1875 Om de politiska studierna. (Inledande föreläsning höstterminen 1875.)

23.9.1875 Förvaltningsrätt

24.9.1875 Förvaltningsrätt

23.9.1875 Förvaltningsrätt

Svensk text

|1|

Förvaltningsrätt.

H. T.Höstterminen 1875.
1a Föreläsn.Föreläsningen
23 Sept.September

Då igår framställde om pol. stud.politiska studierna och statsvetenskapernas omfång skedde det med särskild hänsigt till deras betydelse för den politiska verksamheten. – Då nu gäller framställa offentliga rättens mest omfångsrika del förvaltningsrätten, synes nödigt 1o) främst uppdraga skilnaden mellan privaträtt och offentlig rätt, – 2o) uppvisa i hvilka afdelningar den offentl.offentliga rätten bör särskiljas samt förvaltningsrättens ställning inom denna och till andra rättssferer, dess begrepp och gränser. – I afseende å den förra delen torde blott behöfva i allmänhet påminna om de härutinnan erkände distinktioner. Privaträtten till föremål rättsförhållanden mellan individerna ss.såsom sådana d. ä.det är mellan de enskilda personerna i staten inbördes. Den offentliga rätten behandlar deremot dels sjelfva statens rättsliga organisation, dels statsmedborgarenas rättsförhållanden till staten, till det gemensamma, den till den bestämmande allm.allmänna viljan, – öfverheten. När två personer sluta det aftal som benämnas äktenskap, så uppkommer ett helt och hållet enskildt rättsförhållande men när Alex. I och Finlands ständer om landets förening med Ryssland, så detta hänseendesvårtytt till sin art och sina konseqvenser under offentliga rättens hörandesvårtytt. Om Car Carlssonsvårtytt antaga en statskarl i sin tjenst – så priv. rätts.privaträttsligt – men nu om han blir kronofogde så inträda ett rättsfhållandeförhållande mellan honom och staten. När t. ex. ett fordringskontrakt uppgöres, så enskildt affär. Men om statsmyndighet anlitas för indrifvandet, så här bestämningar huru myndighet dervid skall förfara under offentl.offentliga rätten. Vilja enskilda ingå bolag för gemensamt förvärf, så är det privaträttsliga stadgande de för sitt bolagskontrakt ha att tillämpa, ty bolagets ändamål är icke ngtnågot statsändamål; Men skall statsmedborgare sammankomma för att stifta lag för dettasvårtytt, så faller formen och vilkoren för denna sammankomst under den offentliga rätten. Vill en fader testamentera, så icke statsintresse. Men vill regenten ordna om thronföljden så angår detta det allmänna. – Men nog af exempel. Privaträtten, omfattande den allm.allmänna civilrätten och de speciella brancherna sjö- handels- och vexelrätt särskilja sig således tydligen från alla öfriga rättsgrenar derigenom att endast enskilda personers inbördes rättsförhållande i dem afhandlas, – hvaremot i alla öfriga rättsgrenar statens, samhällets rättigheter och skyldigheter på ett eller annat sätt äro med engagerade. Men om sålunda offentl.offentliga rätten ett lämpligt gemensamt namn, dermed dock icke alla grupperingar på det klara, ty många brancher: statsrätt, folkrätt, kyrko|2|rätt, förv.förvaltnings rätt, – politi, ekonomi, finans, – straff – processrätt. Vetenskaplig uppgift att sammanföra ehvad sammanhör och åtskilja allt som bör särskildt stå.

Främst alltid statsrätten. Definition. Statsrätten lärt huru statsmakten skall tillvägagå vid utöfn.utövningen af lag stiftande makt, – huru långt denna makt sträcka sig för den ena och den andra. L. O.Lantdagsordningen = lagsstiftningsprocessrätt. – Statsrätten äfven talt om döm.dömande makten och om reg.regerande makten. Men icke inlåtit sig på annat än deras allmänna befogenhet. Klart att bör stå främst der grundlagen som föreskrifva hvem makten har, af hvem lag skall stiftas, således normerna för all öfrig rätt vinnes.

Men skola alla de öfriga lemnas såsom koordinerade särskilda rätter? – Vi måste söka inre delnings- och föreningsgrunder.

Statsmakten 3 hufvudgifterhuvuduppgifter: Högsta lagstiftningen, – de 2 andra derefter: regeringens justjustitie förvaltning – dömandet. Rättstillståndets upprätthållande utan tvifvel icke blott en stats uppgift i allmänhet utan ock en regeringsuppgift. Men detta går i 2 hufvuddelar 1o) sjelfva dömandet, att på statsmaktens vägnar afgöra hvem har rätt l.eller orätt, hvem skyldig eller oskyldig, hvarvid rättvisan afses – 2o) omvårdnaden om domarnas verkställighet, om fängelserna, om domarplatsernas lämpliga besättande – hvarvid ändamålsenlighets, klokhets synpunkterna äro de bestämmande. Låtom oss således särskilja till en grupp för sig de lagar som härföra sig blott till det förra, – rättvisans etablerande på statens vägnar. De äro: straffrätten, straffprocessen, civilprocessen. Måhända icke oegentligt att benämna denna grupp inom offentloffentliga rätten: den judiciella rätten. I alla stater är icke organisationen den, att rättvisans skipande, lagskipningen en sfer för sig. – Återstår nrnummer 2 dervid ändamålsenlighets, klokhets synpunkter de bestämmande. Men äro icke enahanda gällande på de öfriga gebit som anförde, näml.nämligen ekon.ekonomisk polit.politi kamral, kyrkorättsvårtytt etcetcetera? – Utan tvifvel. Det är visserligen äfven orätt att bryta mot lagen på detta gebit. Men sjelfva hithörande lagar gå icke ut på att fastställa det rätta ss.såsom sådant, eller det kloka och ändamålsenliga. På alla dessa gebit se vi lagarna åsyfta befordrandet af ngtnågot kultur intresse eller, angifvandet af derför lämpliga medel, ordnandet af de rättsförhållanden, som i och för verksamheter i kulturens intresse kunna uppkomma mellan staten kommun och enskilda. Öfverallt framträda här myndigheter ombetrodda med att sköta eller förvalta ngtnågot allmänt intresse,tillagt av utgivaren föreskrifter huru vid denna förvaltning skall tillvägagås. Jernvägs, skolexempel.

Nåväl alla dessa brancher derföre att hänföras under en grupp. Och denna blir förvaltningrätten. Folkrätten, intern.internationell privaträttsvårtytt.tillagt i marginalen

Alltså de 4 grupperna statsrätt, – förvaltningsrätt, – straffrstraffrätt – och processrättsvårtytt folkrätt. Dermed offentloffentliga rättsgebitet uttömdt.

|3|

Nu till definitionen af vårt ämne. För att kunna hållas kort, blir den att börja med ngtnågot vidsträckt. Med statsförvaltning förstås i allmänhet den verksamhet som för statsändamålets förverkligande utöfvas af de i sådant afseende tillsatta myndigheter.

Förvaltningsrätten framställer den rättsordning som för dessa myndigheter i och för sagde verksamhet är gällande.

Äfven förv. r.förvaltningsrätten fr.från 3. synpunkter allm.allmän – positiv – politisk.

FhållandeFörhållandet emellan allm.allmän och positiv förv. rättförvaltningsrätt enahanda som mellan allm.allmän och positiv statsrätt. Vi här den positiva, om ock med komparation. – Påminna om förvaltningspolitiken.

Alla definitioner mer eller mindre ofullständiga. Senaresvårtytt blott ett allm.allmänt begrepp. Så inom alla gebit. Beskrif en byggnad – för åhörande framstår i fantasin blott en ungefärlig bild, som icke bestämdt skiljer sig från alla andra byggnader. Men gå sjelf ngnnågon genom byggnaden, så annat. – Likaså här. Dock skola vi icke uppehålla oss i det vidsträckta husets alla vinklar och vrår. Sjelfva denna vetenskap, ss.såsom totalitet teml.tämligen ny. Förut alla brancher skildt. Man har först efterhand kommit till insigt deraf, att enahanda grundtanke.

Förvaltningsrätten äro att betraktas under 2ne hufvudafdelningar i den formella förv. rättenförvaltningsrätten, som har till föremål de förvaltande myndigheternas organisation s. k. administrativ [...]oläslig/saknad text, – den materiella, som framställa innehållet af de särskilda lagar och förordningar enligt hvilka myndighetens förvaltande verksamhet skall försiggå. (Politii, ekon.ekonomisk, kyrko och kameral).

Det är med den formella förvaltningsrätten som vi göra början. Och dervid blir den närmaste uppgiften att så vidt möjligt uppdraga gränser mellan stats- och d. form. förv. rden formella förvaltningsrätten. Ty äfven statsrätten befattar sig ju med regerings, styrelseverkets organisorganisation. – Men är icke styrelse myndighet tillika förvaltnings myndighet? Är icke regera detsamma som fösvalta? .... Jag stannar här för denna gång – för att icke idag trötta med alltför mycket definition. Men vill i stället nu framhålla några allmallmänna sidor af vårt ämnes betydelse.

Många kan under sitt lif undgå sådan rättskollisionsvårtytt som leda till domstols anlitande. Ingen deremotsvårtytt att komma i beröring med förvaltningen. Från födseln och lifvet igenom är han föremål för förv. åtgärderförvaltningsåtgärder eller möter förvmyndigheterförvaltningsmyndigheter. Ex.Exempel – skolorna – varor till torget – kommunikation ångbåtstrafik reglement.reglementer – bref – densammasvårtytt. – Men isynnerhet beskattning. Äfven den fattige, som icke kan beskattas, dock ur|4| fiskalisk synpunkt föremål för förv.förvaltning – han måste förklaras inkompetent, medellös. – Slutligen fattigvård.

I oliker stater i större eller mindre grad ingripande. Förmyndarpolitik – individuel frihet. Selfgovernment – Centralisation – decentralisation, resprespektive selfgovernment.

Numera regeln. Staten skall icke ingripa i hvad enskilda, eller associationer af enskilda kunna göra lika bra eller bättre. –

Detsamma som i friare, ländersvårtytt framhållatillagt i marginalen

Frankrike, –tillagt i marginalen

Man skall icke till centrala myndigheter draga hvad blott är ett lokal intresse. Kommunens medlemmar förstå bättre kommunens intresse, än ofliga reger. myndighetoffentlig regeringsmyndighet ifall man ej vill anse alla undersåtar omyndiga.

England. N.Nord Amerikatillagt i marginalen

Exempel – Och ju mera statens myndighet skola göra, dess mera växer skatterna.

Fordom feodal system, – bröts genom byrokratin som är centralsystem. – Der det icke i tid blef ordnadt selfgovernment.

Förvaltningsrätten ingalunda syssla blott med hvad statsmyndigheter göra, äfven hvad de lokala sjelfstyrelse myndigheterna tillkomma. Intet selfgovernment möjligt, utan bestämd rättsordning derför.

Rättskällorna

|5|

Hvilka äro statsändamålen? I hufvudsak: 1o) att förverkliga det rätta, upprätthålla rättstillståndet. – 2o) att befordra samhällets, nationens framåtskridande i alla olika kulturriktningar och således förverkliga hvad i sådant afseende är ändamålsenligt och klokt.

Statsmaktens 3 delning förut framställd. LagstiftLagstiftning främst. Lagarna fastställa normen för det rätta, – fastställa ock normen enl.enligt hvilka det ändamålsenliga och kloka må förverkliga –. Statsrätten framställa detta.

Domstolar slita rättskollision, tvist mellan enskilda som mellan dessa och myndigheter. –

Rättvisa bör väl icke vara fremmande för förvaltnförvaltningen. T. ex. att icke förfördela en landsdelsvårtytt för andra, vid jernvägs anläggning – undsättnings viljasvårtytt. – Detta den politiska, icke den judiciella rättvisan. Hufvudmyndighetsvårtytt ändamålsenlighet. – Men t. ex. jordnaturen.

Finsk text

Hallinto-oikeus

Syyslukukausi 1875

1. luento 23. syyskuuta

Kun eilen esittelin politiikantutkimuksen ja valtiotieteiden laajuutta, tein sen ottamalla erityisesti huomioon niiden merkityksen poliittiselle toiminnalle. – Koska nyt puhutaan hallinto-oikeudesta, joka on julkisen oikeuden monipuolisin osa, näyttää tarpeelliselta 1) ensinnäkin selvittää ero yksityisoikeudellisen ja julkisoikeudellisen välillä, – 2) osoittaa, mitkä osat julkisesta oikeudesta on otettava erilleen, sekä mikä on hallinto-oikeuden asema julkisen oikeuden sisällä, mikä on sen suhde muihin oikeudenaloihin, ja mitkä ovat sen käsitteet ja rajat. – Edellisestä riittänee vain muistuttaminen sille yleisesti tunnustetuista erittelyistä. Yksityisoikeudesta puolestaan yksilöiden välisten oikeudellisten suhteiden välineenä, sellaisena kuin sitä valtiossa yksityisten henkilöiden keskinäisissä asioissa tarvitaan. Sitä vastoin julkinen oikeus käsittelee osittain itse valtion oikeudellista organisaatiota, osittain valtion kansalaisten oikeussuhteita valtioon, siihen mikä on yhteistä, määräyksiä antavaan yleiseen tahtoon, – eli esivaltaan. Kun kaksi henkilöä solmii sopimuksen, jota nimitetään avioliitoksi, niin syntyy täysin yksityinen oikeussuhde, mutta kun Aleksanteri I ja Suomen säädyt tekivät sopimuksen maan yhdistymisestä Venäjän kanssa, niin tämä kuuluu laadultaan ja seurauksiltaan julkiseen oikeuteen. Jos Kalle Kaarlonpoika ottaa maanmiehensä palvelukseensa, niin se on yksityisoikeudellinen toimi – mutta jos hänestä tulee kruununvouti, niin hänen ja valtion välille syntyy oikeussuhde. Kun solmitaan esim. saamissopimus, niin se on yksityinen liiketoimi. Mutta jos valtion viranomaiselle annetaan tehtäväksi saamisen periminen, niin tällöin on noudatettava julkisoikeudellisia määräyksiä siitä, miten viranomaisen tulee menetellä. Jos yksityiset henkilöt haluavat perustaa yhtiön harjoittaakseen ansiotoimintaa yhdessä, niin heidän on silloin sovellettava yksityisoikeudellisia säädöksiä, sillä yhtiön tarkoitus ei ole mikään valtion päämäärä; Mutta jos valtion kansalaiset kokoontuvat säätämään tähän lakia, niin tämän kokouksen muoto ja ehdot kuuluvat julkiseen oikeuteen. Jos isä haluaa tehdä testamentin, se ei kuulu valtion intresseihin. Mutta jos hallitsija haluaa määrätä kruununperimyksestä, niin se kuuluu julkisoikeuteen. – Mutta tämä nyt näistä esimerkeistä. Yksityisoikeus käsittää yleisen siviilioikeuden ja erityiset meri-, kauppa- ja vekselioikeudet. Nämä erottuvat siten selvästi kaikista muista oikeudenaloista siten, että niissä käsitellään vain yksityishenkilöiden keskinäistä oikeussuhdetta, – kun taas kaikkiin muihin oikeudenaloihin liittyy tavalla tai toisella valtion, yhteiskunnan, oikeuksia ja velvollisuuksia. Mutta jos siis julkinen oikeus, julkisoikeus on näille sopiva yhteinen nimittäjä, niin sillä eivät kuitenkaan tule kaikki alaryhmät selvästi määritellyiksi, sillä aloja on monta: valtio-oikeus, kansainvälinen oikeus, kirkko-oikeus, hallinto-oikeus, – poliittinen ja taloudellinen oikeus, finanssi-, rikos- tai prosessioikeus. Tieteen tehtävä on liittää yhteen, mikä yhteen kuuluu, ja erotella kaikki, joiden on pysyttävä erillään.

Ensimmäisenä on aina valtio-oikeus. Määritelmä. Valtio-oikeus määrittelee, miten valtiovallan on meneteltävä lainsäädäntövaltaa harjoittaessaan, miten pitkälle tämä valta yhteen tai toiseen ulottuu. Valtiopäiväjärjestys = lainsäädäntöprosessioikeus. – Valtio-oikeudessa on myös puhuttu tuomiovallasta ja hallitusvallasta. Mutta se ei ole ulottunut pidemmälle kuin niiden yleiseen toimivaltaan. On selvästi pitäydyttävä ennen muuta siinä, mitä perustuslaki määrää kullekin valtiomahdille kuuluvaksi, kenen on lait laadittava, jotta saadaan normit kaikelle muulle oikeudelle.

Mutta pitääkö kaikki muut jättää koordinoiduiksi erityisoikeuksiksi? Meidän on etsittävä sisäisiä jako- ja yhdistämisperusteita.

Valtiovallalla on 3 päätehtävää: Ylimpänä lainsäädäntö, – muut kaksi tulevat sen jälkeen: hallituksen oikeushallinto – tuomiovalta. Oikeudentilan säilyttäminen ei tietenkään ole vain valtion tehtävä yleisesti ottaen, vaan myös hallituksen tehtävä. Mutta tämä jakaantuu kahteen pääosaan. 1) varsinainen tuomitseminen, ratkaiseminen valtiovallan puolesta, kuka on oikeassa, kuka väärässä, kuka on syyllinen tai syytön. Tällöin oikeudenmukaisuutta edellytetään – 2) tuomarien toiminnan hoitamisessa, vankiloissa, tuomarinvirkojen asianmukaisessa täyttämisessä – ja tällöin määrääviä ovat tarkoituksenmukaisuuden ja viisaiden ratkaisujen näkökulmat. Erotetaanpa näin ollen omaksi ryhmäkseen ne lait, jotka viittaavat vain edelliseen – oikeudenmukaisuuden vakiinnuttamiseen valtion puolesta. Niitä ovat: rikosoikeus, rikosoikeudenkäynti, siviilioikeudenkäynti. Eikä kenties ole väärin mainita tätä ryhmää julkisoikeuden alaisuuteen kuuluvana: juridinen oikeus. Kaikissa valtioissa ei organisaatio ole sellainen, että oikeuden käyttäminen, lainkäyttö, on oma alansa. – Jäljellä on vielä numero 2, jossa määrääviä ovat tarkoituksenmukaisuuden ja viisaiden ratkaisujen näkökulmat. Mutta eivätkö nämä samat koske myös muita mainittuja aloja, nimittäin taloudellista ja poliittista oikeutta-, kameraali- ja kirkko-oikeutta jne.? – Ilman muuta. On tietenkin tälläkin alueella väärin rikkoa lakia. Mutta tähän kuuluvat lait eivät sinänsä pyri määrittelemään sitä, mikä on sellaisenaan oikein tai viisasta ja tarkoituksenmukaista. Kaikilla näillä alueilla näemme, että lait tähtäävät jonkin kulttuurisen intressin edistämiseen, siihen sopivien välineiden osoittamiseen ja niiden oikeudellisten olosuhteiden järjestämiseen, jotka voivat syntyä valtion, kunnan ja yksilön välille, kun toimitaan kulttuuristen intressien hyväksi tai niiden parissa. Kaikkialla toimii tässä työssä viranomaisia, joiden tehtävänä on hoitaa tai hallita jotain yleistä intressiä ja antaa määräyksiä, miten tällä hallinnon alueella tulee menetellä. Esimerkkejä vaikkapa rautateistä ja kouluhallinnosta.

No niin, kaikki nämä osa-alueet voidaan siksi sisällyttää yhteen ryhmään. Ja tästä syntyy hallinto-oikeus. Kansainvälinen oikeus, kansainvälinen yksityisoikeus.tillagt i marginalen

Siis nämä 4 ryhmää, valtio-oikeus, – hallinto-oikeus, – rikosoikeus – ja prosessioikeus kuuluvat kansainväliseen oikeuteen. Tällä on julkisen oikeuden alue määritelty.

Nyt meidän aiheemme määrittelyyn. Vaikka yritän pitää sen lyhyenä, se alkaa aluksi laajennuksella. Valtionhallinnolla ymmärretään yleensä sitä toimintaa, jota sopiviksi katsotut ja tehtävään asetetut viranomaiset harjoittavat valtion tavoitteiden toteuttamiseksi.

Hallinto-oikeus tarkoittaa sitä oikeusjärjestystä, joka koskee näitä mainittuun tarkoitukseen palkattuja ja sen hyväksi työskenteleviä viranomaisia.

Myös hallinto-oikeus kolmesta näkökulmasta: yleinen – positiivinen – poliittinen.

Suhde yleisen ja positiivisen hallinto-oikeuden välillä on sama kuin yleisen ja positiivisen valtio-oikeuden välillä. Puhumme tässä positiivisesta, joskin vertaamalla. – Muistuta hallintopolitiikasta.

Kaikki määritelmät ovat enemmän tai vähemmän epätäydellisiä. Myöhemmin tämä on vain yleiskäsite. Samoin kuin kaikilla alueilla. Kun kuvailee rakennusta – kuulijalle syntyy vain summittainen mielikuva, joka ei erotu tarkasti kaikista muista rakennuksista. Mutta jos menee itse ja kulkee rakennuksessa, niin asia on toinen. – Sama tässä. Emme kuitenkaan aio oleskella laajan talon kaikissa kulmissa ja nurkissa. Tämä tieteenala on itsessään ja kokonaisuudessaan varsin uusi. Aikaisemmin sen kaikki osa-alueet olivat erillisiä. On vasta myöhemmin tultu siihen näkemykseen, että niissä kaikissa on sama perusajatus.

Hallinto-oikeutta on siis tarkasteltava kahden pääosaston kannalta eli muodollisen hallinto-oikeuden, jonka kohteena on hallinnoivien viranomaisten organisaatio, nk. hallinnollinen [...]oläslig/saknad text, ja materiaalinen, joka tarkoittaa niiden erityisten lakien ja asetusten sisältöä, joiden mukaan viranomaisen hallintotoiminnan tulee tapahtua. (poliittinen ja taloudellinen oikeus, kirkko-oikeus ja kameraalinen oikeus).

Me aloitamme nimenomaan muodollisella hallinto-oikeudella. Ja silloin ensimmäinen tehtävä on vetää rajat valtio- ja muodollisen hallinto-oikeuden välille niin pitkälle kuin vain mahdollista. Sillä valtio-oikeuskin käsittelee hallituksen, hallituslaitoksen organisaatiota. – Mutta eivätkö hallitusviranomaiset ole samoja kuin hallintoviranomaiset? Eikö hallitseminen ole samaa kuin hallinnointi?... Pysähdyn tällä kertaa tähän – etten tänään väsytä teitä aivan liian monilla määritelmillä. Mutta sen sijaan haluan nyt korostaa joitakin yleisiä puolia aiheemme merkityksestä.

Monet voivat joutua elämänsä aikana sellaiseen yhteentörmäykseen lain kanssa, joka johtaa tuomioistuimeen turvautumiseen. Kukaan ei sitä vastoin voi olla joutumatta kosketuksiin hallinnon kanssa. Syntymästään saakka hän on hallintotoimenpiteiden kohteena tai kohtaa hallintoviranomaisia. Esimerkkeinä – koulut, – torille tuotavat tavarat, – kulkuneuvot, höyrylaivaliikenteen säädökset – kirjeet – kaikki nämä. – Mutta erityisesti verotus. Köyhäkin, jota ei voida verottaa, on kuitenkin verotuksellisesta näkökulmasta katsottuna hallinto-oikeuden kohteena – hänet on julistettava kykenemättömäksi, varattomaksi. Lopuksi köyhäinhoito.

Eri valtioissa asioihin puuttumisen aste on pienempi tai suurempi. Holhouspolitiikka – yksilönvapaus. Itsehallinto – keskittäminen – hajaannuttaminen, vastaavasti itsehallinto.

Nykyään on sääntöjä. Valtion ei pidä puuttua siihen, mitä yksilö tai yksilöiden perustamat yhdistykset pystyvät tekemään yhtä hyvin tai paremmin.

Sama kuin vapaammissa maissatillagt i marginalen

Ranska, –tillagt i marginalen

Keskusviranomaisille ei voi sälyttää sellaista, joka on vain paikallisten etujen mukaista. Kuntalaiset ymmärtävät kunnan intressit paremmin kuin julkishallinnon viranomainen, ellei haluta katsoa kaikkia alamaisia vajaavaltaisiksi.

Englanti, Pohjois-Amerikkatillagt i marginalen

Esimerkki: – Ja mitä enemmän valtion viranomaisilla on töitä, sitä enemmän nousevat verot.

Muinoin vallitsi feodaalijärjestelmä, – se sortui byrokratiaan, joka on keskitetty järjestelmä. – Siellä missä ei ajoissa järjestetty itsehallintoa.

Hallinto-oikeus ei mitenkään työskentele vain sen parissa, millä on tekemistä valtion viranomaisten kanssa, vaan myös paikallisen itsehallinnon viranomaisten asioiden. Itsehallinto ei ole mahdollista ilman sille määrättyä oikeusjärjestystä.

Oikeuslähteet

Mitkä ovat valtion tavoitteet? Pääasiassa: 1) oikeuden toteuttaminen, oikeustilan ylläpitäminen. – 2) yhteiskunnan, kansakunnan edistymisen tukeminen ja vahvistaminen sen kaikissa eri kulttuurisuuntauksissa ja siten sen toteuttaminen, mikä tässä suhteessa on tarkoituksenmukaista ja viisasta.

Valtiovallan kolmijako on esitelty jo aikaisemmin. Ensimmäinen on lainsäädäntö. Lait määrittelevät normit siihen, mikä on oikein, – ne myös määrittelevät normit, joiden mukaan tarkoituksenmukainen ja viisas voidaan toteuttaa –. Valtio-oikeus määrittää tämän.

Tuomioistuimet ratkaisevat oikeudelliset yhteentörmäykset, yksilöiden keskinäiset riidat sekä heidän kiistansa viranomaisten kanssa. –

Oikeudenmukaisuuden ei pidä olla vierasta hallinnolle. Sen ei esim. pidä asettaa yhtä osaa maasta toisen edelle rautatien rakentamisessa – auttamishalussa. – Tämä on poliittista ei juridista oikeudenmukaisuutta. Ylin viranomainen, tarkoituksenmukaisuus. – Mutta esim. maaluonto.

Original (transkription)

|1|

Förvaltningsrätt.

H. T.Höstterminen 1875.
1a Föreläsn.Föreläsningen
23 Sept.September

Då igår framställde om pol. stud.politiska studierna och statsvetenskapernas omfång
skedde det med särskild hänsigt till deras betydelse för den poli-
tiska verksamheten. – Då nu gäller framställa offentliga rättens
mest omfångsrika del förvaltningsrätten, synes nödigt
1o) främst uppdraga skilnaden mellan privaträtt och offentlig
rätt, – 2o) uppvisa i hvilka afdel-
ningar den offentl.offentliga rätten bör
särskiljas samttillagt förvaltningsrättens ställning inom denna och till andra rättssferertillagt, dess
begrepp och gränser. – I afseende å den förra delen
torde blott behöfva i allmänhet påminna om de härutin-
nan erkände distinktioner. Privaträtten till föremål rätts-
förhållanden mellan individerna ss.såsom sådana d. ä.det är mellan detillagt enskilda
personerna i staten inbördes. Den offentliga rätten behandlar
deremot dels sjelfva statens rättsliga organisation, dels stats-
medborgarenas rättsförhållanden till staten, till det gemen-
samma, den till den bestämmande allm.allmänna viljan, – öfverheten.
När två personer sluta det aftal som benämnas äktenskap, så
är detta enstruket uppkommer ett helt och hållettillagt enskildttillagt sakstruket rättsförhållandetillagt i hvilken staten icke blandar sigstruket men
när Alex. I och Finlands
ständer om landets förening
med Ryssland, så detta hän-
seendesvårtytt till sin art och sina
konseqvenser under offentliga
rättens hörandesvårtytt.
Om Car Carlssonsvårtytt antaga
en statskarl i sin tjenst – så
priv. rätts.privaträttsligt – men nutillagt
om en enskildt person antaga statstjenststruket han blir kronofogdetillagt så inträda ett rätts-
fhållandeförhållande mellan honom och staten. När t. ex. ett fordrings-
kontrakt uppgöres, så enskildt affär. Men om statsmyndig-
het anlitas för indrifvandet, så här bestämningar huru myndighet
dervid skall förfara under offentl.offentliga rätten. Vilja enskilda
ingå bolag för gemensamt förvärf, så finnastruket ärtillagt det i civillagstruket privaträttsligatillagt
stadgande de för sitt bolagskontrakt ha att tillämpa, ty bolagets
ändamål är icke ngtnågot statsändamål; Men skall statsmedborgare
sammankomma för att stifta lag för dettasvårtytt, så egastruket faller dervidstruket
formen och vilkoren för denna sammankomst under den
offentliga rätten. Men nog af exempelstruket Vill en fader testa-
mentera, så icke statsintresse. Men vill regenten ordna om thron-
följden så angår detta det allmänna. – Men nog af exempel.
Privaträtten, omfattande den allm.allmänna civilrätten och de speciella
brancherna sjö- handels- och vexelrätt särskilja sig således
tydligen från alla öfriga rättsgrenar derigenom att endast enskilda
personers inbördestillagt rättsförhållande i dem afhandlas, – hvaremot
i alla öfriga rättsgrenar statens, samhällets rättigheter och
skyldigheter på ett eller annat sätt äro med engagerade. Men om
sålunda offentl.offentliga rätten ett lämpligt gemensamt namn, dermed dock
icketillagt alla grupperingar på det klara, ty många brancher: statsrätt, folkrätt, kyrko-
|2| rätt, förv.förvaltnings rätt, – politi, ekonomi, finans, – straff – process-
rätt. Vetenskaplig uppgift att lämpligstruket sammanföra ehvad
sammanhör och åtskilja allt som bör särskildt stå.

astrukettillagt i marginalen

Främst alltid statsrätten. Definition. redan här de 3 maktdelningtillagtstruket Statsrätten lärt huru
statsmakten skall tillvägagå
vid utöfn.utövningen af lag stiftande
makt, – huru långt denna
makt sträcka sig för den ena
och den andra. L. O.Lantdagsordningen = lagsstift-
ningsprocessrätt. – Statsrätten
äfven talt om döm.dömande makten och
om reg.regerande makten. Men icke in-
låtit sig på annat än deras allmänna
organisationstruket befogenhet.tillagt Klart att bör stå främst
der grundlagen som föreskrifva hvem makten har, hurustruket af hvemtillagt lag
skall stiftas, således normerna för all öfrig rätt vinnes.
Klart också att folkrätten icke bör sammanföras med
andra, ty blott relationen till andra länder.struket
senaretillagtstruket

Men skola alla de öfriga lemnas såsom koordinerade
särskilda rätter? – Vi måste söka inretillagt delnings- och
föreningsgrunder.

Statsmakten 3 hufvudgifterhuvuduppgifter: Högsta lagstiftningen, – de 2 andra
derefter: regeringens justjustitie förvaltning – dömandet. Rättstillståndets
upprätthållande utan tvifvel icke blott en stats uppgift i allmänhet
utan ock en regeringsuppgift. Men detta går i 2 hufvuddelar
1o) sjelfva dömandet, att på statsmaktens vägnar förstruket afgöra hvem har
rätt l.eller orätt, hvem skyldig eller oskyldig, – ochstruket hvarvid
rättvisan afses – 2o) omvårdnaden om domarnas verkställighet,
om fängelserna, om domarplatsernas lämpliga besättande
– hvarvid ändamålsenlighets, klokhets synpunkterna äro de
bestämmande. Låtom oss således särskilja till en grupp
för sig de lagar som härföra sig blott till det förra, – rättvi-
sans etablerande på statens vägnartillagt. De äro: straffrätten, straffprocessen, civil-
processen. Måhända icke oegentligt att benämna denna grupp
inom offentloffentliga rätten: den judiciella rätten. I alla stater är icke organi-
sationen den, att rättvisans
skipande, lagskipningen en
sfer för sig.tillagt – Återstår
nrnummer 2 dervid ändamålsenlighets, klokhets synpunkter de bestämmande.
Men äro icke enahanda gällande på de öfrigatillagt gebit som anförde,
näml.nämligen ekon.ekonomisk polit.politi kamral, kyrkorättsvårtytt etcetcetera? – Utan tvifvel.
Det är visserligen äfventillagt orätt att bryta mot lagen på detta gebit. Men
sjelfva hithörande lagar gå icke ut på att fastställa det rätta ss.såsom
sådant, eller det kloka och ändamålsenliga. På alla dessa gebit se vi
lagarna åsyfta befordrandet af ngtnågot
kultur intresse eller, angifvandet af
derför lämpliga medel, ordnandet
af de rättsförhållanden, som i och
för verksamheter i kulturens intresse
kunna uppkomma mellan staten
kommun och enskilda. Öfverallt
framträda här myndigheter
ombetrodda med att sköta eller
förvalta ngtnågot gemensamtstruket allmänttillagt intresse
föreskrifter huru vid denna
förvaltning skall tillvägagås.tillagt Jernvägs, skol-
exempel.

Nåväl alla dessa brancher derföre atttillagt hänföras under
en grupp. Och denna blir förvaltningrätten.
Folkrätten, intern.internationell privaträttsvårtytt.tillagt i marginalen

Alltså de 4 gruppernatillagt statsrätt, – förvaltningsrätt, – straffrstraffrätt – och processrättsvårtytt
folkrätt. Dermed offentloffentliga rättsgebitet uttömdt.

|3|

Nu till definitionen af vårt ämne. För att kunna
hållas kort, blir den att börja med ngtnågot vidsträckt.
Med statsförvaltning förstås i allmänhettillagt den verksamhet som för
statsändamålets förverkligande utöfvas af de förstruket
i sådant afseende tillsatta myndigheter.

Förvaltningsrätten är såledesstruket framställer den rätts-
ordning som för dessa myndigheter i och för sagde verk-
samhet är gällande.

Äfven förv. r.förvaltningsrätten fr.från 3. synpunkter
allm.allmän – positiv – politisk.tillagt

FhållandeFörhållandet emellan allm.allmän och positiv förv. rättförvaltningsrätt enahanda
som mellan allm.allmän och positiv statsrätt. Vi här den positiva,
om ock med komparation. – Påminna om förvaltningspolitiken.

Alla definitioner mer eller
mindre ofullständiga. Senaresvårtytt
blott ett allm.allmänt begrepp. Så
inom alla gebit. Beskrif en
byggnad – för åhörande fram-
står i fantasin blott en ungefärlig
bild, som icke bestämdt skiljer
sig från alla andra byggnader.
Men gå sjelf ngnnågon genom bygg-
naden, så annat. – Likaså
här. Dock skola vi icke uppe-
hålla oss i det vidsträckta
husets alla vinklar och vrår.
Sjelfva denna vetenskap,
ss.såsom totalitet teml.tämligen ny.
Förut alla brancher
skildt. Man har först
efterhand kommit till insigt
deraf, att enahanda grund-
tanke.tillagt

Förvaltningsrätten äro att betraktas under 2ne hufvud-
afdelningar i den formella förv. rättenförvaltningsrätten, som har till
föremål organisationstruket de begagna angåendestrukettillagt de förvaltande myndigheternas
organisation s. k. administrativ [...]oläslig/saknad texttillagt, – den materiella, som framställa
innehållet af de särskilda lagar och förordningar enligt
hvilka myndighetens förvaltande verksamhet skall
försiggå. (Politii, ekon.ekonomisk, kyrko och kameral).

Det är med den formella förvaltningsrätten som
vi göra början. Och dervid blir den närmaste
uppgiften att så vidt möjligt uppdraga gränser mellan
stats- och d. form. förv. rden formella förvaltningsrätten. Ty äfven statsrätten befattar
sig ju med regerings, styrelseverkets organisorganisation. – Men
är icke styrelse myndighet tillika förvaltnings myndighet?
Är icke regera detsamma som fösvalta? .... Jag
stannar här för denna gång – för att icke idag trötta med
alltför mycket definition. Men vill i stället nu
framhålla några allmtillagtallmänna sidor af vårt ämnes betydelse.

Många kan under sitt lif undgå sådan rättskollisionsvårtytt
som leda till domstols anlitande. Ingen deremotsvårtytt att
komma i beröring med förvaltningen. Från födseln och lifvet
igenom är han föremål för förv. åtgärderförvaltningsåtgärder eller möter förv-
myndigheterförvaltningsmyndigheter. Ex.Exempel – kommun undervisningstruket skolornatillagt – varor till torget
– kommunikation ångbåtstrafik reglement.reglementertillagt – bref – densammasvårtytt. – Men isynnerhet
beskattning. Äfven den fattige, som icke kan beskattas, dock ur
|4| fiskalisk synpunkt föremål för förv.förvaltning – han måste
förklaras inkompetent, medellös. – Slutligen fattigvård.

I oliker stater i större eller mindre grad ingripande.
Förmyndarpolitik – selfgovernmentstruket individuel
frihet. Selfgovernmenttillagt – Centralisation – decentralisation, resprespektive
selfgovernment.

Numera regeln. Staten skall icke ingripa i hvad
enskilda, ellertillagt associationer af enskilda kunna göra lika
bra eller bättre. –

Detsamma som i friare,
ländersvårtytt framhållatillagt i marginalen

Frankrike, –tillagt i marginalen

Man skall icke till centrala myndigheter draga hvad
blott är ett lokal intresse. Kommunens medlemmar
förstå bättre kommunens intresse, än statenstruket ofliga reger. myndighetoffentlig regeringsmyndighet ifall man ej vill anse alla
undersåtar omyndiga.tillagt

England. N.Nord Amerikatillagt i marginalen

Exempel – Och ju mera statens myndighet
skola göra, dess mera växer skatterna.

Fordom feodal system, – bröts genom byrokratin
som är centralsystem. – Der det icke i tid blef ordnadt
selfgovernment.

Förvaltningsrätten ingalunda syssla blott med
hvad statsmyndigheter göra, äfven hvad de lokala
sjelfstyrelse myndigheterna tillkomma. Intet selfgovernment
möjligt, utan bestämd rättsordning derför.

Rättskällornatillagt

Mottaga studenttillagt senare

|5|

A. Främst finna vi då att det rättsfhållanderättsförhållande som den
offentl. rätten afhandlar naturligen ega mer gälla blott en stat och
medborgare i den ena staten. – eller ock ega man mellan en stat
och en eller flera andra stater.struket

Lagstift makten fastställa normerna efter hvilka
som dömande makten ha att afgöra hvad som är rätt
och hvad som är orätt, – efter hvika regeringsmakten har
ett finna måttet af sin befogenhet under verksamheten för-
verkligandet af hand.struket

Hvilka äro statsändamålen? I hufvudsak: 1o) att förverkliga
det rätta, upprätthålla rättstillståndet. – 2o) att befordra
samhällets, nationens framåtskridande i alla olika kultur-
riktningar och således förverkliga hvadtillagt i sådant afseende förstruket är ändamålsenligt och klokt.

Statsmaktens 3 delning förut framställd. LagstiftLagstiftning främst.
Lagarna fastställa normen för det rätta, – fastställa
ock normen enl.enligt hvilka det ändamålsenliga och kloka må
förverkliga – . Statsrätten framställa detta.

Domstolar slita rättskollision, tvist mellan enskilda
som mellan dessa och myndigheter. –

Rättvisa bör väl icke vara fremmande för förvaltnförvaltningen.
T. ex. att icke förfördela en landsdelsvårtytt för andra, vid
jernvägs anläggning – undsättnings viljasvårtytt. – Detta den
politiska, icke den judiciella rättvisan. Hufvudmyndighetsvårtytt
ändamålsenlighet. – Men t. ex. jordnaturen.

Dokumentet i faksimil