af terminen framställt
Adelns uppkomst och utveckling ss.såsom politiskt stånd
utan att då tala om dess öfriga privilegier, till hvilka
lofvande efteråt återkomma. – Vill dock förutskickasvårtytt
den anmärkn.anmärkningen att dessa två represent.representations kallet och den politiskatillagt betydelsen
i allmänhet – samt de sociala privil.privilegierna ingalunda utan
ett visst inbördes samband; det förra ökade det senare.

Efteråt.tillagt i marginalen

Erinrar här att det var af bördsadeln (de gamlastruket slägtertillagt
som af gammalt utmärkt sig bland öfriga odalsmän, konungens)
tjenstemän och de allm.allmänna frälsemännen.

Frälserusttjensten införd af Magnus Ladulås 1280 och 1285
och vidare ordnad i Magnus Erikssons stadga 1335 samt
i den s. k. Telge stadgan 1345. L. L.Landslagens K B.Konungabalk upptog
den sistnämnda stadgans innehåll. Vigtigaste moment
voro. 1^o) Den som ville ha sitt gods frälst, ehvad
han är riddare eller som skulle föra med sig 1 god
häst och dertill fulla rustningstruket vapen både å lekamen
och ben. Vill någon bonde varda frälseman
skall han sig reda med häst och vapen. – 2^o) Var
en frälseman gammal och oför, skulle han dock
inställa sig på vapensyn och ha en man med sig
som kunde tjena för honom. Söners tjenst kunde
dock antagas ss.såsom fullgörelse för fadern. 3^o) Barnen
efter frälsemän nöjto faderns frälse, son till 15 år,
dotter så länge ogift. Äfvenså enka. Gifte sig dotter
eller enka med frälseman, då frälste han hennes gods
|3| med sitt, – gifte hon sig med bonde göre skatt och
skuld ss.såsom bonde, hvilket sistnämnda är roten till
senare förbudet mot frälseqvinnas giftermål
med ofrälseman. 5^o) ville ngnnågon frälseman undan
frälse gånga egde han anmäla det på Vapensyn.
6^o) Vapensyn skulle hållas hvar 8de dastruket hvarje
år 8^de dagen efter StSankt Pedersdag (för Finland i Åbo).

Det privilegium adeln sålunda erhöll af skattefrihet
således ett klasstillagtvilkorligt. – Krigstjenst också ett slags onus.

Af den gamla bördsadeln, konungens tjenstemän och
allm.allmänna frälsem.frälsemän uppstår sålunda Adeln ss.såsom stånd,
ss.såsom särskild samhällsklass.

Sjelfva det vilkorlvillkorliga privilegiet bör nu undersökas.
Från Gustaf I tid följande: 1^o) Adeln skattefrihet
för sin jord, person och hus – 2^o) frihet från skyldig-
het att underhålla tavernerier (påbjudna af Magnus
Ladulås) 3^o) frihet från budkaflars kringsändande.
Adeln sjelf få för sin gårdtillagt, men icke landboernes. 4^o) Adelns
landboer som gjorde dagsverken till sätesgårdarne
finge ej betungas med allmogens allmänna skyldighet
att emottaga konungens hästar till fodring.
5^o) Rätt till kronans andel i sakören, hvartill
adelns hjon och landboer gjort sig förfallna.
6^o) Rätt att befästa sina gårdar, stänga dem t o m
för kungen och der gifva asyl åt flyktingar. 7^o)
Rätt att inom sina slott och gårdar på följemän och tjenaretillagt tillämpa
de af kngnkungen utfärdade gårdsrätter. Hvilket icke
kunde undgå att höja
anseendet.tillagt i marginalen – 8^o) I saker
som angingo heder och ära, isynnerhet injurier
skulle adeln ha sitt forum inför KngnKungen och Rådet.
Således ett till hedersmål inskränkttillagt forum privilegiatum och tillika ett judicium
parium. Hvilket dock först torde ha gällt blott högre
adeln. 9^o) Rådets medlemmar skulle tagas bland
den infödda borna Adeln. 10^o) Slutligen skulle frälsegods
|4| få egas blott af Adeln; hvarigenom dock L L^sLandslagens stad-
gande, att den som ej förmådde uppehålla frälse-
rusttjensten skulle gå under andrastruket skatt och skuld
sssåsom bonde, icke kan anses upphofvet, ehuru
det vittnade om bemödandet att få frälsefriheten
fästad vid godsen. – Adelns skattefrihet
egde dock icke gällande kraft i fråga om extragärders
beviljande och utgörande. Hvilket framgår af
K BKonungabalken L LLandslagen IV: 6.

Konseqvensen af dessa friheter icke ringa. Blick på
maktställningen. (Specielt rätten att befästa slott och gårdar.) – Huru
utafstruket anseendesvårtytt lätt bli ärftligt.

Gustaf I ingen nämnvärd förändring. Han bekräftade
privilegierna men fordrade större rusttjenst, ju större
förmögenhet.

Erik XIV – 1561 ärftlig - och värdighet
och tillika ärftliga lån af kronogods och räntor
åt dem. Vidare beviljandet af
för att förbättra adelns förmögenhetsvilkor 1562. Ett steg till verkliga skatte-
privilegier.tillagt i marginalen Jemte
det hvar adelsman skulle en väl rustad karl
med häst att för hvar 300 marks ränta, skulletillagt likväl
den säterigård som hvar fräseman besitter bebortillagt icke
utisvårtytt summan inräknas, utan hvar och en behålla
den utom sådan tjenst och tunga, sålunda dock att
frälseman eller Riddar frihet för 1, friherre för 2
och Grefve för 3 gårdar, dertill en närmast belägen
landbogård under hvar sätesgäld. Detta var
nu sätes- och ladugårdsfriheten.

Johan III gick längre i privielgier. Och uppkomsten af det
ypperliga frälset.tillagt i marginalen 8 Juli
1^o) Alla Grefvar, friherrar, Riksråd och Riddare
skulle till evärdelig ego njuta och behålla och konungsliga
sakören med deras egna landbönder, undantagna crimen
laesae majestatis och edsöresbrott. Andra adelsmän
blott den andel, som annars bort tillfalla Häradshöfding.

|5|

Nytttillagt i marginalen

2^o) Härefter icke några andra förordnas till härads-
höfding och domare än de som äro af Adelsstånd, om
lämpliga bland ståndet funnos; en del domsagor
undantages dock. – Gamla valrätten skulle derigenom
väl icke upphöra, men blef ju inskränkt. Första steget
af Adeln att tillegna sig lukrativa civila tjenster sedanstruket
ss.såsom ytterliga vederlag för krigstjensttungan.

Nytttillagt i marginalen

3^o) Rättighet att behålla adlig sköld om ock för fattig-
dom ej mäktad göra rusttjenst. .

4^o) Judicium parium utvecklades.

Nytttillagt i marginalen

5^o) Rätt att för eget behof handla och köpslaga
med utländska köpmän.

Nytt till
en deltillagt i marginalen

6^o) Deras landbönder fria från alla skjutsresor,
för dagsverken till kronans slott och gårdar och
från utskrifningar.

1590 ännu tillägg specielt ang^deangående att jord icke skulle
ärfvas af döttrar; att morgongåfva af adelsman
icke behöfde gifvas i jord; att frälst jord skulle
skiftas blott mellan manspersoner, men om ej
sdnsådan inom 5^te led fanns, falla till qvinnor.
Således stärkande af jordadelns ställning.

Sigismund 1594 bekräftade allt och vidare:
i alla rikets embeten, både i kansliet, domar-
embeten, landtregeringen och krigsregimentsvårtytt endast
inföddtillagt adelsmän, och inga fremmande eller ringa och
obördiga män sättes i ngtnågot embete öfver
eller bredvid dem. Rådet och andra af Adeln
i rikets tjenst förses med tillbörligt underhåll
å land och län. Unga adelsmän under utrikes
studier fria från vapentjenst. – Tullfri import
för eget behof. Jus patronatus. Nyttstrukettillagt

|6|

Carl IX inga nya friheter utom att ock befriades
att från sina säterigårdar utgifva de ⅔ af tionden
som efter reformationen tillerkänts kronan.
Gustaf II Adolph bekräftade i sin regentförsäkran
dessa privilegier. Vid Hofrättens inrättande
1614 blef denna forum privilegiatum, för
brottmål dock att undersökning på gerningsmålersvårtytt.
Tvistemål mellan adelsmän också till Hofrätttillagt. – Men i andra mål
sssåsom synessvårtytt, eller tvister mellan adel och frälse vanlig
domstol. 1617 formliga privilegier af bekräftande
innehåll dock med den utsträckning
att Adelns Slott och Afvelsgårdar
som de heman, som bygda
voro eller förbättras kunde
på sådana derassvårtytt Sätesgårdars
enskilda egor, skulle vara fria
och oräknade i Vapenstjensten,
utan inskränkning till ngtnågot visst antal.tillagt I början var det,
icke utsatt ngnnågon gräns
huru långt omkring
sätesgården, Sätesfriheten
skulle sträcka sig; men
år 1617 års privil.privilegier för-
klarades, att de Adelns
bönder, hvilka voro
inom en mil från
Sätesgården, alltid skulle
vara fria från Gården,
Utskrifning, Skjutsfärd
och Gästning. – Denna
distans kallas vanligen
fredsmiler och deraf
torde Rå- och Rörs-
friheten ha uppkommit tillagtoch dessa bekreftas 1622 då intet väsentligt
nytt. Christina och Carl Gustaf ändrade intet
i privilegierna. – Förmyndar regeringen särskilda resolution med ytterligare förmoner, som ej
rådet taga.tillagt

Carl XI hade 1673 underskrifvit adelns privi-
legier och konfirmerades de vid kröningen 1675,
resolutioner likaså undantagen som förmyndar regeringen
utfärdat. Adelns gårdsrätt upphäfdes, [...]oläslig/saknad text
Rangordning genom hvilka afgjordes att embete och
tjenst skulle ge värdighet framför stånd och
börd.

Under 17^de seklet efter G. Adolftillagt sålunda icke legala tillskott i
privilegier. Men det faktiska gynnandet genom
förläningar. Tills Reduktionen kom
som knäckte detta.

Framhåll represent. rättenrepresentationsrätten sådan blef 1626.

Svensk text

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1875. 35te Föreläsn.Föreläsningen 22 April.

Finsk text

Suomen valtio-oikeus

35. luento 22. huhtikuuta

Original (transkription)

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1875. 35te Föreläsn.Föreläsningen 20struket2tillagt April.

Dokumentet i faksimil

V. T.Vårterminen 1875.
35^te Föreläsn.Föreläsningen
22 April.

V. T.Vårterminen 1875.
35^te Föreläsn.Föreläsningen
20struket2tillagt April.