2.3.1873 Alexis Steven-Steinheil–LM
Finsk text
Viipuri 2. maaliskuuta 1873
Paras ystävä ja veli!
Tullessani viimeksi kotiin Pietarista hämmästyin aika tavalla, kun Mamman luona näin veljen kirjoittaman kirjan, jonka olet ystävällisesti lähettänyt minulle. Se ilahduttaa minua sitäkin enemmän koska tämä osoittaa, ettet ole aivan unohtanut ystäviäsi Viipurissa, ja olin sitä yllättyneempi tästä mieluisesta lahjasta, kun tiedän, kuinka kiireinen veli on niin opintojen kuin muiden, laaja-alaisesta taloudenpidosta johtuvien tehtävien vuoksi. Mamman kirjeestä näet, että meillä on ollut hyvin surulliset ajat, äitini on nimittäin ollut hyvin sairas syyskuusta lähtien, jolloin hän muutti kaupunkiin, mutta toivon että suuniteltu ulkomaanmatka tekee hänelle hyvää ja hän palaa täysin ennalleen toipuneena. Minulla on nyt aivan liiaksikin työtä, mikä sinänsä on luonnollista kun ajattelee, että sain ottaa koko talouden hoitooni edesmenneen tätini jälkeen, mutta siihenkin tottuu vähitellen kun pääsee sisään asioihin ja saa tottumusta niihin. Minua nimittäin suuresti häiritsee se seikka, että minulla on edelleen työ Pietarissa, minkä vuoksi en voi olla maalla koko aikaa, vaan ainoastaan katkonaisesti, ja siksi koetankin kesällä kypsän harkinnan jälkeen päättää, valitsenko virkauran vai siirrrynkö kokonaan käytännön elämän piiriin. Muistelen, että sinä aioit matkustaa uudenvuoden tienoilla ulkomaille ja lupasit ohikulkiessasi poiketa meillä, mutta tähän saakka olemme saaneet odottaa turhaan, lykkääntyminen ei kuitenkaan ole sama kuin peruuntuminen. Ole hyvä ja kerro terveiseni rouvallesi ja tyttärellesi, toivottavasti näemme pian teidät kaikki Viipurissa.
Sinun alamainen oppilasruotsiksi "dischippel"
Alexis Steven Steinheil
Original (transkription)
|1|
Wiborg den 2dra Mars 1873.
Bäste Vän och Broder!
Wid min sista hemkomst från
St. Petersbourg blef jag ej litet öfver-
raskad att hos Mamma förefinna
en bok, författad af Bror och
som Du haft godheten att till-
sända mig, det fägnar mig så
mycket mera, som detta är ett
bevis på att Du ej glömt bort
vännerne från Wiborg, och
blef jag så mycket mera öfverraskad
af denna kärkomna gåfva, som jag
väl vet huru upptagen Bror är af
|2|
såväl studier som andra göro-
mål, förorsakade af det vidlöftiga
hushållet. Af Mammas bref
ser Du det vi tillbragt en bra
sorglig tid; min Moder har nemligen
varit mycket sjuk allt redan Sep-
tember, då hon flyttade till Staden,
men vill jag hoppas att den tilläm-
nade utländska resan skall göra
henne godt, och att han återvänder
alldeles återställd. Jag är för närva-
rande mycket öfverhopad af arbete,
något som är helt naturligt, då man
betänker att jag fick öfvertaga hela
hushållet efter min afl.aflidne Fadermo-
der, men böjar det redan arta
sig, då man nemligen kommer
mera in i affairerne, och förvärfvar
sig en större vana. Något som
är bra störande för mig är nemligen
|3|
den omständigheten att jag ännu
allt fortfarande tjenar i St: Peters-
bourg, och tillfölje deraf ej kan vara
hela min tid på landet, utan ryck-
vis, och vill jag derföre i sommar
efter moget öfvervägande bestämma,
huruvida jag skall välja tjenste-
manna banan, eller helt och hållet
vinlägga mig om det praktiska lifvet.
Jag vill minnas det Du ville resa
kring nyåret utomlands, och på förbi-
farten lofvade Du vika in till oss,
men tills dato hafva vi fått vänta
förgäfves, dock aufgeschoben ist nicht auf-
gehoben. Var god och framför min
compliment till Din Fru och Dotter
och hoppas jag att snart få se
Eder alla hos oss i Wiborg. Din un-
derdånige dischippel.
Aleksis Steven Steinheil
Wiborg den 2dra Mars 1873.
Bäste Vän och Broder!
Wid min sista hemkomst från St. Petersbourg blef jag ej litet öfverraskad att hos Mamma förefinna en bok, författad af Bror och som Du haft godheten att tillsända mig, det fägnar mig så mycket mera, som detta är ett bevis på att Du ej glömt bort vännerne från Wiborg, och blef jag så mycket mera öfverraskad af denna kärkomna gåfva, som jag väl vet huru upptagen Bror är af|2| såväl studier som andra göromål, förorsakade af det vidlöftiga hushållet. Af Mammas bref ser Du det vi tillbragt en bra sorglig tid; min Moder har nemligen varit mycket sjuk allt redan September, då hon flyttade till Staden, men vill jag hoppas att den tillämnade utländska resan skall göra henne godt, och att han återvänder alldeles återställd. Jag är för närvarande mycket öfverhopad af arbete, något som är helt naturligt, då man betänker att jag fick öfvertaga hela hushållet efter min afl.aflidne Fadermoder, men börtillagt av utgivarenjar det redan arta sig, då man nemligen kommer mera in i affairerne, och förvärfvar sig en större vana. Något som är bra störande för mig är nemligen|3| den omständigheten att jag ännu allt fortfarande tjenar i St: Petersbourg, och tillfölje deraf ej kan vara hela min tid på landet, utan ryckvis, och vill jag derföre i sommar efter moget öfvervägande bestämma, huruvida jag skall välja tjenstemanna banan, eller helt och hållet vinlägga mig om det praktiska lifvet.
Jag vill minnas det Du ville resa kring nyåret utomlands, och på förbifarten lofvade Du vika in till oss, men tills dato hafva vi fått vänta förgäfves, dock aufgeschoben ist nicht aufgehoben
ty. uppskjuten men inte inställd. Var god och framför min compliment till Din Fru och Dotter och hoppas jag att snart få se Eder alla hos oss i Wiborg. Din underdånige dischippel.
Aleksis Steven Steinheil