27.6.1881 LM–Alexandra Mechelin

Svensk text

|1|

Min älskade Alexandra!

Mitt knapphändiga bref af d. 25te var illa skrifvet emedan jag var så trött. Nu får du åter kråkfötter att dechiffrera emedan ångbåtens skakning bringar handen att darra.

Mine bekanta i Kuopio hade på allt sätt sökt göra mina vistelse der angenäm. Soiréen hos drdoktor Nylander på Rauhalaks, hvarom jag redan berättat, var mycket lifvad, hufvudsakligen genom värdens tal och bemödanden. De politiska frågorna upptogo största delen af qvällen och jag hade tillfredsställelsen|2| att finna de liberala idéerna spridda i ganska olika kretsar.

Ett intressant minne qvarlemnade mitt besök hos biskop Frosterus. 86 år gammal, är han dock ännu fullkomligt klar i tanke och minne, följer på det nogaste med sin tid och uttalar sig fint och varmt angående de allmänna frågorna. Sin blindhet fördrager han med tålamod. Han tackade mig upprepade gånger för att jag genom mitt besök beredt honom tillfälle att före sin död göra min bekantskap - Så ungefär föllo sig hans ord.

På frukostmiddagen hos Andelin som räckte blott 2 ½ timmar talades prosa och vers under gemütlig stämning. Sedan foro jag jemte Th. Wegelius (som|3| inspekterar Föreningsbanken) kl 5 till Thesleffs, som ha en liten villa på en holme. Fru Thesleff bad helsa dig. Vi dröjde blott en timme, förplägnade med thé, apelsiner och hvitt vin.

Så for jag ändtligen vid 7 tiden upp till Pujo backen. Så mycket jag än hört derom, öfverträffade den dock min förväntan. Vädret var klart och lugnt. Jag beklagade blott att jag icke hade dig och Cely med för att se denna herrliga bild af vårt land.

Kl. ½ 9 kom jag till Väinölänniemi eller ”Uddens” som den i korthet kallas. Det är en alldeles smal, med löfträd bevuxen men vårdad och planerad udde som i pittoreska krökningar sträcker sig ungefär en verst ut|4| i sjön. En vackrare promenad lär ej finnas i Finland. – Der hade nu en hel mängd af stadens herrar stält till en souper för mig med fina rätter, champagne o.s.v. Talet till mig hölls varmt och vackert af drdoktor Malmgren (bror till prof.professorn). Jag bjöd till att gifva ett vältaligt svar, hvari jag tecknade behofvet af moderation i vårt politiska lif och faran af ensidiga och hotfulla agitationer. Äfven två finsktalande köpmän voro närvarande och tycktes instämma i de af mig uttalade åsigterna (de förstodo svenska, och jag talade enskildt finska med dem) – Några af värdarne voro kl. 7 idag morgse vid ångbåten för att taga farväl då jag lemnade Kuopio.

|5|

Maria Mörne besökte jag redan kl. 10 igår f. m.förmiddag Hennes man, som i 3 år varit slagrörd hade rest till Klampenborg. Den 1 Aug.Augusti skulle Maria med sin 5 årige Arvid fara till Hangö, dit hennes man så skall komma. Det är möjligt att hon viker in på Laitiala under färden.

De ha egen gård, nyss färdig, mycket nätt. Hon tycks dock icke trifvas bra i Kuopio, hvartill mannens sjukdom utan tvifvel också bidraga. Han är så skral att han knappt kan gå, men sköter ändå sin tjenst.

Mycket vacker är den trakt genom hvilken ångbåten nu glidit fram. Jag är fast besluten nu, att nästa år föreslå|6| en resa med dig och Cely genom eget land. Hur mången gång idag har jag ej önskat att ni vore med!

Passagerarna äro ej af finaste slag: landthandlande och bönder. Men det finnes hyggligt folk ibland dem och jag har mycket samtalat med olika personer. En ung bonde, som gjort en lusttur till Kuopio med sin fästmö, och som liksom flere af de andra tycktes känna mitt namn genom tidningsläsning, har tackat mig för att jag talat med dem ”alldeles som vore de mina likar”. – Märkvärdigt nog har icke en enda yttring af fennomani ännu kommit till mina öron på|7| hela denna resa. –

Vattendraget blir allt smalare, när jag tittar genom salongfönstren ser jag endast land, såsom skulle man fara på en å. Vi nalkas nu (kl. 5 e. m.eftermiddag) Idensalmi, jag måste derför sluta. – Från Idensalmi reser jag genast vidare. Det är 20 mil till Uleåborg. Jag bör således hinna fram i morgon afton om jag ej hålla någon längre natthvila. Då har jag en hel dags tid för den slutliga beredningen af mitt tal.

Jag hoppas att det vackra vädret bidragit till trefnaden på Laitiala. Senast i öfvermorgon borde väl Mamma komma ut. Måtte det lyckas|8| dig att riktigt bra pyssla om Mamma så att hon finner sig hemmastadd hos sina barn!

Jag tycker att jag redan varit så länge skiljd från hemmet – och likväl äro det först början af resan!

På det varmaste omfamnar jag i tankarne dig och Cely och helsar hjertligt Sofi och Mili samt Mamma när hon kommer.

Din egen gamle trogne

Leo.

Finsk text

Rakas Alexandra!

Niukaksi jäänyt kirjeeni 25. päivältä oli kehnosti kirjoitettu, koska olin niin väsynyt. Nyt saat taas tulkittavaksesi harakanvarpaita, koska höyrylaivan tärinä saa käden vapisemaan.

Tuttuni Kuopiossa olivat kaikin tavoin pyrkineet tekemään oleskelustani kaupungissa miellyttävän. Illallinen tohtori Nylanderin luona Rauhalahdessa, josta jo kerroinkin, oli hyvin eloisa tilaisuus, pääasiassa isännän puheiden ja vaivannäön ansiosta. Poliittiset kysymykset veivät suurimman osan illasta, ja havaitsin tyydytyksekseni liberaalien aatteiden levinneen hyvinkin erilaisiin piireihin.

Kiintoisa muisto jäi vierailustani piispa Frosteruksen luona. 86 vuoden iässä hänen mielensä ja muistinsa ovat kuitenkin täysin kirkkaat, hän seuraa tarkkaan aikaansa ja esittää hienoja ja lämminhenkisiä näkemyksiä yleisistä kysymyksistä. Sokeutensa hän kestää kärsivällisesti. Hän kiitti minua useampaan otteeseen siitä, että tarjosin hänelle tilaisuuden tutustua minuun ennen kuolemaansa – Suunnilleen siten hänen sanansa kuuluivat.

Aamiaispäivälliset Andelinin luona kestivät vain 2 ½ tuntia, ja niillä puhuttiin proosaa ja runoutta mukavissa tunnelmissa. Sieltä lähdin Theodor Wegeliuksen kanssa (joka on Yhdyspankin tarkastajana) kello 5 Thesleffeille, joilla on saarella pieni huvila. Rouva Thesleff lähetti sinulle terveisiä. Viivyimme vain tunnin, ja meitä kestittiin teellä, appelsiineilla ja valkoviinillä.

Sitten nousin lopultakin 7n aikoihin Puijon mäelle. Niin paljon kuin olin siitä kuullutkin, se silti ylitti odotukseni. Sää oli kirkas ja tyyni. Harmittelin vain sitä, ettette sinä ja Cely olleet mukanani katsomassa tätä upeaa kuvaa maastamme.

Kello ½ 9 saavuin Väinölänniemelle tai ”Niemelle”, kuten sitä lyhyesti kutsutaan. Se on hyvin kapea, lehtipuita kasvava mutta hoidettu ja tasoitettu niemi, joka maalauksellisesti kaartuen ulottuu noin virstan verran järvelle. Kauniimpaa kävelyreittiä ei Suomessa kuulu olevankaan. – Sinne oli nyt koko joukko kaupungin herroja järjestänyt minulle juhlaillallisen, jolla tarjoiltiin hienoja ruokia, samppanjaa ja niin edelleen. Minulle piti lämpimän ja kauniin puheen tohtori Malmgren (professorin veli). Tarjouduin pitämään kaunopuheisen vastauksen, jossa luonnehdin maltin tarvetta poliittisessa elämässämme ja yksipuolisen ja uhkaavan kiihotuksen vaaroja. Läsnä oli myös kaksi suomenkielistä kauppiasta, jotka näyttivät yhtyvän lausumiini näkemyksiin (he ymmärsivät ruotsia, ja kahden kesken puhuin suomea heidän kanssaan) – Osa isännistä tuli kello 7 tänä aamuna höyrylaivalle hyvästelemään, kun lähdin Kuopiosta.

Maria Mörneä kävin tapaamassa jo kello 10 eilen aamupäivällä. Hänen miehensä, joka on kärsinyt halvauksesta kolmen vuoden ajan, oli matkustanut Klampenborgiin. 1. elokuuta Maria on lähdössä 5-vuotiaan Arvidinsa kanssa Hankoon, jonne hänen miehensä saapuu silloin. Hän saattaa poiketa matkan varrella Laitialassa.

Heillä on oma talo, hiljattain valmistunut, oikein nätti. Hän ei kuitenkaan näytä viihtyvän Kuopiossa, mihin vaikuttaa epäilemättä myös miehen sairaus. Tämä on niin raihnas, että pystyy hädin tuskin kävelemään, mutta hoitaa silti virkansa.

Hyvin kaunista on tämä seutu, jonka halki höyrylaiva nyt lipuu matkallaan. Olen nyt vakaasti päättänyt ehdottaa, että ensi vuonna matkustamme sinun ja Celyn kanssa oman maamme halki. Kuinka monta kertaa olen tänäänkin toivonut, että olisitte mukana!

Matkustajat eivät ole hienointa lajia: maalaiskauppiaita ja talonpoikia. Mutta joukossa on kunnon väkeä ja olen keskustellut paljon eri ihmisten kanssa. Nuori talonpoika, joka oli käynyt morsiamensa kanssa huvimatkalla Kuopiossa ja tuntuu monien muidenkin tavoin tietävän nimeni luettuaan sanomalehtiä, kiitti minua siitä että keskustelin heidän kanssaan ”aivan kuin he olisivat kaltaisiani”. – Kumma kyllä ainuttakaan fennomanian ilmausta ei ole kantautunut korviini koko tämän matkan aikana. –

Vesistö muuttuu yhä kapeammaksi, kun katselen salongin ikkunasta, näen pelkästään maata, ikään kuin matkaisimme joella. Lähestymme nyt (kello 5 iltapäivällä) Iisalmea, ja siksi minun täytyy lopettaa. – Iisalmelta jatkan heti matkaa. Sieltä on 20 peninkulmaa Ouluun. Näin ollen minun pitäisi ehtiä perille huomisillaksi, jos en lepää yöllä kovin pitkään. Silloin minulla on kokonainen päivä aikaa viimeistellä puhettani.

Toivon, että Laitialassa on kauniin sään myötä entistäkin viihtyisämpää. Viimeistään ylihuomenna Mammankin pitäisi kai lähteä kaupungista. Kunpa sinun onnistuisi huolehtia Mammasta niin hyvin, että hän tuntee olonsa kotoisaksi lastensa luona!

Minusta tuntuu, että olen ollut jo niin kauan poissa kotoa – ja silti matka on vasta alussa!

Syleilen ajatuksissani mitä lämpimimmin sinua ja Celyä ja lähetän sydämelliset terveiset Sofille ja Milille sekä Mammalle, kun hän saapuu.

Sinun oma vanha uskollinen

Leo.

Original (transkription)

|1|

Min älskade Alexandra!

Mitt knapphändiga bref
af d. 25te var illa skrifvet emedan
jag var så trött. Nu får du
åter kråkfötter att dechiffrera
emedan ångbåtens skakning bringar
handen att darra.

Mine bekanta i Kuopio hade
på allt sätt sökt göra mina vistelse
der angenäm. Soiréen hos
drdoktor Nylander på Rauhalaks,
hvarom jag redan berättat, var
mycket lifvad, hufvudsakligen
genom värdens tal och bemö-
danden. De politiska frågorna
upptogo största delen af qvällen
och jag hade tillfredsställelsen
|2| att finna de liberala idéerna
spridda i ganska olika kretsar.

Ett intressant minne qvarlemnade
mitt besök hos biskop Frosterus.
86 år gammal, är han dock
ännu fullkomligt klar i tanke
och minne, följer på det nogaste
med sin tid och uttalar sig
fint och varmt angående de all-
männa frågorna. Sin blindhet
fördrager han med tålamod.
Han tackade mig upprepade gånger
för att jag genom mitt besök
beredt honom tillfälle att före
sin död göra min bekantskap
- Så ungefär föllo sig hans ord.

På frukostmiddagen hos Andelin
som räckte blott 2 ½ timmar
talades prosa och vers under
gemütlig stämning. Sedan foro
jag jemte Th. Wegelius (som
|3| inspekterar Föreningsbanken) kl 5 till
Thesleffs, som ha en liten villa
på en holme. Fru Thesleff bad
helsa dig. Vi dröjde blott en
timme, förplägnade med thé,
apelsiner och hvitt vin.

Så for jag ändtligen vid 7 tiden
upp till Pujo backen. Så mycket
jag än hört derom, öfverträffade
den dock min förväntan. Vädret
var klart och lugnt. Jag beklagade
blott att jag icke hade dig och Cely
med för att se denna herrliga
bild af vårt land.

Kl. ½ 9 kom jag till Väinölän-
niemi eller ”Uddens” som den
i korthet kallas. Det är en
alldeles smal, med löfträd bevuxen
men vårdad och planerad udde
som i pittoreska krökningar
sträcker sig ungefär en verst ut
|4| i sjön. En vackrare promenad
lär ej finnas i Finland. – Der
hade nu en hel mängd af stadens
herrar stält till en souper för
mig med fina rätter, champagne
o.s.v. Talet till mig hölls varmt
och vackert af drdoktor Malmgren
(bror till prof.professorn). Jag bjöd till att
gifva ett vältaligt svar, hvari
jag tecknade behofvet af moderation
i vårt politiska lif och faran
af ensidiga och hotfulla agitationer.
Äfven två finsktalande köpmän
voro närvarande och tycktes
instämma i de af mig uttalade
åsigterna (de förstodo svenska, och
jag talade enskildt finska med
dem) – Några af värdarne
voro kl. 7 vidstruket idag morgse
vid ångbåten för att taga far-
väl då jag lemnade Kuopio.

|5|

Maria Mörne besökte jag
redan kl. 10 igår f. m.förmiddag Hennes
man, som i 3 år varit slagrörd
hade rest till Klampenborg. Den
1 Aug.Augusti skulle Maria med sin 5 årige
Arvid fara till Hangö, dit hennes
man så skall komma. Det är
möjligt att hon viker in på
Laitiala under färden.

De ha egen gård, nyss färdig,
mycket nätt. Hon tycks dock
icke trifvas bra i Kuopio, hvar-
till mannens sjukdom utan
tvifvel också bidraga. Han
är så skral att han knappt
kan gå, men sköter ändå sin
tjenst.

Mycket vacker är den trakt
genom hvilken ångbåten nu
glidit fram. Jag är fast be-
sluten nu, att nästa år föreslå
|6| en resa med dig och Cely genom
eget land. Hur mången gång
idag har jag ej önskat att
ni vore med!

Passagerarna äro ej af finaste
slag: landthandlande och bönder.
Men det finnes hyggligt folk
ibland dem och jag har mycket
samtalat med olika personer.
En ung bonde, som gjort en
lusttur till Kuopio med sin
fästmö, och som liksom flere
af de andra tycktes känna mitt
namn genom tidningsläsning,
har tackat mig för att jag talat
med dem ”alldeles som vore
de mina likar”. – Märkvär-
digt nog har icke en enda
yttring af fennomani ännu
kommit till mina öron på
|7| hela denna resa. –

Vattendraget blir allt smalare,
när jag tittar genom salong-
fönstren ser jag endast land,
såsom skulle man fara på en
å. Vi nalkas nu (kl. 5 e. m.eftermiddag)
Idensalmi, jag måste derför
sluta. – Från Idensalmi reser
jag genast vidare. Det är 20
mil till Uleåborg. Jag bör
således hinna fram i morgon
afton om jag ej hålla någon
längre natthvila. Då har jag
en hel dags tid för den slutliga
beredningen af mitt tal.

Jag hoppas att det vackra
vädret bidragit till trefnaden
på Laitiala. Senast i öfver-
morgon borde väl Mamma
komma ut. Måtte det lyckas
|8| dig att riktigt bra pyssla
om Mamma så att hon finner
sig hemmastadd hos sina barn!

Jag tycker att jag redan varit
så länge skiljd från hemmet
– och likväl äro det först början
af resan!

På det varmaste omfamnar
jag i tankarne dig och Cely
och helsar hjertligt Sofi och
Mili samt Mamma när hon
kommer.

Din egen gamle trogne

Leo.

Dokumentet i faksimil